Jag är 23 år. Jag har vänner som skaffar barn. Jag har hund. Och lägenhet. Ibland är det sjukt att stanna upp för en stund och se vart man är. Hur mycket ansvar man tar, varje dag. När tog barndomen slut, liksom? Poff, så var den borta. Jag har fortfarande spring i benen som en femåring. Farid har väldigt svårt att släppa barnet också, men det sägs ju att det är bra att ha det sinnet kvar. Jag vet inte. Det lär vi märka.

Man kan säga att ålder bara är en siffra, men det är ju inte det. Med varje år skapar vi nya relationer, raderar andra och utvecklas allteftersom. Nyss var vi barn och nu bygger vi våra liv. Det läskiga är att det inte finns någon återvändo. Det går inte att stoppa huvudet i sanden och bli en liten unge igen. Då slutar vi utvecklas, och slutar man utvecklas kan man lika gärna dö. Det finns ingen livsmening i bakåtsträvande.

Vissa är så bekväma i att växa upp att det blir svårt att relatera till för mig. Jag ligger väl nånstans mittemellan. Jag har inte problem med att bli äldre, eftersom jag vet att jag är lyckligare nu än när jag var 17. Herregud - det går inte att jämföra. Tonåren var verkligen ett litet helvete ibland. Det är inte det jag saknar - det är tiden innan dess. När man var sju-åtta. Veckans höjdpunkt var att cykla till Godisboden med pappa och Chris. Är det bara jag, eller minns ni hela er barndom som en enda lång sommar? Det enda jag ser är cykelturer och en sol som aldrig ville slockna. Plasthinkar på stranden och smärta i fötterna när man trampade på alla jävla kottar.

Det där livet totalt befriat från bekymmer. Jag knöt ett snöre kring halsen på mitt favoritgosedjur och släpade honom kring kvarteret. Sen satt jag framför tvättmaskinen och lugnade honom medan han tvättades ren. Det där tog upp en hel eftermiddag, liksom.

Det jag saknar absolut mest är tidsuppfattningen. Minns ni skillnaden? När man var sju så bad man alltid om fem minuter. Mamma ropade att det var mat, och man bad "snälla, bara fem minuter till!". När man blev tolv-tretton så var det en timme istället. "Snälla, bara en timme till." Tidsuppfattningen som barn saknar jag väldigt mycket. Det är något så vackert i en tillvaro där fem minuter alltid räcker till.

Puss.

Det var tvunget att vara exakt 24 timmar, no more, no less. Punkt efter varje ord, alltså inga meningar. Varje ord är sin egen mening. Man fick välja vilken dag man ville, jag tog en vanlig vardag. Man fick upprepa ord. Hmm.. tror det var alla regler. Här är mina 500.

---

---

dream. horror. broken. wake. breath. stroke. whisper. kiss. turn. nightlight. click. blinded. pillow. breathe. turn. embrace. kiss. inhale. exhale. second. minute. hour. sleep.

siren. wake. blinded. shut. open. farid. closer. observe. lips. mustache. lashes. eye. eyebrow. beard. cheek. stroke. rough. smooth. rough. smooth. lips. stroke. kiss. speak. listen. laugh. stretch. hands. no. laugh. hands. yes. turn. cellphone. no. laugh. class. up. dog. lucas. speak. stroke. stretch. hands. turn. kiss. smile. up. standing. lucas. stay. walk. bathroom. toilet. mirror. toothbrush. lenses. vision. details. grateful. hallway. farid. hold. chest. scent. inhale. kiss. walk. sofa. computer. blog. blog. blog. blog. blog. facebook. aftonbladet. news. sweden. scroll. america. america. america. sigh. shut. dog. speak. pet. kiss.

up. clothes. makeup. shoes. leash. door. farid! coming. stairs. lobby. lucas. play. out. walk. talk. poop. bag. trashcan. "lassie!". walk. listen. talk. stop. yorkshire. evil. loud. walk. "lassie!". sigh. home. stairs. door. home. breakfast. toast. avocado. salt. mmm. water. sit. hulu. eat. drink. up. mirror. phone. bus. shit. farid! leaving. kiss. hug. lucas. bag. supplies. keys. phone. mirror. slam! stairs. lobby. door. blinded. shit. sunglasses. whatever. run. gone.

class. listen. attendance. name. sim? no. correct. "sorry". listen. think. agree. disagree. quiet. critique. nervous. listen. tired. hungry. dream. inspiration. ffffound. behance. dream. agency. interview. hired. working. farid. hired. working. house. small. white. coast. sun. balcony. hefeweizen. arms. lips. smile. love. baby? hmm. hefeweizen. lucas. happy. warm. safe. goal. dream.

elevator. people. glance. cute. smelly. short. pling. lobby. out. walk. phone? dead. think. homework. challenging. fun. sweden. family. chris. sister. love. miss. friends. weather. haha. february. snow. march. snow. april. mud. california. warm. beautiful. thankful. walk. man. dirty. homeless. turn. guilty. fuck. everywhere. homeless. crying. begging. impossible. guilty. always.

home. lucas. sweetie. pet. kiss. farid. warmth. hug. kiss. speak. listen. food? awesome. hulu. eat. laugh. talk. done. kiss. up. kitchen. budweiser. finally. computer. sofa. comfortable. breathe. blogs. facebook. email. aftonbladet. homework. inspiration. sites. graphics. copy. impressed. "unbelievable". farid. show. discuss. back. computer. illustrator. budweiser. illustrator. pandora. budweiser. illustrator. frustrated. insecure. farid. good? suggestions. disagree. debate. back. illustrator. tired. eyes. itchy. yawn. lucas. walk. fuck. up. mirror. jacket. leash. out.

