O.
So unexpectedly infatuated, and struck by how talented he is in every. single. area, I can't help but gasp for air and tell him midway through:
- There's no fucking way you're going to Africa. Sorry.
And he laughs.
Den här karln alltså. Jag orkaaaar inte. Jag orkar inte. Mitt absolut bästa tips till tjejer som vill hitta vad än er dröm är - verkligen, verkligen älska singellivet. Jag var så lycklig och tillfredsställd när jag träffade O. Och här sitter jag tre månader senare, mitt i natten, på vårt vardagsrumsgolv, vi skrattar åt att vi beter oss som tonåringar, vi skrattar åt att 24 timmar inte räcker till, vi skrattar åt att vi spenderat de fem senaste dagarna tillsammans med bara ett par få, korta uppbrott.
Han kallar mig Asa - "väldigt vacker kvinna". Han smeker mitt hår, kysser mig, säger att han hatade att skeda och mysa innan vi träffades, han drar handen över ansiktet, blundar, skrattar, öppnar ögonen, säger "du förstår inte, mina ex skulle aldrig fatta vem den här nya personen är, vad du än injicerat mig med så har du tagit mig med storm, Asa, jag har aldrig träffat någon som du, Asa, klä av dig så jag får se".
En mjuk hand runt min hals, han drar mitt ansikte till sitt - "hur kan du vara så sexig? Svara mig". När greppet hårdnar sköljs allt mitt motstånd bort, jag är som honung och mjölk i hans händer, biter han mig flödar det.
Han säger att han är förtrollad.
Min pappa skulle älska honom.
Puss.
- There's no fucking way you're going to Africa. Sorry.
And he laughs.
Den här karln alltså. Jag orkaaaar inte. Jag orkar inte. Mitt absolut bästa tips till tjejer som vill hitta vad än er dröm är - verkligen, verkligen älska singellivet. Jag var så lycklig och tillfredsställd när jag träffade O. Och här sitter jag tre månader senare, mitt i natten, på vårt vardagsrumsgolv, vi skrattar åt att vi beter oss som tonåringar, vi skrattar åt att 24 timmar inte räcker till, vi skrattar åt att vi spenderat de fem senaste dagarna tillsammans med bara ett par få, korta uppbrott.
Han kallar mig Asa - "väldigt vacker kvinna". Han smeker mitt hår, kysser mig, säger att han hatade att skeda och mysa innan vi träffades, han drar handen över ansiktet, blundar, skrattar, öppnar ögonen, säger "du förstår inte, mina ex skulle aldrig fatta vem den här nya personen är, vad du än injicerat mig med så har du tagit mig med storm, Asa, jag har aldrig träffat någon som du, Asa, klä av dig så jag får se".
En mjuk hand runt min hals, han drar mitt ansikte till sitt - "hur kan du vara så sexig? Svara mig". När greppet hårdnar sköljs allt mitt motstånd bort, jag är som honung och mjölk i hans händer, biter han mig flödar det.
Han säger att han är förtrollad.
Min pappa skulle älska honom.
Puss.
VEM HAN NU ÄN ÄR.
Okej. Så vi börjar dagen med ett positivt inlägg. Känns rätt. För det första är det otroligt vackert höstväder just nu i San Francisco. Hettan har försvunnit för en stund, nu känns det som Sverige sent i september. De har börjat bygga isrinken vid Union Square, Starbucks höstsmaker har introducerats ännu en gång, jag och Jo kan inte fatta att vi bara har fem veckor kvar på terminen. Helt absurt.
Hursomhelst. Det var inte det jag skulle säga.
Det är EXTREMT sällan jag reagerar på vad någon annan i min egen åldersgrupp skriver, reagerar på det sättet att man dör lite över hur fint uttryckt en känsla var. Emil har alltid kunnat skriva så att jag drar efter andan, men utöver honom är det inte många.
Sandra är kär. Hon föll för någon i samma veva som hon flög till Berlin för att praktisera i sju veckor. Jag kan den känslan. När saker bara faller på plats, när allt plötsligt blir lite ljusare, när man kommer på sig själv med att vissla när man lämnar lägenheten eller sjunga i duschen eller vakna av att man ler. Det är en fantastisk känsla - när yrkes- och känslolivet lyfter simultant. Hon skrev specifikt om den här karln, och en mening fastnade:
"På ett genuint och avväpnande sätt har han på nolltid blivit en leende del av mitt liv."
En leende del av mitt liv. Jag har aldrig sett den formuleringen förut. Sandra har alltid kunnat formulera sig, men vilken skillnad det är i tonen nu. Vad som förut alltid hade en cynisk utgångspunkt startar nu från en plats av kärlek. Hennes texter har en annan melodi, känsla. Och jag lägger ingen gradskillnad i det egentligen, bägge kan resultera i fantastisk text, men jag älskar att se den förändringen i en person. Det blir så tydligt i skrift. Precis som jag säger att blicken är allt med en man, han behöver aldrig säga något om jag kan se det i hans ögon, så kände jag med Sandras text. Hon behöver inte säga vem han är, hur de träffades, hon behöver inte bokstavligt förklara varför hon känner som hon gör - det sköljer genom tonskillnaden, melodin, meningsuppbyggnaden, ordvalen. Genuint, avväpnande, leende del av hennes liv.
Fantastisk mening. Han kan skatta sig lycklig. Och jag är så glad för din skull.
Puss.
Hursomhelst. Det var inte det jag skulle säga.
Det är EXTREMT sällan jag reagerar på vad någon annan i min egen åldersgrupp skriver, reagerar på det sättet att man dör lite över hur fint uttryckt en känsla var. Emil har alltid kunnat skriva så att jag drar efter andan, men utöver honom är det inte många.
