Västkusten behandlar mig som en prinsessa. Jenna och jag gör det bästa av Göteborg och herregud, så varmt det varit. Hela helgen strålande sol följt av en 30 grader varm (!) måndag. Jag är brunröd. Mycket fin nyans, ska ni veta. Imorrn åker vi hem är det tänkt, men jesus så fint vi haft det. Bästa vänner ska man dricka kaffe och röka cigaretter med. Det planerar jag att göra alldeles strax igen.

Ja, just det. Jag röker lite nu igen. Eller ganska mycket, faktiskt. Den här sommaren släpper jag mina egna tyglar lite. Till hösten är jag rökri igen. Lovar.

Hursomhelst. Västkusten. Hit måste jag återvända. I helgen duschade jag inte på typ tre dagar, alla mina kläder är fulla av sand och sommarsmuts, jag har druckit Brooklyn Lager till frukost, ätit jordgubbar, fått fräknar på näsa, axlar, händer, fått illmariga små stickor i fötterna, sparkat boll med Lucas, badat i iskallt hav och till och med simmat en liten stund, tittat på pingviner, smörjt in mig med citron/basilika-lotion varje dag och skrattat, skrattat, skrattat. Vackra liv, ju.

PUSS.

Och så Palm Springs. Måste vi ta deporteringshistorien ikväll? Nej, bra. Jag måste diska, nämligen. Fina foton får ni i alla fall. Sista stoppet på resan.

Puss.

Hej hjärtan.

Nu fick jag inte mindre än två kommentarer igår, så nu är jag back on track.

Anton sa en sak precis innan vi som skulle jobba åkte "det här kommer antingen bryta oss isär eller föra oss närmre varann". Igår satt han och jag och kontemplerade över hur fantastiskt glada vi är att det blev alternativ nummer två (igår, förövrigt - 23 grader varmt, satt på ett fik, drack Corona, pratade med vänner och jobbade på Boost Mobile - just another Monday morning). Visst, många saker gick åt helvete, men det var bara att tänka om, se till att man var med vänner och köra vidare.

Efter Vegas blev det alltså Arizona istället för inplanerade Grand Canyon. Jag är helt dödsförälskad i Arizona, och i Lake Havasu där vi var. Jag trodde att San Francisco var vackert - herregud, säger jag bara. Helt, helt otroligt. Det var också något i luften där, stämningen, känslan var så harmonisk. Jag mådde så bra, kände mig hel. Vi bokade campingplats på ett riktigt pensionärsställe, alla var hur trevliga som helst och kom över och snackade med oss hela tiden. Gav oss tips, och salt, haha. Just den campingen hade alltså två pooler, jacuzzi och så RÅKADE det vara typ 25 grader när vi var där. Så snuskigt bortskämda var vi. Jag tror att alla bilder, i alla fall 90 % är tagna av Erica.

I Arizona tog vi det lugnt, badade i poolen, solade, åt mat, gjorde kaffe på campingsätt (koka vatten, filtrera i en bunke genom toapapper - svinstarkt, men gud så gott), vi gick på Taco Tuesday och sen på Spring Break Party vid The London Bridge.

Alltså. Gud.. Det är så svårt att förklara vad vi gör när vi är ute tillsammans. Alla de här människorna är helt normala och helt anpassade till samhället. Men vi är helt sjuka i huvudet. På riktigt. Det finns inga gränser. En av de roligaste sakerna jag varit med om i mitt liv hände på taco-restaurangen. För det första - föreställ er det sunkigaste stället som finns. Ett riktigt hak. RIKTIGT fräscha tjejer, alltså kick back to the 90's totalt, savannbyxor och kort svart topp (jag skiter fullständigt i att det här är mode nu, den som börjar klä sig så igen raderar jag från min vänlista). Och så alla dessa sexiga karlar med tribals och alldeles för stora muskler. Ser ni klyschan? Bra. På den här restaurangen sitter alltså vi. Ganska väluppfostrat gäng, ändå. Tills Andrew börjar plocka fram vattenpistolerna han och Carrie köpte tidigare under dagen.

Alla fyllde sina respektive med spriten vi hade i glasen, hälften drack whiskey sour, hälften drack margaritas. Sen så börjar vi spruta på varandra. Självfallet. Det hör till historien att vid bordet bredvid sitter det en barnfamilj. Inte den typiska kärnfamiljen, direkt. Nu snackar vi fyra pappor och tre mammor på två ungar. Haha. Alla har klivit direkt ut ur den svarta versionen av Jersey Shore (ni kan stoppa mig när jag tar de här liknelserna för långt, känns som jag börjar närma mig). Två svinsöta barn, dock. Det här är alltså en restaurang/bar, så man skulle ju kunna ifrågasätta beslutet att ta med sina små 2-åringar dit. Men skitsamma.

