ad
Possibly disturbing, but the art direction is killer.
fit
Mina förutsättningar är svåra. Om jag springer på löpbandet i en vecka går jag ner tre kilo. Kör jag för mycket konditionspass överlag, typ spinning eller dans, så finns det snart ingen Cim längre. Tjejer har hatat mig för det där länge, och majoriteten av folk verkar tro att "naturligt smal" är nåt modeller har hittat på för att ingen ska gräva i deras ätstörningar. Jag ÄR naturligt smal, och många med mig. Min förbränning är svinsnabb och jag har lätt för att bygga muskler. Samtidigt är min kondition sämst.
Anledningen till att det här är svårt är för att jag verkligen inte vill gå ner i vikt, samtidigt som jag skulle vilja ha en bättre kondis. I vår tror jag att jag tänker skippa löpbandet och istället köra på övningar som fokuserar på att tona vad man redan har. Yoga är så tråkigt att jag vill ta livet av mig, men pilates kanske kan funka. Där är det mycket fokus på mage och det passar mig. Sen tänker jag köra ännu mer mage i form av mer statiska träningar, kan tipsa om ett par senare som man inte behöver gymkort för att kunna göra.
Det jag behöver också är övningar för rumpan som tonar, inte förminskar. När jag går ner i vikt går jag ner ganska jämnt över hela kroppen, och jag vägrar bli av med min främsta asset (haha, vad rolig jag är). Ska kolla med nissarna på gymmet om dom vet nåt som formar utan att ta bort.
Tre gånger i veckan är mer än tillräckligt för mig när det gäller att bli mer vältränad. Farid har ungefär samma fysik som mig. Som vi bestämt nu kör vi måndag, onsdag, fredag varje vecka. Förra våren mådde vi så bra av det att vi körde fyra-fem gånger i veckan, får se om det blir samma sak nu igen.
Min förebild är i alla fall Sofi Fahrman, som har en otroligt fin kropp. Tight, tonad, kurvig. Hon kör mycket kampsport vet jag.
Puss.
crash
Helvete. Känner inte igen bilen, det är inte pappas i alla fall. Hoppas alla är okej och att det inte är nån man känner.
free stuff baby
Klockan är sju på morgonen. Jag är nog lite jetlaggad trots allt. Farid sover, så ska inte hacka för mycket på tangenterna. Men måste bara berätta en sak.
Tror att jag nämnt förut hur folk gör med möbler som inte kommer till användning här. Det är som en oskriven regel - istället för att slänga dom så ställer man ut dom i lobbyn eller på gatan. I 90 procent av fallen kommer då någon förbi som ser skatten i andras skräp, plockar upp och bär hem. Smidigt, smart och framförallt miljövänligt. Nåt Sverige borde ta efter.
Vi har plockat upp både stolar och glas på det här sättet. Igår när vi kom ner i lobbyn står det en sjukt fin soffa där. Trodde nästan det var nån som höll på att flytta, men nej då. Så promenaden med Lucas fick vänta, vi konkade upp skiten och nu står den hur fint som helst i vårt lilla kyffe. Bilder på det kommer snart.
Jag berättar mer sen. Håll till godo med bilder från mina första dagar här.
caroline by yu tsai for arena
tattoo your name across my heart
Det ska regna hela nästa vecka, haha. Det känns sådär. Men det är i alla fall 12 grader, varmt och skönt i mina ögon. De här dagarna har vi sovit, diskuterat betalningen till skolan, beställt böcker och lekt med jycken. Börjar bli alltmer taggad ju närmre vi kommer skolstart. Allt känns bättre här. Jag kan andas. Det finns chanser till nystart varje dag. Jag kan älska med allt jag är. Att se Farid stå där i ankomsthallen med ett fång blommor var den vackraste synen någonsin. Det enda jag behövde. Han blåser liv i mig med sin kyss.
Är rastlös och nyfiken här nere. Jag har hundra serier att ta ikapp, men känner inte för det. Vill ut på gatorna. Vi ska ut strax, köpa kuddar, leta efter en inspirationsboard och se oss om efter en restaurang till alla hjärtans-dag.
Hur, HUR, kan jag känna mig som mig själv i en stad jag inte vet någonting om? Hur kan Stockholm, där jag är uppväxt, där jag bott hela mitt liv, kännas främmande jämfört med en stad på den amerikanska västkusten? Jag förstår det inte.
Igår var vi ju i en park och kastade boll med Lucas i nån timme. Det kom fram en tjej med sjukt värd kamera och frågade om hon fick ta lite bilder på oss. Ställde lite frågor och så. Ska googla namnet sen, kanske är det nån tidning eller websida hon fotade för.
Hursom. Jag beställer böcker och drömmer om kläder. Den här skulle vara varmt välkommen i min garderob, tack snälla gud.
what's love got to do with it?
Och jag är nog besviken. Det är jag. För att du tog inte ens chansen att prata med mig om det. Du tog inte ens upp det. Du var för upptagen med ditt liv. Vad betyder vänskap egentligen? Vad står det för?
Jag menade det jag skrev förut - jag är trött på att försöka älska människor. Kanske kräver jag för mycket, jag vet inte ens längre. Men jag orkar inte anstränga mig längre. Och jag ville aldrig att ni skulle axla mina bekymmer, jag ville bara att ni skulle fråga om dom. Bara fråga hur jag mådde överhuvudtaget.
Men samtidigt. Fömodligen hade jag inte ens svarat. För vi är inte på samma punkt som förut.
Är det jag som förändras?
Eller är det ni?
Förlåt för depp. Har varit en fin dag med sol och parkhäng, sprang till och med in i några vänner, men allt depp kommer ut när jag skriver. Så har det alltid varit. Nu ska jag jobba lite på en logga. En kompis till oss som bor i New York har satt ihop en reklambyrå där både jag och Farid är med. Första jobbet är redan spikat, så bra jobbat, kära vän. Nu ska vi göra vår del och försöka fixa en snygg logga.
Puss.
Bild: Jonna
there's just something about san francisco
Det känns underbart att vara hemma igen. Det känns fantastiskt. När vi efter elva timmar började cirkulera över det vackra som är San Francisco kände jag bara "jag är hemma". Jag älskar den här staden. Det ska bli kul att börja skolan igen, sätter igång nu nästa vecka. Den här helgen ska vi nog mest ta det lugnt och umgås med jyckis. Ska sticka iväg till North Beach nu och kasta lite boll med honom.
Hmm. Allt för nu. Det kommer massa bilder senare idag.
Puss.
love
Död. Har inte ens hunnit reflektera över att jag åker nu. Imorrn vid 13:20 lokal tid landar jag i SF. Började nästan gråta av lycka i duschen när jag insåg det.
Har packat, men har en del smågrejer att reda ut. Sen blir det sänggång för mig innan 22 i alla fall. Ska åka härifrån vid fyra inatt.
Jag ska hem till den här:
Världens i särklass vackraste karl. Jag älskar dig. Vi ses imorrn.
a lovestory
Avocado äter jag till allt, men allra godast är det på en knäckemacka med smör och salt. Hoummus är ju underbart till lamm eller bara till pitabröd. En annan nyttig grej jag älskar är rödbetor. Till ost och skinka, MUMS. Milt, salt och sött.
jennifer
Jennifer Aniston var läcker som en 20-åring på Golden Globe-galan. Helvete vad fräsch hon är. Som en vårsallad.
Jag börjar bli lite sugen på maxikjolen, inte med slits då alltså, utan en hellång till våren i SF. Helst vit, halvtransparent spets. Den måste gå ända ner till marken och så matchar jag den med en kort magtröja. Ska bara fixa absen först.
Puss.
birthday sex
MEN. För en gångs skull önskar jag mig lite olika presenter, då blir det roligare att välja tänkte jag. Det här skulle jag inte tacka nej till:
- Presentkort på shopnastygal.com
- Presentkort på Sephora
- En svart, transparent blus någonstans ifrån (Zara är förmodligen bäst på detta)
- Externa små högtalare till datorn så vi kan störa vår asiatiska granne ännu mer när vi har fest
- Ett besök på akvariet vid hamnen
- Ett spel som ska vara äckligt roligt, "Partyalias"
- Konsertbiljetter till nåt vi skulle älska, eller nån standup-night
Kul va? Gud så roligt. Fylla år ännu en gång. Helst av allt vill jag bara vara med Farid och Lucas.
Puss.
you must not know about me
Ibland blir jag trött på alla i min omgivning. Jag blir trött för att jag ser mina egna misslyckanden i ögonen hos dom som gråter, jag ser min smärta i det som gör folk så oerhört små, jag ser allt jag hatar och avskyr, all irritation, alla brutna löften, alla tomma svek, jag ser allt i era ögon. Jag känner igen era lögner, för jag har dragit dom själv. Jag vill inte prata om Farid, för han är för vacker och för ren för att nämnas vid namn när ni frågar. Jag blir trött, för att allt är precis som du tror att det är. Glädjen som borde infunnit sig sänktes aldrig över er tid tillsammans. Tomhet. Kunde lika gärna skitit i det.
Jag vet inte vad det är. Det finns en otydlig gränsdragning hos mig som alltid funnits, de jag älskar får hundra chanser, tusen chanser, och plötsligt en dag utan att jag vet varför - stopp. Alla de känslor jag hade försvinner. Jag bryr mig inte längre. Det har alltid varit så, jag vet inte varför. De vackraste relationerna i mitt liv har reducerats till en lapp på ett kylskåp, ett rop på hjälp från en man som gav upp, som svek oss, och nu söker förlåtelse.
Helvete. Jag tänker inte gråta min sista dag i Sverige. Och jag tänker inte prata om det. Mina misslyckanden är mina att reparera. Mina förväntningar är mina att döda. Mina hårda ord är mina att stå för.
Jag är trött på att försöka älska människor. Det är utmattande.
J. Vad jag än säger kommer det aldrig vara tillräckligt. Vad du än behöver, någonsin, så finns jag här. Behöver du en hundvakt hela jävla sommaren för att Komvux vill fängsla in dig - då tar jag henne. Vad du än behöver. Tvivla snälla aldrig på det, och ring mig när du behöver hjälp. Ditt liv är mitt liv och din glädje betyder precis allt för mig.
F. Jag vet att du inte vet, för jag säger ingenting. Och jag är ledsen för det. Tar det mig ännu ett år att öppna mig, så är jag ledsen för det också. Men du ska veta att jag försöker. Jag försöker.
Puss.
their system is not working for us
Hiphop handlar om ärlighet. Det finns ingen mer straight-forward hiphop-låt än den här. Blanda det med musikvärldens tyngsta basgång genom tiderna så har du det enda du behöver veta om genren som aldrig fått tillräckligt med respekt.