Sandra är kär. Hon föll för någon i samma veva som hon flög till Berlin för att praktisera i sju veckor. Jag kan den känslan. När saker bara faller på plats, när allt plötsligt blir lite ljusare, när man kommer på sig själv med att vissla när man lämnar lägenheten eller sjunga i duschen eller vakna av att man ler. Det är en fantastisk känsla - när yrkes- och känslolivet lyfter simultant. Hon skrev specifikt om den här karln, och en mening fastnade:
"På ett genuint och avväpnande sätt har han på nolltid blivit en leende del av mitt liv."
En leende del av mitt liv. Jag har aldrig sett den formuleringen förut. Sandra har alltid kunnat formulera sig, men vilken skillnad det är i tonen nu. Vad som förut alltid hade en cynisk utgångspunkt startar nu från en plats av kärlek. Hennes texter har en annan melodi, känsla. Och jag lägger ingen gradskillnad i det egentligen, bägge kan resultera i fantastisk text, men jag älskar att se den förändringen i en person. Det blir så tydligt i skrift. Precis som jag säger att blicken är allt med en man, han behöver aldrig säga något om jag kan se det i hans ögon, så kände jag med Sandras text. Hon behöver inte säga vem han är, hur de träffades, hon behöver inte bokstavligt förklara varför hon känner som hon gör - det sköljer genom tonskillnaden, melodin, meningsuppbyggnaden, ordvalen. Genuint, avväpnande, leende del av hennes liv.
Fantastisk mening. Han kan skatta sig lycklig. Och jag är så glad för din skull.
Puss.
IDAG.
Och det spelar ingen roll om det gör ont, för det går över. Det är okej att sörja sviterna av en förlust, så länge du kan lägga handen mot ditt bröst och känna det som lever, det är okej. Jag gav dig hela mig, men jag tar varenda bit tillbaka. Jag tar mitt skratt och mina höfters konturer i ljuset av varje morgon, jag tar mina händer och mina läppar och går. Jag gav dig allt det som är jag, och jag tar varenda bit tillbaka. Jag tar de dåliga skämten, middagarna i ugnen, jag tar mina aldrig sinande kyssar och går. Jag tar sättet mina lockar faller, mina olikstora fräknar, jag tar mina blå ögon och går.
Och idag kommer vara igår imorgon.
Och idag kommer vara igår imorgon.
WHOEVER YOU ARE
Och det finns ingenstans jag hellre är än i dina händer. Vad du viskar till mig översätts i vers och melodi, tonerna klingar ut till takten av våra rörelsers växande intensitet. Jag är inte bra nog för dig, lyckligtvis vet du inte om det. Jag spelar dum för att få dig att skratta, ett lågt pris att betala, min integritet för en sekund av ditt leende vilken dag som helst. Jag älskar dig på ett sätt ingen annan älskat någon förut, jag har all rätt att vara högmodig, att boka varje scen och hålla långa tal om den förödande kraften av mina känslor för dig, hur de forsar högre än varje flodvåg och krossar allt i sin väg. Men jag gör det inte. Oförståeligt att lägga tid på att förklara, när min hand alltid är en kort resa ifrån din varma nacke, det känns som bomull och sockervadd när jag kysser dig, du smakar jordgubbar och ljus lager. Alla somrar skapades för oss. Våra namn står skrivna i varje textrad av passion, och det finns ingenstans jag hellre är än i dina händer.
FOR THE SAKE OF ME
Och jag finner mig själv gråtande i sängen, en strid ström av känslor som tydligen legat och bottnat länge, länge, de kommer upp så fort. Ut ur munnen i en ljudlig utandning, och in i mina ögon när de vidgas, förkrossande, salta tårar, dessa helvetesskap till uttryck, detta ultimata bevis på att något är obearbetat, färskt, vidrigt nära ytan. Min hud kliar, den vill bort från vad andra kallar tempel, allt rör sig så långsamt, det var just precis nyss vi gjorde slut och när mitt huvud minns mitt brustna förhållande vibrerar alla nerver, det blixtrar och sjunger inom mig, handling, konsekvens och en 2,5 år lång färdsträcka till ett misslyckande. Kursen kraschade, valutan försvagades, skeppet gick i sank. Och jag kan använda hur många metaforer som helst för att beskriva något så enkelt och oerhört komplicerat.
Jag var tillsammans med någon jag älskade. Jag la omkring 900 dagar på någon jag älskade, jag la all kraft jag hade, all energi, all kärlek, jag gav honom allt. Och det tog slut. Det tog slut, och det var hemskt. Det var kallt, det var hårt och det var långdraget. Jag är stark. Men kärlek är kärlek för alla. Det gör lika ont för mig som för dig.
Mina vänner ställde upp på ett så fantastiskt sätt. Mina vänner i San Francisco. I en omöjlig situation lyckades de stötta både mig och Farid. De fanns där ovillkorligt, utan att välja sida. De erbjöd oss bägge sovplatser, axlar att luta oss mot. De älskar oss bägge och ingen av oss kände oss någonsin uteslutna. Vänskapen de här människorna ger, kvalitén på deras vänskap är helt ojämförbar. Sen kommer jag hem till Sverige och allt försluts av en dimma. Gruppen av änglar är kvar i USA, jag svävar genom dagar av plugg, jobb och vin. Snart är sommaren slut och jag står och stampar. Mitt spruckna förhållande är obearbetat. Tårarna rinner så fort jag är ensam nog att tvingas känna efter.
Och jag drar handen över kurvan som utgör min höft och kan inte med att längta efter någonting som har någonting överhuvudtaget med kärlek att göra.
Jag var tillsammans med någon jag älskade. Jag la omkring 900 dagar på någon jag älskade, jag la all kraft jag hade, all energi, all kärlek, jag gav honom allt. Och det tog slut. Det tog slut, och det var hemskt. Det var kallt, det var hårt och det var långdraget. Jag är stark. Men kärlek är kärlek för alla. Det gör lika ont för mig som för dig.
