Underbar kväll hos vår svenska kompis Anton. Trerätters middag; förrätt hel kronärtskocka med vitlökssmör (gudomligt!), huvudrätt pasta med spenat och blue cheese-sås, efterrätt bär med smält choklad. Till det - tre flaskor vin. Han är en ängel. Precis vad jag behövde. Jag älskar våra vänner. Nu ska vi sova.

Puss hjärtan.

klänning H&M, scarf Barcelona, kofta Urban Outfitters, skor Asos.

Det här fick mig att skratta:

New favorites from Shopnasty.

open wool jacket, vintage inspired silk blouse

stars tee, camel cardi

Okej. Den här veckan handlar allt om att återvinna kontrollen. Jag sitter på bitterljuva fakta. Hittills den här terminen har jag minst fyra kampanjer som kan bli riktigt, riktigt bra. Fyra kampanjer, efter en månad. Det har aldrig hänt förut. Tack AAU för att ni tagit in så jävla elaka lärare, det ger tydligen effekt. Det här är även positivt ur annan synvinkel, det visar att jag jobbar bäst under press. Bra kvalité att ha i reklamvärlden kan jag tänka mig.

De produkter jag vill jobba vidare på är:

Smart Car
Trojan
Flame (asiatiska restaurangen, påhittad, har kommit på ett riktigt kul usp)
5 Hour Energy (presenterade tio idéer förra veckan, hade enligt läraren så många bra att det var svårt att välja en. Han hade tre favoriter, utav dom tre ska jag välja en och jobba vidare)

Jag är så glad att jag går Flash-kursen, det har öppnat helt nya dörrar i tänk nu när jag vet att jag kan animera egna idéer. Exempelvis har jag en grej för Systembolaget som jag gått och tänkt på sen sommaren 2009. Bara pratat om det med Viktor, för att få feedback. Är så sugen på att börja jobba med den. Är så exalterad inför möjligheterna kring alla kampanjer ovan.

Men. Vi måste återvinna kontrollen. Idag skippar jag min tidiga klass för att försöka. Jag har rensat hela min dator på skit, samlat ihop allt i mappar så jag får överblick. Jag ska skriva copy till lektionen imorrn. Jag ska finslipa Flash-läxan (som jag kommer lägga upp på Youtube och sen embedda här). Jag ska göra en plan för hur, när och var jag ska ta mig tid att jobba på kampanjerna jag vill jobba på. Jag älskar att få bra betyg. Men betyg spelar ingen roll för creative directors. Jag måste börja prioritera inför framtida jobbsökande.

Ni ska se hur det är här hemma hos oss. Inatt somnade jag vid halv fyra, Farid kom till sängen typ nio på morgonen. Då gick jag upp. Sen fick han två timmars sömn innan det var dags för lektion. Vi andas reklam just nu. Det är absolut Texas-hetta i SF, 34 grader idag. Ingen strand för oss direkt.

Nu ska jag fortsätta med allt.

Puss.

YES. Har köpt en present till Farid idag. Observera en. Måste köpa fler. Men ändå. Han kommer bli glad :-)

Fick ett ryck idag när vi var ute och kikade på stan. Jag tänker gå igenom hela min garderob och tänka ut exakt vad det är jag behöver köpa, så jag slipper de irriterande felköpen man kan göra ibland. Shopnastygal är så jävla fint just nu att jag vill lägga hela höstbudgeten på dom. Fast det är sommar här, så det verkar inte bli några höstkläder. Men i alla fall.

I skoväg vill jag ha ett par svarta, cleana kilklackar. Helst mocka, ankelhöga. Inga dragkedjor ingenting, bara helt cleant. Kan inte vara omöjligt att hitta. Ett märke som heter Chinese Laundry har ett par för typ 80$, men då fanns det ingen platå framtill. Vilket nästan är ett krav. Obekväma skor har jag enbart på mig när vi kör en långkväll på nån av klubbarna trettio meter från dörrn. Då står jag ut.

Intressant också är att de dyraste köpen oftast är bäst. Förra hösten köpte jag ett par höga stövlar på Nine West för typ 200$, dom har jag använt konstant sen dess. Passar till allt. Utöver dom så köper jag nästan aldrig dyra grejer. Stövlar kan man ju ha hur länge som helst om man köper en hyfsat klassisk modell, det var därför jag la så mycket pengar på dom. Mycket riktigt ska jag inte köpa några nya den här hösten heller.

Förutom ankelhöga kilklackar då.

Alltså, jag vet inte vad jag dillar om. Nu måste jag plugga. Flash blev min bitch 3:00 igår natt. Men nu måste jag göra en logga för en asiatisk restaurang. Ingen vila, ingen ro.

Puss på er.

Hade jag haft större tuttar hade jag köpt den här klänningen på DIRR, som Chris skulle sagt. Fy satan så snygg hon är, fröken Zouiten. Och vilken klänning. Hej nyår.

Från Nelly tror jag.

Vill ni veta hur mycket jag har att göra? Vill ni veta hur lite sömn jag snittat de senaste sju dagarna? Nej, det är klart ni inte vill. Fy fan så tråkig läsning. Men jag kan säga såhär, klockan 3 inatt fick jag mitt breakthrough i Flash. Åtta timmar tidigare grät jag av frustration. Men det löste sig. Vilket betyder att jag idag kan njuta av de TRETTIO graderna vi har här i SF. Det här är vad som händer när dimman håller sig borta.

Och vem var det som sa att det var kallt i SF i oktober. Emilgris? Well, ett par dagar kvar, får se om det sjunker till Sverigeklimat, hjärta.

Det bästa med sån här värme är att man längtar lite till "hösten". Jag är så cp-trött på mina sommarkläder just nu.

Och Elin, min älskade vän, skrev en kommentar och frågade hur det funkar i skolan med att folk suger pung så mycket. Liksom, "finns det jobb i branschen för de dåliga?". Det tror jag säkert att det finns. Så länge dom åker hem till sina respektive land. I USA och i Sverige så ska du vara riktigt bra för att få ett jobb, tror jag. Sen känner jag folk som jobbar i Asien exempelvis som är så dåliga att dom aldrig skulle komma in på Berghs. Allt beror på vart du är villig att flytta.

Som Färid och jag. Vi ser oss väl stanna i San Francisco helst. Eller Berlin. Möjligheterna är oändliga med det här yrket, så länge man är redo att lyfta på röven och testa nåt nytt. Ser oss bo typ såhär:

Himmel så fint. Nu ska jag bli brun.

Puss.

Gud, skjut mig. Det här är vad som händer när fem svenskar sätter sig i ett rum tillsammans. Och tjattrar oavbrutet i sex timmar. Så jävla kul. Men just nu - skjut mig.

Klockan är tolv, det är 27 grader varmt ute. Nu gör vi en dag av den här dan.

Puss.

Hej gänget.

Väldigt jobbig klass igår, igen. Kvalitén på det alla trycker ur sig nu är så genomusel att jag skäms över att gå i samma klass som de här människorna. Jag och Carrie jobbade tillsammans, läraren valde vårt som bäst i klassen. Jamen WHOPDIDO när alla andra suger rövpung. Sen trodde han att jag hade snott min copy från hemsidan, förhoppningsvis eftersom den var så bra. Igen - det är svårt att vara glad när man jämförs med skit. Jag vill inte sänka mina standards. Livrädd för det.

Hursom. Lååååång dag. Värsta veckan hittills. The Academy har börjat visa varför vi ger dom så mycket pengar. Nu jävlar är det hårda tag. Elever gråter konstant efter klasser, folk bryter ihop av all stress, folk skriker på oss dagligen. Och ni känner ju mig. Jag tar hellre det än "åh vilken gullig ad, den var väl okej, nu går vi vidare" alla dar. Nu får vi faktiskt valuta för pengarna.