Vi pratar lite med dom sporadiskt, de berättar om festen vi ska till, allt medan vi sitter och leker med vattenpistolerna. Det dröjer väl typ tio minuter innan Andrew riktar pistolen mot Erica och sprutar whiskey rätt i hennes vänstra öga. Jag vet att man ska vara en bra vän här och klappa om, men vi DOG. Herregud så vi skrattade. Och jag är SÅ ledsen att vi inte har det på film. Hon blir svinsur och börjar leva om, säger att hon ska hämnas. Tar en isbit och slänger över bordet, den missar Andrew och landar farligt nära en av de två söta bebisarna vid bordet bredvid. Då riktar Andrew upp pistolen, siktar mot Erica igen och träffar henne i det ANDRA ögat. Den här gången hann hon inte ens blinka. Hennes respons? Skrikande, medans hon gnuggar sig frenetiskt i ögat och alla vi andra ligger dubbelvikta:

- What the FUCK, I didn't even hit the baby!

Så sjukt, efterblivet roligt att han straffade henne för att, citerat, "you don't throw ice at a baby, Erica". Hysteriskt. Vi kunde inte andas. Ja, gud så roligt. Sen gick vi ut och skrek om sex till ett gäng på andra sidan gatan, Andrew gjorde ninjamoves hela vägen till klubben och sen festen.. herregud. Jag orkar inte ens. Jag och Carrie kysstes lite, det var fint i alla fall.

Gud, den här resan kommer ta mig år att gå igenom, haha. Nästa gång lämnar vi Arizona för San Diego och Palm Springs. Då kan vi ta deporterings-historien.

Puss.

Okej, resan var det ja.

Där vi avslutade förra inlägget var utanför hissen i The Palms Hotel i Vegas. Den kvällen var vi på en strippklubb en bit ifrån där vi bodde. 500 tjejer hade dom som dansade. Sinnessjukt stor med andra ord, vi såg förmodligen bara en femtedel av stället. Vi blev ditkörda gratis i en partybuss, ingen aning om varför, förmodligen Carrie som fixade. Chauffören var hur trevlig som helst. När vi kom fram blev vi inlotsade i VIP-ingången, åter igen - ingen aning om varför. Ett bord kostade 100 dollar. Svindyrt, med andra ord. Men vi var ju 7 pers, dessutom tror jag att Kenny bjöd på det, haha. Väldigt fin klubb, vacker inredning, perfekt belysning, service i toppklass, trevlig stämning. Inte speciellt erotiskt alls, skulle jag vilja säga, trots att det var halvnakna kvinnor överallt. kan bero på att jag är straight och kan ännu mer bero på att för mig är det extremt tydligt att tjejerna jobbar.

Hursomhelst, vi satte oss ner och tittade på alla tjejer. Pratade, skrattade. Efter ett tag såg vi en helt otrolig tjej dansa för bordet bredvid. Fejkbröst, men såg väldigt äkta ut. Inte för stora, bara helt proportioneligt. Fan vad fejkbröst inte är trevliga att ta på, förövrigt. Trots att de såg äkta ut så kändes det som två hårda bollar. Hon var hursomhelst sinnessjukt vacker. Kropp och ansikte. Dessutom dansade hon som en dröm. Så vi beställde lapdances till alla runt bordet. Första gången jag får en, förövrigt. Det var en häftig upplevelse, hon var extremt nära, kysste mig på halsen, viskade i mitt öra, smekte mina bröst. Ändå var det helt och totalt oerotiskt för mig. Samtidigt sa alla efteråt att det var hett som fan när hon dansade på mig.. så jag antar att det är mer tändande att se henne dansa för andra än att ha den direkta kontakten själv.

Kvällen var fantastisk. När vi åkte hem slocknade vi hyfsat fort och nästa morgon checkade vi ut. Fler bilder från Vegas nedan. Det här är min conclusion av staden efter vårt tvådagarsbesök - åk dit. Har du bra vänner med dig och ett glatt humör så är det ett fantastiskt ställe att försvinna i för en stund. Du behöver inte spela. Du behöver fan inte ens gå ut och klubba. Nyttja spa (fyra dollar kostade det, då ingick ALLT - handdukar, morgonrock, skåp, mat, dricka, lounge med tidningar och tv, ångbastu, jacuzzi, dusch och fantastiska sminkbord där du kunde spendera en halv dag - helt absurt och jag fattade absolut ingenting) nyttja all-you-can-eat, shoppa, hänförs, lev. Jag skulle aldrig, aldrig flytta dit och jag åker mer än gärna dit igen. Precis i den marginalen ligger Vegas.

Puss.

Hej gänget.