cold. fresh. breathe. walk. dark. lights. people. skirts. short. drunk. laughter. "lassie!". hotel. restaurant. bar. hotel. union. grass. lucas. speak. wag. smile. walk. homeless. hotel. homeless. hotel. homeless. tourists. hotel. cardboard. homeless.

guilt.

home. (thankful.) lucas. feed. farid. kiss. kitchen. snack. cookies. computer. blog. update. pictures. swedish. facebook. tired. up. kitchen. water. walk. bathroom. lenses. brush. toilet. mirror.  walk. lucas. down. stroke. fur. beautiful. eyes. dark. kind. smile. speak. hug. kiss. up. bed. nightstand. picture. framed. 2009. spring. farid. kissing. warmth. thankful. bed. pillows. farid. welcoming. embrace. speak. listen. speak. head. chest. heart. listen. fingers. hair. fiddle. talk. siren. (thankful.)

speak. talk. family. mom. dad. sister. problems. heartache. always. gone. problems. hurts. try. fight. love. problems. pain. tears. farid. stroke. kiss. encourage. helpful. loving. still. pain. resurrection. none. farid. talk. tired. curl. embrace. calm. siren. (thankful.) breathe. inhale. exhale. release. sleep.

dream. horror. broken. wake. breath. inhale. exhale. second. minute. hour. sleep.

Men okej, hej världen liksom. Igår var första dagen jag inte drack en droppe alkohol på säkert tre veckor. Jenna och Lexi hängde med mig ut när vi åkte hem, och sen kom Emil över vid 1 på natten. Tre nattugglor tillsammans har skapat en hel jävla massa sömnlösa nätter sen jag kom hem. Inatt tror jag att lampan släcktes vid fyra kanske, det kändes tidigt för att vara oss.

Okej. Läste igenom vad jag skrivit flera gånger om teori/praktik och jävlar vad jag är dålig på att inte vara luddig. Har alltid varit bra på svenska, men genom skolåren var mitt största problem alltid att sammanfatta grejer på ett tydligt sätt. Istället är jag kung på att brodera ut och snacka skit i hundra år (men hej reklambranschen, ring oss, sa ni?). Fick faktiskt öva på det förra terminen, hade en skrivkurs där den som kunde sammanfatta en novell kortast vann. Hursom, snabbt nu:

Det har ingenting med att göra att det är roligare med praktik. Det har att göra med att det GER mer. Alltid, oavsett bransch. Teori är för den gamla skolan, och det kommer jag alltid vidhålla och få rätt till om kanske femtio år. Reklam: Olaf ska bli art director. Han får rita varje dag istället för att läsa om teckningens historia. Olaf får jobb efter examen. Business management: Greta läser mer teori än Olaf, men får efter slutförd läsning praktisera sin kunskap och applicera den i diverse arbetsgrupper, problemlösning, whatever som kan tänkas vara intressant för en sån nisse. Den här praktiska applikationen ersätter tentaskrivningarna. Greta får jobb efter examen.

Så jävla enkelt är det faktiskt. Jag tror 90 % av Sveriges studenter skulle skulle säga ja till mer praktik i sina utbildningar, och de yrkesverksamma skulle inte vara senare att hålla med. Och nu heter jag Cim som alltid, så då vet ni att jag tycker att alla andra åsikter är efterblivna. I det här fallet har jag bara rätt. Visst? Bra. Studier borde inte vara nåt man ska "ta sig igenom för att få en examen", det ska GE nåt i sig självt, dagligen.

Det här insticket är också viktigt - folk verkar tro att nissar på teoretiska utbildningar pluggar mer än oss på de praktiska. Men ärligt talat nu, efter att ha pratat med vänner om det här är ju det helt fel. Jag pluggar VARJE dag i effektiv tid sex-tio timmar. VARJE dag, ännu mer på helgerna då det brukar bli tolv-fjorton. Det enda jag gör är att plugga och gå ut med hunden. Ni tar en dusch, käkar en macka och skiter i föreläsningen. Nu låter det här hårt, men ni vet att det är sant. Det jag vill säga med det här är att ni med allra största sannolikhet skulle vara mer arbetsvilliga om ni fick tillämpa praktik i utbildningen.

Vad gäller pengarna - pengar betyder ingenting. Ni kan tro att det gör det, kära vänner. Men jag skriver som jag skrivit förut - era bästa minnen här i livet har ingenting med pengar att göra. Allt handlar om relationer och den mänskliga kontakten, och ju fortare ni förstår det, ju mer pengar kommer ni tjäna.

Det var det. I sommar kan vi gärna diskutera det här ännu mer, för jag brinner för detta. Det är otroligt intressant.

Nu ska jag kolla Top Chef och vänta på att min bästa Jenna vaknar. Hon har legat och snarkat gosigt i mitt öra hela natten, kommer sakna henne som ett djur när jag åker. Allvarligt.

Puss.

Vad livet handlar om att vänta egentligen. Det är ju typ det enda vi gör. Vi väntar på att ägget ska kokas, på att folk ska börja droppa in, på att maten ska serveras, på att matchen ska börja, på att toan ska bli ledig. Vi väntar och väntar och under tiden rullar livet och åren oss förbi.

Mitt nyårslöfte i år är samma sak som det var förra året - att ta tillvara på tiden. Det är nu de senaste åren som jag fattat hur fort allt går. Jag har aldrig ändrats så mycket som person som jag gjort från att jag började på Berghs till nu. Därför vidhåller jag att eftergymnasial utbildning är det bästa som finns i hela världen. För när du sitter där natten innan tentan/inlämningen, när du sitter i mörkret, när alla sover, när du har en människa i hela världen att förlita dig på - det är under den stunden du växer. Du kan inte vända dig någon annanstans än till din egen spegelbild. Det karaktäriserar oss. Skolan bryter ned och bygger upp. Det är allt och det är det enda som behövs.