Mina vänner ställde upp på ett så fantastiskt sätt. Mina vänner i San Francisco. I en omöjlig situation lyckades de stötta både mig och Farid. De fanns där ovillkorligt, utan att välja sida. De erbjöd oss bägge sovplatser, axlar att luta oss mot. De älskar oss bägge och ingen av oss kände oss någonsin uteslutna. Vänskapen de här människorna ger, kvalitén på deras vänskap är helt ojämförbar. Sen kommer jag hem till Sverige och allt försluts av en dimma. Gruppen av änglar är kvar i USA, jag svävar genom dagar av plugg, jobb och vin. Snart är sommaren slut och jag står och stampar. Mitt spruckna förhållande är obearbetat. Tårarna rinner så fort jag är ensam nog att tvingas känna efter.
Och jag drar handen över kurvan som utgör min höft och kan inte med att längta efter någonting som har någonting överhuvudtaget med kärlek att göra.
FOR THE SAKE OF "IT"
Och det är hur hans bröst rör sig när han sover. Hur han är kantig där jag är rund, hård där jag är mjuk. Det är då han skrattar, verkligen skrattar, hur hans hjärta hoppar ut och börjar studsa omkring i rummet. Jag försöker greppa det med min hand, men försök krama om någonting så vilt och exalterat. Det är det älskade, älskade sättet man försöker vara tillsammans med någon och balansera mellan att binda ner och släppa fri. Jag vill inte stävja dig, men kom hem nu, är du snäll. Vi försöker så gott vi kan, vi efterblivna människor. Det är det oerhört vackra i att vi aldrig ger upp, vi fortsätter försöka älska med värdighet och passion, trots att det alltid går åt helvete, trots att vi gråter, trots att vi drömmande och för en liten stund besöker ett potentiellt singelliv i huvudet, trots att det är det mest riskfyllda som finns, det med absolut minst vinstmarginal, trots att dom gör oss fullkomligt komplett vansinniga, och vi dom, så fortsätter vi försöka.
Kärlek är kärlek, och ingen av de vi upplevt är lik någon av de andra. Men det är alltid hur hans bröst rör sig när han sover. Hur han är kantig där jag är rund, hård där jag är mjuk. Det är då han skrattar - jesus, när han skrattar - och hans hjärta studsar runt i rummet, det är då när det blir varmt och pirrande, när fjärilarna folk berättat om kittlar vår insida, det är då och alltid just då vi är som absolut lyckligast.
Och det finns absolut ingenting vi kan göra åt det.
Kärlek är kärlek, och ingen av de vi upplevt är lik någon av de andra. Men det är alltid hur hans bröst rör sig när han sover. Hur han är kantig där jag är rund, hård där jag är mjuk. Det är då han skrattar - jesus, när han skrattar - och hans hjärta studsar runt i rummet, det är då när det blir varmt och pirrande, när fjärilarna folk berättat om kittlar vår insida, det är då och alltid just då vi är som absolut lyckligast.
Och det finns absolut ingenting vi kan göra åt det.
NOTHING
And there's a time and place for everything, and you're not it. This is not it. The peculiar feeling of love not being of the essence, always and forever of the essence, but not right now. For a little while, just let me not love you. Not you, not anyone. It's a cliché, but let me breathe. It's a cliché, but it's not you, it's me. It's not you, it's everyone, anyone. Love devours me, it shoots me off a cliff, it's a device made to catapult innocent people a distance that's great, no need for explosives, lean back and watch me fly.
I can't do it. Loving someone is exhausting. If I'm the object of your affection, close your eyes and visualize an empty room. Leave my heart alone. She's not ready. We'll collapse under the pressure of your passionate devotion, if it's unconditional, create conditions. If it's endless, make it stop. The peculiar feeling of not wanting to be loved - I've never been here before.
There's a time and place for everything, and this is not it. Just close your eyes, visualize an empty room and realize that's what I have to give right now. Leave me be, and I'll grow more beautiful and open by next year. Come see me then.
I can't do it. Loving someone is exhausting. If I'm the object of your affection, close your eyes and visualize an empty room. Leave my heart alone. She's not ready. We'll collapse under the pressure of your passionate devotion, if it's unconditional, create conditions. If it's endless, make it stop. The peculiar feeling of not wanting to be loved - I've never been here before.
There's a time and place for everything, and this is not it. Just close your eyes, visualize an empty room and realize that's what I have to give right now. Leave me be, and I'll grow more beautiful and open by next year. Come see me then.
THE WORKINGS OF A MAN
Jag drömmer stort. Jag gör det. Jag erkänner. Jag kan acceptera att kalla det "stort".
Jag vill ha någon som älskar mig. Någon som kan min kropp för att han tog tiden det krävdes att lära sig den. Jag vill ha någon som inte bara vill ha sex med mig. Han vill vända mig ut och in. Varje gång. Kan jag formulera meningar efter vi är klara så är vi inte klara.
Jag vill ha någon som älskar att resa. Som ser "stadgande" som relationsbaserat, snarare än i att köpa ett hus och aldrig flytta därifrån. Jag vill ha någon som inte kan få nog, som vill upptäcka, som kan tänka sig Chicago lika väl som en vingård i södra Italien. Jag vill ha någon som binder mina ögon, kör mig till flygplatsen och tar mig till ett plats jag aldrig varit. jag vill ha någon som lägger mer vikt vid upplevelser än vid materiella ting.
Jag vill ha någon som ser sitt eget värde. Som har starka värderingar, svårrubbade, som brinner ivrigt för vissa saker och mindre ivrigt för andra. Jag vill ha någon som bryr sig. Någon som lägger vikt vid åsikter, som håller fast vid sin, även om det är obekvämt eller fel. Jag vill ha någon som delar min syn på kappvändare, de lägst stående varelserna efter kvinnomisshandlare och pedofiler. Jag vill ha någon som är stolt över sig själv. Som vågar vara sig själv.
Jag vill ha någon som förstår vikten av passion. Någon som vet att den är en av tre stöttepelare, kärlek, respekt, passion, alltid. Jag vill ha någon som vårdar detta, någon som släpper allt för att kyssa mig, eller bara för att hålla om mig en liten stund.
