Hej hjärtan.

Jag är hemma nu. Chris gör sallad. Mamma grillar. Hunden är blöt från dopp i sjön, efter en helvetesresa har jag äntligen honom och Farid hos mig. Igår stod jag och grät en skvätt på 5th Avenue i ett stekhett New York, idag är jag hemma och allt känns precis som det ska. Det blev inte nån mer shopping, men det var bara bra för min ekonomi. Kan säga såhär ändå, det var extremt nära att vi inte kom hem överhuvudtaget. Tre extra dagar i ett New York med 30+ och Memorial Day Sale är väl en dröm för de flesta, men alltså.. den där staden tär på en, bara efter ett par dagar. Den är SÅ jäkla intensiv. De finaste stunderna spenderades i små klänningar på uteserveringar, ätandes cheesecake och drickandes öl tillsammans med världens snyggaste iranie.

Berättar mer imorrn missar, måste verkligen få vila en stund. Äta mat och dricka vin. Men vi hörs imorrn med tusen bilder. PUSS.

Hej alla barn!

Vi har inget internet på vårt mini-rum på vårt hotell. Det är 25 grader i New York, så vi ska ut igen. Sitter på Starbucks nu. Men ville bara säga hej. Och vi mår bra. Tokbra. Middag på Brass Monkey ikväll, och sen Shrek 4 vid Times Square.

Jag har shoppat också! Det får ni se snart. Forever 21 här är gigantiskt. Imorrn flyger vi hem om allt går som det ska. Nu ska vi nog iväg till Central Park och lägga oss i solen med jycken en stund. Fan, har så mycket att berätta för er. Får ta det sen.

Loves.

Puss.

Sista, sista. Fin body. Väldigt fin klänning. Och så den där stickade tröjan igen. Gah. Cravings.

Puss!

Okej. Nu säger Aftonbladet att Katla kan börja spy galla. Det är en annan vulkan. Jag hoppas verkligen att den väntar en vecka, för vi vill verkligen kunna åka hem till Sverige som planerat.

Däremot vill jag att mina tre vackra tjejkompisar förbereder sig på att Barcelona kanske blir inställt. Jag har det i bakhuvudet. Förbered er då också på att inte få några stålar tillbaks.

Så. Så slipper man bli alltför besviken om Katla vaknar. Var inte Katla den där grisen i Bröderna Lejonhjärta förövrigt? Typiskt Katlor att skapa bekymmer.

Nu är klockan halv elva på kvällen och vi ska TVÄTTA. Suck.

Puss.

Förövrigt säger jag "besiktiga" i den här videon. Och det heter väl ändå "besikta"? Eller? Jag börjar på riktigt tappa svenskan. Det är läskigt, och ganska häftigt på samma gång. Tänk att jag lever i ett annat land så länge att jag glömmer ord ur mitt egna språk.

Här är en hej-då-san-francisco-video. Den sista ur denna lägenheten. Det har varit en omtumlande tid.

Puss.

Vad heter grejen man sover på? Det är frågan och här försöker Farid fundera ut svaret.

Eh, varför handlar inte Sveriges tjejer upp Scorett? De här är par jag inte sett på nån än så länge. Det sista paret har ifs inte kommit ut än, dem ska jag haffa så fort jag kommer hem. Kommer bli perfekta till min vita crochet-klänning. De grå med fransar är sååå min stil också, dem ska jag kolla efter samtidigt som de svarta klumparna. Sjukt snygga skor.

 

 

Mmmmat. Frukost: Våfflor med grädde, sirap och färska bär från Honey Honey-cafét. Middag: Potatis med rosmarin, kryddig korv, rödkål, avocado och ägg i en färgglad röra. Gott, gott, gott.

 

Hej missar.

Det känns som jag ska åka hem i övermorrn, men så är det ju inte. Glömmer bort att vi ska till New York hela tiden. Vi landar vid 17:20 tror jag, då ska vi åka till hotellet, checka in och så ut med hunden. Fredag, lördag, söndag vet jag inte vad vi ska hitta på. Vädret får avgöra. Är det sol kommer vi hänga i Central Park, är det regn kommer vi hitta nåt stort bibliotek att gå bort oss i. Det blir bra oavsett.

Jag sydde i fem timmar igår. Så jäkla skönt att ha allt klart, och ganska mysigt att sitta och sy. Fixade en maxikjol och en långklänning, klippte av en bit för att dom var för långa och sydde sen igen för att dom inte ska gå sönder. Ska nog fortsätta sy idag. Det är otroligt lugnande.

Vad ska jag mer säga.. det känns så konstigt nu, att gå från hundra till noll efter att skolan slutat. Jag hinner inte känna efter hur det känns att lämna San Francisco, och jag kommer väl inte hinna känna på Stockholm innan vi sticker till Barca den 8:e juni. Då ska jag lämna Farid en vecka.

Det har gått tre månader sen jag var helt övertygad om att det vi hade var slut. Det svåra är långtifrån över. Det är helt sjukt hur man bara vill att det ska funka, man tänker "men det här går ju, det här borde vara så lätt, vi älskar ju varandra", men det är alltid mer komplicerat än så. Vi vill att det ska vara lätt. Det var lätt, för tre månader sen. Oj, så lätt det var. Nu är det svårt och jag har varit nära på att bara skita i allting flera gånger.

Men att lämna honom skulle vara den enkla vägen ut, och jag är ingen quitter. Jag ville bara att det skulle vara lätt den här gången. Jag behövde nånting lätt. Men jag försöker se på honom som jag ser på allt annat i mitt liv, och ge lika mycket som jag ger allt annat - familj, vänner, skola, jag är lojal som en åsna och de/det jag älskar ger jag hundra chanser. Så jag antar att han förtjänar en andra.

Snark. Deprimerande att skriva om. Helvete. Jag ville bara att det skulle vara lätt.

Puss.

Jag har definitivt kommit över mitt ursprungliga hat för assymetriskt. Topshop hjälpte till. Otroligt fina vårnyheter hos dom, paletten prickas in som alltid. Tänkte tipsa, nu har dom släppt en crochet-cover up för knappt 300 spänn. Playsuiten är väldigt fin också, med en dragkedja längs med framsidan. Duktig Topshop.

Just nu spanar jag in behind the scenes från vackra Robyns nya här.

Inspiration. Idag ska jag sy i massa kläder, fast först ska jag rensa lite.

Älskar ljust mintgrönt just nu, den färgen är så jäkla snygg till beigt och mörkgrått. Älskar running shortsen också. Snickarbyxan är till Elin, den var fin tycker jag! Med små blommiga fickor. En leopard tote är bra att ha, jag som är ganska dålig med smycken kan bara slänga den över axeln till en vit tshirt och jeansshorts. Lätt obsessed med leopard just nu.

Puss!

Hej älsklings.

Idag ska det rensas och städas och packas och alla andra vidriga saker som har med flytt att göra. Har ni nånsin tänkt på en grej? Du blir aldrig yngre än du är just i denna sekund. Jag vet. Rysningar. Men så är det. Jag stör mig på att jag börjat få fina linjer kring munnen, jag som slutade röka (två år i sommar, säg FAN vad duktig du är) för att inte få det. Men tror det har väldigt mycket med hudkvalité att göra också, genetik, ni vet.

Det här med plastikoperationer och Botox och Juvederm och allt vad det heter är jag totalt fascinerad av. Att en tjej som Alexandra, alltså Kissie, springer runt och opererar brösten tycker jag är trist. Stora bröst verkar vara jobbigt. Då är det liksom alltid det första folk ser. Jag har B i storlek, och självklart har jag drömt om att ha större, precis som jag antar att folk med större har drömt om att ha mindre. Bröstoperation kommer jag aldrig göra, om jag inte får cancer eller liknande. Lyfta brösten kan jag däremot tänka mig! När man blir äldre.

Men botox och sånt då. Jag tycker det där plastiga är så jäkla osexigt. Karaktär är helt klart viktigare än en slät panna, det finns tusen minnen i varje rynka. Men jag är inte främmande för att testa. Kanske inte botox, men det finns nåt annat som jag inte kommer ihåg namnet på nu, nåt som till skillnad från botox inte förlamar muskeln. Det kostar typ 2000 spänn per spruta och så blir du av med rynkor, det fyller ut huden på nåt sätt. Så håller det i typ ett år. Jag har aldrig haft strålande hud, och det skulle jag verkligen vilja ha nån gång i mitt liv. Kemiska behandlingar och sånt där kan jag också tänka mig, men inte den där syraskiten. Alltså, syra i ansiktet? Det låter efterblivet.

Hmm. Ja. Heidi Montag tycker jag också synd om. Hon som var så söt innan. Och sen har vi grabbarna, som bara blir snyggare med lite linjer. Orättvist, kan tyckas, men jag tror det helt är vår egna uppfattning som skapat det där. Tjejer åldras inte fulare än killar. Det tror vi bara för att media talar om för oss att det är så.

Nu ska jag äta frukost.

Puss.

Klockan är tjugo i fyra på morgonen. Vi sov mellan 21-23, sen gick vi ut med hunden, så tröttheten har inte slagit till än. Vi är så sjuuukt uttråkade också. Men jag glädjer mig åt mellan 26-30 grader i New York under dagarna vi är där. Ändras väderrapporten till regn så gråter jag.

Vi har spelat tjugohundra spel på addictinggames.com, de flesta efterblivna. Men nåt måste vi roa oss med. Skitsamma, nu ska vi sova.

Pussnatt, och ja, jag är precis lika sliten som jag ser ut.

Två saker jag ska spana in på Monki när jag kommer hem om en vecka (!). Fin stickad tröja och khaki-shorts. Släpps i maj och juni.

Om att ta trenderna och skapa sin egna stil. Den här tjejen prickar in allt: khaki, boyfriend-shorts, nät, lager på lager, Wang-flätan, boots, strumpor i skorna, leopard, nitar. Och hur snygg är hon? Väldigt snygg.

