Hej små barn.

Jennas vistelse har varit fantastisk. Så här mycket turistiga saker har jag inte gjort sen.. nånsin, tror jag faktiskt. Vi har varit och promenerat i Fishermans Wharf, vi har hyrt cyklar med Obi, vi har sett staden och åkt över Golden Gate Bridge med Obi, vi har varit ute downtown och i the Mission, vi har dansat, skrattat och druckit alkohol varje dag. Precis som jag insåg att det skulle bli, haha. Nu planerar jag på riktigt att köra en vit månad och bli en hemmasittande loser fram tills slutet av mars. Då har jag tre grabbar som kommer och hälsar på, följt av Jessica direkt efter. Då vill jag vara utvilad och taggad igen.

I övrigt jobbar jag på min resume. Håller på och söker nya web design jobb via nätet. Vill ha ett till gig, litet som stort, innan sommaren kommer och örfilar mig i ansiktet med all sin härlighet. Har två klasser idag, sen ska jag se till att Jennas sista kväll här blir en explosion av roligheter.

Puss. Här är lite bilder från mitt liv.

Ut med finnen för sjunde kvällen i rad.

Puss!

Du gör mig bättre. Varje dag.

6 months and counting.

Jenna är här. Kul att jag tänkte börja blogga mer ordentligt nu. Lycka till. De överraskade mig som IN i helvete och ja, Emil, Joanna filmade det :)

Jag skakade, grät och trodde jag skulle svimma. På riktigt. Obi sa att allt blod lämnade mitt ansikte. Jag har aldrig blivit så överraskad i mitt liv. Är fortfarande i disbelief. Igår tog O ut oss på äventyr hela dagen och nu ska vi snart iväg och shoppa.

Vet inte ens vad jag ska skriva. Min bästa vän är här, och hon ska stanna i två veckor. Det är allt jag behöver.

Puss.

Ni är roliga alltså. Jag har alltså fler läsare när jag bloggar två gånger i veckan än vad jag har när jag bloggar varje dag. Knäppskallar.

Det är fint att vara med O när det kommer till februari (i övrigt också då naturligtvis), eftersom vi bägge är vattumän. Så det är födelsedagsfirande första två veckorna av februari, sen alla hjärtans dag. Varken han eller jag är speciellt intresserade av alla hjärtans, men han har något planerat torsdag som han smyger med. Jag är ganska säker på vad dagen innehåller, men kvällen är jag mer osäker på. Jag beställde förövrigt hem ytterligare en present till honom som jag VET att han vill ha, ska bli så kul att se honom öppna den.

Förra veckan var fin, åkte hem till O på torsdagen, lagade middag. Sen på fredagen lurade vi systemet och såg tre filmer, betalade för en. De har NOLL koll här i Amerikat, man kan bara gå in och ut ur salongerna. Vi hann med Safe House, The Grey och Chronicle. Alla tre var bra faktiskt, hans favorit var Safe House, min var nog The Grey. Liam Neeson är så jävla bra. Safe House hade ju förövrigt både Fares Fares och Joel Kinnaman i ganska stora roller, det var coolt. Vi smög också med oss lunch och sangria in, det var en billig dag det där.

Lördagen så åt vi middag på en senegalesisk restaurang för att fira min födelsedag, O, jag, O:s kusin, Carrie, Jo, Gabriella, Alex och Erica. Sen anslöt Jared, Alexis och Corey lagom till dansande. GRYM mat, O åt någon kokosnötsfisk som smälte i munnen. Kommer absolut köra det stället igen, billigt var det också.

Söndagen och måndagen var sega pluggdagar varvat med The Walking Dead. Helt omöjligt att slita sig från den serien när man väl satt igång. Idag är det alltså alla hjärtans, jag har lektion och sen ska jag till Clift Hotel för sammanstrålning med Berghs-lärare och -elever.

Det första jag gjorde i morse var förövrigt att riva ner hela duschdraperiet, med stång och allt. Jag har blivit så klumpig, fattar inte varför. Och Lucas, det cp:et, rotade igenom papperskorgen hemma hos O i söndags, åt upp typ en halv kyckling och spydde/sket sen konsekvent i 24 timmar. I regnet. Det var roligt. Så roligt att jag lämnade mongot hemma hos O, haha, får nog tillbaks honom imorrn.