Jag vill ha någon som är driven. Någon som vägrar sluta följa sina drömmar. Jag vill ha någon som inser att vi skapar våra egna hinder, jag vill ha en entreprenör, en företagare, en kreativ person. Någon som alltid väljer sina drömmar framför mig, och accepterar att jag gör samma sak. Jag vill ha någon som vågar hoppa och vågar kraschlanda. Någon som tar smällar utan att skämmas. Någon som inser att det handlar inte om hur många gånger vi misslyckas, utan om hur vi tar oss tillbaka.
Jag vill ha någon som inser att livet är för kort. Någon som förstår att varje sekund oskrattad är en sekund bortslösad. Varje sekund där vi inte dricker, äter, ligger, skrattar, dansar, lyssnar, pratar, älskar är en sekund vi kunde spenderat bättre, mer äkta, med större respekt. Jag vill ha någon som respekterar sitt eget liv så mycket att han ger sig fan på att leva varje dag till fullo. Jag vill ha någon som älskar för att varför ska vi någonsin göra något annat än det? Jag vill ha någon som rationaliserar fram lycka, om det är så. Någon som väljer skratt framför gråt, sex framför bråk, mål framför hinder och liv framför levande död.
Jag kommer välja någon som vägrar acceptera något annat än stort. Större. Störst. Någon som aldrig, aldrig nöjer sig.
Och jag vet att ni finns där ute.
Jag vill ha någon som älskar mig. Någon som kan min kropp för att han tog tiden det krävdes att lära sig den. Jag vill ha någon som inte bara vill ha sex med mig. Han vill vända mig ut och in. Varje gång. Kan jag formulera meningar efter vi är klara så är vi inte klara.
Jag vill ha någon som älskar att resa. Som ser "stadgande" som relationsbaserat, snarare än i att köpa ett hus och aldrig flytta därifrån. Jag vill ha någon som inte kan få nog, som vill upptäcka, som kan tänka sig Chicago lika väl som en vingård i södra Italien. Jag vill ha någon som binder mina ögon, kör mig till flygplatsen och tar mig till ett plats jag aldrig varit. jag vill ha någon som lägger mer vikt vid upplevelser än vid materiella ting.
Jag vill ha någon som ser sitt eget värde. Som har starka värderingar, svårrubbade, som brinner ivrigt för vissa saker och mindre ivrigt för andra. Jag vill ha någon som bryr sig. Någon som lägger vikt vid åsikter, som håller fast vid sin, även om det är obekvämt eller fel. Jag vill ha någon som delar min syn på kappvändare, de lägst stående varelserna efter kvinnomisshandlare och pedofiler. Jag vill ha någon som är stolt över sig själv. Som vågar vara sig själv.
Jag vill ha någon som förstår vikten av passion. Någon som vet att den är en av tre stöttepelare, kärlek, respekt, passion, alltid. Jag vill ha någon som vårdar detta, någon som släpper allt för att kyssa mig, eller bara för att hålla om mig en liten stund.
Jag vill ha någon som är driven. Någon som vägrar sluta följa sina drömmar. Jag vill ha någon som inser att vi skapar våra egna hinder, jag vill ha en entreprenör, en företagare, en kreativ person. Någon som alltid väljer sina drömmar framför mig, och accepterar att jag gör samma sak. Jag vill ha någon som vågar hoppa och vågar kraschlanda. Någon som tar smällar utan att skämmas. Någon som inser att det handlar inte om hur många gånger vi misslyckas, utan om hur vi tar oss tillbaka.
Jag vill ha någon som inser att livet är för kort. Någon som förstår att varje sekund oskrattad är en sekund bortslösad. Varje sekund där vi inte dricker, äter, ligger, skrattar, dansar, lyssnar, pratar, älskar är en sekund vi kunde spenderat bättre, mer äkta, med större respekt. Jag vill ha någon som respekterar sitt eget liv så mycket att han ger sig fan på att leva varje dag till fullo. Jag vill ha någon som älskar för att varför ska vi någonsin göra något annat än det? Jag vill ha någon som rationaliserar fram lycka, om det är så. Någon som väljer skratt framför gråt, sex framför bråk, mål framför hinder och liv framför levande död.
Jag kommer välja någon som vägrar acceptera något annat än stort. Större. Störst. Någon som aldrig, aldrig nöjer sig.
Och jag vet att ni finns där ute.
300 GRAM
Titta. Jag har ditt liv i min hand. Att någonting så stort kan vara så litet. Få plats just precis där. Du sjunker in i mina livslinjer, jag greppar dina drömmar, kramar till, mina fingeravtryck på alla dina fyra kammare, älskling. Få bort mig nu, om du kan.
Att någonting så stort kan vara så litet. Kan inte riktigt knyta näven med ditt liv i min hand, vill inte orsaka dig smärta, ingen som skadat mig får plats. Här är vi trygga, du och jag. Jag kramar lite lätt, pumpar blod in i oss. 300 gram, fyra rum, röda väggar, mjuka former, ditt hjärta lite stort i min hand, men älskling - titta - du får plats.
Vet du att allt du gör startar här? Dina lungor kan inte höjas eller sänkas utan detta. Du kollapsar utan mig. Ditt hjärta är i min hand och jag bestämmer. Jag var tillitsfull, du borde vårdat mig, försatt i ljuv extas. Rik på kärlek, rik på syre, rik på oss.
Att någonting så stort kan vara så litet. Kan inte riktigt knyta näven med ditt liv i min hand, vill inte orsaka dig smärta, ingen som skadat mig får plats. Här är vi trygga, du och jag. Jag kramar lite lätt, pumpar blod in i oss. 300 gram, fyra rum, röda väggar, mjuka former, ditt hjärta lite stort i min hand, men älskling - titta - du får plats.