Igår var vi ute i Castro. Dansade som galningar på The Café. Sjukt bra mixtapes körde dom, förvånansvärt nog. Men lite Abba slank det in på sina ställen. Jag blev i princip våldtagen på dansgolvet, fick inte vara ifred. Folk som drog mig hit och dit och skulle dansa och så vidare. Det är kul först, men jag är lite allergisk mot folk som sliter i mig. Så vi satte oss vid sidan av en stund.

Efter Cafét gick vi vidare till The Midnight Sun och tog en öl innan vi åkte hem. Idag är jag trött. Ska ut med jycken nu och sen sy i lite kläder tror jag.

Puss.

Hon är tillbaka. Min ängel. Ett halvår efter att hon fött barn. Nej, men vadå, sådär tänker jag också se ut ett halvår efter jag föder unge. Nej, det tänker jag inte förresten. När jag föder barn tänker jag göra som Zytomierska - hyra en stuga ute vid vattnet och isolera mig i två månader. Dricka vatten, äta jordgubbar med socker och bjuda in alla vänner så dom får titta på min gudomliga bebis.

Jag kom på det här för typ en vecka sen och vilken chock jag gav mig själv. Om jag och Farid skaffar barn, då är det liksom stor chans att ungen blir brunögd och brunhårig. Alltså. Vet ni hur konstigt det skulle kännas för mig? Jag har alltid föreställt mina ungar som blonda, feta små yrväder som äter lera. Precis som Chris och jag var när vi var små. Men med Farid så kan det mycket väl bli en storögd, krullhårig liten tott. Med brunt hår. Och massa fräknar. Farid sa "men då får vi väl adoptera en blond unge!", haha, men riktigt så desperat är jag inte.

Sidetrackade mig själv lite. Här är hon i alla fall. Lima i spanska Vogue.

Puss.

Det här händer varje månad:

Jag börjar bli irriterad. Det smyger sig på. Allt Farid gör är fel. Hjälper han mig med nåt så vill jag att han ska sluta. Hjälper han mig inte så är han dum i huvudet. Jag grinar som ett barn åt halvkassa reklamfilmer, jag är hungrig som ett djur och biter ifrån så fort nån pratar med mig.

Det värsta är svängningarna. Jag går från livsglad och kärleksfull till dödsfarlig Svarta Änkan på två sekunder. Och så står jag där varje gång och frågar mig själv - vad är det som pågår?

PMS. Såklart. Det är helt sjukt hur hjärnan glömmer det här varje månad. Jag blir fly förbannad, sen står jag där och fattar ingenting. Tills datumet slår mig, just fan, nu är det dags igen. Så fort jag kommit på vad det är ber jag om ursäkt till Farid och säger att han får hålla ut några dagar nu. Alltid värst för mig dagarna innan, vet inte hur många det funkar så för.

Nu ska jag duscha och gråta lite. Eller skratta. Vi får se vart jag ligger när jag kommer in i badrummet. Jävla, jävla mens. Jag är glad att du är ett tecken på att jag är frisk och vital, men jag hatar dig i alla andra avseenden. Du är sämst.

Puss.

Hmmm hej!

Ikväll blir det bögkväll i Castro. Så får man säga, för det är sant. Alex tolv syskon är här och vi ska ut och svänga våra rakade (nåja). Annars har Farid börjat rensa så smått och jag ska äta grillad majskolv. Med smör.

Puss.

Rebecca, du är en dröm.

Hej mys.

Vi har precis kollat klart Grey's Anatomy-finalen - JÄVLAR SÅ BRA - och nu är babe ute med jycken. Vi har också ätit massa jordgubbar och skrattat och träffat på Mindy och Yaz på stan och fått alla papper signade för hemresan. Sitter och surfar runt, självklart har nu shopnastygal fått in den perfekta stickade tröjan. Fast jag hade nog ändå inte betalat 82 dollar för en stickad tröja, känns som att H&M får komma ut med en hälften så dyr version snart. Komiskt att man vill ha stickat på sommaren.

Just det, vi har bokat hotell i New York också. Kommer inte vara ute i Queens den här gången, lägenheten vi hyrde över nyår var inte tillgänglig. Nu bor vi mitt på Manhattan, två minuter från Times Square. Hundar tillåtna, economy room med shared baths. Jag klarar det mesta i sunkighet så länge det finns ett fönster och inga kryp. Sjukt kul med bra läge i alla fall!

Puss, här får ni en perfekt outfit förresten. Allt från shopnasty.

Bra bakismat. Fin fredag. Hörs imorrn fisar.

Puss.

Hittade den här hängades vid kassan och bara log när jag såg den. 200 kronor, ungefär, från Fashion Against Aids-kollektionen. Jätteskönt material och fint mönster. Jag älskar urringningen och hur ärmarna faller. Det blir mycket mönster för mig i sommar, sista bilden är på alla mönster ur min garderob.

Från vänster: H&M, H&M, H&M, H&M, Urban Outfitters

Gud. Bakis. Orkar inte berätta om igår riktigt än. Men bilder ska ni få. Vi raggade upp två svenska töser på Spring showen, tog med dom hem och drack alldeles för mycket innan vi stack vidare till efterfesten för att skaka röv. Har sjuuukt många bilder, här är ett urval. Älskar bilden där Lucas tittar på oss, haha. Bella hade på sig en skitsnygg klänning från Fashion Against Aids, förövrigt, jag plockade hem nåt därifrån idag också. Vad får ni se snart.

Puss!

Det är strålande varmt i SF. Så skönt efter en tids kyla. Tack mamma och pappa för mitt grymma pigment, har suttit ute i tre timmar och fått en rejäl dos färg. Ska vila ett tag och sen börja göra i ordning mig. Ikväll är det slutfesten, Spring Party vid Bentley Showroom några blocks härifrån. Farid kom fyra tillsammans med sin grupp för en riktig client pitch, och hans grejer kommer visas på festen. Jag vet inte om jag kommit med ännu.

Alla som går ADV-linjen har fått speciella kort för att komma in, på framsidan står det "Old Money. New Ideas" vilket är ganska fyndigt. På själva entrékortet står det "You've been approved", haha. Om det är som tidigare år så blir det gratis käk och fri bar. Älskar de här festerna, uppstyrda och härliga. Farid är jättefin i svart skjorta och kavaj. Jag vet inte riktigt vad jag ska ha på mig än.

Efter showen drar vi hem, hämtar en jacka, går ut med hunden och sen är det vidare till efterfesten på Ambassador. Ikväll kommer bli en perfekt avslutning på den här terminen. Kameran följer med, i alla fall på första rundan.

Puss!

Ja tack till de perfekta vårfärgerna från Chanel. Typ 200 spänn per lack, skulle ärligt talat aldrig i helvete betala så mycket för ett nagellack. Men fint är det!

Vad är det här, typ nionde kollektionen hon släpper för Topshop? Relativt ointresserad av vad hon har att erbjuda designmässigt, men herregud, hon är lika magisk som för tio år sen:

Spikad. H&M:s höstkollektion 2010. Det här är det bästa med SF, hysterin kring H&M:s släpp är inte lika stor här (förutom när det är samarbeten med designers). Så borde inte vara något problem att haffa denna. SJUKT snygg.

Min älskade vän Alex är så duktig på att rita. Helt fantastisk. Han kommer till Sverige den 11:e juli och stannar i två veckor. Något som suger röv är att de två veckorna naturligtvis råkade bli mina två tyngsta veckor på Systemet. Har åtta 12-timmarspass under veckorna han kommer. Men ska skicka till chefen och kolla om det går att byta en eller två av dagarna. Hursomhelst, Alex har försökt läsa min blogg ett tag nu, haha, så:

I'm so proud over you dollface!! Amazing final. Sucks that you can't come with us to the ADV Spring Show Party tonight (they only allow ADV students, stupid f-ckers), but we'll see you soon. And as you know - can't wait for you to come to Sweden! I'll tell God I'll kick his ass if he makes it rain during your visit (like in actual rain, not in money or boys, that's eternally welcomed) Love you!

Platåer från Topshop. Snart på en modebloggare nära dig.

 

Elin skrev om att det viktigaste livet lärt henne är att allting blir okej i slutändan. Helt otroligt att man kan göra så olika saker med sina liv och ändå ha exakt samma slutsats. Har lagt upp den här bilden nån gång på bloggen, här kommer den igen. Det var det första jag skrev på vår tavla när vi flyttade in i lägenheten förra hösten:

Precis som Elin, så sammanfattar det allt vad jag lärt mig de senaste åren. Pratade tidigare i våras med Farid och vänner om att tatuera in den här raden på handleden. Har sparat tusen bilder på skrifter vid handleden efter jag hittade det ordspråket, fömodligen går det att göra snyggt om jag bara hittar en bra tatuerare. Hoppas på att göra den i slutet av sommaren.

Jag ville bara skriva om det. För Elin hade kunnat säga många saker. Hon hade kunnat säga att livet lärt henne att jobbar man hårt, så är vinsten stor. Hon hade kunnat säga att håller man ut genom svåra tider, så växer man som person. Hon hade kunnat säga att kärleken övervinner allt (men jag tror både hon och jag är av uppfattningen att det krävs en hel jävla massa fler saker än kärlek för att förhållanden ska funka).

Hon skrev inget av det. Hon skrev att i slutet, så löser det sig alltid. Oavsett vad. Och det är exakt likadant för mig. För mig är det sant, och vackert. Och det kommer vara sant, och vackert, under resterande period av mitt liv. Därför har jag det på tatueringslistan. Hade inte tänkt säga nåt innan jag gjorde det, men vill bara tala om för Elin att jag tror på det också. Jag vet att varje gång jag skulle se ner på min handled skulle det skänka mig ro. Och det är den finaste känslan en tatuering kan ge.

