Jag vill börja med att säga en sak, till en person. Du läser ju inte de kursiva inläggen, så därför är det rakt upp och ner detta:

Som så många gånger förr, Jenna, har du räddat mitt liv den här månaden. Efter att Chris kompis dog i Paris kunde jag bara tänka på dig, vad jag hade gjort om jag förlorade dig. Jag kunde inte ta i tanken då och jag kan inte göra det nu heller. Jag ska inte bli långdragen, men jag vill att du ska veta hur stolt jag är över dig. Hur vacker jag tycker att du är och att du är den enda jag kan dela allt med. Det finns inte en människa som kan ta din plats, kille eller tjej. Du är trygghet för mig, en klippa jag kan luta mig mot när alla andra sviker. Och jag hoppas att jag kommer i närheten av nivån på vänskap du visar mig varje dag. Jag älskar dig.

Den här kvällen har varit jobbig. Igen. Jag vill skriva om det, men ändå inte. Jag är sån som person, när det blir jobbigt på riktigt så håller jag käften. Nu är det jobbigt på riktigt.

Jag längtar hem till dig. Du är min familj. Jenna sa igår att "han gör dig lycklig, och det är bra", och det sammanfattar allting på det enklaste sätt.

Du gör mig lycklig.

Och det är bra.

Puss.







(bilder från igår)