Det här är till er tusentals oinsatta som tror att hiphop står för knark, brudar och guld.
practical thinking
Okej. Läste igenom vad jag skrivit flera gånger om teori/praktik och jävlar vad jag är dålig på att inte vara luddig. Har alltid varit bra på svenska, men genom skolåren var mitt största problem alltid att sammanfatta grejer på ett tydligt sätt. Istället är jag kung på att brodera ut och snacka skit i hundra år (men hej reklambranschen, ring oss, sa ni?). Fick faktiskt öva på det förra terminen, hade en skrivkurs där den som kunde sammanfatta en novell kortast vann. Hursom, snabbt nu:
Det har ingenting med att göra att det är roligare med praktik. Det har att göra med att det GER mer. Alltid, oavsett bransch. Teori är för den gamla skolan, och det kommer jag alltid vidhålla och få rätt till om kanske femtio år. Reklam: Olaf ska bli art director. Han får rita varje dag istället för att läsa om teckningens historia. Olaf får jobb efter examen. Business management: Greta läser mer teori än Olaf, men får efter slutförd läsning praktisera sin kunskap och applicera den i diverse arbetsgrupper, problemlösning, whatever som kan tänkas vara intressant för en sån nisse. Den här praktiska applikationen ersätter tentaskrivningarna. Greta får jobb efter examen.
Så jävla enkelt är det faktiskt. Jag tror 90 % av Sveriges studenter skulle skulle säga ja till mer praktik i sina utbildningar, och de yrkesverksamma skulle inte vara senare att hålla med. Och nu heter jag Cim som alltid, så då vet ni att jag tycker att alla andra åsikter är efterblivna. I det här fallet har jag bara rätt. Visst? Bra. Studier borde inte vara nåt man ska "ta sig igenom för att få en examen", det ska GE nåt i sig självt, dagligen.
Det här insticket är också viktigt - folk verkar tro att nissar på teoretiska utbildningar pluggar mer än oss på de praktiska. Men ärligt talat nu, efter att ha pratat med vänner om det här är ju det helt fel. Jag pluggar VARJE dag i effektiv tid sex-tio timmar. VARJE dag, ännu mer på helgerna då det brukar bli tolv-fjorton. Det enda jag gör är att plugga och gå ut med hunden. Ni tar en dusch, käkar en macka och skiter i föreläsningen. Nu låter det här hårt, men ni vet att det är sant. Det jag vill säga med det här är att ni med allra största sannolikhet skulle vara mer arbetsvilliga om ni fick tillämpa praktik i utbildningen.
Vad gäller pengarna - pengar betyder ingenting. Ni kan tro att det gör det, kära vänner. Men jag skriver som jag skrivit förut - era bästa minnen här i livet har ingenting med pengar att göra. Allt handlar om relationer och den mänskliga kontakten, och ju fortare ni förstår det, ju mer pengar kommer ni tjäna.
Det var det. I sommar kan vi gärna diskutera det här ännu mer, för jag brinner för detta. Det är otroligt intressant.
Nu ska jag kolla Top Chef och vänta på att min bästa Jenna vaknar. Hon har legat och snarkat gosigt i mitt öra hela natten, kommer sakna henne som ett djur när jag åker. Allvarligt.
Puss.
the pursuit of happiness
Jag och Elin hade en livlig diskussion i Lund. Vi har alltid livliga diskussioner, men det finns mycket hjärta bakom. Ibland kan jag till och med tro att vi spär på lite extra bara för att vi älskar att diskutera med varandra, haha. Det är intressant hur samtalsämnena ändras ju äldre man blir. Jag tycker det är häftigt; ett bevis på att man utvecklas och det är så skönt att ha intelligenta vänner man kan snacka med.
Den här gången handlade det om pengar och utbildning. Jag vet inte om det amerikanska lärosätet skiljer sig speciellt mycket från Sverige egentligen, en akademisk utbildning är ju oerhört åtråvärt även där borta. Men just på min skola är det lite annorlunda. Det är en akademisk utbildning och den är giltig även i Sverige, men till skillnad från många andra universitet läser vi bara praktik. Vi har inga tentor, inga prov, inga skrivningar, inga böcker att läsa förutom på rekommendation från lärarna.
Svenska universitet generellt kör ju med tenta-principen - åttahundra sidor att läsa igenom, skriv ner, klara skrivningen med en hårsmån. Och så samma sak igen. Föreläsningar, studiegrupper, och så vidare. Jag hade blivit fullständigt vansinnig. Främst eftersom man inte får chans att arbeta praktiskt. Okej, ekonomi kanske är annorlunda från reklam, men jag tror verkligen att oavsett bransch så är det praktiska i utbildningen så mycket viktigare för dig än det teoretiska. Det är där du verkligen lär dig. Och jag tycker det är så jävla synd att Sverige inte är bättre på det här (med undantag från Berghs som kör samma sak som min amerikanska skola - Berghs rekommenderar jag med värme till alla).
Jag tror också att uppfattningen vi alltid haft, om att utbildningar med inriktning på det teoretiska skulle vara finare eller bättre än de som fokuserar på praktik, kommer dö ut väldigt snart. Alla de vuxna, inspirerande människor jag träffat, som är miljonärer innan 30, alla dom säger samma sak "jag skulle aldrig ha satt mig i skolbänken, fyra år av bortkastad tid". Farid är också ett exempel på det, han pluggade medie- och kommunikationsvetenskap i fyra år och säger själv att den utbildningen inte går att applicera i verkligheten.
I mina ögon är det de teoretiska utbildningarna som är låtsasutbildningar. Bra på pappret, utan värde i det verkliga arbetslivet. Berghs kör i princip bara praktik på alla sina utbildningar, och jag tror det är typ 95 % av studenterna som inom ett år efter avslutade studier har jobb inom branschen dom vill vara verksamma i. Vad fan, Berghs-elever är till och med kända för att bli headhuntade långt innan dom slutar skolan. Vilken ekonomistudent blir det? Ja. Ni förstår ju att diskussionen blev livlig, haha.
Och när det gäller pengar. Äh. Inlägget blir för långt. Vi tar det om en stund. Ni får gärna kommentera vad ni tycker gällande praktiska/teoretiska utbildningar. Väldigt intresserad av era åsikter i det här.
Puss
truth or dare
Ligger i Jennas rumskompis sons säng, haha, och snor någon annans internet. Perfekt start på dagen. Efter en låååång tågresa hem igår åkte jag ut till Värmdö för att byta om, sen in till Skanstull för förkrök hos Jenna med Emil och Theresa. Hela grejen med den här kvällen var att vi skulle spela spel, men jag genomgick ett nervöst sammanbrott hemma när spelen magiskt förflyttats från pappas hus till mammas lägenhet. Så vi spelade kort istället. Och drack. Jättemycket.
Fan vad jag börjar bli tålig mot alkohol förövrigt. Alltså, inte på ett bra sätt. Igår kändes det precis som de senaste dagarna, den där gladfyllan infinner sig liksom inte riktigt, istället blir det som dovt illamående i huvudet. Det är den bästa beskrivningen jag kan ge er.
Spelade alltså kort, alla blev fulla. Hann med några rundor av sanning och konsekvens också, Emil fick äta en plastblomma på begäran av mig (duktig Emil!) och sen skyllde han på den när han mådde dåligt efter all sprit sen, haha. Det blev en liten videofilm på det, den kan ni säkert se här snart. Vid halv ett tog vi en taxi till Soap, inte en jävel där först, men vid två var det lika packat som på en lördag.
Jag blev faktiskt raggad på! Eller nej, det blev jag ju inte. Det var nån kille som tog tag i mig och sa "fan vad fin du är", det går fan inte under kategorin ragg. Kanske om han bjudit mig på en öl efter, haha. Och så var det en fet jävla stekare på uteserveringen som kollade in mig och kläckte "kanske för ett onenightstand" till sina hålögda tjejkompisar. Och nu snackar vi avancerad fetma på den här nissen, hade han kliat sig på hakan hade jag sagt "bläddra vidare" liksom. Fick lust att börja bråka där ett tag, men tog det mogna beslutet att shotta tequila istället.
Lille Emil var kalaspackad när vi lämnade Soap, men väldigt söt också. Han överröste mig med komplimanger om mig och mitt geni innan han började kyssa mina fötter. Okej, lite överdrivet, men han sa väldigt fina saker i alla fall. Hade han haft hår hade jag hållt upp det när han spydde sen, så mysig var han. Jenna var också mysig, hon grät lite när hon kom på att jag åker snart. Då grät vi ihop en stund, sen var vi tvungna att fokusera på att få hem Emil. Jag och Jenna fick agera kaptener på matfronten efter Soap, köpte lasagne, pasta och köttbullar med gräddsås på nåt risigt taxifik här nere. Det gick ner innan sänggång vid.. halv fyra? Nåt sånt.
Det är faktiskt skönt att jag fått utlopp för min ungdoms alkoholistiska sida nu när jag varit hemma i Sverige, dricker inte alls såhär mycket i SF. Där behöver man å andra sidan inte vara full för att njuta av livet som här. Nåja. Nu ska jag se om det finns nåt ätbart i kylen, sen ska jag hoppa på Emil och Jenna, sen ska jag till Monki och kolla om dom kan tillfredsställa mina lustar. Shopping, alltså.
Kyss.
Bästa Jenna
Bästa Emil
hope for nothing
Och herregud vilken smörja.
Allvarligt talat. Ett helt obegripligt framträdande från Rihanna, Jay-Z, Bono och the Edge, värdelös låt dom kokat ihop på en kvart tillsammans med ett taffligt framträdande dom knappt hunnit repetera. Fullkomligt obegripligt. Sen kör Justin en cover på Hallelujah med nån skäggig nisse. Fina stämmor, visst, men herregud så jävla klyschigt. Jag blir ärligt talat förbannad.
Och så Madonna med "Like a prayer". Och Rihanna med "Redemption song". Om man inte har något annat att sjunga än det självklara, då ska man fan hålla käft.
Be-sviken. Sämst. Helt efterblivet. Hoppas dom fick in mycket pengar i alla fall. Om ni vill se skiten, gå in på youtube. Jag har ingen lust att besudla min blogg.
Puss.
alco
Ni alkoholister där ute, är det ett vanligt fenomen som inträffar när man druckit mycket under en tid? Gör alkohol att det är svårt att sova, och i sådana fall - varför?
Puss.
soft like a twinkie filling
shake me
HAHA.
Fett värt. Veolia är bäst. Resan tar fem och en halv timme, men det skiter ju jag i när jag har nät. När jag kommer hem ska jag ut till Värmdö för att dumpa grejerna, sen få tag i Jenna. Ikväll blir det förkrök hos henne, sen utgång med Emil och min underbara tjejkompis Theresa. Hon var min bästa tjej på Berghs, lärarna förde ihop oss från första början. Dom måste förstått hur perfekt vi passade varandra. Hon är som en engelsktalande version av Jenna typ. Ursprungligen är hon från Tyskland, men hon förstår svenska fullt ut, det är bara att hon föredrar att prata engelska.
Snygg är hon också.
Kommer bli riktigt bra ikväll. Känner det på mig.
Ni ska få lite bilder också förresten, vänta två sekunder.
Puss.
fattas mig
#pics from an extraordinary life / lund II
Är nere i Lund, som ni förhoppningsvis förstått. Tjejerna tar fantastiskt god hand om mig, skön säng, snabbt internet, avocado på morgonen och öl på kvällen. Igår var ännu bättre än i torsdags, mycket på grund av maten grabbarna lagade till oss. Ugnsbakat lamm som var mörare än en barnstjärt. Sjukt gott. Vi gick och la oss vid fyra på morgonen, efter att ha kört ölspelet typ trehundra gånger. Ja just det, innan det hann jag, Viktor och Jonna med en mysig öl på en mysig bar, Mynta.