Men jag kommer knäckas den här terminen. Jag känner det redan nu. Måste komma ikapp, måste prestera, måste börja träna så jag får nåt annat att tänka på än den här skiten. Igår tog vi den enkla vägen ut - alkohol. Jag och Carrie satte oss på nån luffig bar vid 7, sen blev det både Jameson-shots, en hel del öl och ett gäng pommes frites innan våra älskade pojkvänner joinade oss vid 11. Hemgång tidigt, så jag mår ganska bra idag.

Såhär såg jag ut. Nu ska vi ut och äta frukost på Café Bean.

Puss.

Now I have to make something REALLY clear for the people reading my blog that aren't Swedish - the work I put up under the categories that start with "Cim" is MY work. It's not inspiration I snatched from another site, it's MY concepts, MY art direction and MY words. Everything under those categories belongs to me, and if you steal anything, I'll find out.

Today in class, this clearly not talented Asian chick presented some copy from my Smart Car-ad as her own. She flat out stole "I want the world to be mine", probably because she thought it was a real Smart Car-ad. I've already emailed this girl and told her that if she does it again, I'll do anything in my power to try to get her kicked off the school. Just because you're too dumb to come up with ideas for yourself doesn't give you the right to steal mine.

That's it.

(And I know she took it from me partly because she hates me and partly because she can't understand English well enough to even think of that line. And yes, I know I probably couldn't get her kicked off, but at least I'd tell the faculty so they know what's going on)

Just det. Fantastiskt fin tröja från Shopnastygal i olivgrönt och silver. Perfekt till alla årstider. Älskar vardagsplagg som har det där lilla extra. Mina skor från Gojane kom förövrigt. Högern satt perfekt, vänstern för liten! Så typiskt mina mongofötter att vara olika storlekar. Måste nu skicka tillbaks dom, snark. Men det finns massa storlekar kvar, så kanske försöker jag mig på en ny beställning. Kanske.

Två fina saker med att bo i San Francisco just nu:

 

Älskar den här tiden i SF. Sommaren blir så extended. Om det blir som förra året kommer det här fortsätta till december. Det gör att alla problem verkar mindre, på nåt sätt.

Att dollarn rasat nästan med 50 cent sen vi kom hit är SÅ JÄVLA BRA. 70 dollar är nu 450 spänn, istället för 510. Förstår ni att kursen styr lyxen i våra liv totalt? Låg dollar betyder mer kläder och dyrare mat. Hög dollar betyder inga kläder och makaroner med ketchup. Nu är den låg - vi ska njuta så länge det varar.

Emil och Jenna, jag hatar er bägge två för att ni inte kommer hit. Ni är sämst. Men det är er förlust, bokstavligt talat. Tänk hur kul ni hade haft. Och Jenna, vad i helvete är ditt problem, ska du svara på mina mail nångång?

I övrigt har jag inte tid med det här. Jag måste plugga.

Puss.

Jag kan säga direkt att det kommer bli glest med blogginlägg den här veckan. Flash-kursen dödar mig. Inte bara för att det är ett helt nytt språk, mycket för att det känns så jävla outdated också. Liksom, ska vi allvarligt behöva sitta och matcha koder med namn och fan allt vad det är. Jag är ingen jävla webdesigner, jag är COPYWRITER. Åååååh frustrerande.

Jag kan i alla fall göra en studsande blå boll med ett ansikte nu. Han blinkar också. Och slutar hoppa när man närmar sig med musen. Så om det är nån som vill anställa mig baserat på det är det bara att maila.

...

Farid har också två vidriga veckor framför sig. Ni förstår inte hur mycket läxor vi har nu. Och det är ingen idé att skriva ut, för det är ganska omöjligt för er att fatta hur lång tid all enskild grej tar. Carrie och jag pluggade mellan lektioner idag, det kan ha räddat mitt liv. Vi får se på torsdag. Då ska vi dricka vattenmelonsöl på 21 Amendment, oavsett hur mycket läxor vi har tills nästa vecka.

Här är en screenshot av Stone-postern. Läraren tyckte verkligen om den. Han gillade framförallt copyn och behandlingen jag satt på titeln. Fan-tastiskt.

Puss.

Åhå, älskar.

Jag och Farid pratade om tatueringar för nån månad sen när vi letade lägenhet. Han vill skaffa en till. Jag är så jäkla osäker. Tycker 90 % av alla tatueringar förstör snarare än framhäver kvinnors skönhet. På killar är det mycket mer förlåtande känns det som. Skrift är som sagt mitt första val. Vi kommer aldrig tatuera in varandras namn, men vi pratade om coola sätt att visa kärlek för varandra genom tatueringar ändå. Kom på det när vi stod och lekte med tryckfärg inne på banken - varandras fingeravtryck. Alltså inte alla, utan ett enskilt.

Jag älskar fingeravtryck. De är så vackra. Dessutom tycker jag det vore ett subtilt, och onekligen äkta, sätt att visa att en person lämnat avtryck hos en (litterärt och bokstavligt). Fingeravtryck är ju helt unika. Frågan är bara vart man skulle sätta det. Spontant känns handleden given. Sen i framtiden när man skaffar barn så skulle man kunna göra de små fingeravtrycken bredvid. Eller bästa vännens. Det skulle bli fint, tror jag. Flera i rad.

Fan, en sån tatuering måste ju vara typ gratis. Det här kan bli ett projekt för i år, banne mig. Gillar ni idén?

Fler bilder på klänningen. Åh, jag blir glad bara av att veta att den hänger där i garderoben. Den är lite ljusare än på bilderna, annars stämmer färgen bra. Nu vet jag vad jag ska ha på mig när jag och Farid firar två år. Volangerna är otroligt mjuka, sitter och pillar på dom hela tiden. Jag är en sån här tjej som har tusen vardagskläder, men aldrig nåt att ha på mig när vi går ut. Det bir liksom jeansshorts hela veckan. Det är skönt att i alla fall ha EN fin klänning i garderoben.

Puss.

Följde valet minut för minut igår via Aftonbladet. Har sett en del debatter, tycker det varit mycket skitkastande, mer "du har inte gjort det här" än "det här ska vi göra". Det är synd, och måste gjort det svårt för folk att bestämma sig, när man knappt får höra vad partierna står för längre.

Jag är förvånad över SD måste jag säga. Det är en ordentlig höjning dom gör sen förra gången. Är alldeles för oinsatt för att uttala mig, så tänker inte kalla dom rasistparti innan jag vet vad dom står för. Men jag ska säga en sak, som ni får se som kontroversiell eller inte - yttrandefriheten är det absolut viktigaste vi har i Sverige. Det absolut viktigaste. Dagen vi glömmer det är dagen vårt land faller och brinner. Glöm inte det.

Jag är glad att jag inte röstade efter att jag tog en poll på DN över vilket parti man tillhör. Jag har aldrig förut legat så jämnt mellan varken partier eller block, mina procentsiffror låg mellan 42 och 57. De tre lägsta var MP, Sossarna och Vänstern. Inga överraskningar där - jag är blå. Ska inte gå igenom alla mina svar, men här har ni ett par åsikter från min sida:

- Betyg bör ges tidigare än från årskurs 8, utan tvekan.
- Sverige ska behålla den svenska kronan.
- Att arbetstiden per vecka ska sänkas till 30 timmar är det dummaste jag hört i hela mitt liv. Allt vackert och starkt i Sverige kommer utav att folk ARBETAR. Ska det vara så svårt att förstå?
- Kvinnor ska absolut inte kvoteras in i bolagsstyrelser

Mer har jag nog inte att säga just nu.

Puss.

Hej missar.

Klockan är inte ens 21, och jag är helt sjukt trött. Måste börja träna snart, blir helt seg av att bara sitta och plugga hela tiden.

