Nu var det sjukt länge sen jag skrev om saker som irriterar mig. Så nu kör vi:

- Folk som går långsamt. Allvarligt talat. Det finns inget värre. Helt omöjligt att räkna de gånger jag varit nära att karatekicka nån i pallet när dom kryper fram på trottoaren. Här finns det grader i helvetet; ännu värre är de personer som går fort och sen stannar upp helt plötsligt. Farid säger alltid "såja, SÅJA", för han vet att jag kommer flippa, men det hjälper oftast inte. Hur jävla efterblivna är folk? Om jag måste stanna så går jag åt sidan FÖRST. Så jävla ouppfostrat. Ännu värre är det med folk i grupp som sprider ut sig över hela trottoaren. Oftast pensionärer. Typ fyra stycken, och så går dom med en meters mellanrum åt alla håll, i olika takt. Jag. Vill. Döda. Dom. På riktigt. Vem gör så?

Men. Jag har kommit på ett knep som faktiskt funkar. Så fort nån beter sig såhär korkat så skriker jag "NEJ!". Det har ingen betydelse att det är på svenska, tonfallet gör så att dom vaknar upp ur sin mongolida dvala och ber om ursäkt och flyttar på sig. Yes. Jag är bäst.

- Folk som håller i sin headset-sladd. Finns inga ord. Jag vill bara skratta dom rätt upp i ansiktet. Ska du försöka spela cool med ett headset, eftersom bekvämligheten med att ha bägge händer fria tydligen INTE är anledningen till att använda det, gör det för fan inte på offentlig plats. Du ser ut som en idiot. Jag tycker synd om dina föräldrar.

- Folk som glor. Farid påstår att det är för att jag är så snygg, men det köper jag inte. Även om det är därför är det så jävla ohyfsat. Man glor inte på folk. Efter att folk rör mig utan att be om lov (haha), så kommer på första irritationsplats folk som glor. I tio sekunder. Bara tittar. Det jag gör då är att glo tillbaka. Med eld i blicken. Då viker dom flesta. Ibland har det varit ganska pinsamt, typ när en tjej kommit fram efter att jag gett min eldblick och berömt mina kläder, eller frågat vart jag köpt nån väska. Då skäms jag.

Det var allt, tror jag. Ska strax gå till skolan, kommer säkert komma på hundra grejer som irriterar mig under den korta promenaden.

Puss.

Nu har alla banners för Urban Forest-projektet kommit upp på hemsidan. Min och hundratals andra ligger uppe, fan vad folk är duktiga. Det är för en good cause, så in och ta en titt!

Hej griseknoar.

Den här veckan kommer bli grym. Eller den här helgen. Nu har jag bestämt det. Vädret är strålande, över 20 grader fre-mån. Jag är helt ledig och tänker plugga utomhus varje dag. På lördag ska vi fira Kenny som fyller år. Jag ska pussa på Farid och träna och inte äta lika mycket kakor som de senaste dagarna. Dricka öl ska jag göra. Helst ikväll redan. Smygstartade igår, det står en flaska där bredvid sängen som ni kanske ser.

Ungefär så här rent är det förövrigt alltid i vår lägenhet. Alltså, smutsigt. Ganska skitigt, men aldrig över gränsen till total misär. The story of my life, haha. Inte. Fan vad jag snackar. Skriver på ÄNNU en uppsats om anorexia, den sista. Jag argumenterar för att vi borde prata om anorexia i skolan som en obligatorisk del av schemat. Inte veckovis, utan några gånger per år. Tar gärna åsikter på den uppfattningen.

Annars har jag suttit ute i solen och druckit iskaffe med Lucas. Farid är på lektion.

Elin, Jonnis - älskar er. Var försiktiga i helgen, det springer säkert runt massa jönsiga idioter och försöker våldta fulla, snygga tjejer. Håll ihop och håll koll på drinkarna (haha, nu fick jag en flashback, vem av er var det jag skrev det till? Kommer ihåg en lapp jag stoppade ner i nåns resväska när ni skulle bort). Puss på er.

Och puss på er andra. Puss, puss.

Helt otippat från Vero Moda. Kan nån ge mig 2000 spänn så har jag råd? Tack. Perfekt jacka. Perfekt material. Perfekt skärning. Perfekta färger. Bättre blir det inte. När vi ändå håller på - väldigt bra solglasögon från H&M och väldigt bra spetsbh från Forever 21. Sommargarderob foundations.