Lund är pyttelitet och efterblivet, men fina vänner finns det här.
Har typ inget vettigt att säga, därför får ni bara massa bilder, hoppas det är okej:
#pics from an extraordinary life / lund
i wrote your name on my wrist to make you feel close
rock
Som så många gånger förr, Jenna, har du räddat mitt liv den här månaden. Efter att Chris kompis dog i Paris kunde jag bara tänka på dig, vad jag hade gjort om jag förlorade dig. Jag kunde inte ta i tanken då och jag kan inte göra det nu heller. Jag ska inte bli långdragen, men jag vill att du ska veta hur stolt jag är över dig. Hur vacker jag tycker att du är och att du är den enda jag kan dela allt med. Det finns inte en människa som kan ta din plats, kille eller tjej. Du är trygghet för mig, en klippa jag kan luta mig mot när alla andra sviker. Och jag hoppas att jag kommer i närheten av nivån på vänskap du visar mig varje dag. Jag älskar dig.
Den här kvällen har varit jobbig. Igen. Jag vill skriva om det, men ändå inte. Jag är sån som person, när det blir jobbigt på riktigt så håller jag käften. Nu är det jobbigt på riktigt.
Jag längtar hem till dig. Du är min familj. Jenna sa igår att "han gör dig lycklig, och det är bra", och det sammanfattar allting på det enklaste sätt.
Du gör mig lycklig.
Och det är bra.
Puss.
(bilder från igår)
little devil
Jag har dåligt samvete över att jag inte kommer hinna åka till Linköping. Jag har dåligt samvete över hur det tog slut med mitt ex, och jag vet att det inte kommer stillas innan han hittar en ny tjej. Jag har dåligt samvete över att jag vill leva mitt eget liv istället för att konstant se efter min familj. Jag har dåligt samvete över pengar. Och nu har jag dåligt samvete över att Lucas är dålig och jag inte är med honom.
Vi vet inte vad det är, i bästa fall bara löss, i värsta fall en hudsjukdom. Och jag är en dålig mamma som inte ens är med honom, och stackars Farid som blir ännu oroligare än jag eftersom han har fullt ansvar nu.
Dåligt samvete sköljs inte bort med alkohol.
Men jag ska ändå försöka i helgen.
Puss.
good night
Klockan är tjugo i sex på morgonen. Jag och Jenna har pratat i tio timmar. Haha. Tio timmar. Så gör man bara med en bästa vän. Vet inte ens vad vi pratat om. Åt en jättegod sallad vid sjutiden, då jag och Chris kom hit, sen somnade Chris och vi gick ut med hunden. Höll på att slå ihjäl oss, jagade kaniner, skrattade. Sen dess har vi druckit åtta koppar te, ätit mackor, bläddrat i hundra tidningar och planerat Jennas liv. Nu vill jag sova. Tänkte bara säga hej.
Och älskling, jag saknar dig och du är underbar. Vi ska inte prata om CSN, för dom bara skrattade när jag ringde. Handlingstiden är på tre veckor. Det betyder att jag förmodligen får pengarna dagen innan dom ska in till skolan.
It's always living on the edge with me.
Puss.
nothing but
yesteryear
Haha, det här är mysigt tycker jag. Hittade massa gamla bilder från första tiden på Berghs. Här hade jag precis insett hur fin Farid var och så smått börjat förstå att jag ville ha honom i mitt liv. Här vägde jag också fyra kilo mer än idag, har ingen aning om hur jag ska få tillbaks dom, men ska försöka. Jag hade ungefär samma frisyr som nu, men var mycket blondare. Jag ser så ung ut, haha, det är bara ett år sen.
De här fotona är alltså från hösten 2009, från nåt ställe på Regeringsgatan, Södra Teatern och så Soap.
late night philosopher
Mitt nyårslöfte i år är samma sak som det var förra året - att ta tillvara på tiden. Det är nu de senaste åren som jag fattat hur fort allt går. Jag har aldrig ändrats så mycket som person som jag gjort från att jag började på Berghs till nu. Därför vidhåller jag att eftergymnasial utbildning är det bästa som finns i hela världen. För när du sitter där natten innan tentan/inlämningen, när du sitter i mörkret, när alla sover, när du har en människa i hela världen att förlita dig på - det är under den stunden du växer. Du kan inte vända dig någon annanstans än till din egen spegelbild. Det karaktäriserar oss. Skolan bryter ned och bygger upp. Det är allt och det är det enda som behövs.
Det är så jag ser på det tror jag. Jag var en typ av människa sommaren 2008 och efter den sommaren har jag aldrig sett tillbaka. Jag väntar inte längre. Jag har alltid varit motiverad och framgångskåt, men nu tar jag faktiskt tag i det jag vill göra.
Det här är också intressant, pratade om det både med Chris och Jenna ikväll - jag gillar inte att vara ensam längre. I San Francisco är jag väldigt sällan ensam, antingen är Farid hemma, eller så är vi med vänner eller så är man i skolan. Konstant omgiven av folk. Jag som alltid varit en ensamräv i grunden har inte ens insett den här förändringen innan jag kom hem till Stockholm. Trots dator, tv, tidningar så blir jag fruktansvärt uttråkad så fort jag är ensam. Och inte bara uttråkad - det känns liksom totalt meningslöst att vara själv.
Tack vare det här har jag spenderat i princip varje vaken stund med Jenna. Så jävla glad är jag för det. Jag har haft två efterblivet roliga utekvällar med två olika uppsättningar människor, Debaser med Berghs-gänget och Soap med Emil/Jenna, och resterande tid har jag bara njutit av vänners sällskap.
Det känns som jag håller på att lära mig en läxa för livet. Det är såhär det ska vara.
Nån kunde ju sagt det till mig när jag var 15.
Puss.
i've danced those worries away
Fick lite halvt panik här nyss. Har varit sjukt seg med att boka flygbiljetten ner till SF eftersom CSN inte gett mig några pengar att betala den med än. Gick in idag på STA och ser att alla flygbiljetter de närmsta veckorna är slut. Kul. Ringde till kontoret och fick hjälp i alla fall. Tusen kronor dyrare blev biljetten, men det är smällar man får ta. Nu sticker jag som planerat den 28:e, grym flight med kort mellanlandning i Paris. Sen till New York den 27:e maj för tre dagars romantisk kärlekssemester, och så hem till verkligheten den 30:e maj.
Man kan inte direkt gnälla just nu över livet man lever. Insåg det idag när jag och Emil satt på bussen hem. Han frågade om mina lektioner, och jag har liksom en lektion om dagen tisdag-onsdag-torsdag. Det är nio timmars skola på en vecka, sen är jag "ledig". När jag inte lever rövare i SF så bor jag gratis i New York. Inget gnäll som sagt. Inte jag.
Fett kul igår. Det finns inte många killar här i världen som skulle fixa en helkväll med mig och Jenna, men Emil klarar det alltid med bravur. Vi drack öl och snackade sex på Högbergs i några timmar innan vi stack vidare till Soap. Och det här är anledningen till att jag älskar Soap - det är söndag helgen innan löning i januari. Tror ni stället är tomt? Stället är fullt. Det är så jävla underbart. Familjen på Soap, liksom. Man kan lita på tvålen.
Vi dansade, drack ännu mer och precis när jag kände att "nu räcker det", då kom Jenna med tequila. Vi tog en taxi tillbaks till Jenna vid tre-tiden, innan dess hann jag slå på röven för andra gången sen jag kom hem. Eventuella spår av mitt fall hittar ni under en byggnadsställning vid Norrmalmstorg.
Mycket bra kväll. Hoppas på fortsättning strax. Tog med mig Jennas rottis, Lexus, ut hit till Värmdö när vi åkte hem, Jenna skulle jobba och bad mig passa henne. Så min bästa vän i hela världen kommer ut till Värmdö när hon slutar jobba vid 20. Fin är hon. Tänkte fira med spelkväll, får se om Emil har en kompis han kan pilla fram så vi kan köra fyrvägsstil.
Puss.
fuck this shit
Nu ska jag in till Jenna. Supa bort mina bekymmer. Eller snarare dansa bort mina bekymmer. Berns väntar. Om inte Jenna är för liten, då går vi till Soap. Hoppas på inga mongon och bra musik. Förhoppningsvis kommer Emil in också.
Tänkte en stund att jag kanske var för trött för att åka in. Men då ringde mitt ex som jag inte pratat med på ett och ett halvt år.
Han sökte Chris.
Stan nästa.
Puss.
stronger
Lite ledsen idag. Har sett fram emot resan till Lund och till favorittjejerna länge, och nu är den ena inte där när vi kommer och den andra har en viktig tenta två dagar in i vår resa. Jag verkar oförmögen att fixa kvalitetstid med de bästa vännerna jag har, och då känner man sig ganska misslyckad. Hoppas på att det blir lika bra som jag sett det i mitt huvud i alla fall, även om förutsättningarna inte är dom bästa.
Hade nån form av hemmafest här igår, på Chris initiativ. Jag hade kul. Men om det var något som ändrades igår, så var det bara att min uppfattning om Värmdö cementerades ännu mer. Jag är klar här. På alla sätt. Jag har haft alla diskussioner, jag har varit på alla fester, jag har bråkats och kyssts tillräckligt här ute. Mitt liv är på en annan plats nu och det bästa med den här hemresan är att jag insett det till fullo.
Bilder från igår kan ni ju få i alla fall, se och njut:
so over it
Ja. Min lösning på complete boredom är alkohol. Frågor på det?
Ligger i sängen och funderar på sommaren 2010. Som det känns nu vill jag verkligen inte vara i Sverige. Helst av allt skulle jag stanna i San Francisco, faktiskt. Eftersom jag ändå förmodligen ska ta onlinekurser skulle det funka bra. Förutom den lilla detaljen att jag inte har ett öre till det. Måste tjäna minst 30 000:- den här sommaren också för att jag ska kunna leva high life på hösten sen.
Kanske är det bara Stockholm jag behöver slippa. Om det blir Sverige blir det nog sydligare breddgrader, typ Borås/Göteborg. Hoppas bara att vi kan fixa gratis boende, som vi kunnat göra här hemma. I Systemet har jag en fast grund, kan få jobb över hela Sverige, vilket känns tryggt. Däremot ska jag kika lite på reklambyråer, kanske finns det nån praktikplats eller nån liten jönsig byrå som skiter i att den anställda är en reklamstudent. Det vore skönt att få erfarenhet redan nu, och jag har ju ändå en liten portfolio att visa upp.
Jag vet inte. Sticka typ till Barcelona och jobba arslet av sig på en bar känns inte direkt lockande. Telefonförsäljning - nej tack. Farid sa att vi kan ju försöka ta en liten semester under sommaren, men det är inte det som är grejen. Jag vill må bra varje dag. Värmen och solen skiter jag i, men jag vill må bra i vad jag gör och det dagliga livet. Det återstår att se om det går att göra i Sverige.
Baby, ska vi inte bara sticka till västkusten och fiska kräftor i tre månader? Köpa ett tält och bo i skogen. Allvarligt. Jag vill bli eremit. Jag vill bosätta mig på toppen av ett jävla berg, sova i en grotta och bada naken i en sjö varje morgon.