Den här klänningen kunde jag inte motstå. Absolut inte min stil egentligen, men pasteller och volanger kommer så starkt nästa säsong (igen) att jag provade den ändå. Och visst tyckte jag om den. Jättemycket. Tycker om de rena linjerna och den milda färgen. Var ute och gick en promenad nyss med killarna, köpte smoothie på Starbucks. På väg hem igen gick vi förbi ett gäng bögar som utstötte vällust över sättet jag var klädd. Så fort man får en komplimang från en bög vet man att man är rätt ute. Jag älskar alla bögar i San Francisco. De är underbara. Däremot har jag inte mycket till övers för dom från New York. Men det är en annan historia.

Håll till godo, så hörs vi imorrn. Vist är det fint i vår lobby förresten? Älskar tjejen som pyntat sin dörr med massa löv. Klänningen kostar förresten runt 300:-. Dollarn börjar bli riktigt låg nu, så har ingen direkt koll på kursen.

Puss.

Vi börjar söndagen med ett av mina absoluta favoritframträdanden genom alla tider. Kan du inte uppträda med sån här passion så ska du inte uppträda alls. Älskar det här.

Hej gäng.

Sitter och pillar i Photoshop med en poster till filmen Stone. Ni får se den strax.

Annars tar jag kort på mig själv. För jag har ingen Ditte att ta kort på. Och ingen Jenna. Jag är helt ensam. I ett stökigt rum. Och satan så full jag blev igår. Vi var hemma, men tror jag drack drygt en flaska vin själv. Det sista jag minns är att jag jagar Lucas genom lägenheten. Han var överlycklig. Farid var lite mindre nöjd. Sen vaknade jag klarvaken vid typ fyra, fortfarande full. Då väckte jag Farid och tvingade honom att lyssna när jag pratade om massa gamla minnen från grundskolan. Tror jag tjattrade i en timme ungefär, sen dog vi bägge två. Herregud, alltså. Ska hålla mig till öl.

Puss. Jag är INTE näck på andra bilden, har skinnshorts på mig. Sådetså.

Farids och min 2-årsdag närmar sig med stormsteg. Förra året hade vi 150 dollar som budget, det här året har vi 100. Försöker spara pengar så vi kan gå på lite konserter och äta massa god mat.

Han har fått en av mina wishlists redan, från Shopnastygal - what else?

Han ogillade klänningen i mitten och hatade den sista, så om han beställer nån så blir det nog den första. Vilket är okej, för jag ÄLSKAR den första. Så fin i ryggen också. Med lockat hår och klackar. Så fin. Vilken är er favorit, om ni överhuvudtaget gillar nån?

Hej hjärtan.

Tänkte bara visa strumpbyxorna jag köpte idag. Typ 70 spänn på H&M. Helt random att jag hittade de svarta, hängde längst in, längst bort. Så jävla snygga, sjuka benförlängare. Köpte nästan liknande från Asos för dubbla priset förra hösten. Köpte också leopardtights. Ska surfa för inspiration om hur man bäst matchar dom. Svart känns bäst spontant.

(på tredje bilden försöker jag hindra Farid från att få med private parts på bilden - barasattnivet)

Mitt hår börjar bli så himla långt nu. Det är på gott och ont. När det ser platt ut, ser det ännu plattare ut, och när det är fint, blir det så mycket finare. Påminn mig om att inte klippa mig igen. Jag har en tendens att vilja förändra. Dumheter.

Har nyss vaknat. Ska väcka killarna, sen ska vi ut, köpa kaffe och ta en promenad. När Farid kom hem igår öste jag ur mig hela min jobbiga dag på en gång. Men han skrattade ibland, så det var nog okej. Vi drack vin också. Bara ett glas. Men ändå.

Campaign Design kommer knäcka mig fullständigt den här terminen. Bryan, som jag berättat om tidigare, är helt obeskrivlig. Han är så intelligent att det är läskigt. Han tar alla dina ord och förvränger dom tills du inte ens är säker på vad du tycker längre. Ingen har nånsin gjort så mot mig förut. Han frågar "varför?" så fort du lägger en kommentar. Igår blev jag så inihelvete förbannad när han hyllade en tjejs kampanj, en kampanj som var dålig. Eller hyllade gjorde han verkligen inte, men han sa att konceptet var bra. Jag med min käft var ju tvungen att säga emot. Det slutade med att vi argumenterade fram och tillbaka i en kvart medan resten av klassen satt tyst och lyssnade. Stackars tjej vars kampanj jag sågade, det var ju Brian jag var arg på, inte henne.

Det här är en man precis som min pappa - han har aldrig fel. Och man kan inte hata honom, för att han har substans bakom allt han säger. Det är svårt att förklara i efterhand, men flera gånger under tiden vi tjafsade insåg jag att den här mannen vet hur min hjärna funkar efter bara två lektioner. Jag sa att jag aldrig skriver en brief, han sa "jo, det gör du visst, du skriver i ditt huvud, det ser jag på sättet du jobbar". Och jag blev tyst. För han har rätt. Jag har aldrig tänkt på det på det sättet förut. Jävla karl.

Hursomhelst, efter ett tag blev jag så arg att det sköt blixtar ur ögonen på mig när jag såg på honom. Då kom han fram till mig, la handen på min axel och sa "jag älskar dig just nu". Jag fattade ingenting. Ingen fattade nånting. Sen så börjar han prata om att det är precis det här han vill se, någon som engagerar sig emotionellt, någon som vågar stå upp för sina åsikter. Han sa att han älskar mig just nu, och han hatar alla andra i klassen för att inte göra det jag gör. Sen vänder han sig mot mig, ler och säger "varsågod.. fortsätt". Vid det laget var jag så efterblivet förvirrad av hans vändningar att jag bara sa att jag hatade konceptet, punkt slut.

Blev jag glad? Nej. Absolut inte. Jag är helt ärlig med att jag finner honom sanslöst irriterande. Men i efterhand, nu när jag lugnat ner mig, så förstår jag vilken fantastisk grej det här är. Jag, som fått sparken för att jag inte kan hålla käft, jag blir älskad på den här skolan, i USA, för vad som i Sverige uppfattades som min sämsta egenskap. Det är.. skönt, antar jag. Men att tjafsa emot är inget jag gör för att få beröm, tro mig. Jag trodde snarare han skulle slänga ut mig ur klassrummet.

Skitsamma. Nu går vi vidare. Har massa att berätta, men mycket text utan bilder läser inga människor, lär man sig i reklam. Så här har ni tre. Mitt hår börjar bli jättelångt. Det var så inlägget startade, va?

Puss.

Hej vänner.

Vi skulle prata om reklam. Jag har ändå pluggat reklam i två år nu, tänkte dela med mig exakt vad reklam innebär för mig, personligen.

När jag vaknar på morgonen, vaknar jag alltid till ett problem. Det fanns i mitt huvud när jag gick och la mig, det är det första som dyker upp när jag öppnar ögonen. I en underbar film med Whoopi Goldberg och Lauryn Hill sas det "if you wake up in the morning thinking about singing, if you go to sleep at night thinking about singing - that's when you know you should sing". Det sättet att tänka har förföljt mig hela mitt liv, mycket av mitt 100 eller 0-tänk kommer därifrån. Hursomhelst - jag vaknar upp med ett problem i mitt huvud.