First things first. Den här veckan. En av de sjukaste, mest omtumlande veckorna i mitt liv. Planerna blev ändrade, jag omvärderade en hel del saker, tog beslut, försökte landa (vilket visade sig vara helt omöjligt när man ständigt är på resande fot), ingenting blev som jag trodde det skulle bli och det är helt okej. Mer än okej. Jag kommer lämna ute lite detaljer, för mitt eget framtida CV:s skull, men it went a little something like this:

Resan ner till Las Vegas var underbar. Helt otrolig ökenmiljö, vi körde genom natten och det var tyst, mörkt och slående vackert. När solen började gå upp satt jag bara och påminde mig själv om att andas hela tiden. USA är ett så sjukt vackert land. Så fort man sätter sig i en bil och sticker så ligger det skönhet runt varje hörn. Jag älskar det här landet. Har jag sagt det förut? Okej.

Vi stannade till vid halv sex på morgonen utanför Ihop, ett pannkaksställe. Vi satt på riktigt på en parkering, bara en halvtimme utanför Vegas, och väntade på att stället skulle öppna, haha. Så otroligt mobbade. Men vi behövde kaffe och mat. Andrew körde på redbull och koffeinshots hela natten, vi (de andra) erbjöd sig att ta över ratten, men han är lika envis som alla andra karlar och ville "klara det själv". Haha. Älskade vän. Hursomhelst. Vi hängde på låset, fick våra pannkakor och vårt kaffe, sen rullade vi vidare in i Vegas.

1. Sjukt ful stad.
2. Verkligen jätteful stad.

Det finns inget visuellt tilltalande med Vegas överhuvudtaget. Det känns utspritt, kommersiellt (ÅH FAN) och.. fult. Carrie, mitt älskade bästa Jenna-substitut, hade bokat upp oss på ett rum på The Palms. Hennes treat. Vi parkerade vår feta trailer över fyra parkeringsplatser och skuttade in på hotellet som lodare. Carrie sprang in på toaletten, satte på lite läppstift, tryckte upp brösten och lyckas på något outgrundligt sätt få oss uppgraderade till en svit. Hon bara log när hon kom emot mig, världens vackraste leende. Egentligen skulle vi alltså haft en liten enrummare i typ garaget. När vi gick in i hissen och letade efter knapp 51 insåg vi att vi fått sviten högst upp. Sån. Sjuk. Tur. Ett av de finaste hotellrummen jag bott i, två rum, två badrum, åtta speglar, FANTASTISK utsikt. I Vegas spenderade vi dagarna med shopping, spa och mat. Drömmen, alltså.

Det där vackra stycket är alltså Carrie. Gud så jag älskar henne. Min fina vän. Hursomhelst. Ni ser ju. All you can eat-brunch, all you can drink-mimosas och så dessa människor. Bilden längst upp är alltså H&M, köpte så fina saker där. Ska visa er ordentligt snart. Den andra bilden är från vår första kväll ute, vi köade i typ en timme för att komma in till Rain, DJ:n var grym, drinkarna snordyra. Vi dansade, dansade, dansade, gänget kurade ihop sig och rökte gräs, gick på toaletten och tog E, medan jag snällt stod och väntade.

Den här resan har gjort det omöjligt att inte fundera mer på detta med droger. Jag är väldigt liberal överlag, jag har inga problem med att folk gör vad fan dom vill med sina kroppar. Tror jag att gräs leder till tyngre droger? Ja. tror jag att folk blir dumma i huvudet av gräs? Ja. Har jag sett med egna ögon hur extremt korkad du blir när du röker gräs? Ja. MEN. Folk får göra vad dom vill. Dom dömer inte mig för att jag inte gör det, då funkar det likadant åt andra hållet. De tyngre drogerna vet jag dock inte riktigt hur jag ska hantera. Det här är ju smarta, ambitiösa människor. Jag har svårt att se hur de kan vara okej med att ge upp kontrollen så totalt, och det skrämmer mig lite. Det leder också till några av de roligaste ögonblicken på hela resan.

Jag gick upp tidigare till rummet den kvällen, när vi var på Rain. Vegas-tempot håller fan inte för mig. Tjejerna ser ut som luder (i ordets sanna bemärkelse), killarna beter sig som svin, jag kände mig gammal som vanligt. Jag hade svinkul, missförstå mig rätt, men vid 1:30 var jag klar. Gick upp till rummet. Efter ungefär en timme kommer nissarna hem. Mina små, efterblivna, berusade, höga vänner. Herregud, alltså, haha.. De började göra yoga. Visade allting för alla, eftersom Erica och Carrie hade klänningar på sig. Andrew hade fruktansvärd huvudvärk, spydde, satt och gungade. Anton var mysig som vanligt. Vi sätter oss på golvet i vardagsrummet och bara pratar, jag inser EXTREMT fort att jag måste spela in detta. Får fram Carries Flip-kamera och börjar spela in. Den här konversationen mellan Erica och Andrew är i princip omöjlig att återge. Och jag tror tyvärr inte heller att jag får visa den faktiska filmen. Men de sitter bredvid varandra och pratar om de sjukaste grejer. Andrew, som ser halvt död ut, grimaserar varje gång Erica (som är hur glad som helst) knuffar till honom. Hon pratar med honom konstant, frågar saker. De börjar prata om vaginor. Fråga mig inte varför. Det är Andrew som börjar:

- I'm gonna sleep in the vagina.
- ...
- It's white, and fluffy.
- In the vagina..
- Yeah.
- Do you want us to sleep there too?
- I'm gonna sleep in it.
- ...
- I'm gonna sleep in it and nestle my head in it's warmth.
- Dude..

