Hej hjärtan.

 

Tiden flyger. På riktigt. Det är strax februari och januari FÖRSVANN. Jag har jobbat och använt min hjärna på ett helt annat sätt än när jag pluggade, vilket gjort mig sinnessjukt trött. Har stupat i säng vid 10-tiden varje vardag. Knappt gått ut och festat alls. Anledningen till detta är att jag fick jobbet. Arbetsintervjun jag pratade om i förra inlägget, jag blev anställd i princip direkt. Tog två dagar. Eufori. Så stolt har jag inte varit över mig själv på länge.

 

Nu sitter jag här med 250 business cards... och så ska vi komma ihåg vad det heter på svenska. Kort. Vykort. Företagskort? Visitkort. Bra, det tog bara fyra försök. Alltså ni fattar inte hur efterbliven man blir av att sällan prata svenska. Nu har jag som tur var hittat ett gäng nya svenska tjejkompisar här, annars skulle jag vara helt körd. Pratar engelska 24/7 och läskigt nog gör det mig oerhört mycket sämre på svenska.

 

Hursomhelst,min ursprungliga poäng - för en månad sen var jag arbetslös. Nu sitter jag här med 250 visitkort, som JAG designat och dealat till mig ett bra pris för hos en print shop (ja men nu orkar jag inte översätta mer) och skrivit ut. Sourcing and Graphic Design manager är min titel. Extraordinär titel om ni frågar mig, här hoppade jag över två-tre slavår som junior och gick direkt in på managerposition. Kan tänka mig att det är ganska värdefullt på cv:et sen. Dessutom jobbar jag i sjukt fin byggnad precis vid sjukt fina hamnen downtown. Drömjobb. På riktigt. Så började 2013. Jag brandar produkter och bygger/designar hemsidor hela dagarna, växlande med att leta nya produkter på sidor som Urban Outfitters och Forever 21.

 

Nej, jag klagar inte. Det är nästan lite läskigt hur jävla tur jag haft duktig jag är. Ibland får man vara stolt, trots att man är svensk.

 

Utöver det har jag ännu roligare nyheter. Jag kommer satsa stenhårt nu i tre månader framöver på att starta mitt eget företag. Det kommer bara vara jag och en människa till, hittills har det funkat bra att jobba ihop och vi har samma mål och drömmar. Fixar jag detta så kommer jag tveklöst få mitt legitima arbetsvisum som gäller i 3 år om jag inte misstar mig. Och så fort jag har det kan jag åka till Sverige när jag vill och hur länge jag vill. Det blir ett dåligt skrivet inlägg nu, för att jag blir dum i huvudet när jag jobbar för tungt trots att jag älskar det. Just nu jobbar jag 35 timmar i veckan för JCG Group (som anställde mig) och cirka 50 timmar i veckan för mitt egna företag. Såååå. Ni får tillbaka smarta Cim i nästa inlägg typ.

 

Åker till Portland imorrn på jobbresa och är borta tills tisdag. Kommer hem rikare, kunnigare och med en ny upplevelse under bältet - har aldrig varit i Portland förut.

 

Jag skriver bättre och mer strukturerat snart. Lovar. Nedan ser ni bilder från mitt liv de senaste veckorna, inkluderat utsikt från mitt nya kontor + självupptagna posebilder + underbara sommarbilder (25 grader svettigt) från ett av världens största surfingevent Mavericks som jag var på förra helgen + annat smått och gott. Puss. Vill ni följa mig på Instagram förövrigt så heter jag @cimewamaria

 

Hej hjärtan.

 

Finns mycket jag tänker på dessa dagar. Nu är året 2013, jag fyller 26 om en månad, jag är för tillfället arbetslös och ogift och utan något potentiellt objekt till livspartner. Jag har dåligt med pengar och måste bråka med AAU över korkade lärare, jag är avundsjuk på min pappa som är i Thailand och min mamma och moster som är hos min älskade lillasyster i Sydney. Trots detta är jag ganska tillfreds och mår väldigt bra generellt.

 

Ibland är det svårt att veta vad som är rätt beslut att ta. Jag insåg för någon vecka sen att jag liksom.. inte ens funderat över om jag INTE ska stanna i San Francisco. Jag söker bara jobb här för tillfället. Jag trivs ju här, utan tvekan. Älskar staden och har byggt en fantastisk grupp av vänner/bekanta. Skalat av mig min smärta och mina tårar och lyckats resa mig upp igen. Men är det rätt beslut för mig att stanna här?

 

Omöjligt att veta. Jag vet att jag skulle kunna släppa USA helt, åka hem till Stockholm, jobba på Oriflame och förmodligen må ganska bra. Vara nära min bästa Jenna, min familj, min släkt, och känna lite nostalgi till och med över vintern som jag inte upplevt på tre år. Nej, det här är inget jag reflekterar över seriöst just nu, men det är onekligen en möjlighet.

 

Jag skulle också kunna testa valfri stad i USA eller Europa. Chicago, Boston, London, Berlin. Är rädd för att stagnera, alltid, alltid. Men just nu satsar jag mina sista San Francisco-kort och ser vad det tar mig. Har min första arbetsintervju för året om två timmar downtown. Önska mig lycka till.

 

Puss.