Jag kan inte somna om, trots att jag är hur trött som helst. Det enda jag kan tänka på är hur jag ska lösa det här problemet. Jag stiger upp, funderar på att gå ut med hunden, men han är trött och jag orkar inte klä på mig. Stryker Farids kind, sveper en filt om mig och går ut i vardagsrummet. Sätter mig vid datorn (känns nästan som jag borde skriva det med stor bokstav - Datorn). Detta eviga jävla helvete vi dras med 24 timmar om dygnet, som vi älskar besinningslöst och vårdar som en liten bebis (nåja). Dokumentet från kvällen innan är fortfarande öppet, problemet stirrar mig i ansiktet lika förebrående som då. LÖS MIG, säger det. DU VAR SÅ NÄRA IGÅR, säger det. SOPJÄVEL, möjligtvis. Eller DU KOMMER ALDRIG KOMMA PÅ EN BRA IDÉ I RESTEN AV DITT LIV.

Jag och mina vänner brukar tala om att vi lever för passion. Reklam är den ultimata berg-och-dalbanan. När du löser ett problem så är det total och fullkomlig extas. Det går inte att jämföra med sex eller choklad eller att bli anställd; att lösa ett problem är det absolut största som finns. Skulle jag ta droger så skulle jag välja den som fick mig att känna så. Det känns HERREGUD. HERREGUD, JAG HAR DET. Den här känslan infinner sig enbart när följande saker inträffar:

- Lösningen matchar briefen
- Lösningen matchar målgruppen
- Lösningen matchar klienten
- Lösningen är JAG, helt och hållet

Jag har pluggat reklam i två år. Det här har hänt en gång under de två åren. En gång. Ett koncept, utav tusen försök. Då förstår ni hur stark känslan är när man löser ett problem, hur stark den måste vara, för att man ska känna att det är värt att fortsätta slita. Bara vetskapen om att man KAN hitta den perfekta lösningen, man är kapabel till det eftersom det hänt.

(Nu måste jag ju också säga att det är inte som att jag suger på reklam. Jag tar in saker till klassen och jag hamnar allt som oftast topp tre. Men jag skiter fullständigt i om Greta, Hasse och Ulf tycker att min idé är "skitbra" alternativt "helt okej". Jag lever inte mitt liv genom "okej". Tänk på det såhär: Du är bastubyggare. Du är absolut inte bäst på bastubyggande, men du vet att du lägger mycket stolthet i ditt hantverk och du accepterar bara det absolut bästa från dig själv. Så kommer Greta, Hasse och Ulf, alla tre sämre bastubyggare än du, som oftast krökar istället för att snickra och inte har ett uns av stolthet - dom kommer och säger att "FAN vad din bastu är fin". Varför i helvete skulle du ta deras åsikt seriöst? Ni förstår inte hur många människor det finns i mina klasser som bara försöker göra läraren nöjd. Gillar läraren regnbågar så får hon regnbågar. Dom vill bara komma ifrån klassen med bra betyg. Jag förstår den grejen i high school, men på universitetsnivå är det ju helt ofattbart. För mig i alla fall - helt ofattbart. Dom kan komma in i klassen och VETA att kampanjen är dålig, och så säger nån att dom gillar den, då stoppar dom in skiten i sin portfolio. Så otroligt konstigt.)

Min favoritstund i reklam är de där timmarna precis innan lösningen kommer, jag liknar det vid att bryta igenom is. Den där stunden när man hackat, och hackat, och hackat, i vad som verkar vara en evighet, man har hackat sig blå och svettig och så helt plötsligt dyker en tanke upp och pennan ritar något på den blanka sidan och man känner NU KOMMER DET. Svårt att förklara. Men stunden precis innan isen brister, precis när isen är sådär supertunn och man nästan kan se lösningen på andra sidan, det känns som att man kan röra vid den om man sträcker sig tillräckligt långt - den känslan är ljuvlig. Även fast lösningen inte slagit ner så vet man att man är på rätt väg. Man vet att det bara är en tidsfråga nu.

Den känslan hade jag igår. Satt på copy-lektionen och efter några sidors brainstormande om Trojan Condoms kom tanken. Och jag kände hackan slå, slå, slå och så den välbekanta tunna ytan av is. Jag knackade lite lätt, sen gick jag hem och slet i Photoshop i sex timmar med att art directa en idé som inte var totalt komplett.

FEL. Jag skulle naturligtvis ha fortsatt hacka tills isen brast. Nu tappade jag tråden, och får börja om från början. Eller inte helt från början, jag har mycket kött på benen vid det här laget, men isen har tjocknat och det är bara att börja hacka igen.

Skulle kunna skriva mer, men då slutar ni väl läsa bloggen i ren protest. Jag kan i alla fall säga det, att jag tänker på reklam hela tiden. På problem, och lösningar. Och när jag efter sex timmar photoshoppande med Trojan går och lägger mig, så klär problemet av sig och börjar skeda. Det lämnar mig aldrig någonsin ifred. Det är min självvalda vardag här borta i San Francisco.

Puss.

Hej gäng.

Känns som jag har tusen grejer att blogga om, men klockan är 1 och jag vill sova. Typ hög på chips och det italienska kaffet jag drack i eftermiddags, men ändå - sova. Kan dra en snabb genomgång på grejer ni frågat om:

- Mina sångklipp kommer upp snart. Tänker inte lova nåt, men snart.
- Läraren tyckte om Smart Car-idén, han sa att den var värd att utveckla vidare. Jag känner typ.. ingenting för den. Jag börjar bli bra på att inte älska mina egna idéer. En god vän till mig, amerikan, sa att jag borde kämpa med den för att copyn var så bra. Framförallt "bror"-meningen. Han sa att den tog rätt i hjärtat, där den hör hemma.
- Dual biographyn idag gick bra. Läste upp den inför klassen. 600 ord ungefär. Kan lägga upp den här, men tror ärligt talat inte det är intressant. Mark Fenske måste ju vara helt okänd för 90 % av er.
- Fick ett genombrott för Trojan Condoms idag på copy-lektionen. Ska berätta mer om the ups & downs in advertising imorgon. Det är ganska intressant, den där minuten precis innan en idé trillar ner i huvet på en. Har i alla fall spenderat fem timmar nu på kvällen med att art directa den, medan Farid var ute och drack med våra vänner. Engagemang, vänner, engagemang. Ni får se den imorrn, förhoppningsvis.
- Copy-lektionen idag var extremt inspirerande i stort. Jag kom hem och hoppade upp och ner av ren energi i en kvart. Det finns inget annat yrke i världen som skulle få mig att känna på det sättet. Så vet jag att jag hittat rätt.

Hmm.. det var allt, tror jag. Allt går för fort nu. Har en miljon grejer att göra, hela tiden. Vi har varit ute en gång sen vi kom hit för nästan fyra veckor sen. Men allt faller på plats snart, hoppas jag.

Puss grisar, hörs imorrn.

Hej gäng.

Jag har tre timmar på mig att duscha, äta, sminka, klä på, pussa OCH skriva en läxa som ska in idag. En "Separated at birth"-biography med en känd copywriter. Problemet är att Mark Fenske, min kända copywriter, hatar allt som har med internet att göra. Tydligen. För han har ingen Wiki-sida, hans hemsida ligger nere och det finns typ ett kort på honom. Typiskt att jag ska få just honom. Men det blir nog bra.

Nu ska jag säga en värd sak. Första gången jag såg de här skönheterna från Dolce Vita satt dom på Sofi Fahrmans välpedikyrerade tossingar. DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ vad snygga dom är, tänkte jag då. Titta:

Plats för gutturalt ljud nu, alltså. Jag vet inte varför, men de här skorna är så jävla, jävla snygga. Jag kommer matcha dom med bara ben och liten klänning dock. Nästa plats jag hittade dom var hos Shopnasty, min favoritsajt när det kommer till kläder utan tvekan:

Där fanns också priset - 158 dollar. Inte riktigt funka alls. Dom finns i svart hos Shopnasty också. Men jag började leta online, och på plats ett, sida ett hos Gojane så ståtar fantastiska kopior:

I exakt samma kulör som Fahrmans pjucks. Dom finns i lila, rött, svart, brunt och grått också. Gojane har dessutom släppt en läderversion, svarta och beiga varianter. Dom beställer jag om dom här visar sig passa.