Alltså. Det går inte att förklara. Men ansiktsuttrycken och sättet man verkligen ser hur mycket Ericas hjärna jobbar för att bearbeta den här oerhörda informationen, när hon försöker förstå, viker ner blicken och helt blown away säger "Dude..". Jag har aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv. Det ordet innehöll så otroligt mycket. Sjukt roligt var det. Sen fortsätter hon med att leta efter sin ena sko, hon har den andra på sig "I can't find my fucking shoe. I think it's the left one" och tittar utstuderat länge på sina fötter för att försöka avgöra om det faktiskt är den vänstra som saknas. Sen tvingar hon Andrew att knyta banden på skon hon har på foten, han ser ut som att han ska dö och blir utskälld konstant:

- I don't even know how to do this..
- That's because you SUCK!

Alltså JAG DÖR. Alla som inte var med gråter. Det var roligt bortom normala nivåer av rolighet.

Erica stod även för det bästa citatet kväll två. Då var vi uppe på Ghost Bar, stor utomhusveranda där man kände sig sexigare än någonsin. Vind och dans är alltid en bra kombination. Vi blir fulla och glada, som vanligt. Vi ska på strippklubb, alla är exalterade. Efter Ghost Bar ska vi snabbt till rummet för att hämta jackor. Vi tjattrar alla i mun på varandra i hissen, Ghost Bar är separerat från den "vanliga" hissen, vi bor på 51:a våningen, Ghost ligger på 56:e. Så när vi landar på 51:a går vi ut. Hisskillen håller upp dörren åt oss, det här är alltså nån som jobbar på hotellet. Han ska dryga sig och säger typ "this isn't the casino guys, you're on the 51st floor". Och menar väl typ att vi är så fulla och korkade att vi inte fattar vart vi gått av nånstans.

Då vänder sig Erica om, medans vi rör oss mot rummet, vevar med armarna och skriker "We live here, bitch!". Alltså, hahaha, jag skrattar bara jag tänker på det. Jag dog nästan av pinsamhet i två sekunder, sen dog jag av skratt istället. Den där hissvakten rodnade nog också lite kan jag tänka mig. Erica är SJUK i huvudet, men fy fan så roligt det var. "We live here, bitch" blev sen naturligtvis taglinen för resten av resan. Tillsammans med "I love you idiots".

Jag ska göra te, så kan vi fortsätta sen.

Puss hjärtan.

Har försökt att blogga så många gånger. Men det går inte. Kan omöjligt processa den här resan innan jag kommer hem. Punktform:

- Lapdance från fantastiskt vacker brasilianska i Vegas. De hade 480 tjejer som jobbade. Vi drack cranberry vodka och lekte pimps. Giuliana hette hon.. vi har pratat om henne hela resan, haha.

- Extremt nära på att bli deporterade och halshuggna när vi närmade oss den mexikanska gränsen. Vet faktiskt inte hur mycket jag ska avslöja. Men jag kan säga att halva gruppen hamnade i chocktillstånd och grät. Den andra halvan skrek och var förbannade. Gissa vilken grupp jag var i. Hade vi haft otur så hade alla våra liv förstörts. Fängelse. Och aldrig mer USA. Vi tackar alla våra lyckliga stjärnor för att vi klarade oss.

- Är nu i 30-gradiga Palm Springs, har pool, wifi och el-hookups. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig innan. Men den här resan är helt otrolig. Helt jävla otrolig. Jag är så otroligt glad över att jag föreslog en husbilstripp där nån gång i februari. Har inte skrattat så här mycket sen förra terminen.

Bilder kommer också efter vi kommit hem. Har väl närmre 2000 stycken. Arizona var så vackert att det är obeskrivligt. Helt sjukt fantastiskt. Ååååååååk dit nu.

Puss.

Jag och min nya klänning är i Vegas. Vi blev uppgraderade gratis till 51:a våningen.

Det var allt.

Fortsätter på SF-tema med Ninas inlägg. Har faktiskt mailat fram och tillbaka med henne ett par gånger när jag behövde råd, hon är väldigt trevlig och snäll. Hon var ju hursomhelst här med Niotillfem-Sandra i fyra dagar och gjorde en liten ja/nej-lista. Tänkte klottra ner den här med mina egna kommentarer. Emil frågade oss för ett tag sen vilka tre saker man inte får missa i SF och vi kunde typ inte svara. Vi har aldrig varit turister här, men från perspektivet av någon som bor här:

Ja. Klättra upp för alla trappor till Telegraph Hill och kolla på utsikten. Det är värt det.

