Ja, jag vet inte. Kanske färgas mina åsikter av händelser som är bortom min makt att förändra. Min familj är trasig. Den är trasig och jag kan inte göra någonting för att hela den. Kanske har den varit trasig långt längre än vad jag varit medveten om, vilket känns svårt. Att axla folks bekymmer är aldrig lätt. Det är värre om det är dom som står dig närmst.

Och jag är nog besviken. Det är jag. För att du tog inte ens chansen att prata med mig om det. Du tog inte ens upp det. Du var för upptagen med ditt liv. Vad betyder vänskap egentligen? Vad står det för?

Jag menade det jag skrev förut - jag är trött på att försöka älska människor. Kanske kräver jag för mycket, jag vet inte ens längre. Men jag orkar inte anstränga mig längre. Och jag ville aldrig att ni skulle axla mina bekymmer, jag ville bara att ni skulle fråga om dom. Bara fråga hur jag mådde överhuvudtaget.

Men samtidigt. Fömodligen hade jag inte ens svarat. För vi är inte på samma punkt som förut.

Är det jag som förändras?

Eller är det ni?

Förlåt för depp. Har varit en fin dag med sol och parkhäng, sprang till och med in i några vänner, men allt depp kommer ut när jag skriver. Så har det alltid varit. Nu ska jag jobba lite på en logga. En kompis till oss som bor i New York har satt ihop en reklambyrå där både jag och Farid är med. Första jobbet är redan spikat, så bra jobbat, kära vän. Nu ska vi göra vår del och försöka fixa en snygg logga.

Puss.



Bild: Jonna