Priset efter 20 % rabattkupong - 23 dollar. 170 spänn. Prisa Gud. Och USA.

Puss.

Lektionen idag gick bra. Älskade lärare garvade i fem minuter åt min Gorilla Glue-ad, om ni minns? Den med Tiger Woods. Den här läraren har inte skrattat än. Nu skrattade han, länge, sen sa han att det var väldigt, väldigt bra. Jag vet redan att det är min bästa kampanj, men det är alltid skönt att få förnyat förtroende. Han tyckte också om den här Smart Car-idén. Jag ska kampanja ut den till nästa vecka.

Nu ska jag sova. Jag börjar lära mig flash, förövrigt. Vet inte ens om ni små missar vet vad det är. Men gå in på Jim Carrey's hemsida och lek runt lite. Hela hemsidan är gjord i flash, så där har ni vad jag lär mig just nu. Inte en skill alla har, kan jag säga. Känns bra att komma in i gamet. Jag ska visa er så fort jag börjar komma igång ordentligt.

Här är resterande bilder från lägenheten.

Puss.

Den första såg vi på VMA:s igår. Den andra visade Farid mig. Här är mina två favoritlåtar just nu. AVGUDAR "Toast to the assholes". Ju mer jag lyssnarr på den, ju större blir den. Sinnessjukt vacker.

Kanye. Du har varit så, så saknad.

P.S om VMA:s. Rihanna. Kryp tillbaks till hålet du kom ifrån. Har aldrig sett henne så oattraktiv, har aldrig hört henne sjunga så dåligt. Åk tillbaka till Jamaica och fortsätt spela in Battleship med Skarsgård istället. Fy satan så dålig hon var, pajade Eminem totalt.

Men skit i det nu. Robyn och Kanye. När ska ni göra nåt ihop?

Allvarligt nu, Sverige. Helt seriöst.

För det första kan hon inte sjunga. Det har alla klargjort efter första tonen, okej? För det andra, vart är hennes självförtroende? Det är en av Sveriges sexigaste kvinnor, men i den här videon tänder hon inte alls. Ingenting är confident, inte hennes steg, inte hennes ansiktsuttryck och dansen orkar jag inte ens nämna. Trodde verkligen hon kunde dansa.

Jag gillar effekterna i videon där dom pannar runt henne med kameran, eller upp och ner, men resten är ju suuuuuuuug. Så snott från alla andra, kom igen nu för helvete. Sätt in en triangel och lite lila stjärnor OCH så har vi en hipstervideo. Jesus. Slutet var det bästa på hela videon. Det enda bra med hela videon. Och just det - låten är fruktansvärt irriterande. Skärp er nu. Det här suger.

Jag vet att vissa av er ville se hur vi bor nu. Ska gå och lägga mig strax, har lektion tidigt imorrn, men här får ni ett par bilder. Resten kommer imorrn.

Har haft ett par väldigt mysiga dagar förövrigt. Igår långfrukost med Alex och hans pojkvän Patrick (pancake smasher och islatte), idag långfrukost med älskade Carrie (BLT med avocado och islatte) och på eftermiddagen var vi och hämtade köksbord och skrivbord. Ungefär 250 spänn för bägge. Fick en golvlampa och ett Playstation 2 på köpet, SCORE.

Nu har vi börjat komma i ordning på riktigt. Just det, har uppdaterat inlägget nedan. Anmärk gärna igen på valfria grejer. Och en till grej - dollarn är på väg ner!

Pussnatt.

Hej hjärtan.

Det här har jag jobbat på hela dan, trots att det bara är utkast ett. Försöker hålla en balans. Det är svårt. Förklarar mer efter ni kommenterat - vad tycker ni? Det här är en kampanj för den amerikanska marknaden endast. Er åsikt betyder väldigt mycket. Koncept, design, layout, copy. Vad tycker ni?

(loggan för Smart Car kommer vara med i den slutgiltiga, naturligtvis)

UPDATED Elin och Johanna - jag har svarat på era frågor i kommentarsfältet. Här är ett utdrag för er som inte pallar kika där:

Smart Car är en liten bil. Där har du första anledningen till att texten blir mindre. Grundkonceptet är att det oftast är påståenden som skräller högst som har minst värde. "I WANT WAR" skakar ju om alla, men hur mycket intelligens finns det i det egentligen? Jag vill visa att mindre är bättre. Mindre är framtiden. The American Dream behöver förändras i takt med att tiderna förändras. Med andra ord är bägge grejerna Johanna säger rätt - folk med SUV:s gapar och små åsikter är också viktiga.

Vad tycker ni nu när jag förklarat? Skulle det bli tydligare om jag satte en SUV högst upp i bild?

Förresten! Mina nya skor har kommit. Och dom passar! Helt otroligt. Jag har alltid problem med formen, men här satt dom som en smäck. 14 centimeter klack, jag blir nästan lika lång som Farid i dom här. Hyfsat bekväma är dom, det är ju inte sneakers liksom, men platån hjälper.

Plus att jag är sån jävla hycklare kom jag på. Brukar säga att jag hatar överexponerat. Men! Inte på modefoton. Då tycker jag det är snyggt. Ger Wildfox-känsla. Men andra överexponerade scenarion gillar jag inte. Så har vi rett ut det.

You like? Dom kommer alltså från Asos Sale-avdelning. 50 dollar, nedsatta från 145 dollar. Äkta läder och äkta trä. Finns också i svart, alltså att läderdelen är svart. Sjukt fina är dom, tycker jag.

Okej. Smart Car. Vi ska ha med oss tre-fem idéer in på tisdag. Ingenting i jämförelse med vad konceptklasserna brukar innebära - typ tio till femtio idéer på en vecka. Så här finns verkligen chansen till att komma på något starkt.

Jag tänkte dela med mig av min tankeprocess och hur jag går tillväga när jag börjar på en ny produkt. Vet att en del reklamtjejer/killar läser min blogg, så det är väl åtminstone av nåt intresse för er.

Det första jag alltid börjar med är research. Jag läser allt jag kommer över om produkten och om historien bakom företaget. Jag ser alla tv-spottar, jag vältrar mig i print-adsen, jag försöker hitta allt som nånsin gjorts av byråer för den specifika produkten. Sen börjar jag kolla reviews och forum. Vad säger folk om den här bilen? Vilka köper den? Här är det oftast en bra idé att börja gå in tidningars hemsidor, börja kolla igenom gamla artiklar där marknadschefer delger världen sin synpunkt. Det är oftast en väldigt stor skillnad mellan varför du tror att folk köper bilen och den faktiska anledningen till att folk köper den. Jag letar dealerships, locations, vart säljer bilen bäst? Och människorna som köper bilen - vart står dom politiskt? Hur många barn har dom? Hur viktigt är status? Vad jobbar dom med? Vad drömmer dom om?

Det här tar minst en dag för mig. Jag måste gå ner helt i produkten innan jag börjar komma upp med creative. Jag måste förstå marknaden. Försöka förstå, i alla fall. Efter det börjar jag kolla konkurrenterna. Hur säljer byråer Mini Coopern? Toyota Prius? Cuben? Finns det en ny infallsvinkel på små, gröna bilar? Vad är den främsta benefiten?

(FÖRLÅT för blandad engelska och svenska, men det tar för lång tid att skriva om jag ska tänka ut alla svenska ord för grejerna istället. Jag ber om ursäkt om ni blir irriterade.)

Först efter det börjar jag tänka i banorna vad man kan hitta på när det kommer till print, tv, rich media banners, interactive. Min process med Smart Car fortlöper. Jag visar er mina idéer strax.