Hur mår ni då? Fint?

Puss.

Hans tredje gång med en golfklubba i handen. Gud, så roligt det var. Chuck är förövrigt hans kusin, som är ännu sämre på detta med att träffa golfbollar, haha.

Hej hjärtan.

Idag fyller den här kvinnan 25. Förra året var en total bergochdalbana, med många milstolpar, vilket gör mig exalterad inför framtiden. Jag har precis bestämt mig för vilken titel jag ska använda när det kommer till mig själv i den här branschen, jag har också insett (efter erbjudanden om kodningsjobb på heltid) att jag vill vara i reklam på heltid, kodning är något som kommer stanna på sidlinjen. Jag har mailat min chef från förra sommaren för att försöka säkra jobb även denna, jag har gett datum till Obis vänner så de kan boka flygbiljetter till Sverige och jag jobbar simultant på min egen hemsida, business cards, resumé och portfolio.

Emil meddelade mig häromdagen att han bokat biljett till San Francisco. Men vänta, det blir bättre. Nu har Ado och Franco bokat också, två killkompisar till. Så nu har jag invasion den 27:e mars och satan vad glad jag blev när jag fick det messet. Obi fattade ingenting, jag skrek till och började skratta, haha. SJUKT kul, och ärligt talat tror jag de här nissarna är några av de människorna som kommer njuta av SF absolut mest.

I övrigt har jag bestämt mig för att ta över "vårdnaden" för Lucas helt. Lucas är, och har alltid varit, min hund. Farid har passat honom de dagar jag inte kunnat ha honom och sen extradagar ibland. Den här terminen är det bara tisdagar som det strular för mig, och det kan jag lösa på något sätt. Funderar på att anställa någon som promenerar honom en timme där under dagen. På torsdag hämtar jag hem honom, sen är det bara han och jag igen.

Nu måste jag börja göra mig i ordning, har två lektioner idag. Sen ska jag ut på Taco Tuesday med Carrie, kanske Jared och Obi också.

Puss!

Det är inte lätt. Det är det inte. Jag var extremt lättad över att vara singel när jag kom hem till Stockholm i juni. Kände mig så fri. Behövde inte oroa mig för att någon skulle vara otrogen, behövde inte gråta eller kasta knivar på någon (japp, fool around när du är med mig och du får en kniv sulad i huvudhöjd - totalt validerat), behövde inte spela spel längre, behövde inte se någon jag älskade bara ge upp.

Allt jag gått igenom i mitt liv har påverkat mig och Obi. Jag var hemma hos honom i oktober, när jag fick en länk skickad till mig som raserade hela min värld. Igen. Att bli sårad och krossad i ett förhållande, det är en sak, men att månader efter man gjort slut få ytterligare knivhugg, det är fruktansvärt. Det förlängde smärtan. Daniel, en kompis till Jo, frågade Obi när vi var hemma här en gång - "Orkar du verkligen deala med detta, att Farid spökar?". Han svarade "ja". Att jag var värd det. När vi kommer hem från Arizona och står på en solig perrong så säger han det igen. "Du är värd att slåss för."

Jag försöker förklara för honom hur svårt det är för mig att lita på män överlag. Jag hade INGEN aning vad Farid gjorde mot mig i det avseendet innan jag började få känslor för Obi. O har blivit bränd tidigare, men mitt sår är färskare. Så fort det sys igen får jag ny info som river tråd och hud igen. Så han förstår, han förstår att jag vill döda honom, att jag känner mig så fruktansvärt lurad, så bränd på vad jag trodde var en ärlig, genuin människa. Kanske är det delvis därför jag bloggar sparsamt om O också - jag tänker inte skriva som jag gjort tidigare bara för att bli blåst igen. Jag vill lita på O, men alltså..

