Vad livet handlar om att vänta egentligen. Det är ju typ det enda vi gör. Vi väntar på att ägget ska kokas, på att folk ska börja droppa in, på att maten ska serveras, på att matchen ska börja, på att toan ska bli ledig. Vi väntar och väntar och under tiden rullar livet och åren oss förbi.

Mitt nyårslöfte i år är samma sak som det var förra året - att ta tillvara på tiden. Det är nu de senaste åren som jag fattat hur fort allt går. Jag har aldrig ändrats så mycket som person som jag gjort från att jag började på Berghs till nu. Därför vidhåller jag att eftergymnasial utbildning är det bästa som finns i hela världen. För när du sitter där natten innan tentan/inlämningen, när du sitter i mörkret, när alla sover, när du har en människa i hela världen att förlita dig på - det är under den stunden du växer. Du kan inte vända dig någon annanstans än till din egen spegelbild. Det karaktäriserar oss. Skolan bryter ned och bygger upp. Det är allt och det är det enda som behövs.

Det är så jag ser på det tror jag. Jag var en typ av människa sommaren 2008 och efter den sommaren har jag aldrig sett tillbaka. Jag väntar inte längre. Jag har alltid varit motiverad och framgångskåt, men nu tar jag faktiskt tag i det jag vill göra.

Det här är också intressant, pratade om det både med Chris och Jenna ikväll - jag gillar inte att vara ensam längre. I San Francisco är jag väldigt sällan ensam, antingen är Farid hemma, eller så är vi med vänner eller så är man i skolan. Konstant omgiven av folk. Jag som alltid varit en ensamräv i grunden har inte ens insett den här förändringen innan jag kom hem till Stockholm. Trots dator, tv, tidningar så blir jag fruktansvärt uttråkad så fort jag är ensam. Och inte bara uttråkad - det känns liksom totalt meningslöst att vara själv.

Tack vare det här har jag spenderat i princip varje vaken stund med Jenna. Så jävla glad är jag för det. Jag har haft två efterblivet roliga utekvällar med två olika uppsättningar människor, Debaser med Berghs-gänget och Soap med Emil/Jenna, och resterande tid har jag bara njutit av vänners sällskap.

Det känns som jag håller på att lära mig en läxa för livet. Det är såhär det ska vara.

Nån kunde ju sagt det till mig när jag var 15.

Puss.