Everything will be okay in the end. If it's not okay, it's not the end.

Ska förklara vad jag menar med billig vs dyr leopard:


Topp: Yesstyle, typ 100 spänn

 

Långklänning Marchesa, typ en miljard spänn

Väldigt tydlig skillnad. Jag hatar när kläder ser billiga ut. H&M kommer undan med det ibland, men på leotyg är det så oerhört tydligt. Antar att det är den där gula tonen jag inte riktigt tål. Snark. Ska tänka ett tag.

Puss.

Såg den i skyltfönstret, tappade andan. Omöjligt att gå förbi. Lämnade tillbaks boken jag köpte efter jag läst ut den (älskar return policys i USA), så ser detta som ett byte. Lite osäker fortfarande dock. Gillar inte H&M:s leopardmönster överlag, det ser alltid så billigt ut. Helst ska trycket vara tätare och mörkare. Men jämförde den här skjortan med diverse jumpsuits som hängde i butiken, och den är mycket bättre. Inte perfekt, men för 200 spänn kanske det inte spelar nån roll? Den är i alla fall lätt transparent, och det är min eviga drog.

Drog på mig min etno-kjol från Forever 21 (50 spänn) bara för att prova till, och jag älskar missmatchningen av mönstrena. Det lutar definitivt åt att den får stanna. Vad tycker ni?

Så fort den här veckan är över ska jag:

- Cleana upp designen på bloggen
- Se över mina tider på sommarjobbet
- Packa (!)
- Spendera en hel dag i en park med Lukis och Farid
- Pussa alla mina bästa vänner hej då (och glädjas åt att jag har tre klasser med dom nästa termin)
- Räkna budget för sommaren och hösten
- Göra kreativa saker från hjärtat
- Ha en avskedsfest

Femton veckor har gått. Det känns helt absurt att vi lämnar San Francisco nästa vecka. Hem för ännu en sommar av slit, och så tillbaks på hästen igen. Jag tror fan man måste vara konstruerad på ett visst sätt för att fixa att leva såhär. Igår sa jag till Farid: "Jag längtar tills vi har pengar." Och han sa: "Jag med." Samtidigt så vet jag att när vi väl är stabila kommer se tillbaks på det här med saknad.

Vi får se hur det blir till julen 2010. Har ingen aning om vi kommer åka hem, förmodligen inte. Nästa sommar vill vi bägge stanna i San Francisco, vi ska slita för att få internships bägge två. Allt löser sig i sinom tid. Men jag tycker om att se framåt.

Puss.

Nu ska jag sova. Men först tänkte jag visa ett par av favoriterna i sommar.

Kväll: Block-klänning med turkost halsband. För kyligare nätter, blommig kjol med mjuk, printad tshirt.
Dag: Jeansshorts, jeansshorts, jeansshorts. Nitar (har inte tröttnat), slapp tröja och rutig skjorta över.
Strand: Över min korallfärgade bikini (kostade över 1000 spänn förra året, köper INTE en ny på ett tag) kommer jag köra antingen en virkad klänning eller en öppen, vit skjorta. Tribalhalsbandet hänger på.

Sorry för de korniga bilderna, fotade i kolsvart rum på självutlösare.

Pussnatt.

Vi har fått låna en Canon Eos 500D av en norsk kompis här i staterna. Den. Är. Grym. Inte bara tar den fantastiska kort (krispighet, färgdjup, snabbhet), den filmar också! Här är lite bilder Farid tog igår. Filmer kommer komma upp så fort jag klippt och trixat lite. Älskar att klippa filmer. Nu funderar vi i alla fall på att köpa en sån här kamera, Farid är tveksam eftersom han är Nikon-bög. Jag är illojal som vanligt och byter märke utan problem. Cirka 8000:- kostar den med standardkit. Alltså, filmkvalitén är så bra att vi utan tvekan skulle kunna spela in egna reklamfilmer med den här kameran. Då är 8 lax ganska billigt.

Veterinären gick bra förövrigt. Lucas fick en pinne uppkörd i arslet och två tabletter nedkörda i halsen. Så det var hans måndag. Han är i alla fall kry som en nötkärna, den lilla grisen. Det är det viktigaste.

Puss.

Suck. Det här är sista inlägget jag gör om detta, lovar.

Nu har nåt smarthuvud gått in på Sandras blogg och skrivit att hon är en fitta och att hon borde ta livet av sig. Det här kan ju omöjligt vara någon av mina läsare, eftersom 90 % inte gillar mig och resterande 10 % har en hjärna. På blogg.se kan man kolla IP-adresser, vet inte om det går med Disqus. Hursomhelst är det inte jag.

Det var allt. Nu sticker vi till veterinären med Lucas. Ses snart.

Puss.

Jag är inte normal. Det vet jag om. Det vet Jenna om. Och Farid. Jag bryr mig inte om att vara omtyckt. Jag har inga problem med att utesluta folk på grund av att vi har olika åsikter. Fråga mig inte varför, men så är det, och det kommer inte att ändras. Har jag en tråkig person i min närvaro så slutar jag umgås med henne. Hon behöver inte ha gjort något ont. Det räcker med att hon är tråkig. Sånt orkar jag inte med. Jag orkar inte med osäkra människor heller. Livet är för kort. Att folk aldrig förstår det. Igår var jag 12. Idag är jag 23. Livet är för kort. Jag har inte tid för folk som inte intresserar mig.

Så enkelt är det. Och det här är ingen roll jag spelar i bloggen - det är sån jag är. Det räcker med att du är tråkig för att raderas från Facebook. Jag vill göra många saker här i livet. Jag vill gosa med min hund. Jag vill älska Farid. Jag vill resa med mina tjejkompisar. Och på riktigt har jag ingen plats för ointressanta människor. Folk jag inte ser upp till. Det är inte värt det. Livet är för kort. Tiden jag spenderar på att försöka prata med er är tid jag aldrig får tillbaka. Det är tid jag skulle kunna skratta.

Det är tid jag skulle kunna skratta.

Så enkelt är det. Ger du mig inte en känsla som når upp till den man får när man skrattar - DÅ ÄR DU INTE VÄRD DET. Så lever jag mitt liv och så tänker jag fortsätta leva mitt liv. Gillar ni det inte, vänd er till nån annan. Jag bryr mig innerligt inte.

Puss.

Virkat, fransar, transparent och nät i grått, grönt, svart, vitt och korall. Det är hela sommaren 2010 för mig. Vet exakt vad jag är ute efter. Nu gäller det bara att hitta till rimliga priser.

Hej missar.

Idag är det sjukt stor rolig festival här i SF, men vi har ingen tid att gå på den. Känns trist. Jag måste skriva en POV på 3-5 sidor där jag jämför två olika böcker. Segt. Är jävligt trött på att skriva långa uppsatser, det känns som det hör till gymnasiet. Längtar efter att få vara kreativ, men det blir inget mer sånt den här terminen.

Nu ska vi ut med stackars jycke. Klockan är över tolv. Så här länge brukar han inte få vänta. Ses snart. Jag lämnar er med en bild på min syster, hon är så vacker att jag tappar talförmågan när jag ser henne. Hon är också den personen jag utgår från när jag väljer mina konflikter. Jag måste ha energi kvar till henne, och till min familj. Så fort någon solkar ner det så vänder jag mig om och går. Det senaste året har så mycket skit förstört min familj att jag insett vad som verkligen betyder något, och i princip tänker jag såhär om varje ny människa som kommer in i mitt liv - skulle jag ta hem den här personen? Skulle jag introducera den här personen till min familj? Är den här personen värd att träffa min syster? I många fall är svaret ja, och i många fall är svaret absolut inte. Då är det tack och hej.

Puss, saknar dig så mycket, ska bli så skönt att se dig frisk när jag kommer hem.

Nu är jag trött. Trött på att tjejer ska skriva långa inlägg som hånar mig, på grund av att jag skriver om att tjejer aldrig lyfter upp andra tjejer (den totala dubbelmoralen är iofs komisk). Trött på att tjejer som säger att jag är en inspiration är tjejer jag inte vill inspirera. Hycklare, seriemördare och bara en stor, svart klump av dålig energi. Besviken, eftersom den senaste i raden var någon jag faktiskt trodde var smart. Det är så intressant att det här är människorna som dras till min blogg. Dom säger att jag är grym, men dom tar första chans att skjuta ner. Dom kopierar min stil, lägger upp videos och bilder jag lagt upp, skriver inlägg baserat på inlägg jag skrivit, och under allt det här ligger det en illvilja och noll chans till connection. Jag säger det. Svenska tjejer är inte för mig. Nina Åkestam och ett utvalt gäng andra ska jag befrienda när jag kommer hem. Resten är jag sååå över. Jag är så tacksam över pärlorna jag hittat. Med det tar jag och somnar. Här får ni nåt roligare. Det är vad jag ska fokusera på också. Haha. Kul video, faktiskt.

Puss!

Nu kommer jag ihåg varför jag brukade provocera på min förra blogg. I mitt skrivande har jag alltid älskat att väcka känslor. Det har, på riktigt, inte spelat någon roll om folk hatar mig efter texten. Istället är det ofta det jag är ute efter. Jag är allergisk mot mellanmjölk och har alltid varit en människa man antingen älskar eller hatar, och det är så jag vill ha det. Nu har Sandra reagerat extremt starkt på vad jag skrev om attityden bland svenska kvinnor. Ni får leta upp hennes inlägg själva om ni vill se. I kort så sa hon att hon lackar på att jag pratar om att tjejer är sämst mot varandra, eftersom det inte är stämmer.

Jag säger som Blondinbella sa för inte så länge sedan - det är ett faktum. Kvinnor slår ner istället för att lyfta upp. Och för att generalisera mindre - jag pratar om kvinnor i samma åldersgrupp. Som pluggar samma sak. Eller som har samma killkompisar. Eller som jobbar på samma arbetsplats.