Vet du att allt du gör startar här? Dina lungor kan inte höjas eller sänkas utan detta. Du kollapsar utan mig. Ditt hjärta är i min hand och jag bestämmer. Jag var tillitsfull, du borde vårdat mig, försatt i ljuv extas. Rik på kärlek, rik på syre, rik på oss.
Du borde vårdat mig.
Nu är ditt liv i min hand och du blöder. Du väger 300 gram och en livstid av skuld.
START OVER
Och det går så fort. Så fort från där vi var. Jag ska vara din, du ska vara min och vi ska aldrig vara andras. Helt plötsligt har vi glömt oss, kärleken för svag för att orka ta tag, ingen knuffar, ingen slåss, ingen gråter, ingen säger "men du, vänta här ett tag, jag trodde vi skulle köpa hus och hund och svettas tillsammans på BB en vacker dag?".
Det går så fruktansvärt fort. Och vi är några år äldre, visare på alla plan, förutom just här. I kärleken är vi alltid nykläckta, naiva, vi slänger oss hungrigt in i varandra utan att reflektera över möjligheten att bara vara själva. Vi delar hellre. Vi somnar tätt intill. Vi kysser varandra, för läppar är mjuka, munnar är varma, och hur fritt det än känns att vakna i en tom säng, utan skyldigheter att se efter någon vi älskar, så väljer vi att låsa oss om och om igen. Vi väljer att alltid kompromissa, att skrika i timmar, vi väljer dyrare hyra och djupare löften, vi väljer kärlek framför allt. Och kärlek kan man vårda tills ännu en vinter blir ännu en vår, men vi kommer alltid tvingas se den vittra sönder i avståndet som växer mellan dig och mig. Där det brukade finnas kontakt, finns det luft. Tom yta.
Jag står alldeles, alldeles still när du närmar dig. "Kommer han röra mig när han går förbi?". Och svaret var alltid nej. Jag vägrar ta ansvar för det. Jag vägrar be om ursäkt för att jag aldrig nöjer mig. Vi ska inte vara nöjda. Vi ska sträva. Varje dag bättre än dagen innan, varje rörelse mer utstuderad, varje andetag registrerat, vi ska fan i helvete älska tills vi går sönder och faller isär och exploderar, kan det inte skrivas böcker om vår kärlek är den ingenting att ha.
Jag är svartvit, aldrig färglös. Du är vacker, men inte min. Det är sorgligt, men jag mår bra. Det är sorgligt, men jag mår bra.
Det är sorgligt. Men jag mår bra.
Det går så fruktansvärt fort. Och vi är några år äldre, visare på alla plan, förutom just här. I kärleken är vi alltid nykläckta, naiva, vi slänger oss hungrigt in i varandra utan att reflektera över möjligheten att bara vara själva. Vi delar hellre. Vi somnar tätt intill. Vi kysser varandra, för läppar är mjuka, munnar är varma, och hur fritt det än känns att vakna i en tom säng, utan skyldigheter att se efter någon vi älskar, så väljer vi att låsa oss om och om igen. Vi väljer att alltid kompromissa, att skrika i timmar, vi väljer dyrare hyra och djupare löften, vi väljer kärlek framför allt. Och kärlek kan man vårda tills ännu en vinter blir ännu en vår, men vi kommer alltid tvingas se den vittra sönder i avståndet som växer mellan dig och mig. Där det brukade finnas kontakt, finns det luft. Tom yta.
Jag står alldeles, alldeles still när du närmar dig. "Kommer han röra mig när han går förbi?". Och svaret var alltid nej. Jag vägrar ta ansvar för det. Jag vägrar be om ursäkt för att jag aldrig nöjer mig. Vi ska inte vara nöjda. Vi ska sträva. Varje dag bättre än dagen innan, varje rörelse mer utstuderad, varje andetag registrerat, vi ska fan i helvete älska tills vi går sönder och faller isär och exploderar, kan det inte skrivas böcker om vår kärlek är den ingenting att ha.
Jag är svartvit, aldrig färglös. Du är vacker, men inte min. Det är sorgligt, men jag mår bra. Det är sorgligt, men jag mår bra.
Det är sorgligt. Men jag mår bra.
ETT BETT KRING DIN HALS, GE MIG DINA SISTA ANDETAG, ÄLSKLING
Och kärleken är en gasell. Skulpterad av gudar, den rör sig i skymningen. Slickar sol längs horisonten, stryker sig tätt mot trädens skuggor. Vild. Vacker. Snabb. Hon jagar den med lättja, hon jagar den med intensitet. Ibland flämtandes, svettig, hon brinner och vill ikapp. Ibland smygandes, iakttagande, jag ser dig, ser dig allt.
Ibland rör hon sig knappt. Kärleken är en gasell, till för att rivas itu, slukas, konsumeras, älskas till döds. Men jakten är inte allt, ibland rör hon sig knappt. Saktar ner, stannar upp, ögon öppna, läppar stängda, hjärta lugnt. Att bara iaktta detta häpnadsväckande vackra, detta undflyende, detta fenomen, detta djur.
Hon njuter av att vänta. Smeker kurvorna med blicken. Drömmar, förhoppningar, invävda i kött och blod, dolda under huden, spelandes i musklerna hos en ensam gasell. Väntandet så ljuvt.
Hon kan sluka den imorgon.
Ibland rör hon sig knappt. Kärleken är en gasell, till för att rivas itu, slukas, konsumeras, älskas till döds. Men jakten är inte allt, ibland rör hon sig knappt. Saktar ner, stannar upp, ögon öppna, läppar stängda, hjärta lugnt. Att bara iaktta detta häpnadsväckande vackra, detta undflyende, detta fenomen, detta djur.
Hon njuter av att vänta. Smeker kurvorna med blicken. Drömmar, förhoppningar, invävda i kött och blod, dolda under huden, spelandes i musklerna hos en ensam gasell. Väntandet så ljuvt.
Hon kan sluka den imorgon.