Gjorde vi för första gången för typ två veckor sen. Väldigt mycket turister, barn och hundar överallt. Sinnesjukt vackert dock, man ser hela stan, 360 grader. Det finns ett café där uppe, säkert svindyrt, gå hellre vidare ner till North Beach och välj valfri mysig uteservering. Om man går upp från hamnens håll så blir det en liten bonus att se alla fina lägenheter insprängda i grönska längs vägen, det bor inga tjockisar där uppe kan jag lova. De måste gå typ 400 trappsteg för att komma ner till marknivå.

Nej. Packa inte Converse som enda par dagskor om väderprognosen lovar spöregn.

När det regnar i San Francisco så funkar INGA skor. Jag har stövlar och boots och all möjligt, vattnet sipprar igenom allt. Har funderat på att skaffa gummistövlar hur länge som helst nu, men det blir aldrig av. Och en till grej - väderprognosen stämmer nästan alltid i SF, till skillnad från typ Barcelona eller Stockholm. Står det 9 grader och regn, då blir det 9 grader och regn. Regnar det på morgonen så regnar det hela dan. Och självklart omvänt - är det vackert väder håller det i sig två veckor i sträck.

Ja. Ta med shoppingpengar. På en yta som minsta definitionen av Stockholm City finns alla stora varuhus (inklusive Barney's), alla lyxmärken och det bästa H&M jag någonsin har besökt. Den som sa att San Fran bara är vintage och små gulliga butiker ljög. Jättemycket.

Eh. H&M här är mycket sämre än i Stockholm. Så det håller jag inte med om. Men det är helt korrekt att den här stan är full av shoppingmöjligheter. Vintage och "små gulliga butiker" hittar man inte i stadskärnan, då får man ta tunnelbanan till Haight Ashbury istället (dit MÅSTE man åka om man kommer hit, otroligt mysigt att gå omkring, dessutom gränsar det precis till Golden Gate Park).

Nej. Bo inte på Hotel des Arts. Det låter kul i teorin, men konsthotell är bara små och fula egentligen.

Aldrig hört talas om. Plus att det inte spelar någon roll, vänner som kommer hit bor hos oss. Men det finns många vackra, dyra hotell här. Framförallt där vi bor, lika många hotell som lägenhetshus typ.

Ja. Gå till Aquarium of the Bay, även om du inte har småbarn. Där finns nämligen förutom sjöstjärnor och leopardhajar en väldigt social rocka som gör konster och som man kan klappa. Helt fascinerande.

Vi har bägge velat gå dit i TYP hundra år. Inte gjort det än, jag tvekar för att slippa dö av skräck inför nån ful, vidrig haj, och så tar vi oss aldrig tid att göra det. Men vill, vill, vill.

Nej. Smuggla inte in Four Loko i karaokerummet. Öl räcker bra.

Alltså Sandra hittar fan karaokeställen vilken stad hon än är i. Fourloko trodde jag var banned i SF? Jag har inte sett det på ett tag i alla fall. Hursomhelst. Har aldrig varit på karaoke här. Ölen är förmodligen svinbillig.

Ja. Chinatown ar helt värdelöst i New York, men i San Fran är det fantastiskt fint. Röda lyktor hänger mellan turkosa hus och drakar slingrar sig runt lyktstolparna.

Jag hatar Chinatown av personliga anledningar. Kan inte uttrycka dessa för då säger alla att jag är rasist. Men ja, det är fint, OCH de har väldigt många bra restauranger med sjukt billigt käk. Typ Thailands-billigt. I övrigt är Chinatown bara ett nödvändigt ont vi måste gå igenom för att komma till North Beach.

Nej. Försök inte säga att droger är bra. Jag har aldrig sett så många utslagna och hemlösa människor på så liten yta. Det är så himla lätt att tycka att hippiekultur är charmigt tills man ser konsekvenserna.

San Francisco har mer hemlösa än någon annan stad jag varit i. Minns inte riktigt med New York, men tror det är värre här om man mäter per capita. Att det är hippiekulturen som skulle orsakat detta är jag inte så säker på, tror Kalifornien generellt har många "inflyttade" hemlösa. Men de som finns är ganska påträngande, aldrig otrevliga, men tjatiga. Man får lära sig att stänga av och det kan jag inte förklara hur, jag har inte lyckats än.

På tal om droger - gräs är som luft här. Det är bara nåt man får räkna med om man kommer hit. Man känner av lukten ute på gatan, studenter röker precis efter dom lämnat klassrummet, kompisar ber att få röka i lägenheten, lärare uppmanar en att röka för kreativitetens skull, det är otroligt utbrett och i princip legaliserat. Jag har sett poliser röka på gathörn. Så ja. Jag har aldrig testat och kommer förmodligen aldrig göra det, men är helt okej med att andra gör det.