Det är så jag ser på det tror jag. Jag var en typ av människa sommaren 2008 och efter den sommaren har jag aldrig sett tillbaka. Jag väntar inte längre. Jag har alltid varit motiverad och framgångskåt, men nu tar jag faktiskt tag i det jag vill göra.

Det här är också intressant, pratade om det både med Chris och Jenna ikväll - jag gillar inte att vara ensam längre. I San Francisco är jag väldigt sällan ensam, antingen är Farid hemma, eller så är vi med vänner eller så är man i skolan. Konstant omgiven av folk. Jag som alltid varit en ensamräv i grunden har inte ens insett den här förändringen innan jag kom hem till Stockholm. Trots dator, tv, tidningar så blir jag fruktansvärt uttråkad så fort jag är ensam. Och inte bara uttråkad - det känns liksom totalt meningslöst att vara själv.

Tack vare det här har jag spenderat i princip varje vaken stund med Jenna. Så jävla glad är jag för det. Jag har haft två efterblivet roliga utekvällar med två olika uppsättningar människor, Debaser med Berghs-gänget och Soap med Emil/Jenna, och resterande tid har jag bara njutit av vänners sällskap.

Det känns som jag håller på att lära mig en läxa för livet. Det är såhär det ska vara.

Nån kunde ju sagt det till mig när jag var 15.

Puss.

New day, new adventures.

We've been strolling around Times Square all day, went through Zara, Macy's and Forever 21 (yes, again). I bought a jacket for Farid as a late Christmas present and he found a beautiful black cardigan at H&M, as well. It's so cold here now I'm literally freezing to death. Within minutes, your legs are numb and your nose has said its last goodbye. Horrible. Luckily, we was able to be inside for the majority of the day.

Nu fattade jag hur man bytte till svenska. Grattis Cim. Vi har bokat biljetter till Mercury Lounge för nyårsafton. Det är en rockbar downtown, tre band ska spela under kvällen. Vi kommer äta middag här hemma oh sen åka in till stan. 25 dollar kostade biljetten. Det blir fint. New York är galet, folk överallt, flashing lights och whatever. Armbågar verkar födas på rad här, och sen hoppar dom upp och stöter till mig stup i kvarten.

Tänkte ge er en lista på mitt år 2009. Borde väl göra det i övermorrn egentligen, men den här datorn är så seg att jag kanske inte pallar sätta mig igen. Så gänget, här är min lista!

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Ja, jag flyttade utomlands. Till USA, ett land jag aldrig varit i förut. Jag blev förälskad i en stad och kände mig hemma för första gången. Jag insåg vad jag verkligen ville göra med mitt liv och hur mycket jag älskar reklam. Jag upplevde kärlek på ett sätt jag aldrig upplevt det förut. Jag har nog växt mer än någonsin.
2. Höll du några av dina nyårslöften? Mjo, jag tränade ju intensivt i fyra månader. Sen dog det. Men är fortfarande så stolt över att jag inte tagit en cigarett sen sommaren 2008 att det väger upp för alla försakade nyårslöften.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Hmm. Nej. Men nästa år är det nån som börjar närma sig förlossning. Kan inte vänta tills Jenna kläcker en liten minifinne. Då ska jag lära henne allt jag kan.
4. Dog någon som stod dig nära? Nej, tack snälla Gud.
5. Vilka länder besökte du? USA.
6. Är det något du saknat år 2009 som du vill ha år 2010? Haha, pengar. Ännu godare mat, jag älskar mat, det är livets största njutning typ. Ännu mer självinsikt.
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas? 16:e maj, när jag åkte hem från helvetestjejerna och fick se Lucas oh mamma komma och möta mig på flygplatsen. Den synen glömmer jag aldrig. Också, den 1:a oktober, då firade jag och Farid en underbar ettårsdag. 
8. Vad var din största framgång 2009? Att jag såg kärleken för vad den var och vägrade kompromissa med den.
9. Största misstaget? Att jag inte följde min magkänsla när de kom till de svenska tomtarna. 
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? Typ inte, förutom en sjukt svullen fot i februari. Annars har jag varit frisk.
11. Bästa köpet? Min svarta kofta från ByCorpus, Urban Outfitters, jag lever i den. En present från Farid.
12. Vad spenderade du mest pengar på? Min utbildning.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad? Att se puppy i maj, att jag tog en legkontroll på Systembolaget, att jag och Farid överlevde våren, att jag inte tappat kontakten med mina bästa vänner (Elin, Jonna, Jenna).
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009? Rockin that shit med The Dream, Empire State of Mind med Jigga och Alicia Keys och This Woman's Work med Maxwell.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Svår fråga. Ledsnare än 2008, men gladare än alla andra år. Våren pajade det här året.
16. Vad önskar du att du gjort mer? Lyssnat till min första instinkt.
17. Vad önskar du att du gjort mindre? Skällt på folk när jag varit arg på andra egentligen.
18. Hur tillbringade du julen? Med massa mat, hunden och Farid i San Francisco. Det kändes rätt.
19. Blev du kär i år? Ja, mer kär.
20. Favoritprogram på TV? Har ärligt talat inte tittat på TV i år, men när det gäller datorn är det Desperate Housewives. FANTASTISK säsong.
21. Bästa boken du läste i år? Hey Whipple, Squeeze This av Luke Sullivan. Grym reklambok.
22. Största musikaliska upptäckten? Återupptäckt - Maxwell, guds gåva till kvinnan.
24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år? Kommer inte ihåg. Jag ville inte fylla år, haha.
25. Något du önskade dig men inte fick? En fin vår.
26. Vad gjorde du på din födelsedag 2009? Farid tog mig till Coco 500, vår favoritrestaurang, vi åt och drack och pussades. 
27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Om dom jag bodde med under våren magiskt försvann, haha. Jag och Farid borde ha flyttat in tillsammans på en gång.
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2009? Grisig.
29. Vad fick dig att må bra? Farid. Puppy. Skolan.
30. Vilken kändis var du mest sugen på? Tyson Beckford, alltid. Megan Fox. LIMA.
31. Vem saknade du? Jenna.
32. De bästa nya människorna du träffade? Mindy och Alex.