Det är inte som att det här är en sensationell upptäckt, eller en idé jag tvingat fram för att få er att gapa lite om generaliseringar. Att du, Sandra, skriver om att du lever mitt i en cirkel av älskvärda kvinnor har inte med diskussionen att göra. Det gör jag med. De kvinnor jag omger mig med är alla starka och vackra och intelligenta och älskvärda. Men det har uppstått här i USA. I Sverige hittade jag aldrig det där (förutom i enstaka tjejer - grupper har aldrig någonsin haft en generell älskvärd stämning). Och det fascinerande är att det är samma sak med svenska tjejer som kommer hit till SF - det går helt enkelt inte. Relationerna utgår aldrig från en vilja att lyfta, det utgår från missunnsamhet. "Visst, det är väl okej att det går bra för dig, så länge det går bättre för mig" (precis som Annelie bekräftade i och med ett inlägg hon skrev precis efter jag gjort henne förbannad). Min poäng här är denna:

Väldigt ofta i Sverige händer det att en högre uppsatt kvinna sträcker ned en hand för att hjälpa de som är under. Blondinbella som föreläser om entreprenörskap och självförtroende, bland annat. Hon sträcker nedåt, då är det lätt att hjälpa. Men hur ofta ser man att en tjej sträcker en hand åt sidan och försöker hjälpa en annan? Att en tjej på samma villkor som sin nästa tar varje chans till att hjälpa upp denna person, samtidigt som hon försöker lyckas själv? Det händer inte. Är det mer att kräva? Naturligtvis. Är det långsiktigt bra mycket mer givande än att försöka lyfta själv? Absolut.

Jag fortsätter använda Bella som exempel, hon är ju en stark, svensk tjej och om nån borde kunna framhäva det du pratar så varmt om, Sandra, så är det hon. Men tyvärr.

Hon pratar stort om att hon anställer folk som 19-åring, det stärker Sverige. Sant. Hon lyfter fram sin stylist och sin assistent i bloggen som varumärken, och dom är ju jämnåriga kvinnor? Visst. Men, dom hotar inte Blondinbella på nåt sätt. Dom har en helt annan inriktning. Det mest naturliga för Isabella borde vara att hylla andra entreprenörer i samma ålder, exempelvis en annan storbloggare, Kenza. Varför gör dom inte ett event tillsammans? Hur mycket folk skulle inte det dra? Två av Sveriges största kvinnliga bloggare, unga, snygga, framgångsrika. Pengar finns att tjäna, ungdomar finns att inspirera. Ändå händer det inte, och har aldrig hänt under de tre-fyra åren dom bägge varit stora. Av den enkla anledningen att dom är kvinnliga konkurrenter. Jag inser att inte alla kommer köpa det här, men så ser jag det. Motargumentet skulle vara "varför skulle Blondinbella fokusera på att lyfta fram Kenza, hon är ju redan stor? Det är ju mycket bättre att hon lyfter fram folk som inte synts än!". För det första så gör hon inte det heller. För det andra så funkar det där bara för personlig vinning. Att lyfta en annan kvinnlig entreprenör skulle bara vara positivt för hennes läsare. Men det skulle kunna vara negativt för henne själv. Därför, och bara därför, gör hon det inte. En kvinna i Sverige gör ingenting för att lyfta en kvinna i samma ålder, om det inte är en nära vän/släkting.

Sen jag kom till USA har jag blivit erbjuden internships av tjejer jag knappt känner. Dom har sett mig designa och tror på mig. Det här är tjejer som pluggar till exakt samma sak som mig och som är i exakt samma ålder. Dom gör det utan egen vinning. Jag blev helt ställd och min första tanke var "det här skulle aldrig hänt i Sverige".

Vill klargöra en sak för dig också, Sandra - du antyder att jag säger att alla andra håller på så här, men inte jag. Det stämmer naturligtvis inte. Jag är också formad av den svenska jantelagen och av alla sviniga tjejer jag mött, därför ser jag alltid till mitt bästa innan jag hjälper en annan svensk tjej. Jag litar helt enkelt inte på dom, och ingen tycker det är mer synd än jag. Nu kanske du kan räkna ut om jag har den attityden även mot amerikanskor? Nej. Jag har delat med mig av hemsidor, inspirationskällor, typsnitt, jag har till och med gjort tjejers läxor åt dom när dom inte haft tid. Detta på grund av att jag känner att jag får samma tillbaka. Detta i jämförelse med när jag visade en idé för en av de svenska tjejerna jag bodde med, och hon snodde idén rakt upp och ner utan att skämmas. Det är skillnad. Tro mig.

USA inte är nån sorts hjälte i den här diskussionen. "The American Dream" står mycket för att man ser till sig själv först. Men Sverige är inte så jämställt som vi föreställer oss. Inte i statistiken och inte heller i verkligheten. Jag vill också klargöra att den här diskussionen inte har någonting att göra med hur killar funkar. Du tog upp, Sandra, nåt om din barndom och att du hängde med grabbar för att du trodde det var coolare. Igen, det är inte det jag pratar om. Jag pratar enbart om attityden tjejer emellan, utan jämförelser med det andra könet. Och faktum är att vi har mycket, väldigt mycket, att förbättra där.

Jag tycker såklart att du har helt fel i det du säger om att jag infekterar frågan genom att diskutera den. Det här är något vi måste diskutera. Punkt. (Det roligaste i ditt inlägg var när du skrev att man befinner sig på en underutvecklad plats på jorden om man har småsinta tjejer omkring sig. Det är ju naturligtvis precis tvärtom. Ju mer utvecklad stad, desto större konkurrens. Men enligt din filosofi, googla gärna San Francisco och sen Stockholm. Om ordet underutvecklad kommer upp bland de 18.000 första träffarna så lägger jag mig omgående.)

EDIT: Har nu läst igenom ett par sidor av din blogg. Hade jag gjort det innan hade jag inte ens orkat konstruera det här inlägget. Du vill bli copywriter och du hatar folk som följer trender? Lycka till i reklambranschen. Herregud.

Pics from last night. Jag använde mitt smink från Sephora för första gången, köpte ögonskuggor och eyeliner. Heter det fortfarande så? Ögonpenna? Vet fan inte. Hade typ ingen mascara på mig, för mina ögon kliar så mycket av det, men nu när jag tittar på bilderna ser det ganska mörkt ut ändå.

Vi tog en öl och en shot på Sugar Café innan vi gick ner och dansade i Cellar. Farid var så jäkla trött att det blev en tidig hemgång. Han snarkar fortfarande. Jag ska laga frukost.

Puss.

Min pojkvän är en art director. Nu måste jag bara få honom att inse det. Titta, så otroligt duktig han är.

Ja tack från H&M:s sommarkollektion.

Jag döööööööööör. Emil, kan du köpa en så jag kan gosa? Pleeeease.

Fick i läxa att skriva ett Artist's Statement i min onlinekurs. Det handlar bara om att förklara varför du älskar det du gör och vad det betyder för dig. Det är så kort, så tänkte att ni orkar er igenom det:

When I was in pre-school, I used to substitute the teachers reading stories for the other kids. Words were my passion and I did anything for the opportunity to stick my head in a book. As I grew older, interests changed, but the words wouldn't let me go. In high-school, I kept killing time building sentences in my head or tapping words with my fingers, as if in front of a keyboard.

It's still like music to me; sentences are lyrics and there's a rhythm in every word like there's a melody in every song. I never thought there was a real place for words in advertising. When I realized that there's actually a profession solely focused on words - that's when I knew I was going to be a copywriter.

During college, I have learned to think visually. You have to be able to do that as a copywriter. It strengthens my relationship with words, it develops it. Also, it's brought me to the realization that design is ultimately connected with words - one can't exist without the other. I keep exploring the world of advertising and I've figured out why I love it so much. Just like in pre-school, I get to tell stories. Convey an image with words, or the other way around. It just keeps giving, and I'm forever grateful that the teachers from my early years let me descend into what seems to become a life-long passion.

Jag, Chris, moster Ewa och kusin Therese

Det här är den nyaste favoriten. Alla tjejer som bantar, det är såhär en riktig kvinna ser ut. Och alla killar som inte tycker det är hjärnknullade av media.

Låten är gammal, nåt b-spår från 2008 tror jag. Videon är ny. Efter typ halva dyker hon upp i en svart, kort, transparent kreation som fick både mig och Farid att gaspa efter andan. Fenomenet Beyoncé är minst lika intressant som Rihanna. Men hur bra det än gått för Ri så är det bara Beyoncé som kommer undan med att vara ensam karaktär genom en hel video. Jag lovar. Inte ens Madonna fixar det.

Puss.

Det känns lite som jag har på mig 2000-talets motsvarighet till tracksuiten idag. Känner mig väldigt åttiotal, haha, men det gör jag alltid när jag har en tröja som glider ner över axeln.

Just det, måste visa er en annan helt sjuk sak också. Är det NÅN där ute som har samma problem? Mitt jävla hår växer snabbare på vänster sida än på höger! Alltså, haha, hur fan är det möjligt? Jag är ju helt efterbliven. Det är inte lite skillnad heller, det är minst fyra-fem centimeter. Förklara, nån.

Puss.

Det är så skönt att ha tid att slappna av lite, ni förstår inte. Har varit absurt mycket att göra hela terminen egentligen, men framförallt nu sista fyra veckorna. Har fortfarande läxor tills nästa vecka, men det är ingenting i jämförelse mot hur vi haft det tidigare.