Ja. Området Mission är hajpat, men det är så trevligt som folk säger. Mat, öl, böcker och vintage. Tänk Kreuzberg i Berlin, snarare än USA.

Mission är en sån där liten pärla vi besöker ibland. Har haft ett par riktigt roliga kvällar där, men det ligger så jäkla långt bort från vart vi bor. Kan inte riktigt uttala mig, men alla här älskar det.

Nej. Tro inte att du kommer att få gå på en bar som saknar biljardbord, darttavla och skäggiga snubbar i North Face-fleece. Eller att nämnda bar kommer att låta dig stanna längre än till halv 2.

Hon överdriver förmodligen, men det här är ju skitsnack. Hemlock, som dom besökte, där hänger det fiskar på väggarna. Vad tror dom liksom? Det finns ett överflöd av lite finare, mer sofistikerade barer, La Cantina exempelvis som ligger tre blocks från Hemlock. Och på samma gata som Hemlock lite längre upp ligger det en otroligt mysig vinbar, Amelie, ett av våra favoritställen. Nina och Sandra missade det, men tro mig - variation är synonymt med San Francisco. Stockholm är bajs i jämförelse. Det finns ölhak, hookah lounges, hotellbarer, hiphop-krypin, houseklubbar, hipsterställen. Allt finns och allt ligger på gångavstånd. Och allt stänger inte halv 2.

Ja. Skaffa en karta över bussar, spårvagnar och tunnelbana.

Det är ganska förvirrande att åka kommunalt här. Framförallt tunnelbanan, det finns två olika och jag köper alltid biljetter till fel. Så ja, karta kan nog vara en bra idé. Eller typ en guide. OCH - låt inte någon hjälpa er när ni ska köpa biljetter. Det hänger hemlösa där nere som väntar in förvirrade turister, sen hjälper dom er och vill ha pengar i utbyte. De hemlösa här är generellt väldigt företagsamma och smarta, ofta fattar man inte att personen är hemlös innan han ber om pengar. Tacka nej vänligt men bestämt, och fråga nån som jobbar där istället.

Nej. Stan är inte liten till ytan och man kan inte gå överallt. Och man hittar antagligen ingen taxi.

Jo, stan är liten till ytan och jo, man kan gå överallt, och jo, man hittar en taxi på fem sekunder. Nina är lat. Och det ösregnade i fyra dagar när hon var här. Naturligtvis är det jobbigare att gå och svårare att få tag i en taxi då. Men ställer man sig på ett hörn på en hotellfylld gata, då tar det max fem minuter innan du kan vinka in en. Vilken gata man står på är väldigt viktigt, sånt där är extremt segregerat här. Vår gata Sutter, exempelvis, taxibilar överallt. En gata ner eller en gata upp så kanske du inte får nån på en timme. Man får fråga lokalborna. Eller oss.

Ja. Titta. Bara titta. Det är helt sjukt vackert, överallt.

Visuellt är San Francisco utan tvekan den vackraste stad jag varit i. Stockholm på tät andraplats. Så, nu har ni fått både min och Ninas guide. Fan-tastiskt. Shutupandgrind, bloggen med oändliga möjligheter.

Det är så fint när någon som kan fota på riktigt kommer till San Francisco och dokumenterar. Ingen gör det bättre än Sandra, naturligtvis. Och föga förvånande spenderade hon lördagen på Hemlock, samma bar som Jude Law tog en öl på förra veckan, samma bar som jag, Farid och vänner spenderat en drös med kvällar. Sista bilden här nedanför.

Jag tyckte så synd om Sandra, hon lyckades pricka in den enda helgen då det regnade 24/7. Och när det regnar i San Francisco, då öser det. Monsun, typ. Men hursomhelst -

Titta, vår vackra stad. Körsbärsträden har blommat i några veckor nu. Idag fick jag förövrigt den finaste presenten jag någonsin fått. Men mer om det imorgon, nu ska jag sova.

Känner mig hyfsat pigg ändå för att ha gått upp vid 6. Än så länge. Tänkte hinna med att gymma idag, och sen ut ikväll med kompisar, men innan dess har jag två kampanjer att skicka till copy-läraren och så vill jag hinna arbeta mer med Skinny Cow.

Men vilket år 2010 har varit alltså. Det känns som jag åldrats tio år på ett, haha, det är kanske inte så jäkla bra. Jag ska göra en års-sammanställning, men den tar vi senare, jag har en känsla av att december blir ganska innehållsrikt också. Carrie har bjudit oss till Colorado för att fira jul med hennes familj, en så otroligt fin och uppskattad inbjudan. Farid och jag firade jul själva förra året, och det har definitivt sin charm. Men lite snö hade varit fint att se. Colorado ligger rätt inåt landet, skulle tro att det är ungefär lika kallt där i december som det är i Sverige. Ett problem är alltså att jag äger absolut noll varma kläder nuförtiden.