Puss.
image
Med åren så vet jag inte vad som hänt. Men nuförtiden skulle jag aldrig kunna tänka mig att göra en rent kosmetisk operation. Sitter och tittar på TV4 Fakta nu, nåt program som handlar om före och efter plastikoperationer. Det äcklar mig något så fruktansvärt, hela proceduren. Det är egentligen inte konstigt - jag avskyr alla former av tabletter, piller, allt som vi inbillar oss att vi behöver när det ofta handlar om att ta hand om sig själv bättre från början.
Som huvudvärkstabletter. Nåt så jävla dumt har jag aldrig hört talas om. Så du stressar en hel dag, äter ingen lunch, kommer hem och tar en huvudvärkstablett. Eller så går du ut och förgiftar kroppen med alkohol, vaknar upp nästa dag och löser det med en huvudvärkstablett. Det slutar med att du är beroende av det, och anledningen är oftast att du ätit/druckit dåligt, eller att du supit skallen av dig. Det här är ett arv från min pappa och förmodligen det jag alltid kommer vara som mest tacksam för - kroppen har ett eget fantastiskt immunsystem. Ju oftare du stoppar i dig tabletter och skit, ju oftare blir du sjuk. Kroppen blir immun mot medicinerna och på den vägen är det.
Jag är aldrig sjuk. Alltså, på riktigt. Aldrig. Jag har inte varit förkyld på flera år, jag har inte haft feber sen jag var liten. De gånger jag varit dålig har den antingen varit matförgiftning eller bakfylla. Då tar jag aldrig nån jävla tablett. Jag dricker vatten. Min lösning på allt.
Den värderingen grundar nog mina åsikter när det gäller plastikkirurgi också. Jag kan inte tänka mig att stoppa något artificiellt i min kropp, något som inte hör hemma där. Tycker fortfarande att andra får göra som dom vill, och jag har sett snyggt gjorda bröst, näsor och så vidare. Men inte för mig. Operationerna är så omfattande och grisiga.
sex therapy
Gick upp vid halv två idag igen. Alltså, nu orkar jag inte längre. Haha, det är helt absurt, jag har alltid varit en morgonmänniska. Uppe vid nio senast. Här hemma i Sverige är det som att all energi gått ur mig.
Jag börjar dagen med ofattbart sexiga Robin Thicke. Jag och Farid har svurit på att bli bättre på att hålla koll på alla konserter i SF. I höstas missade vi Mos Def, The Roots och herren nedanför. Inte för att vi hade råd att gå, men för att se dom skulle jag leva på nudlar i fyra månader.
Robin har dessutom en sjukt snygg fru som är med i den första videon jag såg från honom, Lost Without You. Hon heter Paula Patton och är skådespelerska. Spelar lärarinna i tunga dramat Precious som fått mer än mycket publicitet sen den släpptes.
Jävligt fula ungar mellan dom två.
on a happier note
Om bara nån timme ska jag prata med Elin. Jippie! Det var länge sen. Ska bli mysigt.
För att fördriva tiden tittar jag runt på olika modesajter. Försöker bygga en önskelista, haha. 2009 satte verkligen den lekfulla tonen för kommande modeår, allt tack vare Lady Gaga. Jag tror det är en indirekt effekt av finanskrisen; när tiderna känns svåra letar folk efter glädjeämnen, modevärlden har tagit fasta på det här och lanserat en del del outlets och i magasin har det reflekterats i och med "roligare" editorials. Man har förstått att mode inte är så jävla viktigt trots allt. Det handlar inte om trender, det handlar om att ha kul och helst ha roligt med små summor pengar.
Topshop har kommit ut med fina vårnyheter redan, mycket som tilltalar mig. Mesh och perforerat kommer jag fortsätta tjata om. Inte bara är det snyggt, det är praktiskt när det är varmt också. De här skorna nedan ser lovande ut.
Utöver det kommer jag leta efter haremsbyxor i silke, materialet gör allt när det gäller det plagget. Jag har ju gett upp jeans totalt, lever i jeansleggings och shorts. Bekvämlighet är allt för mig. Haremsbyxor är svårt att bära upp, delvis för att man måste ha högklackat för att det ska bli snyggt, men jävlar vad grymt det är done right. Ett annat måste för 2010 är snygga underkläder, gärna i silke här med. Har inga bedövande vackra underkläder. Det sista måstet är hudfärgade platåpumps, som passar till ALLT, men hittade inga fina när jag letade just nu.
kharma only hits where it's deserved
När du sa till Monia att jag ljög om du vet vem och hennes problem med vikten, så förstörde du min relation till en av de få chefer jag kommit bra överens med. Det var ingen big deal egentligen, eftersom jag slutat där och inte skulle tillbaka. Men du vet vad det handlade om, själva grejen - man gör inte så. Jag förstår fortfarande inte idag hur man kan vara så illvillig och prata om saker man inte har en aning om. Jag har hört illasinnade kommentarer om dig, och jag har aldrig bemött dom med ett andetag. Framförallt förrförra sommaren på Grisslinge, när gemensamma vänner kommer fram till mig och undrar vad din hudsjukdom heter. Inte ett andetag.
Nu har den här underbart vackra tjejen du ljög om hamnat i samma situation igen, det har varit en nedåtgående spiral i över tre år och nu är vi nere på botten igen. Efter ett läkarbesök har vi i alla fall fått en remiss till en anorexi-klinik och jag kommer göra allt jag kan för att hjälpa henne, som jag alltid gör.
När jag förklarade situationen för Monia i mötesrummet så grät jag, blödde näsblod, stressen av att se någon man älskar förstöras på det sättet är vidrigt och inget jag önskar på någon. När jag fick reda på att du ljugit henne rätt upp i ansiktet om saker du inte hade en aning om, då förstod jag att du var en vidrig människa. Det enda du ville var att sänka mig. Det var ditt enda mål. Att vara så besatt av att göra en annan människa ont är inte hälsosamt, och jag är helt övertygad om att det är därför ditt liv fallerat efter dess. Vem ska kunna älska dig när du inte har ögon för något annat än din spegelbild?
Men det är karma. Så enkelt är det. Nu hoppas jag bara att du mognat. Idag är jag glad över att jag raderade dig ur mitt liv. Det var startskottet på ett nytt liv, och en av de första anledningarna till att jag nu är lycklig på riktigt. Om det är någon du borde be om ursäkt till så är det tjejen du ljög om, men det är du för självupptagen för. Om du ser henne så hoppas jag att du minns vad du gjorde och skäms över det. Jag skäms å dina vägnar.
Friends
Nu här hemma har jag tittat på TV för första gången på fyra månader. Jag hatar tv-apparater, vill inte ha någon i framtiden. Jag själv har ganska mycket att tacka TV:n för. Jag hade aldrig varit så bra på engelska som jag är idag utan alla serier jag tittade på när jag var liten. Jag vill ju att min framtida unge också ska kunna lära sig på det sättet, men det får väl bli en projektor med filmer eller datorn, för en TV tänker jag fan inte ha.
Hursomhelst. Det positiva med TV:n nu när jag är hemma är att jag får se lite svenska reklamfilmer. När det gäller de lättsammare klienterna tycker jag den svenska reklamvärlden är bättre på att flirta med vad som är politiskt inkorrekt än vad den amerikanska reklamvärlden är. Det finns en udd, lite vassare humor, en medveten oförsiktighet som är befriande.
När det kommer till klienterna som kräver mer seriositet tycker jag USA slår Sverige med hästlängder. Där är det samma sorts vassa känsla Sverige har med komiken. Ni vet, sådär att det skär i hjärtat.
Med det sagt så måste jag säga att alla dessa är fenomenala. Friends har ju levererat i flera år nu, och nu tänkte jag samla mästerverken här för er. Jag vet inte vilken reklambyrå dom kör, om nån vet får ni gärna kommentera. De har alla komponenter för en bra reklamfilm - det är relevant, det är ärligt, det talar direkt till målgruppen, det är gjort med hjärta OCH hjärna, castingen är perfekt, musiken är klockren. Det är sånt här som gör att jag älskar reklam.
Tyvärr, tyvärr hittar jag inte den senaste, vet inte om den är ny. Den är ny för mig i alla fall. Den rullar just nu, det är den när alla ungar står ute på skolgården och alla bara vänder sig om och tittar när en unge är på väg att mobba en annan. DEN är absolut bäst och gör mig tårögd varje gång. Budskapet är så jävla dead on point att det är löjligt - man behöver inte ens göra nåt, man behöver bara visa att man SER. Helt underbar. Hoppas ni sett den.
dream away
Jag är hemma, här, hos pappa. Jag står i mitt rum. Det kommer in en man som är min granne, inte i verkligheten, men i drömmen är han det. Vi pratar och jag berättar att det tidigare varit en man inne som försökt att våldta mig, jag lyckades komma undan. Den här killen försöker då göra samma sak, men det är så jävla konstigt. Det finns inget raseri, inget våld, ingen hysteri. Han gör vaga utfall, och jag säger nej, eller ber honom att sluta. Jag "känner" vad han försöker göra, mer än att han gör det. Han går över till sitt hus igen.
Senare den natten ser jag hundratalet människor komma på cyklar. Alla går in i hans hus. Jag får en extremt obehaglig känsla, drömmen känns verklig, och det är ju inte direkt normalt att man får hundra pers hem bara sådär. Det kommer någon och knackar på hos oss, men jag skickar bort dom. Natten efter kommer det ännu fler folk på cyklar, två-trehundra. Alla går nu in i huset bredvid. Jag känner ingen av människorna.
Får direkt en känsla av att jag måste skydda min familj, rusar ner och låser dörren. Chris och pappa kommer till dörren, Chris framträder absolut tydligast. Jag försöker förklara att vi är i fara, men ingen tror mig. Till slut kommer dom till vår dörr, dom vill ha ut oss. Jag håller emot allt jag kan. Så fort dom drar i dörren märker jag att den inte är låst, då blir Chris rädd och börjar förstå att nåt är fel. Där slutar drömmen.
Alltså, allvarligt. Nu tänker jag söka på drömtydningar igen. Det största med den här drömmen är igen att den känns extremt verklig, att den innehåller vad jag enklast skulle förklara som psykologisk våldtäkt, att Chris framträder så starkt och att jag känner en plikt att skydda min familj.
Ärligt talat skulle jag nog kunna tyda den här drömmen själv utan större hjälp, bara av att tänka på vad som hänt sen jag kom hem. Men jag ska söka ändå.
Finns det nån som drömmer, självklart inte likadana, men så pass obehagliga drömmar?
Edit: Kom på en till grej. Innan den här drömmen hade jag en annan. Där hade vi köpt en sjukt söt valp och jag lekte med den i timmar. Ska ta reda på vad det betyder också.
Puss.
Edit2: Okej, så lägger till vad jag hittat i det här inlägget istället för att skapa ett nytt. Jag måste fixa fler kategorier till min blogg, det skulle jag kunna sysselsätta mig med idag. Jag kör min dröm med tydning ord för ord.
