you've done me
Och det känns aldrig som att det finns ord för det jag känner för dig. Det känns som språken är krasst utvecklade, du gör någonting som ingen någonsin talat om. Jag har aldrig läst om de här känslorna, jag har aldrig hört någon tala om det, likväl börjar jag långsamt förstå. Jag vet inte om du någonsin kan greppa den oro jag känner varje gång du lämnar lägenheten, tänk om någonting händer, tänk om någon gör dig illa. Jag borde insett i våras, när jag sprang, gråtandes, fem sekunder från att ringa polisen, sprang som en idiot uppför kullarna i San Francisco, för att du inte svarade på mobilen, jag trodde du hade blivit kidnappad eller dött eller någonting. Och så sitter du där på cafét, jag ser dig och jag kan andas igen. Jag ber till en gud jag inte tror på för att du ska leva och du sitter där lugn och fin som alltid.
Jag borde insett vidden av det vi gett oss in på redan då. Men jag gjorde inte det. Jag gick blint in i vårt förhållande och mina ögon tvingas upp nu. Jag älskar dig för mycket. Jag vet vad det innebär nu, att älska någon på det här sättet. Jag vet vilken oro det åsamkar, vilken oerhörd jävla risk man tar genom att öppna upp för någon som du. Jag förstår nu att folk kan dö av brustna hjärtan.
Lyssna, jag skulle kunna skriva om dig varje dag. Jag skulle kunna skriva böcker om dig. Det viktigaste för mig, det enda jag vill att du ska veta, om något, vadsomhelst, skulle hända, det enda jag vill att du tar med dig är att du gör mig till en bättre människa bara genom att finnas till. Du har tvingat mig till en kärlek jag inte visste fanns och det har tagit mig en svår vår och en underbar höst för att inse det. Du är min familj. Du är min familj. Du får mig att be till en gud jag inte tror på, du får mig att tacka honom för att ha fört dig till mig. Du sköljer bort allt det cyniska, du mjukar upp allt det hårda. Du är allt jag inte förtjänar. Du får mig att inse att folk inte vet vad kärlek är, jag som trott jag varit kär tidigare, och du får mig att omvärdera allt. Skitsamma. Jag älskar dig. Jag älskar dig för att du skriver på en vägg i New York. Jag älskar dig.
Jag borde insett vidden av det vi gett oss in på redan då. Men jag gjorde inte det. Jag gick blint in i vårt förhållande och mina ögon tvingas upp nu. Jag älskar dig för mycket. Jag vet vad det innebär nu, att älska någon på det här sättet. Jag vet vilken oro det åsamkar, vilken oerhörd jävla risk man tar genom att öppna upp för någon som du. Jag förstår nu att folk kan dö av brustna hjärtan.
Lyssna, jag skulle kunna skriva om dig varje dag. Jag skulle kunna skriva böcker om dig. Det viktigaste för mig, det enda jag vill att du ska veta, om något, vadsomhelst, skulle hända, det enda jag vill att du tar med dig är att du gör mig till en bättre människa bara genom att finnas till. Du har tvingat mig till en kärlek jag inte visste fanns och det har tagit mig en svår vår och en underbar höst för att inse det. Du är min familj. Du är min familj. Du får mig att be till en gud jag inte tror på, du får mig att tacka honom för att ha fört dig till mig. Du sköljer bort allt det cyniska, du mjukar upp allt det hårda. Du är allt jag inte förtjänar. Du får mig att inse att folk inte vet vad kärlek är, jag som trott jag varit kär tidigare, och du får mig att omvärdera allt. Skitsamma. Jag älskar dig. Jag älskar dig för att du skriver på en vägg i New York. Jag älskar dig.
Feedback
Trackback