Det är liksom den 13:e november, och det är 23 grader varmt. Det har varit 23 grader varmt hela terminen och det kommer vara det hela den här månaden ut, verkar det som. Jag tar värme före kyla vilken dag som helst, men det är så svårt att ställa om i huvudet att man liksom inte behöver handla en vinterjacka längre. Sånt där finns ingrott nånstans i kroppen. November ska bara inte vara varmt.

Men tillbaks till Colorado. Det är otroligt vackert där, och jag vill mer än gärna träffa Carries familj. De har dessutom en schäfer som dom säger skulle bli överlycklig över lite hundsällskap. Flygbiljetterna är svindyra, att åka till Hawaii är liksom billigare. Så om vi åker till Colorado så kommer vi bila. Såhär ser rutten ut:

Vi skulle alltså åka genom både Nevada och Utah, vilket är coolt. Vi vet ju inte hur länge vi kommer stanna i USA, jag vill uppleva så mycket som möjligt under tiden här. Nevada ska vara otroligt vackert har jag hört. Jag ser oss absolut göra det, då blir det mer som en full-blown roadtrip än bara en vecka hos Carries familj. Ungefär 20 timmar tar det att köra, så resan skulle ju ta två dagar ungefär. Lucas i bilen i två dygn, det kommer ju bli jävligt intressant. Tack gud att han gillar bilar.

Bilhyrning för en vecka vid den tiden är ganska dyrt, men det är fortfarande bra mycket billigare än flygbiljetter. Ungefär 2300:- med en tank bensin. Det är okej, tycker jag. I sådana fall firar vi nog också nyår där. 2008 firades i Stockholm med vänner, 2009 i New York på en skitig krog, och så nu 2010 på ett snöbeklätt berg i Colorado. Det låter fint, inte sant? Carrie har sagt att vi kan åka skidor och så om vi vill också. Sen uppstår ju problemet med skor och varma kläder, men skitsamma, sånt löser sig.

Puss.

Nedan i ordning: Nevada, Utah, Colorado. Tror ni kameran hänger med på resan eller?

Chicago tog mitt hjärta, la ner i en ask och släppte den djupt ner i Lake Michigan igår. Ni förstår inte hur vacker den här staden är. Det känns precis som det kändes när vi först kom till San Francisco för 1,5 år sen - kärlek på en gång. Tyvärr, tyvärr är det svårt att njuta till fullo när jag är så satans jävla sjuk som jag är. Blir sjuk en gång per år ungefär, typiskt att det ska komma nu. Men det är väl en hel sommar som släpper. Jag nyser, hostar, svettas, har frossa, feber, huvudvärk och lock för öronen. Flyget till SF går imorrn vid 10:20. Jag kommer dö. Men det är inte mycket att göra. Det jag vet är att vi kommer besöka Chicago igen väldigt snart.

Igår krigade jag mot det sjuka och hämtade upp Farid på flygplatsen tillsammans med Mindy, Yaz och Mano. Vi spenderade dagen med att boka flyg och äta libanesiskt. Vid halv sex på eftermiddagen åkte vi in till stan med Mindys föräldrar, fick gratis biljetter av nån till en sightseeingtur via båt som tog ungefär 90 minuter. Så vackert. Så, så vackert. Här får ni första delen av bilderna. Chicagos arkitektur är helt sinnessjuk (och belönad därefter, priserna för vackra byggnader har haglat över stan).

Vad tycker ni?

Hej hjärtan.

Ligger i sängen och försöker kämpa emot sjukdomen som svajar över mig. Ont i halsen, förkyld, nyser konstant, lock för bägge öronen. Inte optimalt då jag ska flyga igen om ett par dagar. Ska sova bort skiten nu.

Tjejerna är ute med jycken. Imorrn välkomnar vi Farid till ett strålande soligt Chicago. En stad som är vacker bortom mänsklig uppfattning. På riktigt; vi körde in downtown idag, och jag bara satt och gapade. Kunde inte yttra ett ord. Såhär ser det ut, även om dessa bilder lånt ifrån gör stan rättvisa, men ändå: vilken skillnad från betongklumparna i New York. Vartenda höghus strålar i guld och svart, med glimrande fönster överallt. Helt sanslöst alltså.

Nu ska jag sova. Och imorrn ska jag visa er godbitarna från H&M:s Capsule Collection som släpps i september. Innefattar bland annat den perfekta LBD:n.

Puss.

Hej älsklingar.

Chicago är underbart vackert. Jag trodde San Francisco var one of a kind, men herregud, så fint det är här. Inget hus är det andra likt, stranden var minst lika fin som Bondi, Lake Michigan sträckte ut sig åt alla håll och kanter, bara evig blå skönhet. Det är grönska överallt, träd, gräs, parker. Så skadar det ju inte att det är 30 grader varmt heller. Mindy och Yaz håller på att tvätta jycken ren nu, han hoppade ner i en fontän, den lilla grisen. Vi ska dricka Corona med lime och sätta oss i solen.