Valp: Haha, alltså det här är så kul. Valp symboliserar ungdom, spontan kärlek, entusiasm. Det representerar ofta känslan av att vilja ha ett barn, att vilja vara gravid. I grunden symboliserar det en vilja att ta hand om någonting, att älska och att älskas.
Våldtäkt: Det här gäller om man undkommer våldtäkten, som jag gör i drömmen. Det ska tydligen betyda att man försöker ta fram sina starka sidor om man känner sig utsatt. Våldtäkt i en dröm kan också ha att göra med en rädsla för att bli oönskat gravid. Lite creepy, för var med en tjej igår som tog flera graviditetstest och innerligt hoppades att hon inte skulle vara gravid. Pratade också mycket med Jenna om att jag verkligen aldrig vill behöva utsättas för en abort. Låter som att det stämmer, med andra ord. Våldtäkt kan också symbolisera sexuell energi av någon form.
Våldgästa: Det är ju folk som försöker ta sig in i mitt hus. Det här symboliserar fruktan för det okända och är delvis sexuellt betingat.
Dörr: Dörren i mitt hus spelar en central roll, det är den jag försöker stänga och låsa. Enligt det jag kommit över representerar dörren en tröskel från en känsla till en annan. Ibland länkas det med sexuella känslor som när du "öppnar" dig själv för någon.
Hus: Representerar en själv och ens olika avdelningar i livet. Huset är din kropp. Övervåningen (där försöket till våldtäkten händer) representerar ens huvud och tankar. Den nedre delen av huset representerar sex och reproduktion.
Nån som ser ett mönster? Hahaha. Jag tycker det är ganska kul. Sjukt intressant också, grejer betyder aldrig vad man tror att dom betyder. Graviditetsdelen makes total sense, det var ett stort ämne under hela gårdagen. Jag är och har alltid varit rädd för att bli gravid under "fel" tid av mitt liv, vilket skulle betyda att jag måste göra en abort. Jag har också en rädsla över att inte kunna bli gravid. Att jag skulle drömma om det här är inte alls konstigt, har aldrig i mitt liv pratat så mycket om barn och graviditeter som jag gjort senaste månaden.
Och sexet tänker jag inte ens gå in på. Farid kan nog garva en stund åt det här. Jag vet att jag gjorde det.
Puss.
love sucks
Huvudvärk. Lite ont i hjärtat. Får dåligt samvete. Allt löser sig, hoppas jag.
Grym dag med Jenna oavsett. Hon kom hit igår igen efter påtryckningar från mig, så jävla uttråkad här hemma att jag faller ner och dör snart. I eftermiddags lämnade vi Värmdö för stan, stannade en stund i hennes lägenhet innan vi stack ner och käkade tapas med hennes mor. God öl, oväntat bra mat och fint sällskap. Ännu en fin kväll, och man kan ju undra varför jag gnäller så jävligt om att vara hemma, haha. Men det är av flera anledningar, som jag nog hellre delar med mig av till Farid, Jenna, Jonna, Elin och Viktor, istället för er.
Fått ett pass på Systemet nu, lördag i Saltsjöbaden. Älskar lördagar. Fem timmars jobb, dubbelt betalt efter tolv. Slutar 15. Det blir liksom inte slappare än så. Plus att alla kunder är så glada på lördagar. Det blir bra.
Annars - Saknar Farid, hans händer, hans läppar, hans röst, hans skratt, hans skägg, hans ögon. Saknar allt. Kan ju tipsa alla par som ska vara ifrån varandra ett tag - skippa det där med att ha sex innan ni skiljs åt. Skippa sex överhuvudtaget. På det sättet så vänjer ni er lite i alla fall innan ni sticker. För det kan jag tala om, det jag går igenom just nu är rena helvetet. Känner mig som en 15-årig pojke.
TMI? Okej.
Puss
that's what it's made of
Det är ju tur att Jenna och jag är bästa vänner, eftersom vi är så produktiva med varann. Verkligen utvecklande människor. Vi har legat och snackat skit och kollat på Paradise Hotel i typ fem timmar, haha. Ätit godis. Druckit julmust. Och nu ska vi spela in en video som vi skickar till Farid.
Neeeeeeeeeeedå.
Haha. Nu ska vi kolla på sista Paradise Hotel. Det danska är fett kul också, mycket mer sex och intriger. Jenna har redan inträtt min säng nakenfisad, så nu måste jag också skala av mig och ta plats. Lexus ligger emellan oss. Mysigt med en hund, en stor hund på det. Mer att älska liksom. Vi skiter i utgången imorrn, tar den på söndag då alla fjantar är hemma och allt roligt krogfolk är ute och super. Den som känner sig manad kan få hänga på, här är våra kriterier:
- Cynisk
- Gillar korv
- Rökare (så jag slipper gå ut med Jenna när hon desperat vill ha cancer)
- Duktig på att dansa
- Helst känna någon på Berns, så vi kan gå före kön och spela tuffa
Soap och Berns vill jag till. Nej, vem vill blogga när paradiset väntar? Nu skiter vi i det här. Godnatt.
Puss.
La familia
Vilken jävla miss jag gjorde. Min familj är ju kvar i SF.
Puss
mariah
If it's over heter den i alla fall, här gör hon den live at the Grammys in 1992. Det är häftigt att se, hon är så ung, så smal, och hon ser väldigt glad ut. Hon bara sjunger liksom, hennes scenpersona har ju minst sagt ändrats mycket sen dess. Kören är HELT JÄVLA OTROLIG. Jag faller alltid för gospeldängorna, och den här är grym.
more pics
Den här bilden tog jag i New York:
Två söta tanter som gick hur långsamt som helst. Så fort jag såg dom tänkte jag på mig och Jenna. Sådär kan vi gå omkring, kutryggade och hand i hand, när vi blir gamla.
Och den här bilden är också från New York, framför lägenhetshuset vi bodde i:
Mer kläder än sådär var i princip omöjligt att ha på sig, ändå frös jag. Nej hörni, kanske ska jag gå ut och fota lite. Nu blir det snart mörkt här verkar det som. Vill ha tag på Jenna i och för sig, borde gå ner och fylla på simkortet jag fick av henne.
Puss.
oh, okay
En sida säger att drömmar om skjutvapen i allmänhet förebådar någon lyckosam händelse. Det ska ha något med spänningen i att vara kring ett vapen att göra.
En annan sida säger att drömmar om gevär är dåliga omen. Vad jag kan vänta mig efter en sån dröm är gräl, handlingar som man kommer ångra och faror. Vet inte riktigt om jag köper det, eftersom jag drömt om vapen, framförallt pistoler och gevär i flera år. Jag har ju haft många fina perioder under de här åren.
En av de bättre sidorna delade in drömmar i olika kategorier. Skulle inte förvåna mig om systemet härstammar från Freud. Min dröm passade in på kategori "Budskapet":
"(Drömmen) har ett meddelande till oss från vårt undermedvetna, för att ge oss en viss information om vad vi bör göra, hur vi bör göra, hur vi bör hantera våra relationer. Denna typ av dröm brukar kännetecknas genom att man kommer ihåg den och att den känns viktig."
Den här sidan skrev också någonting som jag inte visste. Ju verkligare drömmen känns, desto viktigare är dess betydelse. Det vill säga, om du är medveten om att det är en dröm under tiden den pågår så är den oväsentlig. Jag drömmer nästan alltid "verkligt".
Det överlägset mest intressanta jag hittade var under kategorin mord. Det är ju ändå den känslan jag har i drömmen, det är det jag gör, det är därför jag går in i varuhuset, jag är extremt medveten om min handling. Att döda, enligt en engelsk drömtydare, kan ha att göra med att du dödar dina känslor, för att du känner skuld eller skäms över dom. Mördaren är en representation av rädsla eller ångest som hotar att döda vår energi och våra känslor.
En traumatisk barndom kan leda till drömmar med mordiskt raseri, men det tror jag inte gäller mig. Främst eftersom jag inte känner mig arg alls i drömmen, jag är metodisk och lugn.
Samma engelska forskare skriver om skjutvapen. Han säger att det kan representera självförtroende till att försvara sig inför kritik, ilska, rädsla, ångest. Det kan också vara så att vi bär vapen i drömmen för att försvara oss mot egna känslor och rädslor. Som exempel skriver han att man kan känna ångest inför att bli gammal, och då symboliserar vapnet de positiva tankarna som försöker stöta bort åldersångesten.
Jaha. Åldersångest. Det var den drömtydningen. Haha.
Puss.
don't shoot
Nu i natt tar ändå priset. Jag kommer ihåg allting. Allt var som i en film, storylinen, fotot, slowmotion-bilder på när folk blir skjutna, damm som yr och bara allmänt efterblivet. Drömmen:
Jag går in i ett varuhus, med ett maskingevär. Har ingen aning om varför, men vet att jag går in där för att skjuta typ hela världen. Det ser ut som ett riktigt varuhus, det är folk överallt, och så massa olika butiker. Efter ett tag börjar jag skjuta och folk skadas och dör, allt ser ut som i en film, dom tar sig för bröstet eller skriker eller flyger omkull. Vuxna och pensionärer. Det är inte i Sverige, det är i USA, men vet inte vart. Efter ännu en stund så utvecklar det sig till att andra människor får lust att skjuta folk, då blir det som att jag sätts in i deras huvuden och kan se vad dom tänker. Det är som att jag har tagit fram deras onda sida, även fast jag i drömmen inte får känslan av att varken jag eller de andra som skjuter är onda människor.
Känslan är typ "vad fascinerande det är att skjuta folk", istället för "dö era svin".
Drömmen slutar med att i princip alla är döda, polisen står utanför. Jag går ut genom någon bakdörr och ser att dom tagit en kille, en av dom som också sköt folk. Jag kommer plötsligt på att jag tagit med med kameran in i byggnaden och fotat allting, tänker att jag måste ha den eftersom den kan leda dom till mig. På väg tillbaks in i byggnaden ser jag att den här killen polisen snackat med har kameran, han hänger den på axeln och går iväg.
Jag springer ifatt honom, han är ung och asiat, tar kameran och övertygar honom om att han aldrig kommer åka fast. Det sista jag tänker är "om dom tar mig, blir jag satt i fängelse i USA eller i Sverige?".
Okej. Jag inser att det här låter helt sjukt. Och det här är den mest beräknande drömmen jag haft när det kommer till pistoler/gevär, i vanliga fall brukar jag fly från någon. Här gick jag bara rätt in och hade bestämt mig för att skjuta folk som inte hade nåt med mig att göra. Drömmen var inte läskig, men obehaglig, jag mådde illa av att döda så många. Jag fattar inte den här vändningen på en återkommande dröms uppbyggnad, och jag tror väl inte direkt att en drömtydare läser min blogg, men:
VAD I HELVETE BETYDER DET HÄR?
Puss.
#pics from an extraordinary life
you never were
Förresten, det sa jag ju för ett tag sen. Sjunga. Jag vill sjunga, jag älskar att sjunga. Men jag har två grejer som är ganska ovanliga när det kommer till sånt där:
1. Jag tycker jag låter mycket bättre med mick än utan.
2. Jag sjunger mycket hellre inför en stor publik än inför en liten. Då blir man liksom mindre nervös.
Men spelade in en snutt av Robyns "Be mine" häromveckan, den kan ni få höra. Det kan jag säga, mer självkritisk går det inte att bli, än när man lägger upp sång man spelat in. Jag hatar det. Man borde inte låta det ta ifrån en något man älskar att göra. Dessutom fick min underbara musiklärare från grundskolan mig att lova att jag aldrig skulle sluta sjunga. Tänkte ge er en låt på svenska, men det känns för innerligt. Lättare att distansera sig till engelskan.
