Jag har nämnt förut att jag ofta drömmer om pistoler, om att bli jagad, om skjutfester överhuvudtaget. De här drömmarna känns inte som mardrömmar, oftast, dom är snarare långdragna och psykiskt obehagliga.

Nu i natt tar ändå priset. Jag kommer ihåg allting. Allt var som i en film, storylinen, fotot, slowmotion-bilder på när folk blir skjutna, damm som yr och bara allmänt efterblivet. Drömmen:

Jag går in i ett varuhus, med ett maskingevär. Har ingen aning om varför, men vet att jag går in där för att skjuta typ hela världen. Det ser ut som ett riktigt varuhus, det är folk överallt, och så massa olika butiker. Efter ett tag börjar jag skjuta och folk skadas och dör, allt ser ut som i en film, dom tar sig för bröstet eller skriker eller flyger omkull. Vuxna och pensionärer. Det är inte i Sverige, det är i USA, men vet inte vart. Efter ännu en stund så utvecklar det sig till att andra människor får lust att skjuta folk, då blir det som att jag sätts in i deras huvuden och kan se vad dom tänker. Det är som att jag har tagit fram deras onda sida, även fast jag i drömmen inte får känslan av att varken jag eller de andra som skjuter är onda människor.

Känslan är typ "vad fascinerande det är att skjuta folk", istället för "dö era svin".

Drömmen slutar med att i princip alla är döda, polisen står utanför. Jag går ut genom någon bakdörr och ser att dom tagit en kille, en av dom som också sköt folk. Jag kommer plötsligt på att jag tagit med med kameran in i byggnaden och fotat allting, tänker att jag måste ha den eftersom den kan leda dom till mig. På väg tillbaks in i byggnaden ser jag att den här killen polisen snackat med har kameran, han hänger den på axeln och går iväg.

Jag springer ifatt honom, han är ung och asiat, tar kameran och övertygar honom om att han aldrig kommer åka fast. Det sista jag tänker är "om dom tar mig, blir jag satt i fängelse i USA eller i Sverige?".

Okej. Jag inser att det här låter helt sjukt. Och det här är den mest beräknande drömmen jag haft när det kommer till pistoler/gevär, i vanliga fall brukar jag fly från någon. Här gick jag bara rätt in och hade bestämt mig för att skjuta folk som inte hade nåt med mig att göra. Drömmen var inte läskig, men obehaglig, jag mådde illa av att döda så många. Jag fattar inte den här vändningen på en återkommande dröms uppbyggnad, och jag tror väl inte direkt att en drömtydare läser min blogg, men:

VAD I HELVETE BETYDER DET HÄR?

Puss.