Så nu tar jag bara tid för mig själv. Hade väl pressat in Farid i schemat också om det inte vore för att han har YANC-möte idag igen. Dom pitchar en idé till en riktig klient, vilket är ganska coolt. Vinner dom så får dom producera kampanjen på riktigt. Vi får se hur det går. Är väldigt stolt över honom hursomhelst, han var uppe hela natten, har inte sovit en blund. Och slutprodukten är helt otrolig. Han är extremt duktig som art director.

Hursom. Jag ska mysa med Lucas. Pluggandet ligger på hyllan en liten, liten stund till. Min hund och jag ska ner till Sephora och köpa smink. Jag fick mersmak efter plåtningen, det var så länge sen jag var rejält sminkad att jag blev helt chockad när jag gick förbi en spegel. För första gången sen jag var 18 kände jag "DAMN!". Haha. Så det vore ju nice att ha produkter hemma att fixa med så jag kan känna så igen. Vi ska förmodligen ut ikväll också, med våra kära amerikaner.

Det är det enda jag tycker är synd med den här terminen. Som ni vet kom det massa Berghs-människor även i år. Och dom var hur trevliga som helst. Snygga, dessutom. Vi gick ju på deras inflyttningsfest, jag tyckte om varenda människa, men framförallt ett par-tre stycken. Så down to earth och vänliga och roliga att festa med. Och vi har sprungit runt lite med Anton sen dess, men inte tillräckligt enligt mig. Jag vet inte vad som hände. Vi har bjudit in dom till alla grejer vi haft, men ingen har dykt upp. Jag vet inte hur nära dom står svenskgänget vi hatar, kanske är det därför distans har tagits. Vi kan ju inte styra över vad som sägs om oss och hur det uppfattas (nu vet jag inte om det är därför, men det är en möjlighet).

Det sjukaste är att hälften av de här människorna hälsar inte ens när vi ses ute. Och det är ganska ofta. Dom bara tittar. Jättelänge. Men säger aldrig hej. Självklart skulle vi kunna heja först, men jag vet inte. Det sista jag vill är att tränga mig på, framförallt om dom fått förutfattade meningar från andra människor. Nån anledning måste det ju finnas till att dom inte hälsar. Och jag har ingen aning om varför.

Har tänkt på det ett tag, och jag är lite ledsen över det. Det är befriande för mig när man träffar tjejer och killar från Sverige man verkligen tycker om. Och så, till synes utan anledning, dör liksom kontakten ut. Antingen är det förra svenskgänget. Eller så gillar dom helt enkelt inte oss, haha. Trist hursomhelst. Missförstå mig rätt, dom är fortfarande jättetrevliga när vi väl råkar springa in i varann. Jag vetifan, kanske har dom bara mycket att göra.

Det positiva vänskapsmässigt med den här terminen är att jag kommit närmare folk jag verkligen tycker om. Mindy, Yaz, Amanda, Erica, Carrie. Helt plötsligt har jag tjejkompisar igen. Bra, solida, pålitliga tjejkompisar. Helt jävla underbara tjejkompisar. Och jag är så tacksam för det.

Det hände en grej den här terminen som jag aldrig glömmer, och det var Erica som stod för den, Amandas rumskompis. Vi förkrökade tillsammans innan Adam Tensta-grejen. Det var kul, har inte spenderat nån tid alls själv med henne tidigare. Det faktumet, att vi inte stod varandra så nära, är nog den största anledningen till att det här gjorde så stort intryck på mig. Under Adam-grejen kommer helt plötsligt två av killarna från Berghs psyko-gäng in i lokalen. Mitt hjärta stannade. Ingen av dom gillar hiphop så vitt jag vet, och jag hade absolut inte förväntat mig att se dom där. Självklart ska dom fram och hälsa också, vilket jag aldrig kommer förstå. Farid var vänlig nog att ta dom i hand, jag ville bara försvinna ut i yttre rymden. Aldrig förr har människor gett mig fysiska smärtor när jag sett dom; jag blir yr och mår illa. Mitt i det här så förstår Erica hur det ligger till. Hon hade ingen bakgrundsinfo, men hon måste ha märkt på mig att jag mådde dåligt. Och hon ställer sig precis framför mig och börjar prata. Hon pratar, och ställer frågor, ser mig rätt i ögonen och säger hur glad hon är att hon träffat oss och vilka bra människor vi är, och vilka idioter dom där killarna är. Så fort jag började flacka med blicken så ställde hon en fråga, jag fokuserade istället på henne och min ångest släppte sakta men säkert. Jag kunde le och tacka och säga hur glada vi var för att ha träffat henne också.

Just då insåg jag det inte riktigt, men i efterhand är jag uppfylld utav en sån tacksamhet till henne. Ytterst få människor i den här världen kan läsa mig. Att hon kunde göra det och att hon ens brydde sig tillräckligt för att få mig att må bra, när vi inte ens känt varandra speciellt länge, det betydde så otroligt mycket. Det är en av de finaste saker nån nånsin gjort för mig.

Guuuuud så långt det blev. Puss, önska mig lycka till på Sephora. Jag är komplett retarderad när det kommer till smink och blir alltid pålurad massa onödigt skit. Åh, en primer, du kommer bli skitsnygg. Jag fattar ingenting - det är en genomskinlig olja? Som gör mig blank? Vad exakt är poängen? Väldigt konstigt.

Puss.

Idag har jag gjort precis ingenting. Så skönt har det varit. Gick ned med Farid till skolan och åt lunch, sen lämnade jag hunden och tog en sväng på stan själv. Gick in på Forever 21 och kom ut 180:- fattigare.

Köpte en tshirt (som jag kommer använda som klänning) och tre nagellack. Är väldigt kär i tshirten. Lite för kär. Typ konkurrens-med-Farid-kär.

I övrigt räknar jag budget. Vill kunna åka ner till Distortion och slå ihop danskarna med Farid. Det finns en kärlekshistoria där som inte haft chans att blomma ut.

Just det! Vänner. Nu är det hög tid att surfa in på Forever21 eller Aldo eller nån annan butik, om ni vill att jag ska köpa med mig nåt hem till Sverige. Hög tid. Skynda, skynda.

Puss.

Okej. Nu försöker vi med det här igen.

Jag har i princip inga läxor tills nästa vecka. Så nu kräver jag att nån av er ger mig ett uppdrag. Designa en poster, göra ett kollage, inbjudan till fest, vadfansomhelst. Det spelar ingen roll om ni tänker använda det eller inte. Ge mig nånting att göra av kreativ natur. Kom på nåt. Vad vill ni ha? Ge mig riktlinjer och låt mig försöka. Avundsjuk på Elin som får beställningar på tavlor. Ge mig en beställning! Nu. Jag är gratis.

Puss.

Nu ska ni få se en kampanj jag slitit med de senaste nätterna. Sov sex timmar på två dygn för att bli klar med min art direction-final. Kom in igår som ett jävla vrak. Hade inte ätit middag kvällen innan, ingen frukost heller. Törstig, hungrig, trött och totalt utslagen. Satte upp mina åtta boards och väntade på att läraren, min älskade ad-lärare, skulle säga vad hon tyckte.

Och hon älskade det. Mount Kilimanjaro föll från mina axlar. Den här idén är helt ny, för Boudin Bakery.

Problem
Boudin måste hitta ett sätt att connecta med amerikanska turister för att sälja in sin nya home delivery-tjänst.

Solution
Posters vid domestic flights-gaterna på SF International Airport som uppmanar turisterna att sticka tillbaks till vart dom kom ifrån. Pay-offen kommer när dom väl satt sig på planet. När dom serveras sin måltid så är brödet från Boudin Bakery. Paketeringen binder ihop konceptet visuellt och copyn avslutar idén med en uppmaning att beställa bröd från hemsidan.

Details
Det här är ett samarbete mellan Virgin America, ett SF-baserat flygbolag, och Boudin, SF:s äldsta bageri. Det är bara vid Virgin America:s gater posters sätts upp, och det är bara på deras flighter brödet finns. På detta sätt vet vi exakt vilka vi når och när vi når dom. Vi slösar inte heller pengar på att visa posters för folk som inte kommer få pay-offen på planet.

What sparked the idea?
Surfade runt och råkade se att Virgin America vann "bästa flygplansmat på inrikes flyg" 2009.

 

 

Vad tycker ni hjärtan?

Hej gäng.

Seriemördare och folk som sidar med seriemördare. Tänk att det är såna man har till bloggläsare.

Skämt åsido, jag hatar folk som vänder kappan efter vinden. Innerligt. Har alltid gjort. Jag förstår inte varför folk inte kan gå sin egna väg i livet. Det har absolut ingenting med storhetsvansinne att göra, Annelie, du säger ju klart och tydligt i din blogg att jag är en stor inspiration. Med andra ord hade jag rätt. Tjejer ska alltid skjuta ner tjejer. Det är det lag på i Sverige. Man får inte gå ut och säga att man vet att folk inspireras av en, man får inte säga det även om man vet att det är sant. Men jag är inte svensk. Inte på det sättet. Och jag skiter fullständigt i om folk tycker jag har hybris (story of my life, herregud, jag är van). Hybris i Sverige är varenda gång en tjej vågar öppna käften och visa att hon har en hjärna. Och vem är den första framme att skjuta ner henne då? En annan tjej såklart.

Det finns en anledning till att jag lämnade Sverige. Och det är den attityden. Och den kommer upp så fort man skriver om nåt sånt här - "storhetsvansinne". Det är alltid första ordet folk tar till när dom inte vet vad dom ska säga. När dom blivit called out över nånting som är så tydligt. Det är enklast att luta sig mot storhetsvansinne - alla håller ju instinktivt med. Tro mig, jag vet att det funkar så vid det här laget. Tyvärr slipper jag inte ens det när jag flyttat hit, på grund av öppet kommentarsfält i bloggen. Det intressanta är att fröken Annelie skriver att jag har storhetsvansinne, och sen bloggar om att jag kommer bli stor, men hon kommer bli störst. Alltså. Tjejer. Jag kan inte leva utan er, jag kan inte leva med er. Ni är ju komplett efterblivna.