Chicago. Jag tror jag har en ny älskling. Mindy berättade nyss också att BBDO huserar här. Hörde jag framtid?

Puss.

Och älskling, vi sparar massa roligt tills imorrn. Du kommer avguda den här staden.

Vi kör sista rycket från Barca innan midsommarfesten kommer igång. Herregud, VILKEN midsommar. Men Barca då.

Hej hjärtan.

Jag hinner inte säga så mycket, ska iväg och jobba det absolut skönaste arbetspasset man kan jobba på Systemet. 12:20 - 15:20. Dubbelt betalt efter 12, så det är som sex timmars arbete. Sen är man klar efter tre timmar. Yeeees.

Igår jobbade jag till 19:30, hungrig som en gnu tog vi oss till Söder och mötte upp Jenna och elva andra glada tomtar. Vi åt jättegod mat och drack Brooklyn Lager, skrattade så jag fick kramp i ansiktet. Prinsesstårta åt vi också. Mumma. Sjukt mysig kväll, kanske blir det nåt liknande idag.

Här får ni lite bilder från Barca att leva på. Puss!

Hej kära vänner.

Barcelona var speciellt den här gången. Speciellt regnigt, speciellt dramatiskt och alldeles, alldeles underbart.

Det är inte min stad. Efter tredje gången där förstår jag det, precis som med New York. Jag hittar ingen själ i Barcelona. Jag har letat, men jag hittar ingen. Jag ser bara sura kassabiträden, irriterande försäljare och extremt många turister. Barcelona har ingen själ, sa jag till Jenna, och hon höll med. Jag tror att det beror på att de flesta människor är som killarna vi bodde hos den här gången. Människor som bara tröttnat på sitt hemland, och så sticker dom ut i världen och råkar fastna i Barcelona. Dom sliter hund för inga pengar och super konstant. Livet är en fest med fler dalar än toppar. Jag hittar ingen själ, eller genuin, innerlig lycka hos folket som bor där. Alla är på genomresa. Typ.

Med det sagt har vi haft en sjukt rolig semester. Man kan vara utan själ i en vecka. Vi har druckit, solat, förbannat regnet, kramats, skrattat, gråtit, dansat och blivit indragna på klubbar, visslade på, applåderade åt, skojade med. Vi är alltid välkomna i Barcelona. Killarna vi bodde hos är änglar som tog in oss. En vecka, fem tjejer, en spegel, ett badrum. Vi borde ha kivats som småbarn. Efter fyra dagar vände jag mig om i trappan och bara "vafan.. vi har inte bråkat en enda gång". Aldrig trodde jag att en resa med fyra tjejer skulle gå så smidigt. Vi har varit ett team. Jag älskar er allihop.

Dramatiken jag pratar om påverkade inte vår relation som vänner, förmodligen stärkte den oss bara. Det är dramatik utifrån, som varenda tjej försökte bryta sig igenom för att komma ut starkare på andra sidan. Jag hoppas jag kunnat bistå med nån form av stöd.

Att få en veckas semester med Jenna var helt sjukt roligt. Vi har garvat sju dagar i rad. Ibland tänker jag att när man känt varandra så länge som tio år så borde det liksom inte finnas nåt kvar att prata om. Just det. Sätt oss i ett madrasserat rum och vi tjattrar tills väggarna spricker.

Resten av tjejerna var underbara också. Så enkla att vara med. Om det inte är det evinnerliga myyyyyset på caféer så är det gravt misslyckad limbo i hallen. Ni är bäst. På riktigt. Tack för den här veckan, tack, tack, tack.

Enda direkta problemet med resan har varit Ryanair. Jag hatar Ryanair. Grava förseningar, inställda flyg, vänta, vänta, vänta för att få noll information, sen fel information, sen ingen information. Internet på flygplatsen kostar 1 euro. Vi har sprungit runt i hundra år för att hitta en euro och till slut var en svensk kvinna snäll nog att bidra. Grattis. Limiterat antal minuter digital uppkoppling.

Puss.

Rihanna's sexy voice is flooding through the apartment. My best friend in the entire world just handed me a chilled beer. The temperature is somewhere around 75. The sun isn't setting for another couple of hours. My white dress compliments my tan, my hair is still wet from the cold shower and I lift my eyes to the perfect view of green mountains and blue sea.

That's it, you know? No more, no less. No money. No problems.

Loves.

Hej grisar.

English keyboard, so there you go. Just a quick update. Beautiful weather yesterday, rain all day today. We went shopping, naturally. I just bought two things, a denim playsuit and a white shirt (babe, you're gonna love the last one). I miss Farid and Lucas, but we're having fun.

Love you all, pics won't come until we get home unfortunately.

Puss.