BEAT
Saken med människor är detta - vi är hopsatta av små, små bitar. Konstruerade som pussel. Våra hjärnor, våra kroppar, våra själar. Det är små, små bitar som utgör den slutgiltiga helheten. Lite empati här. En liten fot där. Lite nerver. Känslospröt. Bröst. Nacke. Minne. Fingertoppar. Muskeln i din arm, rör sig när du smeker någon, eller när du slåss.
Bitar.
De allra flesta av oss har murar kring bitarna. Separata för varje del. Kropp, hjärna, själ. Du kan krossa en åt gången, eller alla samtidigt, en symfoni av rasande betong. Släpper du dessa murar är det på eget bevåg, något du väljer.
Då kommer de åt bitarna. Små, små bitar av dig. En nerv. Känslospröt. Det röda, mjuka som gömmer sig bakom ditt bröst. Det dunkar bara för dig tills du ger någon rätt att plocka isär det bit för bit. Bosätta sig. Försjunka. Ta över.
Murar. Bitar. Och ett dunkande hjärta.
Var försiktiga.
Bitar.
De allra flesta av oss har murar kring bitarna. Separata för varje del. Kropp, hjärna, själ. Du kan krossa en åt gången, eller alla samtidigt, en symfoni av rasande betong. Släpper du dessa murar är det på eget bevåg, något du väljer.
Då kommer de åt bitarna. Små, små bitar av dig. En nerv. Känslospröt. Det röda, mjuka som gömmer sig bakom ditt bröst. Det dunkar bara för dig tills du ger någon rätt att plocka isär det bit för bit. Bosätta sig. Försjunka. Ta över.
Murar. Bitar. Och ett dunkande hjärta.
Var försiktiga.
TO EACH THEIR OWN
Och jag läser vad jag skrivit om dig, det är svårt. Mina minnen från den tiden måste bleknat. Så länge vi varit två, du och jag. Vi smekte kinder och drog skämt och vaknade svettiga sena söndagmornar, två personer som inte finns längre tog i hand och sa "vi testar". Det är allt vi någonsin kan lova. Vi testar. Du är fin, vi kan försöka, håll om mig en stund, mina ben kanske lindas kring din kropp fullt naturligt. Vecklas ut först om några år. Känner mig gravt förvirrad och känslorna skvalpar, flyger inte, yr inte omkring, de lättar två centimeter från botten av mitt hjärta och smeker insidan av det röda. Pulserandet ut i blodet, jag väntar fortfarande. Ett par tårar här och där. Jag känner rytmen av mina känslor långt innan jag börjar skriva, du har en egen melodi och det är inga vilda noter. Du ser det, inte sant? Det lever aldrig upp. Ingenting exploderar. Det smeker mjukt mot kanterna av det röda, men det varken sticker eller hugger eller brinner. Elden jag saknar kan inte slockna om den aldrig tänts, den brann inne i sviterna av mina barnsliga förhoppningar.
HW SPAZ
Här har vi en läxa vi gjorde i söndags. Tog typ sex timmar att filma. Det är till min TV-grupp, där vi har Spaz som lärare. Den enda anledningen till den här läxan var att vi skulle få med en del olika kameravinklar och dollys och allt fan vad det var.
Det är inte min idé och inte heller min art direction, det här var redigerarens bebis. Hon har valt musik och klippt den som hon vill naturligtvis. Jag tycker det är fullt godkänt. Och tack älskade Farid för att du hjälpte oss.
Puss. (på slutet står vi på ett tak i Russian Hill med otrolig utsikt över hamnen - synd att det inte syns så bra)
Det är inte min idé och inte heller min art direction, det här var redigerarens bebis. Hon har valt musik och klippt den som hon vill naturligtvis. Jag tycker det är fullt godkänt. Och tack älskade Farid för att du hjälpte oss.
Puss. (på slutet står vi på ett tak i Russian Hill med otrolig utsikt över hamnen - synd att det inte syns så bra)
BALI WEDDING
Jag ska inte blir för mushy idag, lovar. Men Farid säger alltid "strand" så fort bröllop tas upp. Och även om jag är livrädd för djupa vatten och har en enorm respekt för djurlivet under allt det där blåa så älskar jag öppna hav. Att somna på en båt är fortfarande det skönaste sättet jag någonsin somnat på, och jag tror det är oundvikligt att älska vatten när man kommer från Värmdö. Det har liksom alltid legat precis runt hörnet.
Med det sagt så tror jag Jonas Peterson precis fotat vår dröm. Ett barfota Bali-bröllop. Helt otroligt vackert. Och den där klänningen är to die. För mig känns det logiskt att lägga större summan av bröllopsbudgeten på själva platsen, på resmålet. Och sen bara lite enkla bord, vacker dukning och bästa vänner. Så fint, så fint.
Med det sagt så tror jag Jonas Peterson precis fotat vår dröm. Ett barfota Bali-bröllop. Helt otroligt vackert. Och den där klänningen är to die. För mig känns det logiskt att lägga större summan av bröllopsbudgeten på själva platsen, på resmålet. Och sen bara lite enkla bord, vacker dukning och bästa vänner. Så fint, så fint.
HAPPY VALENTINE'S DAY PEEPS
Rent tekniskt så bryr jag mig inte så mycket om datum och sådana grejer. Måste jag plugga så pluggar jag, oavsett om jag fyller år eller om vi har anniversary, vad det än kan vara. Varken jag eller Farid är sådär extrema med att allt ska vara rosor och små lätta moln bara för att det står 14:e februari i almanackan. Ungefär såhär har vår dag sett ut hittills:
07:30
Vaknar. Vänder och vrider mig lite, tillräckligt för att Farid också ska öppna ögonen. Pratar lite om gårkvällen, standard varje morgon när vi vaknar upp. Lyfter mig upp ur sängen för att locka på hunden, han viftar på svansen, men är för trött för att hoppa upp. Lägger mig ner igen, frågar Farid om han vill ha sin present. Han säger ja. Tänder lampan. Presentöppnande.