Det är inte lätt. Det handlar inte bara om otrohet. Det handlar om att bli lämnad, övergiven, att bli bortkastad, förbisedd, det är som att bli felvärderad och såld för mindre pengar än vad man är värd. Så jag är rädd. Det finns inga garantier och jag förstår det. Men jag gråter som ett barn bakom mina solglasögon på vägen hem, jag tar av dom och ser honom i ögonen - "Vad han gjorde mot mig, jag kan inte gå igenom det igen". Han säger "Jag vet".

Och mycket mer än så finns det ju egentligen inte att säga. Det finns ingenting jag är mer rädd för än att släppa in någon 100%. Inte fan planerade jag att träffa den här karln tre månader efter uppbrottet med Farid. Men han är här nu och han säger - "Vi slåss mot våra skelett tillsammans. Oroa dig inte."

Jag önskar jag vågade säga hur mycket jag tycker om honom.

Puss.

Förlåt för att jag uppdaterar så dåligt (Emiiiiil, gris), men jag lever och frodas likväl. Om ganska exakt några dagar fyller jag 25. Jag läste häromdagen att det är då man inser att man är dödlig, att man inte kommer leva för evigt. Det är konstigt, sen jag fyllde 22 har jag slutat tänka på ålder. Eller snarare, jag har slutat koppla ålder till mig själv. 23 säger mig ingenting, inte 24 heller och jag tvivlar på att 25 kommer göra det.

Skolan har precis börjat. Det här verkar bli en väldigt enkelt termin. Har två klasser på tisdagar och en på onsdagar som det ser ut nu. Sen har jag nån sviiiiintråkig art history klass online, men det är ju inga problem. Prata lite om Egypten, typ. Och deras konst.

Hursom, jag mailade min advisor och sa att de här klasserna är för lätta, ge mig någon mer utmanande. Hon sa i princip att hon tycker jag ska stanna där jag är och fokusera på jobbsök nu när klasserna är lätta. En ganska bra idé antar jag. Jag vill dessutom börja fixa lite rekommendationsbrev från favoritlärare, fortsätta leta kodningsgig, se till att jag har jobb i Sverige i sommar när jag kommer hem och så vidare. Se till framtiden helt enkelt.

Har precis kommit hem från Phoenix, Arizona, förresten. Jag och Obi åkte på minisemester i fyra dagar. Gav honom en av hans 25-årspresenter första kvällen, ett stilrent moneyclip som han använt konstant sen dess. Hotellet vi bodde på heter Arizona Golf Resort, grymt bra tyckte vi bägge. Hyrde klubbor för $12:50, och så kostade det $25 att gå en runda. Dra åt FAN vad roligt det var med golfbil. Herregud så vi garvade. Egentligen måste man ju ha körkort för att manövrera de där grejerna, men det sket jag i naturligtvis. Obi sa att jag försökte döda honom, haha. Sjukt kul. I övrigt var det roligt att golfa igen också, var så länge sen. Obi tog i som att han ville halshugga bollen, de få gångerna han träffade rätt var han riktigt duktig, haha.

Fredagen var bäst, 23 grader varmt, vi åkte ut i golfbilen med en flaska Moscato och så körde vi hiphop från hans iPhone (nej, vi hade inga andra spelare nära oss, och ja, vi är otraditionella golfare). Vi spenderade nog lika mycket tid med att leta efter våra bollar som vi gjorde att spela på de vi faktiskt hittade, haha. När vi spelat klart tog vi golfbilen vidare till hotellrummet, bytte om och gick sen och chillade i jacuzzin i några timmar. På kvällen blev vi upplockade av en av Obis vänner, sen drack vi white cranberry/vodka-drinkar med dem resten av kvällen. Fina fyra dagar. Vi vill förövrigt göra om det här igen med vänner, så två dagar, en natt i Arizona möjligtvis, Emil? Flyget tar bara 1,5 timme, vilket är skönt.

Vi kom hem igår, sen åkte vi direkt hem, gjorde i ordning oss och gick sen ut för att fira O:s födelsedag. Åt väldigt god honey duck på en sushirestaurang vid hamnen, sen gick vi ut och dansade till 2 nån gång. Nu är det Superbowl, naturligtvis, vi hänger i soffan hemma hos O, följer matchen och tjattrar.

Har mer att berätta, men vi pausar där en stund.

Puss!