PUSS.

 

---

Men vi kan väl prata lite om relationer.

Det känns som den eviga diskussionen - att vara singel eller tillsammans med någon. Två olika läger, med lika starka åsikter om vad som är bäst.

När jag var yngre, säg 15, så ville jag ha pojkvän mest hela tiden. Det var nytt, spännande och så himla mysigt att ha någons hand att krama under täcket när man tittade på film. Det var en upptäcktsfärd, som jag inte skulle vilja ändra på oavsett vad. Mitt första förhållande varade tre månader och precis i slutet av dessa månader blev jag (och han) av med oskulden. Alldeles för unga för att ha sex, naturligtvis. Minns att det var i december, och jag är så glad att det blev som det blev. Han var så ömsint, så omtänksam, frågade mig gång på gång om det var okej, om det gjorde ont, om jag mådde bra. Kunde inte begärt något mer från en första gång. Jag är glad idag, att första gången är ett så varmt minne för mig, det känns som det har betydelse.

När jag blev äldre, säg 17 - 18, var jag plötsligt singel igen. Jag vet inte, men singellivet för mig är förknippat med olycklig kärlek, korkade sms och onenightstands utan substans. Jag, personligen, har aldrig varit lycklig som singel. En del av mig är ledsen över det, eftersom jag vet att jag förmodligen kunde växt väldigt mycket av att vara ensam. Framförallt under den tiden jag och M var ihop andra gången. Jag vill inte såra honom, men jag tror han skulle hålla med mig idag - vi gjorde bägge ett misstag genom att bli ihop igen. Det handlade bara om trygghet. Kärlek - absolut, men främst trygghet. Jag trodde vi hade en kärlek som inte kunde växa bort. Jag hade fel. Kommer ihåg att jag gång på gång sa till folk omkring mig att han inte var rätt för mig, men att jag framförallt inte var rätt för honom. Vi har liknande värderingar, men vill helt olika saker med våra liv.

Och det här är ju en sån jävla klyscha, men det är sant - när man är yngre spelar värderingar och drömmar ingen roll. Med åldern så blir det allt viktigare att man passar ihop på fler plan än att händerna värms i samma takt som pulsen ökar. I alla fall om man, som jag, vill dela allt med den man är ihop med. Har man ett långdistansförhållande eller är särbo, kanske det inte spelar lika stor roll. Jag vet inte.

För mig handlar allt som är viktigt i livet om våra relationer med andra människor. När är du lycklig? När du är med folk du älskar, naturligtvis. Det är allt som betyder något, igår, idag och imorgon. Om jag lyckas vårda mina relationer och få mina vänner och min familj att inse hur mycket dom betyder för mig, då är jag lycklig. Eller hur? Tänk över ditt bästa minne här i livet och säg till mig att det inte innefattar minst en person av de du älskar.

I skolan förra veckan sa en tjej att det enda hon vill ha här i livet är pengar. Hon skiter i familj, vänner, allt, så länge hon blir snuskigt rik. Jag tyckte så synd om henne. Mäter man lycka i pengar är man så jävla fel ute.

Jag säger inte att man måste vara ihop med någon för att vara lycklig. Det tror jag verkligen inte. Har man en bred umgängeskrets och en närande familj så är man fulländad. Förut kunde jag få ångest för att jag inte var singel. Typ "undrar vilka killar jag missat genom att vara med honom" eller liknande. Det tog mig ett tag innan jag fattade att klubbhångel och nervösa engångsligg är värt en piss i havet jämfört med att dela nåt med en annan människa, på riktigt.

Inte för att det inte är kul - jag har verkligen haft kul som singel. Men av den enkla jävla anledningen att det är omöjligt att växa som person fem i tre en lördagsnatt i famnen på nån du inte vet namnet på, vilket är det mitt singelliv bestod av. Det är omöjligt att vara lycklig när man vaknar upp i en lägenhet man inte känner igen, med en kropp man inte vet vem den tillhör, fanatiskt undrande om man använde kondom eller inte. Visa mig lycka i det, och jag erkänner mig besegrad.

Puss.

Lovar du att vara ärlig?

Jadå.

Du heter:

Cim.

Smeknamn:

Cimmis, Cimpa. Cimmy (av dom här i USA)

Låt som när du är ledsen sörjer till:

Jag sörjer inte. Eller jo, men det är inte som att jag sätter på musik då.

Beroende av:

Vatten.

Vad tror folk om dig:

Ärligt talat vet jag inte. Jag är sjukt omedveten när det gäller att lista ut vad för första intryck jag ger. Men jag syns och hörs, definitivt.

Stämmer det:

Ja. Jag har attityd och jag håller inte käft.

Vad får du oftast komplimanger för:

USA - Ben. Sverige - Rumpa.

Vad säger du för att imponera på någon:

Hmm. Vet inte. Ingenting.