08:30
Efter puss och kram och tack för presenten (visar längre ner) berättar Farid vad min present är. Vi garvar åt att det är nåt man ger sin 7-åriga lillebror, sen lockar vi på hunden igen. Han kommer upp och placerar sig på mitt bröst, huvudet hänger tungt ner mot överarmen där jag känner hans andetag och blöta nos. Så ligger vi en stund. Pratar lite framtid, som vi gör säkert fem dagar i veckan. Hur kommer Lucas reagera den dagen vi kommer hem med en bebis? Vilken ras på nästa hund? (Lutar för tillfället åt pitbull.)
09:00
Går upp, Farid leker med sin iPhone som han fick köpa av Carrie för 50$, han är överlycklig. Jag sätter mig vid datorn och kollar mailen, uppdaterar Facebook-status, loggar in på min online-klass och läser uppdateringarna.
09:30
Farid kommer fram och pussar mig på huvudet, tar kopplet och går ut med hunden. Jag vet att jag inte behöver be om en islatte, han kommer köpa det ändå. Jag funderar på att säga till honom att ta med sig paraplyt, men vet att han tycker om regn så länge det inte öser ner. Han går, Lucas också såklart. Jag kör vanliga rundan, ffffound, bloggar, Tumblr, Aftonbladet, Perez där jag hittar alla Grammy-framträdanden. Fastnar.
10:30
Babe kommer hem, har med sig islatte och frukost. Dukar upp i köket. Han säger att han ska ta hand om mig hela dagen - "du ska äta godare mat än vad du någonsin gjort". Eggs Benedict och Florentine, hunden är dyngsur och lägger sig under bordet. Vi äter. Pratar om att Oprah sätter sitt namn på allt, pratar om att spara min present tills finare väder (det ska regna här i en vecka nu). Jag vill inte ha spenaten, Farid äter upp den istället. Lucas drömmer.
11:30
Vi sätter oss vid varsin dator. Jag börjar pilla lite på City Harvest, har massor att göra och vet inte vart jag ska börja. Farid börjar spela nåt "Monkey Balls"-skit på sin iPhone. Jag uppdaterar bloggen med ett Grammy's-inlägg och en jacka från Topshop. Farid skrattar åt sitt iPhone-spel.
Vad resten av dagen erbjuder vet jag inte riktigt. Tända ljus, té och god mat. Dusch. Kanske duscha jycken till och med. Googla pitbull-valpar. Göra läxan för online-klassen. Jobba med City Harvest. Kanske börja tänka lite på Brand & Branding. Web Tools orkar jag inte med, det tar vi imorrn. Kanske går vi och lägger oss i sängen igen, letar upp nåt gammalt House-avsnitt, äter godis. Sen ikväll har Farid lovat mig världens godaste middag och massage. Och sen går vi och lägger oss. Och vaknar upp till ännu en dag av det här livet vi kallar vårt.
För mig så finns det inget finare än att dela sitt liv med någon. Vänner har en plats och den man älskar och är kär i har en annan. Jag vill inte skapa minnen ensam, jag vill skapa minnen tillsammans med någon. Och jag är så glad över att jag hittat den personen. Det var också det jag tänkte på när jag designade min present till Farid i januari. Det tog ungefär två veckor, idén fick jag från Sandra niotillfem. Blurb.com skriver ut boken och skeppar den till dig, kvalitén är riktigt, riktigt bra. Jag valde dyrt, matt papper och wrap around hard-cover. På Blurb kan du välja att designa i deras egna templates, men eftersom jag kan InDesign så valde jag "proffs"-kategorin. Håhå, jaja. Proffs är man. 20 sidor kärlek blev det. Farid får photobootha den riktiga versionen, men här kommer utdrag från min dator.
Bilderna är tagna av bland andra Jonna, Alex, Sanam, Stureplan.se och oss.
Puss.
07:30
Vaknar. Vänder och vrider mig lite, tillräckligt för att Farid också ska öppna ögonen. Pratar lite om gårkvällen, standard varje morgon när vi vaknar upp. Lyfter mig upp ur sängen för att locka på hunden, han viftar på svansen, men är för trött för att hoppa upp. Lägger mig ner igen, frågar Farid om han vill ha sin present. Han säger ja. Tänder lampan. Presentöppnande.
08:30
Efter puss och kram och tack för presenten (visar längre ner) berättar Farid vad min present är. Vi garvar åt att det är nåt man ger sin 7-åriga lillebror, sen lockar vi på hunden igen. Han kommer upp och placerar sig på mitt bröst, huvudet hänger tungt ner mot överarmen där jag känner hans andetag och blöta nos. Så ligger vi en stund. Pratar lite framtid, som vi gör säkert fem dagar i veckan. Hur kommer Lucas reagera den dagen vi kommer hem med en bebis? Vilken ras på nästa hund? (Lutar för tillfället åt pitbull.)
09:00
Går upp, Farid leker med sin iPhone som han fick köpa av Carrie för 50$, han är överlycklig. Jag sätter mig vid datorn och kollar mailen, uppdaterar Facebook-status, loggar in på min online-klass och läser uppdateringarna.
09:30
Farid kommer fram och pussar mig på huvudet, tar kopplet och går ut med hunden. Jag vet att jag inte behöver be om en islatte, han kommer köpa det ändå. Jag funderar på att säga till honom att ta med sig paraplyt, men vet att han tycker om regn så länge det inte öser ner. Han går, Lucas också såklart. Jag kör vanliga rundan, ffffound, bloggar, Tumblr, Aftonbladet, Perez där jag hittar alla Grammy-framträdanden. Fastnar.
10:30
Babe kommer hem, har med sig islatte och frukost. Dukar upp i köket. Han säger att han ska ta hand om mig hela dagen - "du ska äta godare mat än vad du någonsin gjort". Eggs Benedict och Florentine, hunden är dyngsur och lägger sig under bordet. Vi äter. Pratar om att Oprah sätter sitt namn på allt, pratar om att spara min present tills finare väder (det ska regna här i en vecka nu). Jag vill inte ha spenaten, Farid äter upp den istället. Lucas drömmer.