Puss.

Det här är första gången jag försöker skriva copy på över ett år. Hör på den, va. För nån som ska bli copywriter. Det går med andra ord sådär. Puns med ordet smart i lämnar jag med stadig hand över till de efterblivna i klassen.

Förresten - med risk för att låta blond - är det normalt att en gasspis tänder sig själv? Alltså. Den kommer inte explodera eller nåt väl? När jag vrider på knappen så tänder den sig själv. Jag trodde man själv skulle använda en tändare.

Puss.

Hej gänget.

Sitter och försöker komma på något FANTASTISKT koncept till Smart Car. Det går.. sådär. Men det rullar i alla fall. Det finns vatten i kreativitetsbrunnen. Jippie. IKEA idag var värre än förra gången. Massa folk. Och tiden sprang iväg som vanligt. Vi hittade vår toaborste i alla fall. Haha.

Sen ska jag kommentera två grejer som pågår i Sverige just nu. Valet, till att börja med. Jag röstade inte. Tänkte inte ens på det. Men jag ska ju inte bo i Sverige de kommande fyra åren, så det är väl okej? Bryr mig inte jättemycket just nu. Så länge dom har kvar betald mammaledighet och fri sjukvård, för inte fan föder jag mina framtida ungar i USA. Då får det bli tripp hem till Sverige och utnyttja mitt medborgarskap en stund. På sjukhusen här måste du pröjsa för att få föda barn. ÄVEN om du har försäkring. Har du hört nåt sjukare i hela ditt liv?

Det andra rör vad som verkar bli höstens största händelse - Kungarna av Tylösand. En av deltagarna var en hyfsat nära vän till mig för många år sen nu, och trots att vi inte är vänner längre, och trots att jag inte bor i Sverige så fick jag under sommaren både sms och facebook-meddelanden om hans deltagande i den här "skandalsåpan". Vi som känner honom sen tidigare har alla varit överens om att han är född för det här, och sen har diskussionen liksom slutat där. Men se, oj, så populär han blev nu helt plötsligt nu när programmet började dra igång. Och det irriterar mig. Har man snackat skit om Nemo innan hans medverkan i det här programmet blev känd, stå fan för det nu efteråt. Ert kappvändande sänker er i mina ögon, det gör det verkligen. Dom som tar åt sig av det här är förmodligen dom som borde göra det. Skämdes du över att ens befattas med honom tidigare - slicka inte hans röv nu när han får sina femton minuter. Det gör er precis lika falska som han var när jag kände honom.

När det gäller det programmet förövrigt, såg första avsnittet häromdagen - tycker det är väldigt bra klippt/redigerat. Det går undan som inihelvete, Schulman vet vad han gör. Maskinen är ett väldigt sexigt smeknamn. Chefen för den där strandbutiken är SVINSNYGG. Varför reagerar inte nån av tjejerna på det? Bästa med hela programmet, utan t-shirt hela tiden, tack.

I övrigt är jag hungrig. Farid är på en kompis housewarming party, jag orkade inte hänga med. Måste plugga. Men måste äta också. Och måste gå ut med hunden. Evigt dilemma vad som ska tas tag i först. Glad lördag hursomhelst! Eller söndag för er svenskar.

Puss.

Hej gänget.

Gissa vad? Idag blir det IKEA igen. Trots sommarvädret. Fan, jag älskar SF i september. Minst 20 i skuggan varje dag. Fast jag har tröttnat på att sola. Det orkar jag inte med.

IKEA var det ja. Fast det är Antons tripp mest, han ska handla en helt ny lägenhet. Vi ska mest ha smågrejer som vi glömde förra gången. Toaborste. Kökshandduk. Ett par tallrikar. Blir nog inte mer än 50 dollar. Plus mat såklart! Jag ska handla köttbullar, choklad och kaviar.

Vet inte ens om jag vill visa er grejerna jag gjorde till Bryans klass. Har varit helt cp-depp, både i förrgår och igår. Jag-vill-dö-depp, ni vet. Så är det med reklam. Man går till klassen oövervinnelig, man går därifrån besegrad. Man vill aldrig se en ad till i hela sitt liv. Man vill bosätta sig på en öde jävla ö och sörpla kokosnötsmjölk resten av sina dar. Tills man kommer hem och slår på datorn. Och råkar hitta nåt som Nike gjort. Och så vet man att ens liv går ut på att göra just precis sån där reklam, en historia som vänder hjärtat upp och ner och skakar om. Det går rysningar längs hela kroppen:

 

Och då rycker man upp sig själv. Åker till IKEA trots att man fortfarande har den där ön och kokosnötterna i bakhuvudet. För man vet att nästa vecka kommer jag vara glad för att jag köpte den där jävla toaborsten. Och för att man vet att nästa vecka kommer jag älska reklam igen.

Puss.

P.S. Allvarligt. Titta på videon. Min favorit är "I'm allergic to stuff".

Tröstshoppade den här igår på Forever 21. Strax över hundralappen för en tvåfärgad tshirt, helt okej. Satan så depp jag var. Kvällen var kul i alla fall, vi gick ut och dansade på Infusion. Lite för många närgångna killar, men what else is new liksom. Nu ska jag ut med hunden och njuta av sommaren. Över 20 i skuggan, så skönt.

Puss.

Den här dagen drog mig i håret och sparkade mig på smalbenen. Den mulade mig med världens hårdaste snöboll. Den bestämde sig för att Cim fan i helvete aldrig ska komma undan med ett leende på läpparna.

Jag blev inte ens så farligt kritiserad idag. Bryan, läraren, sa att jag med min ad hade potential till en riktigt bra kampanj. Han sa att den var portfolio-duglig. Han satte den på andra plats av alla ads i hela klassen.

Och vet ni varför jag är så inihelvete sur? För att tjejen som var före mig är värdelös. Tjejen han valde ut som nummer ett är så mycket sämre än mig att hon inte ens finns på samma karta. Nu kommer ni tro att jag är tillbaka till den 15-åriga Cim, som var bättre än allt och alla. Så är det inte. Men den här tjejen är komplett efterbliven. Hon har ingen talang. Vad som gör mig ännu mer förbannad är att hennes koncept var bra. Utförandet var sämst, copyn var felstavad och designen ska vi inte ens tala om. Men grundidén - den var bättre än min. Och ju närmre jag kom till den insikten, desto mer förbannad blev jag i klassen.

Så pass förbannad att jag pissade på andra människors idéer, som faktiskt var ganska bra. Vilket läraren så klart uppmärksammade. Och han ifrågasatte mig. Och jag hade inga bra svar. Den här terminen är inget skämt. Lärarna är Hitlers söner. Det finns noll duttidutt just nu. Kan du inte säga vad du menar direkt - då är din åsikt ogiltig. Oavsett om engelska är ditt förstaspråk eller inte.

Jag blev vald som en av de bästa i klassen när han gick igenom den andra uppgiften också. Trots lite svidande kritik. Men tro fan att han sätter en annan tjej före mig igen där, och gissa vem? Bästa kompisen till sopan som kom först i uppgift nummer ett. En tjej som snor varenda idé hon någonsin producerat från Ffffound.

Åh, jag är så sur. Därför gör jag det alla normala människor gör i det här sinnestillståndet - går ut och dricker. Vi hörs när jag lugnat ner mig.

Puss.

Jag är så exalterad inför den här terminen att jag är nervös. Lärarna är så bra, så kunniga och så relevanta i reklamvärlden att jag är nervös. Det är en underbar känsla. Att få känna sig liten, för att möjligheterna är så stora.