Skulle ni se mig i skolan eller på en fotbollsträning hade ni förmodligen ändrat uppfattning. Ni tror att ni känner mig genom den här bloggen, ni misstar er något så ofantligt. Jag är extremt ödmjuk inför allt jag gör i livet. Kärleken, varenda gång jag presenterar en läxa. När vi spelade innebandy blev jag fullkomligt vansinnig på folk som snackade medan tränarna förklarade en övning. Det är respektlöst på samma sätt som det är respektlöst att sno nåns sätt att skriva. Jag lägger min själ i det jag älskar, men jag är ödmjuk i processen. Tror ni mig inte, så känner ni mig inte. Punkt.

Utöver det så vet jag flera andra som läser den här bloggen som snor bilder rakt och bloggar utan att länka. Inte så svårt att kolla upp. Jag hade också för två år sedan problem med två olika tjejer som snodde inlägg rakt av och publicerade på sina bloggar. Kursiva inläggen, naturligtvis. Jag blev helt ställd. Men anmälde dom bägge två och dom blev avstängda över en natt.

Inspiration är fint. Men säg då till vart du fått inspirationen från. Snor jag bilder från andra bloggar så skriver jag vem jag tagit dom från. Och ska du fortsätta skriva mina "Och"-inlägg, Annelie - då förväntar jag mig en länk varje gång.

Puss.

 

Jag snackar så mycket skit. Försöker intala mig själv saker. Sanningen är att jag är inte alls glad att sluta skolan för den här terminen. Jag är helt fast i reklam. Jag vill inte göra något annat med min tid. Jag vill ha en ny produkt och en ny brief och en ny deadline och flera sena nätter. Det har blivit starkare i år än tidigare - jag vill designa hela världen. Det finns ingenting jag inte skulle vilja försöka göra bättre. Hade jag sökt och fått ett internship i SF den här sommaren så hade jag stannat. Vad som helst för att få fortsätta skapa något nytt varje dag.

Jag antar att jag skriver mer om det här när skolan är slut om en vecka. Men jag är lite ledsen redan nu. Känner saknad. Vet att den här sommaren kommer jag sakna den här världen mer än förra. Nu är jag djupare in i skiten. Jag älskar det. Jag minns att jag skrev förra våren, vilken otroligt givande och tillfredsställande sak det är att veta vad man ska göra resten av sitt liv. Jag vet vad jag vill bli när jag blir stor. Det är inte många som vet det i min ålder.

Haken är ju att då känns det bra mycket mer efterblivet att gå och tvingas göra nåt annat i tre månader. Systemet är det bästa sommarjobbet man kan ha i mina ögon, men just nu och för alltid vill jag bara ha en dator och Photoshop CS5 (som förövrigt har kommit med helt otroliga uppdateringar, men det skiter ni i, va?). Jag vill bara ha min dator och mina program och mina kakor. Sätt mig ensam på ett berg och låt mig fundera ut hur många olika sätt det finns att rita en panda.

Det här är mitt hem.

Puss.

Okej, hej alla!

Men appropå nåt helt annat för en stund - det finns en tjej som skrämmer mig. Alltså på riktigt nu. Det har pågått i över ett år. Det började med att jag hittade hennes blogg på nåt random sätt, och hon skriver precis som jag gör. Alltså hon har i princip anammat min stil totalt och lägger in sina egna ord i det. Kommer ihåg när jag gick på Berghs och bloggade om att jag skulle sticka till San Francisco. Då visar det sig att hon också helt plötsligt ska åka till California. Och plugga, precis som jag. Hon sökte till nån skola typ en månad efter jag gjort det. Pratade om det här med Farid för över ett år sen redan, och det var så sjukt i mina ögon, så fort jag gjorde något tog hon efter.

Ni som känner mig väl och läst min blogg länge vet min "One Love"-grej jag pratade om att tatuera in. Min gamla blogg hette ju Onelove också. Den här tjejen tatuerade in "One Life" på handleden. Jag har jobbat för Sourze och skrivit där i många år, det började hon också göra. Jag vet att Sourze är en allmänt tillgänglig tidning, men inga andra jag känner skriver där. Men så går jag in på hennes blogg, och visst - helt plötsligt älskar hon Sourze.

Det värsta var ändå nu. Helt plötsligt ska hon börja plugga reklam. Alltså. Jag kan tycka det är fint med inspiration, men det här är ju helt uppåt väggarna. Redan när hon började med alla tusen kursiva inlägg som lät precis som mina kände jag att nåt inte stämde. Nu är jag typ rädd att hon är en seriemördare eller nåt. Det här är alltså en avlägsen bekant, jag vet vem det är, det är det som gör det skrämmande.

Och om du läser det här - eftersom du skriver med mina ord och försöker leva mitt liv, vad i helvete är ditt problem? Du är ju läskig. Sluta läs min blogg. Du är härmed förbjuden.

Hahaha, alltså det här kommer bli så jävla kul.

Fick två lågupplösta bilder av Elise från plåtningen. Kvalitén är extremt dålig och dom är oredigerade, men här får ni ju en idé i alla fall. Kampanjen ska in imorrn, så tror att vi kommer få resten av bilderna senast i slutet på den här veckan. Jag orkar fan inte förklara deras koncept, men taglinen är "leave them satisfied".

Det sjukaste förövrigt, tjejen jag håller i armen på sängbilden - hon var svensk! Helt plötsligt började hon snacka svenska. Hon har släkt ute på Saltarö. Jag satte nästan i halsen, Magnus föräldrar bor ju där ute. Men det vore väl fan om dom var relaterade. Liten värld var det va?

Puss.

Förresten. Köpte ett långt baslinne igen, från H&M. Otroligt fin färg, den växlar typ mellan ljusgrå och ljust lavendel. Kostade typ.. 50 spänn? Tror jag. Måste tipsa om H&M nu förövrigt, sjukt fina grejer från Fashion Against Aids-kollektionen. Provade också en svart, kort byxdress för 80 spänn, sjukt fin om nån vill spana in den. Vad mer.. Massa fina bikinis. Spring och köp. Fortsätter H&M såhär kommer jag lägga hela höstbudgeten på dom.

Just det. Vill ha fler skärp också. Jag är trött på midjegrejen, kan fan inte andas med skiten fastklämmande kring magen. Och bekvämlighet är alltid nummer ett för mig. Så jag drar ner skärpet istället, så det hänger på höften. Känner mig mycket mer avslappnad, alltså blir jag snyggare. Dessutom är det en bättre shape för er andra päronformade därute (som jag, smal upptill, större nedtill). När jag var yngre kunde jag ha komplex för att jag hade små bröst och stor rumpa. TACK alla killar jag dejtat för att ni fick mig att släppa den fixa idén. Fan, det vill jag också prata om ju. Har inte tid. Hörs sen.

Puss.

Alltså jag borde fan bli modeorakel.

Nu kommer crochet-klänningen med storm. Forever 21 var först, sen Topshop och nu Shopnastygal. Riktigt snygg för 62 dollar. Enda problemet är väl att den går sönder så fort du fastnar nånstans. "Unlined" betyder kass kvalité, men vem bryr sig om man kan bli sådär snygg?

Den röda byxdräkten och de gröna shortsen är från Topshop. Byxdressen hade jag matchat med wedges, ett leende och saltvattnat, lockigt hår, shortsen med skyhöga svarta klackar, enkelt linne och stram tofs. Om ni inte har pengar, gör som mig - ge er ut på second-hand-runda i Stockholm (eller vart fan ni nu bor). På riktigt, modet nu är exakt vad min mamma sprang omkring i för tjugo år sen. Dom här grejerna går att hitta billigt.

Puss.

Så. Värsta lektionen imorrn. 8 ads. Så jag ska försvinna nu igen. Men här har ni en kampanj jag slängde ihop på 48 timmar. Den är för Triumph Motorcycles, målgruppen är aktiva 60-åringar som känner sig yngre. När jag gick in i den här briefen tänkte jag "hur skulle jag få min pappas intresse?". Han fyller 60 i år, och han är väl typ 24 i sin egen hjärna. Så med honom som utgångspunkt är det här vad jag gjorde.

(Förresten, Elin skrek om sängbilderna, haha, TRO mig, jag är också nyfiken. Dom kommer upp så fort jag får dom, lovar.)

Åsikter på vad som händer här nedan mottages varmt. Det var kul att jobba i Photoshop och skriva copy. Har inte gjort det på länge.

Puss.

 

Close-up på leafleten

Hej älsklingar.

Det är finals. Det är värsta veckan av finals. Så om ni ens förväntar er att jag ska blogga så misstar ni er något ofantligt. Men ni kan få en bild på Farid från hösten 09.

Åh, vad söt.

Hej gäng.

Kom precis hem från plåtningen. Den slutade med sex halvnakna tjejer i en säng, matandes varandra jordgubbar. Helt seriöst. Ni kommer dö när ni får se bilderna. Det var en kille med i fotona, han svettades ganska rejält kan jag meddela. Förstår honom, har aldrig sett så mycket snygga tjejer på en och samma plats. Det var vispgrädde i urringningar och nakna ben överallt, sjukt kul hade vi. Men nu ska vi sova. Ovan vid att ha så här mycket ögonmake, men Farid tycker jag är fin.

Puss.

Hej gänget.

Om exakt en månad sitter jag på planet till Barcelona med min bästa vän. Elin möter upp oss där nere, och sen hoppas jag att jag får se en långbent Jonna vid hennes sida. Minns fortfarande när jag mötte upp dom i Barcelona 2008, minns vad jag hade på mig, minns taxiresan, minns allt. Till dags dato är det en av de bästa resorna jag gjort. Sen minns jag även att min plånbok försvann typ andra dagen, hade ingen tillgång till mina pengar och lånade en hel drös med tusenlappar av Elin för att överleva. En vecka senare blir vi rånade mitt på gatan i dagsljus, självklart är det min väska som tas. Allt smink borta, plus en jättefin leopardmönstrad BH som Chris köpte till mig i Paris. Kom alltså hem utan plånbok, smink och underkläder, ändå är det min bästa resa.