Hur imponerar man på dig:

Man kan garva åt sig själv och har fötterna på jorden.

Brukar du skratta för dig själv:

Ja, konstant.

Vad står det i ditt senast inkomna SMS:

"Thanks sweeeeeetie pies"

Var bor du:

825 Jones Street, San Francisco, CA, USA

Trivs du där:

Oh ja.

Äger du några converse:

NEJ. Kommer aldrig kunna göra, då storlekarna inte funkar för mig.

Sprit, cider, vin eller öl:

Öl.

Brukar du bli för full:

Jag får nog erkänna här och säga - ja.

Är du allergisk mot något:

Tror att jag har lite gräsallergi i mig, men inget jag är säker på.

Hur svarar du i mobilen:

HIIIII SWEETHEART! Oftast Mindy som ringer, haha.

Antal timmar sömn inatt:

Oj, många. Nästan 12.

Brukar du komma i tid:

Alltid. Det finns inget jag är så allergisk mot som folk som inte kommer i tid. Jag har inte varit försenad till en enda lektion hela den här terminen.

När mår du bra:

När jag är kring folk jag älskar.

När blev du fotad senast:

I fredags.

Hur känner du dig nu:

Halvseg, men mår bra.

Vanligaste färg på dina kläder:

Svart, förmodligen.

Vad tycker du om fötter:

Det är ju bra att ha om man gillar skor.

Vad saknar du:

Mammas mat och mycket pengar.

Hade du en bra kväll igår:

Jovars, vi jävlades med varandra i vanlig ordning, sen somnade vi.

Favorit dryck på morgonen:

Vatten.

Rakar du benen:

Alldeles för sällan.

När brukar du oftast gå och lägga dig:

3-tiden.

Är du blyg:

Jag börjar inse att jag kanske är det i vissa situationer. Har svårt att se folk i ögonen ibland. Framförallt om det är någon jag ser upp till. Sänker gärna ner huvudet.

Sysslar du med någon idrott:

Vad jag önskar att jag kunde svara ja på den här frågan.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet:

Jo, det gör jag.

Har du spytt offentligt:

Mm, i en snöstorm, hoppade av bussen tre stationer för tidigt och Lina fattade ingenting, haha.

Vad skulle du göra om du vore kille för en dag:

Ligga och kampanja för lika lön.

Är du nöjd med ditt liv:

Ja.

Är du bortskämd:

Nej.

Vad gör du i morgon:

Åker till fucking San Bruno, världens ände, för att hämta ett par sandaler eftersom UPS är dumma i huvudet.

Vilken kändis tycker du är en bra förebild:

Johnny Depp. Familjen är nummer ett för honom. Det är fint.

Vad längtar du till:

Springbreak. Då ska vi antingen hyra bil och roadtrippa längs kusten, eller åka skidor vid Lake Tahoe, eller ta en tripp till Hawai om vi råkar vinna på lotto.

Har du bra vänner och äkta vänskap:

Ja.

Vad använder du för schampo:

John Frieda.

Hur gammal är du:

Jag är 22 år UNG.

Tycker du om någon just nu:

Jadå.

Gröna eller röda äpplen:

Hatar äpplen.

Gillar du golf:

Ja, ibland, med familj och helst en vän som är sämst så jag kan skratta lite.

Vilken tid gick du upp idag:

Halv tolv, typ.

Har du sovit i din egen säng inatt:

Ja.

Har du strumpor på dig nu:

Haha, ja, ni skulle garva. En har världens hål, så jag vände den upp och ner så hålet var på ovansidan. Då sprack det ännu mer, så nu har jag bara tryckt igenom hela foten och strumpan hänger vid ankeln HAHA.

Är det okej att gråta:

Ja, en stund.

När grät du senast:

Igår, när Farid visade mig en bild på en hund vars husse hade blivit nedskjuten och mördad. Hunden satt troget bredvid killen trots att han var intäckt i plast och allt.

Vad skulle du göra om du vann en miljon:

Jag älskar den här frågan. Jag skulle betala av alla skulder, Farid och jag skulle sluta ta CSN. En miljon skulle täcka bägge våra utbildningar. Det är inte fy skam.

Bär du glasögon eller linser:

Linser.

Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder:

Nej.

Har du piercing:

Nej, inte ens i öronen.

Vill du gifta dig:

Förra året hade jag sagt nej. Nu säger jag ja.

Vill du ha barn:

Alltså. Ja. Fast jag vet inte. Jag vill leva för mig. Det kommer dröja.

Solar du ofta:

Nej.

Är du bra på att laga mat:

Jag trodde jag var det tills Farid ställde sig vid spisen och höjde ribban med tvåhundrafemtio procent.

Är du flygrädd:

Ja, det är jag, helvete. Hatar att vara offer under rädslor.

Hur vig är du:

Haha.

Är du musikalisk:

Oh ja.

Vad dricker du helst när du är törstig:

Vatten, för helvete.

Vilken är din favoritglass:

Ben & Jerrys Fossil Fuel, som jag tror har slutat tillverkas.

Tror du på ett liv efter döden?

Ja.

Tycker du om sushi?

Ja.

Vad äter du helst när du ser på film:

Ingenting. Hatar när grejer knastrar när man kollar film. Jag vill ha fullt fokus.

Har du tandläkarskräck?

Oh ja. Har inte varit hos tandläkaren på lätt åtta år.

Är du morgon- eller kvällsmänniska:

Bägge.

Vilken ögonfärg har du:

Blå.

Har du någon gång gråtit dig till sömns:

Ja.

Biter du på naglarna:

Ja.