Den här terminen tar jag fyra kurser igen:

Ad Creative 2
Copywriting 1
Digital Techniques 3
Campaign Design

Vet inte om jag berättat det här, men vi har en ny direktör för reklamavdelningen i skolan, Roland Young. Han är en absolut legend när det kommer till grafisk design och reklam. Sen han kom in i gamet har hela reklamdelen av AAU växt något oerhört. Young accepterar ingenting annat än det bästa. Han är stenhård och har gjort sig ett rykte om att få elever att gråta till höger och vänster. Precis en lärare i min smak, med andra ord. Jag har två av hans elever (så gammal är han) som lärare den här terminen, vilket är helt jävla otroligt.

i Ad Creative 2 har jag Rod Dyer. Den här mannen kom in i klassrummet fullt munderad i kostym och putsade skor, han är från Sydafrika och har den vackraste dialekten. Nu kommer ni dö - en av hans närmaste vänner är Quentin Tarantino. Hela klassen gapade när han började prata om honom. Tydligen brukar Tarantino ge honom filmscripten för att läsa och ge ett slutgiltigt godkännande. Liksom.. Det är större än allt. Tarantino är Gud. Dyer jobbar alltså inom filmvärlden med reklam, han bor i L.A där marknaden är som störst. Han håller just nu på med filmposters till Harry Potter 7 och Happy Feet 2. När ni ser dom på gatorna i Sverige, vet ni vem som gjort dom. Han är också ansvarig för postrarna till "Reservoir Dogs", "Lock, Stock and two Smoking Barrels", "Grey's Anatomy" och "Star Trek", för att nämna några. Han har jobbat med Simpsons i nio månader. Han gjorde cd-covern till Bob Marleys sista album. Två av hans närmsta vänner är creative directors för Ogilvy i New York respektive L.A. Han känner ALLA. Han äger dessutom en restaurang i L.A, Pan y Vino, vilket han nämnde i förbifarten med att säga:

- Yeah, it's really fun to be there, Bruce usually comes in to chat.
- Bruce?
- Willis.

Och nu måste ni tro mig när jag säger det - den här mannen är ödmjuk. Helt och totalt ödmjuk. Han sa själv att det blev alldeles för mycket namedropping, men vi frågade ju såklart om alla hela tiden också. Som ni förstår är i alla fall Dyer stor, större, störst. Tappar du bollen i den här kursen så bränner du hundratals broar, det är jag övertygad om. Det är en ära att ha honom som lärare. Han har gjort extremt många logos också, allt arbete finns på hans hemsida.

Vidare till min lärare i Campaign Design, Bryan Birch. Han är Creative Director för JUMBOshrimp, har jobbat på DDB i New York. Den här mannen hör hemma på Broadway. Han pratar som en skådespelare, sån otrolig karisma. Han har varit i branschen i över 30 år.

Har så mycket mer att skriva, men måste till skolan nu. Får prata om Copy och DTECH 3 senare. Ad Creative 2 och Campaign Design är i alla fall bägge koncept-kurser. Helt övertygad om att jag kommer ha portfolio pieces från bägge klasserna när terminen är slut.

Puss!

I have to blow my own horn a bit now. Farid's a great man, we've covered that before. But when it comes to getting things done - always go to a woman. After the visit to IKEA (which by the way was filled with tiny humans screaming and large humans walking extremely slowly right in front of you), there was still some things we needed to get. Like a sofa. And kitchen chairs. And a dining table. Now, I know both myself and Farid, and when school gets started, we see nothing but late nights at the computer. So this furniture business was something that needed immediate attention.

Well, craigslist never disappoints you, does it? After scrolling for half an hour, I found this very reasonably priced sofa. Really big, really red, really pretty (and clean!). Six years of usage, but who cares if there's not any evidence of it? The best thing is this sofa was part of a set, so the 150$ the gentleman was asking for included a chair as well. I jumped on it, emailed him, of course trying to knock off a few bucks from the original price. After some back and forth, he settled for 120$. Via Mindy, I rented a pickup-truck and scheduled to come pick the sofa up.

Meantime, I was still searching craigslist for a table and chairs. I found this cute set of chairs, all different colors, although it came with a glass table. Farid and I don't do glass tables. We'd probably break it within a week. So we forgot about the chairs, even though I had hoped to cover all bases in one zip car-rent. Mindy and Yaz got the car, and we all went to get the sofa.

As soon as we walked into this guy's apartment, I recognized the chairs from craigslist. And the ugly ass glass table. After we got the sofa down to the car, I asked him about the chairs and if he was willing to sell them without the table. He said yes. I asked him how much. He got nervous, he hadn't thought about it. After some aimless looking into the sky, he said 60$. I said "done". So I went and got more cash, while Farid went back up to collect the chairs.

60$ is a steal for these chairs. They're so comfortable. I mean, IKEA charges 80$ for a set of four foldable chairs in plastic, and this guy got 60$ for four high quality cushioned seats. I'm thrilled. The sofa's great too. Here's pictures of everything, just photoboothed for now, so excuse the poor quality. Yesterday I also put up our old mattresses on sale, and a guy is coming tonight to pick up both of them. They're used and stained, he's paying 60$. Which means I can subtract that from the total of the purchases, 120 for the sofa and chair, plus 60 for the kitchen chairs, minus 60. That equals 120 total for all this new shit, plus getting someone to take our old shit and carry it out of our lives. I'm gonna say it - I am awesome. 120$ is about 860 SEK with today's rate. It's ridiculous.

I knew good things were coming.

Hej hjärtan.

Vi är all moved in. Byggde säng igår. Det var kul. Den är jättefin. Nu försöker vi sälja de gamla madrasserna och spegeln. Letar hela tiden på craigslist efter begagnade möbler, vi behöver matbord och fyra stolar. Tassar fortfarande lite på tå i lägenheten, känns inte helt som vår än. Men det kommer. Vi känner av varandra lite.

Sjuuuukt varmt idag, typ 25 i skuggan. Vet inte riktigt vad vi ska göra, förmodligen åka till nån park. Fast först ska vi äta frukost. Såhär ser jag ut, förresten. Kjol 50 spänn från Forever 21.

Puss!

Vad är det egentligen med att flytta in i en ny lägenhet? Känslan av pånyttfödelse. Känslan av att vad som helst är möjligt. Den här gången kommer det bli annorlunda, bättre, ljusare, vackrare. Nytt liv. Det är det perfekta sättet att starta en ny termin. Man vältrar i energi.

Det gick hyfsat smärtfritt idag. Vi åt inget på åtta timmar, och vi parkerade extremt olagligt utanför vår port, men som sagt - hyfsat smärtfritt. Mindy och Yaz hjälpte oss lite på slutet. Klockan var runt åtta när vi till slut stuvat in alla grejer i lägenheten och till sist fick sätta oss ner en stund. Vi åt hamburgare och drack cola på golvet i vårt kök, med en kartong som bord, och lampan nerdimmad. När jag upptäckte funktionen sa vår landlord med ett leende:

- I call it the romanticizer.

Det är romantiken i livet jag eftersträvar, tror jag.

Imorrn blir det som sagt IKEA. Vi har hyrt en pickup-truck och fixat hundvakt till Lucas. Tycker det är grymt bra pris, 15 dollar per person (vi åker fyra stycken) för att ha bilen i sex timmar. Det är dessutom inklusive bensin. Inte fan är det så billigt att hyra i Sverige? Det kanske det är. Det ska bli kul med IKEA hursomhelst. Jag älskar IKEA. Kan inte låta bli. Hoppas på att dom har Labor Day sale nu också. Pressa priserna lite till. På vår absoluta prio-lista ligger sängbotten, lakan, kuddar och örngott. Det har käkats lite för mycket chokladglass över våra nuvarande sängkläder.

Nu ska vi sova snart, tror jag. Pussnatt.

Nu flyttar vi in i vår nya lägenhet. Långt hår. Den blommiga klänningen fick ge vika för jeansshorts, rutigt och knähögt.

