Hej gänget.

Det ska regna hela nästa vecka, haha. Det känns sådär. Men det är i alla fall 12 grader, varmt och skönt i mina ögon. De här dagarna har vi sovit, diskuterat betalningen till skolan, beställt böcker och lekt med jycken. Börjar bli alltmer taggad ju närmre vi kommer skolstart. Allt känns bättre här. Jag kan andas. Det finns chanser till nystart varje dag. Jag kan älska med allt jag är. Att se Farid stå där i ankomsthallen med ett fång blommor var den vackraste synen någonsin. Det enda jag behövde. Han blåser liv i mig med sin kyss.

Är rastlös och nyfiken här nere. Jag har hundra serier att ta ikapp, men känner inte för det. Vill ut på gatorna. Vi ska ut strax, köpa kuddar, leta efter en inspirationsboard och se oss om efter en restaurang till alla hjärtans-dag.

Hur, HUR, kan jag känna mig som mig själv i en stad jag inte vet någonting om? Hur kan Stockholm, där jag är uppväxt, där jag bott hela mitt liv, kännas främmande jämfört med en stad på den amerikanska västkusten? Jag förstår det inte.

Igår var vi ju i en park och kastade boll med Lucas i nån timme. Det kom fram en tjej med sjukt värd kamera och frågade om hon fick ta lite bilder på oss. Ställde lite frågor och så. Ska googla namnet sen, kanske är det nån tidning eller websida hon fotade för.

Hursom. Jag beställer böcker och drömmer om kläder. Den här skulle vara varmt välkommen i min garderob, tack snälla gud.