11:30
Vi sätter oss vid varsin dator. Jag börjar pilla lite på City Harvest, har massor att göra och vet inte vart jag ska börja. Farid börjar spela nåt "Monkey Balls"-skit på sin iPhone. Jag uppdaterar bloggen med ett Grammy's-inlägg och en jacka från Topshop. Farid skrattar åt sitt iPhone-spel.
Vad resten av dagen erbjuder vet jag inte riktigt. Tända ljus, té och god mat. Dusch. Kanske duscha jycken till och med. Googla pitbull-valpar. Göra läxan för online-klassen. Jobba med City Harvest. Kanske börja tänka lite på Brand & Branding. Web Tools orkar jag inte med, det tar vi imorrn. Kanske går vi och lägger oss i sängen igen, letar upp nåt gammalt House-avsnitt, äter godis. Sen ikväll har Farid lovat mig världens godaste middag och massage. Och sen går vi och lägger oss. Och vaknar upp till ännu en dag av det här livet vi kallar vårt.
För mig så finns det inget finare än att dela sitt liv med någon. Vänner har en plats och den man älskar och är kär i har en annan. Jag vill inte skapa minnen ensam, jag vill skapa minnen tillsammans med någon. Och jag är så glad över att jag hittat den personen. Det var också det jag tänkte på när jag designade min present till Farid i januari. Det tog ungefär två veckor, idén fick jag från Sandra niotillfem. Blurb.com skriver ut boken och skeppar den till dig, kvalitén är riktigt, riktigt bra. Jag valde dyrt, matt papper och wrap around hard-cover. På Blurb kan du välja att designa i deras egna templates, men eftersom jag kan InDesign så valde jag "proffs"-kategorin. Håhå, jaja. Proffs är man. 20 sidor kärlek blev det. Farid får photobootha den riktiga versionen, men här kommer utdrag från min dator.
Bilderna är tagna av bland andra Jonna, Alex, Sanam, Stureplan.se och oss.
Puss.
S TO THE F TO THE UNFORGETTABLE / ADORED
Emil frågade Farid vilka tre grejer han inte får missa om han kommer till San Francisco. Farid svarade ganska flyktigt på det där, och jag förstår honom. Tänkte på det själv, och jag kan inte komma på tre grejer man inte får missa när man kommer hit. Kanske har det att göra med att Farid och jag aldrig varit turister i den här staden. Vi är bara studenter och hitflyttade, vi har inte varit på Alcatraz, vi har inte åkt spårvagn, vi har aldrig riktigt varit intresserade av det där. Det är lite därför vi vill att folk ska komma hit, så vi får en anledning att prova alla grejer vi missat. Våra vardagar och helger består alltid av andra prioriteringar. Typ gå ut med hunden. Och tjafsa om vems tur det är att diska, haha. Ibland är det svårt för folk att förstå att det är vardag här för oss liksom, vi utforskar inte hela stan varje chans vi får.
Ärligt talat skulle jag liksom ha samma problem med Stockholm. Vad får man inte missa.. ja, Skinnarviksberget då. Men annars? Det finns ju tusen grejer vi älskar att göra i den där staden.
Samma sak är det här. Det går inte att beskriva vad som är så speciellt med San Francisco. Men Hadzi, Farids barndomskompis sa det också efter ett par dagar i stan "ni har rätt, det är en speciell stämning här, går inte att sätta fingret på riktigt". Alla är liksom glada. Till och med de hemlösa. Och så är det så jäkla fint här. Den första bilden är från julafton, Union Square. Det här är USA och de dekorerar som galningar, jag älskar det. Den andra bilden är från vårt tak på nyårsafton. Det är väldigt sällan jag tycker jag tar en riktigt fin bild, men den där är fan riktigt, riktigt fin.
Det enda jag kan lova är att San Francisco är en stad man aldrig glömmer. Det känns som om man vunnit på jackpot bara genom att få lov att bo här.
Puss.
Ärligt talat skulle jag liksom ha samma problem med Stockholm. Vad får man inte missa.. ja, Skinnarviksberget då. Men annars? Det finns ju tusen grejer vi älskar att göra i den där staden.
Samma sak är det här. Det går inte att beskriva vad som är så speciellt med San Francisco. Men Hadzi, Farids barndomskompis sa det också efter ett par dagar i stan "ni har rätt, det är en speciell stämning här, går inte att sätta fingret på riktigt". Alla är liksom glada. Till och med de hemlösa. Och så är det så jäkla fint här. Den första bilden är från julafton, Union Square. Det här är USA och de dekorerar som galningar, jag älskar det. Den andra bilden är från vårt tak på nyårsafton. Det är väldigt sällan jag tycker jag tar en riktigt fin bild, men den där är fan riktigt, riktigt fin.
Det enda jag kan lova är att San Francisco är en stad man aldrig glömmer. Det känns som om man vunnit på jackpot bara genom att få lov att bo här.
Puss.
love for the masses
Men gud, jag håller med Petra. Det här fick mig nästan att börja grina. Så otroligt vackert sätt att bygga upp ett inlägg om tacksamhet. Jag kommer sno det OMGÅENDE till diverse reklamprojekt. Tack fina Peter. (klicka på bilden för att komma till inlägget)
30 favorite photos, one each day through out december, #24
i love you love you love you.
in all it's glory
Jag brukar inte bry mig om sånt här. Men jag måste visa er hur Simon valt att visa det vackra med San Francisco, det unika. Se dimman skölja över vår stad. Videon är knappt tre minuter lång, jag rekommenderar starkt att se den i dess helhet. Kanske framförallt relevant för er som gillar foto. Det här är en time lapse, foton han tagit med 5-7 sekunders mellanrum.
Underbart.
(klicka på bilden)
Underbart.
(klicka på bilden)