Puss!

Headern är under konstruktion. Fast nu måste jag sova. Mer konstruerande imorrn.

Puss.

Nedan följer de första bilderna på lägenheten.

Glad nu. Så skönt. Imorrn flyttar vi in alla våra möbler från storage, söndag blir det Ikea med våra älskade mex-tjejer.

Puss!

Hej hjärtan.

Efter en lång dag av stress har allt löst sig. Äntligen. Jag har sagt flera gånger till Farid, "vår framtid måste vara så ljus", på grund av all skit vi går igenom nu. Vi är bra människor, och ändå händer det här oss. Men skitsamma. Vi gjorde klart för företaget vi hyr ifrån att det ska ändras en del i kontraktet innan vi skriver på, och dom gick med på alla ändringar. Dom gick dessutom med på att ta mindre förskott i hyra för att vi skulle kunna skriva på lägenheten idag. Lång historia allting, men det enda som spelar roll nu är att vi fick nycklarna till lägenheten. Vi fick dom, allt är klart, vi har ett hem. Ett jättefint hem. Stort och ljust och tyst och underbart. Vi är så glada.

Landlorden var jättemysig också. När vi kom för att hämta nycklarna så gav han oss en flaska vin i inflyttningspresent och välkomnade oss i övrigt väldigt varmt till byggnaden. Det känns skönt att han är så tillmötesgående. Vi provade dessutom det fria nätet som följer med huset, alltså, i vår hyra ingår internet. Det är helt otroligt, har aldrig varit med om det förut. Det verkar dessutom vara snabbt som tusan. Så ännu ett plus i kanten. Den sista bonusen kom när jag började vrida på lampknapparna - dimmers i varje rum. Jag ÄLSKAR dimmers. Belysning gör så mycket för en lägenhet och jag blev helt överlycklig när jag insåg att vi kan variera ljusstyrkan. Det är vardagslyx för mig.

Med allt lägenhetsskit har jag inte hunnit berätta om min första dag i skolan, som var igår. Läraren var helt fantastisk. Över alla förväntningar. Han kommer lyfta mig hundra steg. Berättar mer när vi kommit igång mer ordentligt. Men det här är en man som blev scoutad av DDB på 50-talet (DDB är för reklam vad Louis Vuitton är för mode - jätten, kungen, el matador) . Min lärare VAR Don Draper (Mad Men-referens, se serien NU om ni inte gjort det än). Älskar honom. Hoppas att de andra lärarna visar sig vara lika bra.

Här får ni lite bilder från dagen. Vi firade lägenheten med glassig lunch på La Boulange, chokladdoppat bröd och den godaste dressingen på den fräschaste salladen.

Puss.

Äntligen en bra dag. Nu ska jag officiellt sluta gnälla om sjukdom och allt. Den här dagen har varit så bra att det överspeglar allt annat.

Skulle ha tre visningar idag. Vi gick på den första, sket i dom två andra. Lägenheten är perfekt. Typ 15 kvadrat större än vår förra, det här är ett one bedroom istället för en studio. I den här finns det plats för bord och stolar i köket, badrummet är dubbelt så stort som vårt förra, det finns förvaring i varje rum, trägolv, snygga spotlights i taket, sovrummet vetter mot ett vackert avocadoträd (70 år gammalt enligt landlorden), garderoben har sliding doors med speglar från golv till tak, byggnaden ligger ett block från vår förra lägenhet och free wifi ingår i hyran. Alltså - den är perfekt. Helt perfekt. Vi stack direkt till banken och sen upp till mäklaren för att "låsa" lägenheten; man ger dom 300 dollar för att ingen annan ska kunna ta lägenheten. Nu behöver bara vår application bli approved, sen är den vår. Dom ska måla och fixa lite, inflyttningsdag blir lördag. Guuuuud, vi MÅSTE få den.

Efter allt lägenhetsfix råkade vi hitta ett sjukt värt lunchställe i Hayes Valley, fantastiskt goda sallader för runt 60 spänn. Jag åt rödbetssallad med fetaost och ruccola, Farid åt sallad med pilgrimsmusslor och rostade valnötter. När vi sitter och äter ringer företaget som snott vår deposit - dom säger att checken är klar, vi kan komma och hämta den. Helt otroligt. Vi har inte cashat den än, men nu har vi i alla fall checken i hand och en liten smula hopp. Dessutom är det vår månadsdag idag. Otroligt hur saker kan vända över en natt. 20 000:- spänn tillbaka, ny lägenhet och kärlek. Fan-tastiskt.

Här har ni salladerna och dagens klädsel. 30 grader varmt idag (Jenna, vart är du?). När vi kom hem till Mindy och Yaz tog vi jycken och gick direkt ner till stranden där vi badade honom, slängde pinnar och sprang omkring. Underbar dag.

Puss.

Farid älskar Ciara. Dessutom är hans favoritoutfit på tjejer baggy jeans och vit tee. Med andra ord - jag lovar, älskling, innan terminen är slut har jag på mig något sånt här. Fast jag kör nog klackar istället för sneakers. Och så kanske jag skippar kepsen. Men resten - jag lovar. Och så ställer jag mig i solnedgången och lutar mig mot en vägg. Okej?

Ordered these a couple of days ago. First time I order from Shopnastygal and I'm stoked about the great service. The package arrived tonight, no hassle, no problem, and the fit is perfect. I'll show you tomorrow.

Loves.

Hej hjärtan.

Tänkte ge er små uppdateringar. Locket sitter i stenhårt fortfarande. Nu har jag vant mig, så det är inte lika jobbigt som förut. Ändå trist att man vänjer sig vid att höra som en pensionär. Men det är långt ner på priolistan nu, efter jag börjat skolan, skaffat lägenhet, fixat internet och ätit choklad, då ska jag ta itu med lockfan.

Var på tre visningar idag, styrde upp alla igår kväll. Alla sög. Nej, det är inte riktigt sant. Det första stället var typ tjugo meter från lägenheten vi bodde i förra terminen, dvs perfekt läge. Men utsikten var en grå betongvägg, och det funkar inte. Vet att Farid behöver lite träd eller lite gatuliv utanför fönstret, det gör jag med. Då kan man andas. Det andra stället var alldeles för litet, köket var typ bredvid sängen. Dessutom hade inget av dessa ställen en köksfläkt. Ni kan ju haja hur det stinker om man steker korv utan fläkt. Fy fan. Det tredje stället fick jag aldrig se, killen hade inte flyttat ut än och nytt inflyttningsdatum var i slutet av september. Inte funka.

Så fort jag kom hem ringde jag åttio personer, har nu fixat tre visningar till imorrn igen. Det som är grymt med de här tre ställena är att alla tre är one bedrooms. Minst 60 kvadrat, typ, mycket större än vår förra lägenhet. Det blir lite dyrare, men vid det här laget verkar det som vi måste gå upp i pris för att hitta ett schysst ställe. Jag är fan inte kräsen när det kommer till lägenheten, mina basic krav är:

- Köket ska vara ett enskilt rum. Det behöver inte ha en dörr, men det ska vara ett eget rum liksom.
- Stället måste ha element, det kan bli svinkallt i december/januari.
- Köksfläkt.
- Hyfsad utsikt.

Det är väl okej krav? Badrummet får gärna vara en femkrona stort, det skiter jag i. (Haha. Det där såg ganska roligt ut när jag läste det en gång till.)

Svinvarmt har det varit idag. Älskar när San Francisco är soligt. Såhär ser veckan ut:

 

Vi springer ju och letar lägenhet, men det är så skönt att få lite sol på sig och kunna använda shorts igen. Nu ska jag invänta Farid och laga middag med tjejerna. Jag älskar mina mexikanska tjejer, dom är bäst. Mer om dom i nästa inlägg.

Puss.