Barcelona ska bli kul. Tänker mycket på sommaren. Jag kommer jobba färre timmar än förra året, det känns skönt. Börjar inte förrän 21:a juni, så innan dess vill jag hinna pussa på alla. Vill hinna träffa alla mer det här året. Juli blir i och för sig tungt med 170 timmar, det är definitivt heltid. Och där kommer Alex också den 11:e, satan så roligt det ska bli.

I övrigt ligger jag fortfarande däckad i sängen. Klockan är tre på eftermiddagen. Helt jävla utslagen, vet inte vad som hände igår alltså. Däremot vet jag att jag är redo för skolan att ta slut nu. Det kanske låter konstigt, men det känns som semester att komma hem och jobba. Vila hjärnan från konstant kreativitetsflod och istället serva kunder med rosé och mellanöl. Samtidigt vet jag att jag halvvägs in i sommaren kommer längta efter datorn och alla sena nätter med Illustrator. Haha, är det inte kul hur vi aldrig kan vara helt nöjda? Men jag tycker om att sakna och längta efter saker. Det är fint.

Puss.

Okej, Blondbella dog precis lite för mig. Hon skrev helt seriöst på sin blogg att dom lekt en "jätterolig" lek - Gissa champagnen. Att hon ens benämner en sån grej som lek är ju ganska kul. Som sysselsättning satt hon alltså med tre andra människor och drack fyra sorts champagner, poängen var att gissa vilken som var billig och vilken som var dyr.

Shit. Vilken rolig lek. Jag känner tre-fyra stycken här i SF som förmodligen hittade på den leken, HAHA.

Bakfull. Perfekt. Plåtning ikväll. Det blir nog bra.

Igår drack vi vin framför Youtube (Ricky Gervais, Fresh Prince, Jim Carrey, den vanliga rundan) innan vi gick ut och firade Kenny en stund. Bra musik, trevligt folk, god öl, men vet inte vad som hände. Blev snortrött efter bara nån timme. Brukar i och för sig bli så när jag varit stressad ett tag och plötsligt slappnar av. Var en kille som tog tag i mig när jag skulle tillbaks till gänget från toaletten, det gillar jag inte. Han sluddrade "oh, you were a sexy one, what's your name, baby" blablabla. Farid är så rolig, han säger alltid att han ska rädda mig i såna situationer, men så ser han det aldrig.

Farid var förövrigt och köpte heliumballonger igår som ska användas till dagens plåtning. Det kommer bli sjukt kul, ska visa er sen. Eeeeeh, nu kommer jag inte på nåt mer att skriva. Snark. Hörs sen. Förresten, rubriken syftar till vad Andrew sa när han såg mina skor. Haha.

Puss.

Both Farid and I have tried writing about advertising a trazillion times. Each time we've ended up flushing our thoughts down the drain. It's just so pretentious. Trying to write up a business that people hate (and that for a vast amount of good reasons). It's just not.. cute.

And I guess maybe it's enough, salivating to a crude and stunningly beautiful "Inglorious Basterds" movie poster without having to explain this stupid passion to anyone. I mean, how can you dream about working in advertising? It's a business for the bad and the ugly. A line of work that seem to credit the brown-nosers, the sell-outs, the plain mean. Sell your soul and cash in the pay-back at Cannes.

I don't think we'll write about advertising any time soon. I'm still coming to terms with the fact that I'm in this business at all. We'll be young and naive just for a little while, we'll live this dream before it shatters under the pressure of reality. There's no bad economy and white lies in eating cookies in bed with your loved one. And this is all we do, while trying to concept beauty and truth and that single most important message. In this small window of time, we love everything about this business. Reality is not invited.

Ja tack från Forever 21.

Har precis ansökt som praktikant till detta smarta koncept:

Dom söker nån som kan Photoshop, är intresserad av mode, design och som kan jobba mycket hemifrån med layout mellan maj-september. Det tog tre sekunder innan det slog mig - fan, det är ju jag. Jag kan allt det där, och lite till. Har ju jobbat med Sourze i en herrans massa år och förstår mig på tidningskultur online. Skickade med min layout jag gjorde till Gaga förra terminen, får se om jag får nån respons. Skulle vara grymt kul och väldigt bra att faktiskt få lite erfarenhet i min bransch.

Puss.

Vet ni vad jag kommer säga? Klart ni vet. Jag har så inihelvete mycket att göra. Samtidigt skiner solen och det är födelsedagsfest ikväll och imorrn är det plåtning.

En svensk kille här i SF tog det här kortet en viss karl igår utanför Infusion Lounge, som ligger typ tre blocks från vår lägenhet:

 

Jesse Metcalfe. Snyyyygg. Och nu vet alla mina svenska tjejer att han brukar röra sig i San Franciscos kretsar. Så kan ni hoppa på planet already?

Puss.

(Photo: Christopher)

Hej gänget.

Jag har så mycket att göra idag att jag inte vet vart jag ska börja. Det är inte en sån bra känsla. Nästa vecka ska alla mina slutgiltiga arbeten in. När jag har tid berättar jag vad det består av.

Tills det sker kan ni titta på det här. Jag hittade nån sida där man kan ändra sitt utseende till gammal, ung, osv. Alltså. Jag garvade ihjäl mig när jag såg Farid som bebis. Tycker vi bägge är toksöta.

Så där har ni det. Efraimsson-Safaie-barnen. Fan vad gulligt.

Självklart kunde jag inte låta bli att testa mina vänner heller. Här är jag och mina tjejer om femtio år:

Haha, japp. Genom detta lilla experiment avgör jag att Jenna är den snyggaste pensionären. Sen körde jag bara lite allmänt, här är best of (Jonna som afro-caribean är nog min favorit, Jenna blev så jävla söt som bebis och vacker som målning att hon fick bli gullig istället för färgad):

 

Orkar verkligen inte länka. Googla typ st andrew morph face, nåt i den stilen.

PUSS.

Kanske är det för att jag är absurt besatt av nudefärgade toner nu, men herregud så vackert. Och vad glad jag blev när jag såg vart hon bor - San Francisco. Duktig flicka.

Förövrigt är hon ruggigt lik en av modellerna från shopnastygal. Dom har ju sitt kontor precis utanför San Francisco, så det skulle kunna stämma. Oavsett vad så är hon hur fin som helst.

 

Nu var jag tvungen att gå in och leta efter henne. Hittade henne inte, men däremot den här:

 

 

Haha, baby, hur bra?

Hej missar.

Jag ligger hemma och grisar mig. Det betyder att jag kollar på Desperate (som totalt spårat ut, synd), äter kakor och svettas lite av all sommarvärme. Mysig dag har jag haft. I morse träffade vi en kompis, Elise, och planerade inför en photo shoot på söndag. Jag ska modella tillsammans med fyra-fem andra tjejer inför Farids och Elises ad campaign. Vet inte exakt hur det kommer bli, men ledord är "sexigt" och "mat".

Solen började gassa när vi satt och tjattrade, så efter Farid stuckit iväg till sin lektion och Elise nånstans för att handla supplies så satte jag mig på caféts uteservering här utanför porten. Älskar, älskar att sitta där. Dom har sol precis hela dagen, från 10 till 18, ägaren är jättemysig och det går alltid förbi massa snyggt folk man kan glo på. Jag försökte styra upp lite kampanjer jag ska göra om till nästa vecka och skriva lite copy. Har seriöst inte skrivit copy sen förra året. Varenda lärare och student säger att jag borde bli art director istället för copywriter. Jag tvekar fortfarande. Jag kan fan inte rita, då kan man väl inte bli AD?

(Negativt med att bli AD: Jag kan inte rita. Konkurrensen är mycket hårdare än för cw:s. Ganska övertygad om att man jobbar längre timmar.

Positivt med att bli AD: Ingångslönen ligger på cirka 40 lax. Det finns en större marknad för frilansjobb. Det är oftast AD:s som går vidare och blir Creative Directors. )

När min dator dog tog jag jycken med mig upp till parken, vi busade med hundar, Lucas försökte ligga med en av dom fast från fel håll (han gillar oralsex tydligen) och jag blev ännu lite brunare.

Nu saknar jag Farid. Som vanligt. Det är efterblivet. Vi har varit ihop för länge för att jag ska sakna honom så fort han går utanför dörren, men så är det. Jobbigt. Och bra, antar jag. Om några timmar ska jag iväg på typografilektion.

Helvete, vad jag kommer sakna San Francisco i sommar. Jag älskar den här staden. Mitt hjärta ligger och skvalpar med vågorna i hamnen.

Kyss.

Otroligt fina klänningar från shopnastygal för den som har råd.

Just precis nu insåg jag att vi är hemma om tre veckor. Tre veckor. Har verkligen inte fattat det förrän nu. Vi har så många delmål i skolan att jag inte ens tänker på Sverige.

Tre veckor. Knas. Fast bra knas.

Puss.

Hej gänget.

Alltså, helvete vad jag saknat att ha lite färg. Jag är ju inte jättebrun, men alldeles tillräckligt för mig. Bara jag får lite färg och sol på mig så blir mitt hår bättre, hyn bättre, alla kläder snyggare och livet allmänt mycket roligare. På riktigt.