Röker du:

Nej, men en tjej glömde en cigg här i fredags. Den luktade jag på ett tag innan jag slängde ut den genom fönstret. Ja, jag blir fortfarande sugen, om än väldigt sällan.

Hur ofta tränar/motionerar du:

Suck. Fråga mig det igen nästa år.

Senaste låt du hörde:

Nåt med Passion Pit.

Okej. Nu vet jag inte hur många av er som pluggar på universitetet eller på college här i USA, men ni som gör det vet hur annorlunda det är från gymnasiet. Där blev man i princip tvingad att göra läxorna. Här skiter folk fullständigt i om du gör det du ska, det är ditt liv och du får förvalta det bäst du vill. Det här innebär ju såklart att självdisciplin underlättar. Jag tror inte att jag är bättre på att plugga än vad nån annan är, för mig handlar det bara om att känna dig själv och jobba utifrån egna förutsättningar (som med allt annat i livet).

Varje gång jag sätter mig för att plugga så har jag ett mål. Jag ska vara klar om tre timmar, jag ska vara klar klockan fyra inatt, jag ska göra de här tre kampanjerna idag och resten imorrn. Tro mig, det här betyder inte att målet alltid nås. Jag skulle enligt mitt ursprungliga mål vara klar med alla kampanjer igår. Ändå sitter jag med en just nu. Mål är till för en enkel anledning - det sitter i det mänskliga psyket att sträcka sig efter mål och den känslomässiga vinsten det utgör när man når dom. Själv målsättandet är viktigare för mig än att faktiskt vara helt klar då.

Att pressa sig själv funkar inte, i alla fall inte för mig. Jag säger aldrig till mig själv "din dumma jävel, nu har du segat som fan, skärp dig och plugga sju timmar i sträck". Oavsett om du sitter framför en bok eller framför en dator behöver man regelbundna pauser. Orden börjar dansa, man blir frustrerad och det slutar med att man antingen skriker eller grinar.

Jag pluggar en timme, gör nåt annat i 45 minuter, sen pluggar jag igen. Under pausen kollar jag på tv, går ut med hunden, äter, pussar på Farid eller som nu, bloggar. Det här kanske låter slappt, men det funkar verkligen för mig. Jag vet att jag belönar mig själv med en rast om en stund, då är det lättare att få jobbet gjort snabbt. Jag börjar oftast plugga kring 12 på dagen, och sen kör vi till i alla fall 1 på natten. Vi kryddar pausen och säger att vi tar en timme paus för varje heltimme. Då blir det sex timmars effektiv tid för plugg. Det får man gjort en jävla massa på, ska ni veta.

När jag känner mig inspirerad eller verkligen har ett bra flow, så pluggar jag såklart längre. Men oftast max två timmar, sen räcker det för en stund. Om jag inte gjorde så skulle jag flippa fullständigt.

Puss.

Har suttit och blivit helt otroligt inspirerad av den här kvinnan. Så varm och så rolig. Hon är gift, har fyra döttrar. Hon har hus på Smultronudden, ett drömställe för henne och hennes familj. Byggarna som jobbade med hennes hus lagade hon trerätters till, nöjda byggare bygger bäst, skriver hon. Hon byggde även en egen minimodell av hur gäststugan skulle se ut, så hon kunde ha full kontroll.

När hon är ensam hemma med nån av sina tjejer så släpper dom på alla måsten. Dom käkar pannkakor till frukost, lunch och middag, för att det är okej att göra så ibland. Hon älskar att vandra, hon skriver att på långa vandringar i Sveriges vackra fjäll så börjar hon vandra i tankarna också. Hennes karl är nykter som förare till en fest, så när dom kommer hem bjuder hon på en sängfösare och så planerar dom storslagna fester inför deras tio år tillsammans om två år. Då ska dom förnya löften med en tre dagar lång celebration.

Bloggen heter Rich Bitch och hon skriver att det handlar om att vara rik på insidan. Hon skriver att den bästa presenten hon nånsin fått är en högtryckstvätt, för den är så rolig att skala potatis med. Det skvätter lite, men det är okej. Hennes dotter vill ha på sig en lila peruk till skolan, och hon skriver att det är klart att det går bra. Frihet främjar, och allt det där.

Nu har hon tagit med sig hela familjen för en tremånaders visit i Thailand, där hon skriver på en roman och tar massager varje dag. Hon tar med döttrarna till stranden, äter efterrätt både till lunch och middag och hennes ungar säger "mamma, du ler hela tiden". Hon har slutat dricka, och hon skriver att hon aldrig varit så lycklig.

Jag älskar att hitta nya bloggar som inspirerar mig. Vi är på helt olika platser i livet och ändå har jag så mycket att lära av henne. Att leva varje dag till fullo. Underbart. Livet, alltså. Underbart.

Puss!

Det sägs att det man hatar mest hos andra människor är ens egen värsta egenskap. Vet inte om det stämmer, men till viss del kan jag se det i mig själv. Det finns ingenting som rubs me the wrong way som folk med dålig självkänsla. Jag tycker det är så fruktansvärt osexigt, trist och oproduktivt att gå omkring och gnälla över hur ful/trött/seg/sliten/korkad man är. Det värsta av den här formen är när folk har bra självförtroende, men värdelös självkänsla. Det märks så tydligt.

Och självklart vet jag det här själv eftersom jag brukade vara så. Kaxig som fan och tom inuti. Nu snackar vi inte om igår, det här var ju ett gäng år sen, säg när jag var runt 15-16. Då var det ett jävla liv för att täcka upp för den lilla flickan inuti som kom ihåg vartenda fult ord någon nånsin sagt om henne. Det är så klyschigt och gammalt, men jag tror de allra flesta blivit mobbade nån gång som små. Om inte av vänner, så av familj eller släktmedlemmar. Det finns ett drag hos människor som gör att vi när vi mår dåligt tar ut det över någon annan. Trampar på nån, så att vi kan må lite bättre för en stund. Det här är inte hemskt. Det är mänskligt, och alla har gjort det.