En kompis från Berghs skrev nyligen på sin blogg att det enda sättet han kunde förklara sina känslor inför Sverige är att säga att han känner som som en gäst. Han är på visit i sitt eget land. Precis så känns det för mig. Det är inte mitt hem längre. Farid gjorde helt rätt i att inte åka hem.
Puss.
affirmative action
Är så fantastiskt trött att jag inte vart jag ska ta vägen. Får skylla mig själv. Men hade sjukt kul igår, Jenna orkade sig hela vägen ut på Värmdö. Vi drack två flaskor vin och tjattrade i evigheter. När östrogenet nådde klimax ringde vi in Emil. Tjattrade ännu mer, åkte till Shell fyra på morgonen för att handla chips, tittade på Maffiabröder till sju på morgonen. Åt pannkakor till frukost, sen skildes vi åt.
Nu blir det ingen alkohol för mig på ett par dar. Eller tills på onsdag i alla fall, då ska jag och Jenna ut, Berns och Soap förmodligen. Fett kul, och så får vi dansa lite också.
Så kul, fick en kommentar om de och dem. Vi diskuterade det igår, Emil har ju utsett sig själv till språkpolis och får således massa skit när han råkar skriva fel. Jag är bättre än de flesta på svenska, men de och dem har jag aldrig kunnat. Det jag går efter, kommer inte ihåg vart jag fick höra det, är engelskan. They = de, them = dem. Emil hade nåt annat system. Men ärligt talat orkar jag sällan bry mig, skriver bara "dom" istället. Stör mig inte på när andra skriver "dom" heller, av nån anledning.
Nej hörni, väldigt bra helg. Fredag Debaser, lördag Wallmans, söndag Maffabröder. Utgång nu på onsdag, sen får vi se vad som händer.
Bilder från igår, courtesy of Emil:
Tack för igår, ni är bäst.
Puss
bjorn and benny
Det är nånting med Värmdö som ger mig sån ångest. Pratade med Viktor i telefon häromdagen, jag älskar honom för att han lyssnar på mitt gnäll, men han hade en teori om att det hade känts bättre att komma tillbaks om jag hade lägenhet i stan. Mycket möjligt. Allt med Värmdö ger mig ångest. Att gå på bussen, att allt är så tyst, att allt ser precis likadant ut.
Annars har jag haft det väldigt trevligt inne i själva stan. Pappa tog med mig på Wallmans salonger igår.
Det var mycket roligare än vad jag trodde. ABBA-tema, fast dem spelade ganska mycket på andra grejer också. Oväntat god mat, trerätters. Laxtartar, oxfilé och nån chokladvariant. Vi drack Mariestads till. Wallmans ligger undangömt, mellan Blasieholmstorget och Nybroviken typ, sjukt att folk ens hittar dit. Vi gick in en sväng på Hotel Radisson innan för en öl, stort misstag. Fantastisk inredning, men ett hotell utan öl har jag aldrig varit med om. Dem hade EN öl. Spendrups på fat. 40 cl för 63 spänn, och trots att han påstod att det var starköl så smakade det vatten. Sämsta ölen jag druckit på länge. Visste sen tidigare att både Spendrups och Åbro är katastrof, men det här var riktigt, riktigt illa.
Hursom. God mat, fantastiskt duktiga sångare/sångerskor. Showen var lite väl lång för mig, 4 och en halv timme. Höll på att dåsa till där efter all mat. Vi kom hem säkert i alla fall, tog nån jävla ockertaxi till Slussen för hundratjugo spänn, men man får skylla sig själv. Skitsamma.
Sjukt jetlaggad fortfarande. Gick ju upp typ 5 i morse, åt knäckebröd med kaviar och drack julmust, sen sov jag från 9 till 13 typ. Nu väntar jag på att Jenna ska ringa, förhoppningsvis kommer hon ut hit med Lexus och dricker upp en flaska vin med mig. Jag tvivlar på att det dagliga intaget av alkohol hjälper min jetlag, men skitsamma. Nåt måste jag ju göra.
Puss.
swedish model gives maxmara a christmas present
Det här var det bästa jag sett på länge. Få kvinnor gör mig stolt över att vara svensk, men Amina är helt klart en av dom. Modigt, smart och skakar om rejält. Klippet har fått internationell uppmärksamhet och tummen upp av globala företag som är emot pälsindustrin. Tror hon gjorde det precis innan jul. Fan-tastiskt bra!
earthquake
Vaknar upp för en timme sen, klarvaken. Helt oförklarligt, då jag var svintrött när jag gick och la mig. Klockan är nu tio i sex på morgonen. Ligger ett tag och bara undrar varför jag inte kan somna om. Sen börjar jag tänka att det kanske hänt Farid nåt, delvis för att mamma hade en sån grej en gång som var riktigt läskigt intuitivt.
Jag satt i en bil på väg upp från Malmö tillsammans med en kille jag dejtade, han körde. Det var tidig morgon, typ som nu. Mitt på motorvägen utanför Barkarby så somnar han vid ratten, jag sov också, och bägge vi vaknar upp precis innan vi kör rätt in i det jävla vägräcket. Han vred ratten, bilens sida skrapade längs räcket, jag skrek och slog i mitt knä. Ja, det var sista gången vi dejtade. Hursomhelst, en minut efter det hänt så ringer mamma min mobil och frågar om allt är okej, för att hon precis vaknat och känt på sig att nåt hänt. Ganska sjukt.
Jag gick i alla fall in på Facebook nyss för att skicka till Farid, bara "säg att du lever så jag kan sova imorrn, är du snäll". Vet inte ens om han har internet, han är vid Lake Tahoe i en jättefin stuga med ett gäng vänner. Efter det slår det mig att jag kan kolla amerikanska nyhetssajter. Och tamefan.
Senaste rapporten från Kalifornien är en jordbävning på 6,5 Richterskalan. Det är ganska jävla högt. Den har slagit till typ vid Ferndale, som ligger norrut på den kaliforniska kusten. Jordbävningen ska ha känts upp till Oregon och ner till början av Södra Kalifornien. Det betyder att San Francisco fick en släng. Jag hoppas verkligen att vår lägenhet är okej, vi har inte direkt nåt som kan gå sönder, men jag hoppas mest att huset står kvar.
Nu är Farid också i Norra Kalifornien, men Tahoe gränsar till Oregon på andra sidan, så att säga, han är alltså så långt från kusten det går att komma. Jag hoppas att allt är okej, och det är det säkert. Men lik förbannat. Orolig. Jag vet inte hur djupt in i landet en så stark jordbävning känns. Jag hittar inga rapporter om att någon dött i alla fall.
Komiska också är att det här hände sent på eftermiddagen kalifornisk tid. Jag vaknar upp, är vaken en timme innan jag ser nyheten. Och när las den upp på nätet? 56 minuter tidigare.
Skönt att min intuitet täcker medias uppdatering, och inte klockslaget för händelser i sig. Grattis.
Kyss.
you've done me
Jag borde insett vidden av det vi gett oss in på redan då. Men jag gjorde inte det. Jag gick blint in i vårt förhållande och mina ögon tvingas upp nu. Jag älskar dig för mycket. Jag vet vad det innebär nu, att älska någon på det här sättet. Jag vet vilken oro det åsamkar, vilken oerhörd jävla risk man tar genom att öppna upp för någon som du. Jag förstår nu att folk kan dö av brustna hjärtan.
Lyssna, jag skulle kunna skriva om dig varje dag. Jag skulle kunna skriva böcker om dig. Det viktigaste för mig, det enda jag vill att du ska veta, om något, vadsomhelst, skulle hända, det enda jag vill att du tar med dig är att du gör mig till en bättre människa bara genom att finnas till. Du har tvingat mig till en kärlek jag inte visste fanns och det har tagit mig en svår vår och en underbar höst för att inse det. Du är min familj. Du är min familj. Du får mig att be till en gud jag inte tror på, du får mig att tacka honom för att ha fört dig till mig. Du sköljer bort allt det cyniska, du mjukar upp allt det hårda. Du är allt jag inte förtjänar. Du får mig att inse att folk inte vet vad kärlek är, jag som trott jag varit kär tidigare, och du får mig att omvärdera allt. Skitsamma. Jag älskar dig. Jag älskar dig för att du skriver på en vägg i New York. Jag älskar dig.
life of the party
Hej älsklingar.
Idag är jag, trots bakfylla, på oförskämt bra humör. Hade en fantastiskt rolig kväll igår. Den började fel på alla tänkbara sätt:
- Bussen var väl en tjugo minuter sen typ. Och det var riktigt kallt igår. Jag trodde jag hade förfryst fingrarna där ett tag. Riktigt jävla kallt. Och där satt man och väntade.
- Jag var tvungen att vara inne innan 22 eftersom Felix portkod slutade fungera då. Han bor i en otroligt fin och stor lägenhet mitt på Mariatorget, och det skulle ju vara kul att spendera kvällen där istället för på gatan.
- Var där två minuter efter 22. Kom en annan tjej som bodde där. Hon hade mot alla odds glömt både nycklar och mobiltelefon inne i lägenheten. Efter harvande med telefonautomat så kom Mia, Felix flickvän, ner och öppnade i alla fall. Fint att komma in i värmen. Alla hemlösa dog igår. Allvarligt, omöjligt att överleva ute i den där kylan hela natten. Minus 17 var det.
Sen blev det fint i alla fall. Skitkul att träffa Felix och Mia. Det här är alltså kompisar från Berghs som pluggar i Sydney. Dom råkar också vara det andra kärleksparet som träffades på Berghs, och som hållit ihop sen dess. Det är kul tycker jag, att Berghs alstrade två snygga par. Det är jag dom evigt tacksam för.
Mia och Felix
Vi drack öl innan vi gick till Wollmars (stavas det så?) för att dricka mer öl. Självklart satt halva Värmdö där inne, haha, så jävla typiskt. Hälsade inte på någon, igår var en kväll för framtiden, inte för det förflutna. Mias bror Jesper var med också, otroligt trevlig och rolig kille. Vi garvade i nån halvtimme innan vi gick ner till Debaser Slussen. Jag försökte smita in utan att betala, det försöker jag alltid, men det gick tyvärr inte. Som tur är var kvällen definitivt värd en hundring.
Inne vid ett bord satt älskade Joakim, också från Berghs, och han råkade ha astrevliga kompisar också. Det blev bara så himla fint alltsammans, och jag är så glad att vi sågs och festade. Det var en kväll som kvällar ska se ut. Mia spillde en hel öl i mitt knä, jag blev upplyft av Jocke som alltid är så söt och säger att man är snygg, det var aldrig nån kö till toaletten, vi hade bord, ölen var svingod, musiken var bra. Allt bara stämde. Det stämde så bra att jag inte fattade nånting när lamporna tändes. Vi stängde stället, var alltså där till 3.