Bild stulen från Klings

Jag minns din blick när jag gick förbi dig i de där små shortsen. Du var en bit bort och du tittade på mig med ett lätt förvånat uttryck, som om du fick en uppenbarelse. Jag log mot dig, och gick vidare. Hela den dagen hoppades jag att jag skulle gå in i dig nånstans. Jag visste från första stund att du var någon jag ville lära känna. Du hade en aura som drog mig in. Folk tystnade inte när du kom in i ett rum, dom hälsade dig välkommen och log och kramades och tackade för att du förgyllde deras dag med din blotta närvaro. Jag blev imponerad. Vilken karl, tänkte jag.

Åh. En sån karl.

Jag minns första gången vi sovit och vaknat hemma hos dig, klockan var nästan halv fyra på eftermiddagen, men din arm passade så bra under mitt huvud och jag strök mitt finger längs den som jag aldrig gjort annat. Det fanns en självklarhet där, redan från början. Jag visste att det inte var över efter första natten (hur ofta vet man det?).

Jag minns när du stod på scenen inne på Grand Hotel och presenterade med din grupp. Matilda frågade mig om jag fick fjärilar i magen när jag tittade på dig, och jag tittade på dig, och jag ville inte svara henne, för vem är hon att ta del av vår kärlek. Det är det största med oss - jag vill alltid hålla en låg profil, för det här är för vackert för att smutsa ner. Om ingen kommer nära oss kan ingen förstöra.

Förutom vi själva då, såklart.

Jag går tillbaks till alla minnen nu och ser vad som händer. Kanske leder dom oss tillbaka.

Robyn släpper tydligen tre (!) album i år. Fastnade inte helt för nån av låtarna innan den här:

 

Läste sen att hon släpper den här som första singel från första skivan. Smart. Absolut lättast att relatera till av dom jag hört.

Och nu är det så att fröken Robyn spelar i London för 155 spänn den 17:e juni. Jag har inte fast jobb på Systemet innan slutet av juni och skulle därför kunna ta en weekend i London. Under förutsättning att flyget är billigt. Chris har polare där plus att vår bästis Theresa nuförtiden bor där, så att boendet skulle vara gratis är det inget snack om.

Tål definitivt att tänkas på.

Puss.

UPDATE:

Hittade biljett för 150 spänn tur och retur. Om vi skulle åka onsdag 16:e juni och hem fredag 18:e juni. Kul, sticka en dag efter jag kommer hem från Barca. Haha, men Robyn är värd det. Har precis mailat Theresa för att se om hon är kvar i London då.

Puss.

Jag börjar tänka ibland på vad San Francisco betyder för mig. Om man tar bort skolan, vad känner jag inför den här staden? Det är ju svårt att tänka så. Jag älskar mitt liv här, men jag vill resa och bo överallt. Enda stället jag lagt ner tankarna på att bo är Australien, efter att jag läste att solen är så otroligt farlig där nere. En reseblogg skrev att en tredjedel av alla australiensare får hudcancer på grund av att ozonskyddet är svagare där nere; mycket mer farlig strålning kommer igenom. Låter helt absurt. Vill fortfarande åka dit, men inte bo där.

Men det var inte det jag skulle prata om egentligen. Jag ville prata om att öppna sig.

Problemet med att öppna upp sig har jag fått klargjort för mig i både vänskap och kärlek sen jag kom till SF. Med svenskarna förra våren så blev jag totalt utmobbad. Har fortfarande idag ingen exakt koll på varför, men det spelar ingen roll längre. Jag öppnade aldrig upp för dom känslomässigt, men jag flyttade ju ändå in med dom liksom. Så jag la en tillit där. Det gick åt helvete. Efter det har jag fortsatt vara extremt försiktig med vem jag har nära inpå. Det är bara inte värt processen att bli sårad.

Den här våren var det då kärlekens tur. Farid är den första killen någonsin som helt och hållet stulit mitt hjärta. Jag litade på honom till 100 %. Det har jag aldrig gjort med någon människa förutom Jenna. När jag säger litar på till den graden menar jag två saker:

- Absolut villkorslös kärlek från den här personen
- Den här personen kommer aldrig någonsin såra mig

Det är bara Jenna och Farid. Som alla vet är tillit något som förtjänas. Jenna har aldrig någonsin sårat mig, hon har aldrig ljugit, stulit, snackat skit, gått bakom ryggen, valt någon annan framför mig, och hon har alltid varit ett telefonsamtal bort när jag gått sönder. Jag har försökt att vara detsamma för henne. Jag har aldrig för en sekund tvivlat på henne.