Efter att långsamt ha insett att den där grå klänningen från Forever kanske är aaaaningen kort på mig så beställde jag en i samma modell fast annan färg. En storlek större i korall. Och HERREGUD vad fin den var. Den kostar alltså 35 spänn typ. Helt underbar färg, framförallt mot brun hy och blont hår. Så bra att jag nu funderar smått på att beställa den grå i medium också och ge den pyttelilla till Chris. Den har funnits i svart och vitt också, men dom verkar varva i färger på hemsidan. Chris ska tacka gudarna att jag ibland beställer för små grejer, hon kommer få många presenter när jag kommer hem.

Hursomhelst. Älskar den. Kommer ha den kikandes fram under min crochet-klänning eller bara som den är med skyhöga klackar. Love, love. 35 spänn. Kom igen. Tänkte visa er två andra favoritgrejer också, till sommaren, ett enkelt linne från Urban Outfitters, typ 120 spänn. Skuren otroligt fint i ryggen och den sträcker ut sig ännu mer ju mer man bär den. Jag älskar ryggurringningar. Perfekt grå färg och lätt transparent dessutom. Och till sist ett flätat skärp i silver, även det från Forever, typ 50 spänn. Jag älskar fynd. Och jag älskar sommaren.

Puss.

(Ni kan tacka mig för den fantastiska bildkvalitén i kommentarsfältet.)

Håhå jaja. Hjärtat stannade till. Äckligt snygg bikini från Topshop. Det är inte sequins, som det kanske ser ut som, det är mesh. Mesh, mesh. Jag älskar mesh. Så fint och alldeles lagom sexigt. Forever 21? Kom igen?

Trött. Illustrerar snor. Den glassiga reklambranschen. Fast imorrn blir det grymt. Cinco de Mayo. Bästa dagen när man är bästis med två mexikaner. Direkt efter klassen (slutar 15) blir det margaritas och skratt. Hoppas att jag kommer ihåg kameran.

Idag har jag sprungit runt i det här. Nu när jag fattat hur lätt det är att köra lager på lager med en långklänning så ser jag helt nya sätt att använda den. Det absolut viktigaste för mig med kläder är att det går att förnya dom genom olika lager. Det är fint, tycker jag. Köpt ny bh har jag gjort också. DET behövdes, kan jag meddela. Farid var på väg att bränna upp mina gamla, som är sådär inburna och noppriga och sköna. Men skitsamma. Nu ska vi sova.

Puss.

Hej gänget.

Hur mår ni? Jag mår bra. Det är så varmt här att jag svettats bort minst tolv kilo idag. Så nu är jag en liten afrikansk pojke med blont hår. Neeeej, det är jag inte.

Inspirerade folk på lektionen idag. Tio minuter hade jag på mig. Drog över så pass att läraren började vinka frenetiskt, haha. Men det var kul. Jag visade lite videos, berättade att jag fått sparken fem gånger och körde en övning som förhoppningsvis fick dom att se sin kreativa process ur en annan synvinkel.

Förresten, chefen från Systembolaget på Vasagatan ringde mig i förrgår. Han gav mig exakta tider när jag kommer jobba. Frågade honom om jag kunde se detta som ett muntligt avtal, och han sa ja, så nu är det klart. Under sommaren finner ni mig på Vasagatan i stan. Det kommer bli hur bra som helst. Butiken är extremt liten, dom är bara två stycken under dagarna på somrarna. Det är ett av få Systembolag där trafiken går ner under somrarna, tydligen ligger det i ett kontorslandsskap, så alla är på semester. Han sa att den större delen av kunderna är turister. Fan vad bra, tänkte jag, får jag uppehålla engelskan. Plus att turister alltid är trevligast.

Mina tider kommer vara antingen 8-14 eller 14-20. I juli kommer jag ha vissa pass där jag kör 8-20, inga problem då jag gjort det förut vid Ringen. Dessutom är det grymt bra betalt. Hoppas bara att just dom dagarna inte ligger när Alex kommer. Men det löser vi då.

Jag är förväntansfull! Älskar Systemet. Och det kommer bli en kul omställning, att gå från Nacka som är en av de största butikerna, till en pytteliten mitt i stan. Det bästa av allt - jag är två stationer från Medis (jobbet ligger typ vid T-Centralen). Så efter klockan åtta i sommar hittar ni mig på Snaps. Förhoppningsvis med Farid, Alex, Viktor och Jonna.

Puss.

Alltså. Jag älskar Sofi Fahrman. Hon är den bästa svenska bloggaren. Vilken inspiration. Lever lyxliv i New York för att hon måste göra research till sin nya bok, klär sig som en 20-åring, har en kropp som en 19-åring och är så söt och glad och mysig att jag kommer pussa henne om vi råkar mötas i New York. Långa ben är förevigt min drog när det gäller kvinnor. Det är liksom en sån vinst, långa ben. Den bästa accessoaren. Hur gammal du än blir så finns dom där. Färdiga att vikas fram och alltid sexigare än både bröst och rumpa. Fast det underlättar ju om man har ben, bröst och rumpa. Som Sofi. Hon är elegant som en kvinna och har barnasinnet kvar. När jag läser hennes blogg vill jag aldrig skaffa barn. Jag vill bara flytta till New York och göra gatorna varje natt. Vilken stjärna.

Och när vi ligger och pratar, och inser att enda anledningen till att vi skulle förlora varandra är att vi älskar varandra för mycket - då känns allt lättare och tyngre på samma gång. Det är så absurt, när du säger att du ibland inte förstår varför jag valde dig, för titta, titta, så ofattbart vacker du är.

Här kommer fler bilder från helgen. Det kommer rulla på, har väl tjugo-trettio kvar. Jag orkar knappt prata om det, helt slut. Men vi drack öl, gjorde läxor i solen, tittade på skräckfilm, tittade på Up, åt hemgjorda american pancakes, pussades, slogs, skrattade, körde truth & dare och bara umgicks.

Den bästa, bästa delen var ändå när vi precis tänt brasan nere vid stranden. Vågorna slog, men ändå ingen vind. Lucas var lugn och tyst och tittade ut mot havet. Jag låg i Farids knä och önskade att vi hade varit själva för en stund där vid brasan. Men det var så fint ändå. Blunda, andas, höra elden spraka, vågorna slå, och lyssna på när vänner pratar. Fint.

Försmak på en underbar söndag.

Igår natt:

Jag sitter och pluggar. Surfar in på Aftonbladet. Huvudlöpet - Ung kvinna hittad död på Södermalm. Hjärtat börjar dunka snabbare. Chris. Jenna. Chris. Jenna. Chris. Viktors Nathalie. Jag kopplar Viktor till Söder, så då tänkte jag på Nathalie. Uppdaterar DN, Aftonbladet och Expressen konstant. "Mer info kommer" står det bara. Går in på Skype, ingen Chris. Facebook, ingen Chris, ingen Jenna. Kollar senaste uppdateringen. 14 timmar sen. Hjärtat dunkar. Googlar löpet, klickar in på ett Flashback-forum som handlar om vart exakt den döda flickan låg. Läser konversationen, får fram Rosenlundsgatan 36. Jenna. Nära Jenna. Hjärtat dunkar. Google maps, kollar exakt plats, inte långt från Jenna. Bor hon ens kvar i den lägenheten? Det vet jag inte. Vart är Chris? Det står bara ung kvinna. "Mycket tragiska omständigheter". Tillbaks in på Flashback-forumet. Nån skriver att det finns en byggnad där dom behandlar anorexia i närheten. Mår illa. Säger åt Farid att ge mig mobilen. Ringer mamma tre gånger. Inget svar. Ringer Chris, som aldrig brukar svara.

Hon svarar. Allt släpper. På något sätt känns det som att om hon är okej, då är Jenna också okej. Ber ändå Chris att sms:a Jenna. Lägger på. In på Aftonbladet igen. 19-årig står det nu. 19-årig kvinna. Mörkt hår. Lugg. Det låter som Nathalie. Nathalie. Men nej, hon är väl äldre än 19? Går in på Facebook. Född 88:a. Andas ut. Jenna född 88:a. Chris är säker.

Jag stänger igen datorn och går och lägger mig. Vaknar av att Chris skickar meddelande "Jenna är okej". Andas ut. Somnar om.

Och idag går jag in och ser en tjej jag inte känner. En 19-årig, söt, mörkhårig tjej som heter Chantal. Och jag tänker inte på något annat än hennes vänner och familj.

Nu åker vi ut för en heldag hos Mindy och Yaz. Ska bli så kul att träffa alla. Hörs snart! Puss.

Klänning från H&M, 95:-. Otroligt skönt material. Lätt transparent. Underbar. Lätt att klä upp och ner. Tror det blir för varmt för att ha den imorrn, men den åker på snart ska ni se. Puss.

Underbar dag. Ikväll varvar vi av med besök på en utställning, Farids favoritillustratör. Jag har på mig en klänning från H&M och ett hopknutet halsband från Aldo. Puss!

Hej missar.

Farid och jag sitter ute, vädret är underbart. Lucas har vi lämnat hemma efter att ha varit ute och gått hela dan. Jag har min tunna, korta klänning på mig. Gick nyss förbi en svart kille som med eftertryck viskade "wow". Jag säger det tjejer, är det nån som behöver en boost för självförtroendet, kom till San Francisco.

Puss.

Hej nissar.

Idag firar man valborg hemma i Sverige. Det gör vi inte här. Vi pluggar, äter eclairs och leker med jycken i solen. Här har ni väderprognosen för de kommande dagarna:

 

Så man kan säga att vi firar in våren här borta också. Nu är klockan 3 på eftermiddagen, jag ska plugga som en jävla galning så jag med lugn och ro kan åka ut till Mindy på söndag för bonfire-kväll igen. Förra gången var en succé, så jag förväntar mig inget mindre nu.

I övrigt klipper jag sönder mina kläder. Nyss var det min älskade långklänning från H&M som fick omvandlas till en kjol istället. Fler användningsområden. Nu måste jag bara sy igen det där nere så att den inte trillar ihop.

PUSS.