Så fick man uppleva lite svensk kill-intelligens också. En skåning, haha, så jävla typiskt när jag redan har massa fördomar mot skåningar. Han var söt och trevlig, och jag pratade med honom för att jag antog att han var polare med antingen Mia eller Jocke. När det visade sig att han inte var det så kände jag inte för att prata med honom mer. Nej, men då hade ju han bestämt sig för att han skulle få ligga ikväll. Och blev sur som fan när jag sa nej. Innan var det "gud vad charmig du är" och "trevligt att prata med nån som har lite hjärna", men så fort dörren till sex stängdes så var jag världens sämsta människa. Jocke var snabb på att kalla mig sin tjej, och skåningen kallade mig puckad innan han försvann.
Okej, jag fattar. Man kan inte vara trevlig mot killar utan att dom tror att dom ska få ligga. Jag vet det redan, men varje utgång hoppas jag att den fördomen ska ändras. Det gör den aldrig. Jag vet. Okej.
Vi gick ut för att ta en taxi till Telefonplan, efterfest hos Jocke. Mitt framför taxin och framför hela gänget, typ tio personer, så gör jag världens jävla vurpa och landar på röven. Alla garvade, Mia hjälpte mig upp. Fint. Gjorde inte illa mig i alla fall. Det komiska är att jag stod still. Hur fan gör man en stillastående vurpa? Full som fan var jag, förmodligen därför.
Taxi till telefonplan. Några öl, och då började jag bli riktigt trött alltså. Men det var så fina människor att man piggnade till efter ett tag. Jocke underhöll oss med gitarrspel och skönsång, Bon Ivers "Stacks" (jag vet, älskling), och det var så fint att jag överhuvudtaget inte förstår hur den killen är singel. Kvällen slutade med ännu en taxi tillbaks till Mariatorget, en korv på sleven och så sänggång i Felix syrras rum vid halv sex-tiden. 
Jocke
Jag överdriver inte när jag säger att det här var den absolut bästa starten mitt 2010 kunde få. Älskade vänner och nya bekantskaper. Mias bror var den bästa killen jag träffat på länge. Smart, rolig och vad man kallar en aktiv lyssnare - jätteintresserad av allt trist som kommer ut ur min mun och följdfrågor och analyser. Bara bäst.
Kom hem vid 11. Det roligaste från kvällen var Felix tatuering på handleden, "Mia Rehn" står det. Det du, baby, haha. Jag fick nåt ryck när jag såg det, skrattade i en halvtimme. Hoppas verkligen att jag inte förolämpade dom, det var inte meningen. Det var bara så fint, så oväntat, så osvenskt på nåt sätt. Och så Felix historia om en av hans polare som tatuerade in sin tjejs namn, bara för att han ville göra slut med henne och sen sätta en bock efter namnet. Jävlar, vad jag skrattade. Det näst bästa var när Felix sa att Farid "är den godaste människan han nånsin träffat, så nära Jesus man kan komma". Haha.
Det var kul, för jag kände mig varm och snygg och levande. Alla var så bra. Och baby, varje gång Mia och Felix kysstes så tänkte jag med värme på dig. Och jag saknade dig, men det gjorde inte ens någonting. Deras kärlek gjorde mig bara glad att jag har dig, det räckte med det igår.
Tack vänner, för världens bästa kväll. Ni är fantastiska.
Puss.
dogs
Okej. Nej, jag ska inte skaffa barn och nej, vi ska inte skaffa en till hund. MEN. Farid vet att jag vill ha fler hundar, helst tre totalt. Nu har vi ju varken tid, pengar eller plats, men jag kommer förmodligen starkt rösta för en till efter vi slutat skolan. Då vi förhoppningsvis typ kan bosätta oss nånstans på riktigt, i alla fall för ett tag, och slippa tänka på att flyga med jyckarna konstant. Med Lucas är det ju okej, men jag vill ha en större hund i min andra.
Hursomhelst. Det här är hundarna jag verkligen gillar - samojed och australian shepherd. Det är intressant, för bägge hundarna har likheter med Lucas, vilket är ett kvitto på att jag verkligen valde rätt första gången. Har sett ett par fantastiskt vackra samojeder i San Francisco, de verkar lugna och trygga. De har också det här leendet som Lucas har, älskar det. Mungiporna kryper uppåt i bägge raserna när hundarna mår bra, vilket gör att de ser ut som dem ler. Det har ni ju sett på Lucas hundra gånger.
Samojeden har i övrigt samma psyke som sheltien, lugn, vänlig, trygg, lojal. Kanske lite reserverad mot främlingar. Lucas har blivit bättre på det, han älskar ju när vi har folk hemma, men jag och Farid är fortfarande nummer ett för honom. Han lyssnar inte alls lika mycket på andra. Så här ser samojeden ut i alla fall:
Dom är såååååååå vackra. Jag älskar det där smilet. Pälsvården har jag inte läst nåt om, men det är bara kärringar som inte orkar med sånt. Det är bara mysigt att borsta Lucas. Vi har dessutom redan hår precis överallt i lägenheten, det är liksom standard att vakna upp med hår i munnen, så tror vi är vana. Samojed blir förmodligen nästa hund.
Den andra vi bägge verkligen gillar är alltså aussien. Jag har sett toy-aussies, miniversionen, dom är sjukt söta. Ser ut som Lucas gjorde som valp ungefär (bägge är shepherds, väldigt lika varandra, förmodligen typ kusiner rasmässigt). Men som sagt, vi vill ha en större hund. När vi var i New York gick vi förbi en pet store och såg den här underbara varelsen kika ut:
Jag är nästan hundra procent säker på att det är en australian shepherd. De blir i alla fall ungefär lika stora som samojeden, fast med mycket mindre päls. Den enda anledningen till att samojeden ligger före för mig är det faktum att aussien generellt sett kräver mer motion. Dom är som en hyperversion av Lucas. Och det känns ju sådär, haha. Det känns som det är en hund man ska skaffa när man bor i hus och kan låta jycken springa av sig utomhus varje dag.
Det var mitt hundprat för den här fredagen. Kan ni nåt om de här raserna får ni gärna hojta till.
Puss
airtime
För er andra, vi betalade 8100:- för samma resa i höstas, nu är det 3000:- kronor billigare utan anledning. Det är ganska sjukt. Baby, hundar får flyga med bolaget, det är British Airways. Men vet ju inte om vi ska mellanlanda eller nåt på vägen hem. Kommentera eller nåt. Ska jag bara boka en resa ner? Skitsamma, men hör av dig. Kan låna pengar av Chris och betala biljetten hursomhelst.
Puss, flyg säkert.
jetlag
Ligger och gör mest ingenting. Alla jobbar, jag är själv. Kollar runt på olika sidor, hur söta var inte dom här? Viktig grej med Topshop förresten, i de flesta andra butiker är jag en 6:a, men kollar man på deras size conversion är det som en 2:a i USA. Åt helvete för litet för mig. Vet inte om det är en brittisk grej? Tänk på det när ni beställer i alla fall, är ni en 6:a i vanliga fall är ni som jag förmodligen en 8:a i Topshops storlekar. Det är som en 4:a i USA, vilket är en 36:a i Sverige.
Eh, och just det, det gäller ju bara om man handlar på brittiska sidan. Insåg precis att dom har en amerikansk sida också. Haha. Skitsamma.
Hoppas på promenad med Jonna, ringde hem, men hon var ute och letade kurslitteratur. Ska nog prova att ringa snart igen. Ska också finurla lite på min önskelista till födelsedag, haha, för första gången på typ fyra år önskar jag mig faktiskt grejer.
Fattar inte nånting av min jetlag, gick upp halv ett idag igen. Sovit i tolv timmar, trots att jag sov fyra timmar mitt på dan igår. Mycket underligt.
Ikväll ska jag ut med ett gäng från Berghs som sagt, väntar på info vart jag ska åka när. Har ju ingen mobil, så ska bli intressant att se om vi lyckas ses till slut. Imorrn har pappa nån överraskning till mig, det inkluderar gratis käk, så kan omöjligt bli annat än bra.
Puss.
not cute
Av en slump hittade vi Victoria's Secret på 3:an precis när det började. Fruktansvärt besviken. Ingen Gisele, ingen Lima, en alldeles för tunn Caroline Winberg och bara sjukligt smala tjejer i stort. Den enda med snygga ben var Fergie i Black Eyed Peas. Och möjligtvis Marisa Miller. Resten var för smala.
TJEJER, OM LÅREN ÄR LIKA SMALA SOM VADERNA ÄR NI SJUKA. Punkt slut. Jag vet inte om det finns någon som bantar som läser min blogg, konstigt vore väl det, men om så är fallet - lägg ner. Det absolut fulaste jag vet är för smala tjejer, och ja, jag är medveten om att det kan vara en sjukdom och ha att göra med dålig självkänsla osv. Men jag säger det ändå. För det gör mig förbannad.
Marilyn Monroe var en storlek 42:a, läste jag häromdagen på en tjejs blogg. Vem tyckte att hon var fet? Ingen. Hon är den sexigaste kvinnan någonsin. Det skrämmer mig att idealen förändrats så pass, och jag är så glad att jag själv inte påverkats. Jag är 1,72 och väger typ 55 kilo, och enligt det BMI:et är jag frisk. Jag har röv och mina lår nuddar varandra när jag går. Men jag är smal, kan i princip inte gå upp i vikt. Jag har extremt snabb förbränning, och om jag kan hålla mig frisk kan alla. Det handlar inte ens om att äta överdrivet, det handlar om att äta normalt.
Skitsamma. Orkar inte ens. Sluta banta bara. It's not cute.
Imorrn väntar promenad med Jonnis och sen utgång med polare från Berghs som är hemma från Australien på jullov. På söndag blir det hem till Jenna med Chris för att gosa med Lexi. Måndag ska jag till läkaren med Chris. Lite planer är i alla fall skönt att ha.
Jag börjar långsamt acceptera att Sverige inte är mitt hem längre. Känner mig konstig här. Vill tillbaks till USA.
Puss.
to farid
bowling
Hej.
Jobbig morgon. Hade kunnat jobba sju timmar på Systemet om jag ville, men tackade nej. Orkade inte idag. Men kommer förmodligen jobba lite medan jag är hemma. Gick upp halv sex i morse när syrran och mamma skulle till jobbet. Är lite jetlaggad trots allt.
Det var oerhört vackert, så tidigt, gick ut och tog massa kort. Lägger upp dom sen.
Det är väl lättare att uppskatta snön nu när man bara har den i tre veckor. Men så skickade Farid till mig och sa att han blivit medbjuden till Lake Tahoe av Alex och Marty, dom ska dit i helgen. Stugan är hundvänlig, så Lucas hänger på också. Önskar något oerhört att jag kunnat vara med. Det är tur att vi har springbreak i mars så vi kan köra vår roadtrip tillsammans.
Här lite bilder från igår:
sleepless
Bara tolv minus här idag, rena sommaren. Inatt var det 30-. Japp. Försökte ta bild på snön igår åt Farid, kameran vägrade. Tror inte riktigt den är byggd för Sveriges vintergravkyla. Ändå tycker jag det är skönt, för det blåser inte alls som det gjorde i New York.