Tyvärr så sätter sig dom där grejerna, och jag är säker på att alla av er har ett minne från barndomen när nån säger nåt till er som sätter sig som betong. Du kanske var fem år, idag är du 20, och du minns det som det var igår. Du är inte ensam. Alla har det. Vi människor är mer lika varandra än vi nånsin kommer vara medvetna om. Jag hade tur med mina föräldrar vill jag hävda idag, trots att dom bråkade som vildar och separerade till slut.

Min pappa har aldrig låtit det gå en dag utan att jag får veta hur fantastisk jag är. Hur stolt han är över mig. Att jag är vacker, smart, rolig och sjunger som Whitney Houston. Minns det som igår, jag sjunger på mitt rum, kanske var elva år gammal. Sen går jag ner och pappa har kommit hem. Han säger: gud så bra du sjunger, man hör ingen skillnad på dig och Whitney. Naturligtvis inte sant, men det spelar ingen roll. Jag trodde honom. Och utan den enskilda kommentaren hade jag förmodligen aldrig trott på mig själv tillräckligt för att gå upp och sjunga på scen i skolan och under min studentskiva. Jag sjöng mig igenom min uppväxt för honom. För pappa sa att jag var duktig, och det våra föräldrar säger är sant.

Jag har inget minne av att varken pappa eller mamma säger något nedvärderande mot mig. Inte ett enda. Däremot sänkte dom varandra. Och det sätter sig, det också. Jag fick lära mig att man måste se efter sig själv och vara tuff som fan, annars åker man på verbalt stryk här i livet av dom man älskar mest. Det här gör att jag testar människor. Har gjort det med alla mina vänner och alla mina pojkvänner. Jag testar, omedvetet, för att se hur långt jag kan gå innan dom blir förbannade. Jag vill veta till vilken gräns folk älskar mig, för villkorslös kärlek existerar inte. Har jag tappat vänner på grund av det? Oh, ja. Jag har fått be om ursäkt tusentals gånger. Jag jobbar på att bli bättre, men har inte tillräckligt mycket insikt för att säga hur det går.

Jag var 15 och kaxig som fan. Med tiden lärde jag mig att folk kan älska utan att vilja såra. Jag är "skadad" för livet när det kommer till att inte lita på människor - jag är trevlig om jag träffar dig, men du kan vara säker på att min gard är långt, långt uppe. Det som jag däremot verkligen känner är att jag har ett inre lugn och en stark självkänsla. Jag föll långt bort från den under perioder av mina tonår, men när man har den grunden som mina föräldrar gav mig så har man alltid något att hitta tillbaks till. Jag har en stark självkänsla, och jag kan inte umgås med folk som har en svag dito. Dom påminner mig om mina sämsta dagar. Aldrig nånsin tänker jag gå runt att gnälla istället för att se till att saker händer, och därför spyr jag på folk som gör just det.

Du blir som du umgås kan mycket väl vara det sannaste uttryck som finns. Och tack gud för min familj, släkt, mina vänner och de pojkvänner jag haft under åren. För relationerna vi bygger i våra liv betyder allt. Och till er med dålig självkänsla, gör som jag gjorde - radera alla människor som vill dig illa. Familj, släkt, vänner, spelar ingen roll. Ta bort dom. Omge dig med bra människor. Så blir du som du umgås.

Puss.

1. De 3 senaste köpen jag gjort är
Min stora väska med nitar från H&M, min pastellrosa klänning och mina kedjeglajjor från Urban Outfitters.

2. Den största kändis jag har nummer till i mobilen är
Känner inte en enda kändis. Har legat med vinnaren av Big Brother dock! Woot woot. Han var sämst.

3. Det senaste jag googlade var
Flapper. Försökte få inspiration till en läxa.

4. Mitt absolut sämsta köp någonsin
Måste vara någon kappa som jag aldrig använder. Har en från Zara för över tusen spänn och en från Topshop för 1300. Använder dom aldrig, trots att bägge är fina. Usch, nu får jag ångest.

5. I min handväska har jag just nu…
Handväska känns så sjukt 90-tal. Men i min väska har jag allt som oftast ett gäng pennor, ett suddigum med massa hårstrån på, en tom matlåda, en smutsig gaffel och dubbelhäftande tejp.

6. Min favoritgata i världen är
Wisteria Lane.

7. Mitt signaturplagg
Oj. Jeansshorts.

8. Det absolut finaste/dyraste i min garderob är
Smutsigt, hårigt och skrynkligt.

9. Jag är beroende av
Musik.

10. Min personliga stil kan beskrivas med dessa tre ord:
Haha. Casual, comfortable and chic. Nej. Chic är jag verkligen inte. Men det lät så bra.

11. Om jag bara fick shoppa i en affär skulle jag välja
Urban Outfitters. Alla gånger.

12. Jag har aldrig köpt något från
Weekday. Förstår inte grejen.

13. Jag fyndar bäst på
H&M.

14. Om jag fick ärva någons hela garderob skulle jag välja
Nicole Richie har det där bohemchica, avslappnade. Det gillar jag verkligen. Långklänningar och stora smycken.

15. Mitt nästa stora inköp ska bli
En fucking flygbiljett tillbaks till San Francisco. Klädmässigt - den perfekta skinnjackan.

