Jag vet inte vad det är. Kanske har det varit en hemresa med för mycket förutfattade meningar som visat sig stämma. När man tror något dåligt om en person, och det visar sig vara sant, så fylls man väl kanske av en obehaglig känsla. Tomhet. Allt är precis som du tror att du är. Folk ljuger och dom gör det för personerna dom älskar mest. Folk stjäl och är otrogna, folk vill utföra handlingarna utan att behöva ta konsekvenserna.

Ibland blir jag trött på alla i min omgivning. Jag blir trött för att jag ser mina egna misslyckanden i ögonen hos dom som gråter, jag ser min smärta i det som gör folk så oerhört små, jag ser allt jag hatar och avskyr, all irritation, alla brutna löften, alla tomma svek, jag ser allt i era ögon. Jag känner igen era lögner, för jag har dragit dom själv. Jag vill inte prata om Farid, för han är för vacker och för ren för att nämnas vid namn när ni frågar. Jag blir trött, för att allt är precis som du tror att det är. Glädjen som borde infunnit sig sänktes aldrig över er tid tillsammans. Tomhet. Kunde lika gärna skitit i det.

Jag vet inte vad det är. Det finns en otydlig gränsdragning hos mig som alltid funnits, de jag älskar får hundra chanser, tusen chanser, och plötsligt en dag utan att jag vet varför - stopp. Alla de känslor jag hade försvinner. Jag bryr mig inte längre. Det har alltid varit så, jag vet inte varför. De vackraste relationerna i mitt liv har reducerats till en lapp på ett kylskåp, ett rop på hjälp från en man som gav upp, som svek oss, och nu söker förlåtelse.

Helvete. Jag tänker inte gråta min sista dag i Sverige. Och jag tänker inte prata om det. Mina misslyckanden är mina att reparera. Mina förväntningar är mina att döda. Mina hårda ord är mina att stå för.

Jag är trött på att försöka älska människor. Det är utmattande.

J. Vad jag än säger kommer det aldrig vara tillräckligt. Vad du än behöver, någonsin, så finns jag här. Behöver du en hundvakt hela jävla sommaren för att Komvux vill fängsla in dig - då tar jag henne. Vad du än behöver. Tvivla snälla aldrig på det, och ring mig när du behöver hjälp. Ditt liv är mitt liv och din glädje betyder precis allt för mig.

F. Jag vet att du inte vet, för jag säger ingenting. Och jag är ledsen för det. Tar det mig ännu ett år att öppna mig, så är jag ledsen för det också. Men du ska veta att jag försöker. Jag försöker.

Puss.