Igår spelade vi kort på request från mig, vi åt jättegod middag som Chris lagat och så tjattrade vi. Pappa hade köpt en ny träningscykel som han gapade om hjälp att montera upp, den står nu mitt i vardagsrummet. Mitt i ett teveprogram sätter han sig plötsligt och börjar cykla. Chris som brukar störa sig på att jag viftar på min fot blir relativt - relativt - irriterad. Ja ni.
Jag trodde att jag skulle komma hem till samma gamla vanliga. Och på många sätt är det väl så. Bakdörren är fortfarande trasig från att jag och Chris brutit oss in för många gånger med kofot och spade. Det finns inget toapapper. Pappa har köpt en kyl, men inte tagit bort den andra, så nu har vi två stycken varav den nya ser absurt malplacerad ut i sin vackra stålkropp bredvid allt som var nytt 1973. Katten sparkas ständigt ut ur köket. Pappa vinner i kort hur jävla mycket jag än leder med genom hela spelet. Det tog två timmar innan pappa och Chris gemensamt lyckades spilla ut ett glas vatten precis bredvid min dator. In till grannen för att låna hårfön - tror ni vi hade nån själva? - och så grav irritation på det.
Men en del är som sagt annorlunda också. Och det är inga fina förändringar. Jag vet inte vad jag ska göra. Det är som att varje gång jag kommer hem är jag lyckligare, och varje gång jag kommer hem har världens rasat en bit till här hemma. Sjukt så det funkar. Jag har i alla fall fått prata med både Jenna och Jonna, snart ska vi dessutom iväg på bowling med familjen ute på Kungsholmen. Jag ska dricka öl.
Vi låg och tittade på Entourage igår. Jag somnade innan ett och sov i tolv timmar. Känner mig som en zombie fortfarande. Kanske är det omöjligt att bli utvilad utan dina arm under mitt huvud. Jag tog ett glas rödvin igår, det smakade skit. Tog en öl, den smakade avslagen. Kanske kan jag inte njuta utan dig. Jag önskar att du hade varit här och lekt med all snö. Och jag älskade dig ännu mer när jag efter en kvarts irriterat letande insåg att du faktiskt kom ihåg att lägga ner laddaren till kameran. Du tar alltid hand om mig i det lilla. I love you.
Bilder kommer senare idag.
Puss.
what it feels like
Jag grät redan på väg tillbaka från toaletten. Jag grät när vi plockade bland tidningarna. Herregud, jag grät redan kvällen innan på restaurangen. Jag svalde och tittade bort, för efter ett år är jag fortfarande obekväm med att vara för "klängig". Men jag visste att det skulle gå åt helvete när skylten sa att du inte fick följa med längre. Jag ville sparka sönder den. Skyltar har inga hjärtan. Men jag grät, och jag är ledsen för det, men jag gråter nu igen. I början av vårt förhållande, eller kanske till och med innan, när vi dejtade och bara skickade massa flirtiga sms till varandra, redan då sa du till mig att jag skrämde dig. Att jag gjorde dig rädd.
Jag antar att vi är kvitt nu. När planet skakar till är jag rädd för att dö, inte för mina föräldrars eller vänners skull, inte för min egen skull, utan för att det betyder att jag aldrig skulle få se dig igen. Jag tänker på dig när dom säger åt oss att sätta på säkerhetsbältet, jag upprepar "jag älskar dig, jag älskar dig" i mitt huvud, för jag kan omöjligt försvinna om högre makter känner hur mycket jag vill stanna hos dig. Jag är rädd, varje dag, för alla de tusen scenarion som skulle kunna leda dig bort från mig. Jag är rädd för att älska dig för lite, för mycket, jag är rädd för vad du gör med mig.
Jag gråter genom hela säkerhetskontrollen. Jag säger till mig själv, "skärp dig". Men det är ingen idé. Det har aldrig varit logiskt, känslorna jag haft för dig. Jag gav upp allt för dig, och jag vann mer än jag kunnat drömma om. Och pappa som alltid sagt att friskt vågat, hälften vunnet. Aldrig har väl det varit så sant (och undrar vilka mer sportcitat som stämmer in på oss?).
Jag försöker alltid att hitta ett sätt att sätta ord på min kärlek, på ett sätt som inte skulle låta klyschigt eller få singlar att spy. Det är svårt. Farid, du får mig att vilja vara rädd varje dag. Helvete, jag älskar dig.
Hej gänget. Flyget var långt och tråkigt, som förväntat. Det är 17 minus i Stockholm, men känns varmare än New York. Konstigt. Ikväll ska jag äta middag med pappa, mamma och Chris. Trött. Vi hörs sen. Puss.
#pics from an extraordinary life ny/edition
Grand Central Station, Queens, Squirrels
Nu sticker jag. Planet går om fem timmar, men vi gillar att vara ute i god tid, så åker snart. Åtta timmars flyg, med SAS som tur är, så gratis mat och filmer den här gången. Igår var vi ute och åt på en fin restaurang med hela familjen, jätteräkor och Singha. Värre kan man ha det. Filmerna förövrigt, It's Complicated var bra, men alldeles för lång och med en sjukt botoxad Steve Martin. Besviken på det. Up in the air med George Clooney var lite ojämn, men också bättre än godkänt.
Önska mig lycka, puss.
last days of winter
Hej kompis.
Det blåser fortfarande. Fruktansvärt mycket. Det blir inget Brooklyn, det tar vi nästa gång. Förstår ni - det är för kallt för att vara ute. Vi låg och snusade i sängen till tio, sen duschade vi, åt frukost och nu ska vi snart och se två biofilmer. Först It's Complicated med Meryl Streep, Steve Martin och Alec Baldwin. Och sen Up nånting, med George Clooney. Har en timme på oss emellan som vi förmodligen käkar lunch på.
Jonna skrev nyss till mig på Facebook och berättade att hon är i Stockholm till den 9:e. Det är ju fantastiskt. Har jag nån att frysa med. Jag säger det, vi är inte nådigt glada över att jycken stannade i San Francisco. Det är SÅ kallt ute. Som i graven. Det gör ont i kinderna och läpparna och mina linser torkar och trillar ut. Att slippa fyra dagliga promenader med Lucas har varit skönt.
En till bild på skinnjackan, och nej, jag går inte ut såhär, för då finns det ingen Cim längre
Baby baby baby
Iskallt, men fint med nitar på jackan
Nu ska vi snart iväg på bion. Puss på er
new beginnings
Ett julpyntat Macy's
Nu är jag redo att åka hem. Vi har gjort mycket här i New York, och New York har gjort mycket för oss, men nu är jag redo att åka hem. Det är så kallt här att det är helt omöjligt för mig att greppa att det är ännu kallare i Sverige. Typ två minus har vi väl här nu, det blåser så träd knakar, och jag fryser som om jag var uppväxt i Argentina. Snorgriskallt.
Vi var inne på Macy's för ett par dagar sen. Tror vi har gjort en del jag glömt berätta. Idag var vi i Soho igen. Handlade smink för 100 dollar. En påstridig bög började sminka mig med nåt märke jag aldrig hört talas om och helt plötsligt såg jag tre år yngre ut. Då öppnades plånboken typ av sig självt. Vi hann också med mezetallrik och mozzarella sticks på en italiensk restaurang, och sen ostron och vin på en ostronbar på Spring street. Kommer sakna Farid som in i helvete, men nu är jag redo att åka hem. Planet går i övermorrn.
Farids morbrors fru, som vi bor hos, är konstnär och gör otroligt vackra grejer. I gästrummet hänger mina favoriter på rad.
Imorrn ska vi förmodligen till Brooklyn, om det inte är absolut pissväder. Första gången jag var i New York kändes det inte som en stad för mig. Det gör det inte nu heller. Jag är förmodligen den enda jag vet som inte älskar New York. Det är för stort, för stökigt, för mycket armbågar för min smak. Men låt mig testa det på våren och jag kanske ändrar mig. Vädret har nog format min åsikt lite också, haha.
Puss på er.
i love you
(fler bilder kommer Viktor snart!)
Nyårslöften 09/10:
- Uppskatta Farid mer. Jag älskar honom och stöttar honom, det vet han. Men i varje enskild sekund kan jag vara där ännu mer för honom. Relationer för mig handlar ibland om äggskal. Gå försiktigt, säg inte alltid det som bränner på tungan, att veta när man ska hålla käft kan vara limmet som håller förhållanden samman. Jag älskar Farid och om något händer mig är det allt jag vill att han ska känna från vår tid tillsammans - kärlek. Inget annat spelar roll. Han är snygg, smart, sexig, rolig, han är allt en tjej kan begära. Det vet jag, och jag vill visa att jag vet det.
- Resa utomlands. Sommaren 2010 vill jag åka nånstans, oavsett om det är med tåg eller bil, jag bryr mig inte. Jag vill se fler platser. Inget står i vägen eftersom vilja är allt.
- Satsa ännu mer på skolan och bry mig ännu mindre om vad folk tycker. Det känns som jag äntligen börjar greppa vad livet handlar om. Jag vill inte tappa det.
Sen vet jag inte. Det räcker för nu. Är så överlycklig att Lund väntar med Viktor, Jonna och Elin. Skulle inte begära någonting mer än det, och om vi bara dricker te och pratar i tre dagar är det fulländat för mig. Så glad över att familjen och Jenna är hemma när jag kommer, och att jag sen får åka tillbaka till SF, till en pojkvän och hund och en fin vår. Förlåt min lycka, jag är kär.
Jag förstår inte. Jag har aldrig varit såhär kär, och det har gått över ett år. Jag förstår inte.
Puss.
giiaa love
Hej barn.
2010. Vi får se vad det gör med oss.
Jag har preis bokat resa hem från Lund, Viktor är ansvarig för resan ner till Lund. Tjejer, vi kommer ner torsdag eftermiddag, Viktor åker hem lördag, jag åker hem söndag morgon. Fint va? Haha, hoppas det, för det finns ingen ombokning.
Gårkvällen spenderade vi i Soho på rockbaren, packat med folk, öl i plastmuggar, ett slagsmål vid tolvslaget, cigarr, Brooklyn Lager och Jay-Z i en stretched white hummer-limo. Är trött idag. Men snart kommer jag hem! Det har snöat här, så Farid är glad att han fick se lite vitt.
Empire State har vi inte varit uppe i, kön var två och en halv timme lång när vi försökte. Kändes lite väl, så vi stack till Ground Zero och Century 21 istället. Herregud, säger jag bara. Om man ska på bröllop eller liknande, är det stället perfekt. Alla designermärken ni kan tänka er, sänkta med 80 % eller mer. Efter tre timmars intensivt sökande snubblade jag över mina absoluta drömskor. Jag har postat dom tidigare, där jag hittade dom online kostade dom 160 dollar, nedsatta från 350. Nu hittade jag dom på Century 21 för 90 dollar. Jag dog. Rätt färg, rätt storlek. Jag har aldrig varit så materiellt tillfredsställd.
Det händer för mycket, orkar inte skriva om allt. Idag ligger vi hemma och kollar på The Usual Suspects, fantastisk film. Annars äter vi och dricker champagne.
Ses hemma snart.
Puss.