16. Min stilikon är
Har ärligt talat ingen, men Elin Kling är fan alltid snygg. Nu har hon dessutom köpt samma tröja som mig från H&M, så nu ska jag följa henne extra för att se hur hon stylar sig.

17. I min skosamling har jag
De perfekta stövlarna från Nine West. Glad över det. Hoppas jag kan ha dom i ett par år, minst.

18. Min drömväska är
Men ärligt, jag skiter verkligen fullständigt i väskor. Min älsklingsväska kostade 7 euro i Barcelona, den har massa fransar och börjar falla isär.

19. Varje månad shoppar jag för
Väldigt olika. 0-1000 spänn.

20. På nätet shoppar jag helst just nu från
Urbanoutfitters.com. Uppdaterar varje dag, det gillar vi.

21. Min favorit-modeblogg är
Elin Klings. Stilren, stora bilder, snygga kläder.

22. Jag är som snyggast när jag är
Hel, ren och glad.

23. Om jag vill ha smakråd så frågar jag
Jonna är den personen som ploppar upp i mitt huvud. Tror det är för att allt hon har på sig skulle jag ha på mig.

24. Mitt hår är
En jävla katastrof, men it's getting there.

25. Mitt drömjobb är
Välbetald copywriter med frilansuppdrag inom grafisk design, kollegor som får mig att garva, tvåtimmarsluncher och ett kontor där jag kan komma och gå lite som jag vill.

Nu vill jag att Elin, Jonna och de andra tjejkompisar som läser min blogg kopierar den här listan och kör i sin egen blogg. OMEDELBUMS.

Så otroligt inspirerad just nu. Herregud. Kanske dels beror på den fina kommentaren jag fick (tack Stina, Farid hälsar!) och på vädret ute. Ja, nu regnar det igen i San Francisco. Inte storm som för några veckor sen, men lätt duggregn. Det känns väldigt melankoliskt. Helst vill jag lägga mig och se på film, eller pyssla med julpynt, eller göra något annat som alltid är fint när man är lycklig. Vill dekorera hela lägenheten med ljusslingor och plastiga amerikanska julgranar, vill göra knäck och baka lussebullar och städa så det blir skinande rent. Ni kan ju förstå att det är svårt att få julstämning i Kalifornien. Så vi får tvångsmata den ner våra strupar en aning.

I övrigt tänker jag som vanligt på tatueringar. Jag är en väldigt impulsiv människa överlag, men tatueringar för mig är heligt. Det sitter på din kropp när du är 80 år och leker med barnbarnen, det ska vara någonting du kan stå för i hela ditt liv. Villkorslöst. Jag är verkligen kluven här, för jag har sett så sjukt många fula tatueringar att man blir totalt avtänd vad gäller hela grejen. Ska jag märka min kropp ska det vara något personligt, något vackert, något som (förhoppningsvis) ingen annan har. Det ska visa vem jag är för omvärlden, utan att jag behöver säga eller förklara nånting.

Mina vingar ligger fortfarande varmt om hjärtat. Har i ett par år nu funderat över väldigt verklighetstrogna, djupt svarta vingar som omfamnar handleden. Måste vara lite hycklare nu och säga att jag vill ha det trots att jag vet att vingar är vanligt. Den tatueringen jag tänker på såg jag faktiskt på en kille på tv, och det var så jävla vackert. För mig står det för att jag är en fri själ, men att jag ändå inser att jag är bunden till min kropp och till förpliktelser som kommer med att växa upp, att vara fri men fången på samma gång ungefär. Omslutningen av handleden står också för värme, evigheten och för det enklaste av allt - att min själ flyger. Varje dag. Oavsett om jag är bunden till jorden.

Ju mer jag tänker på vingarna, ju mer känns det rätt. Sen kommer de ytligare frågorna - vänster eller höger handled? hur stora? vilken stil? vem ska göra dom? vad kostar det? Det är ingenting som kommer hända just nu i alla fall. Det känns faktiskt som en btterljuv väntan - jag kan göra det när jag vill, men jag låter det sjunka in tills jag är redo.

Sen vet jag att jag vill ha text på min kropp. En vacker rad, en mening som står för mig. Det måste jag bara ha - ord är min passion och kommer alltid att vara min tillflyktsort. Men herregud, vad ska jag skriva?

Puss.

Det här är grejen:

Bestämmer man sig för att vara lycklig så blir man lycklig. Säger man till sig själv att idag ska bli en bättre idag, idag ska jag vara en bättre människa än vad jag var igår och dagen innan det och dagen innan det, då växer du utan ansträngning. För vi borde veta vid det här laget att det är psyket som styr allt. De saker vi människor är kapabla till när vi ger oss fan på saken. Hela världen inom vårt räckhåll, och vi gnäller över vad vi förlorat? Konstigt att den negativa energin återvänder för att äta, svälja, spotta ut oss. Lyssna, jag var sån. Jag har alltid varit sån. Lyssna, det är svårt för mig att vara positiv. Kan ni förstå något så korkat? Det har varit svårt för mig att se vad som är omkring mig genom ljusa ögon, det har varit en utmaning. Så fort något gått bra för mig har jag förstört det. Har landat varje jobb jag någonsin sökt, och förlorat det lika fort. Jag är driven och jag kämpar, och när jag får det är jag inte längre intresserad.

En 80-talists vardag, möjligen, men det är fortfarande ingen ursäkt. Precis som tidigare generationer måste vi slita för att få det vi vill. Och det är fan så mycket enklare om vi bestämmer oss från början - att idag ska jag vara lycklig, jag ska ansvara för min egen glädje, jag ska se till att jag är en bättre människa idag än vad jag var igår och dagen innan det.