Så var det med Farid. Det var vad han hade förtjänat fram till februari i år. Vet att många av mina vänner är som mig - vi litar liksom inte på folk med våra hjärtan. Det tar lång tid innan man kan säga vissa saker och öppna vissa dörrar. Så anledningen till att jag blev så fruktansvärt ledsen när Farid sårade mig är enkel - det har aldrig hänt mig förut. Ett: Jag har aldrig gett hela mitt hjärta till en kille. Två: Naturligtvis har då aldrig en kille kunnat såra det förtroendet, eftersom det inte funnits förut.

Så det var två förstagångsupplevelser för mig. Jag vet att det är en del som läser som gått/går igenom såna här saker, så jag vill bara att ni ska veta att det är en process. Jag är absolut inte tillbaks till där jag var förut, trots att det gått två månader. Det här är bara början. Och jag vill säga till er - svik aldrig någonsin en person som litar på er till 100 %. Det finns på riktigt ingen värre känsla. Det är obeskrivligt. Framförallt när man är som jag, en person som från början alltid tror det värsta om folk. När jag litar på nån, då är det liksom läge för tårta och evigt kalas. Det händer nästan aldrig, som ni förstått, det har bara hänt två gånger i mitt liv.

Som jag sa, med vänskap för mig är det inte värt risken att bli sårad när man släpper in människor. Därför har jag ofta garden uppe. Grejen med kärlek - det är värt det. Det är värt risken att bli sårad. Jag visste vad jag gav mig in på när jag gav allt till Farid, men det betyder inte att jag hoppar jämfota när han bryter förtroendet.

Det var allt, tror jag. Jag ville bara säga att jag tackar er för att ni tycker att jag är stark. Jag är stark. Men jag är också en helt vanlig tjej som går sönder när allt man tror på faller isär.

Puss.

EDIT:

Nu låter det som att jag bara litar på två personer. Det gör jag inte. Jag har många nära jag har stort förtroende för. Men Jenna och Farid är speciella på det sättet att jag kan säga ALLT ALLT ALLT till dom. Det är det jag försöker få fram, hoppas ni förstår.

Hej gänget.

Nu blir det bara massa bilder på mig, så om det är nån som inte gillar mig kan ni sluta läsa.. NU.

Fick alla mina paket idag jippie. Forever 21 och Endless. Allt från Forever var bra, nagellacken, strumporna, klänningen, halsbandet. Den grå klänningen, eller ett längre linne kanske det är, beställde jag främst för att ha under mina genomskinliga historier. Men nu var den så snygg och satt så bra att jag kanske använder den ensam också. Bara 5 dollar, så det är ju värt.

Stövlarna var tyvärr för små. Men de högklackade stannar. Helt överjävligt snygga är dom. Kommer ha dom till allting förutom den grå klänningen, haha. Då blir det lite för mycket tight och svart och sexigt för min smak. Om nån funderar på att beställa nåt kan jag bara säga såhär - klänningen/linnet är extremt kort. Skorna är extremt höga. Okej?

Puss.

 

Hålstickat kommer vara en av sommarens största trender. Det finns inte en nätbutik som inte har en crochet-klänning eller en hålstickad topp. Har min från Forever 21 redan, men nu har Topshop och alla andra butiker hakat på. Jag har sett massa fina versioner, men för ett tag sen hittade jag en inspirationsbild där en tjej har på sig den perfekta versionen. Jag är ute efter den och inget annat. Får se om den dyker upp nånstans.

Puss.

Färgade håret idag. Tog en ljusare färg för första gången sen i höstas. Ville få bort det där gula som jag absolut inte passar i. Mission accomplished:

 

Efter

Nu ska jag sova.

Puss.

love.

Det första jag ska göra när jag kommer hem är att bjuda över alla söta vänner på en "hej, jag är hemma nu"-tillställning och skratta över just precis en sån där skål. Herregud, så gott det ser ut. Det ska jag fixa. 1:a juni. Med förhoppning att alla är hemma då.

Puss.

Bild snodd från Sofis blogg

ÄLSKAR den vita långklänningen, franströjan och fransponchon (fransar kommer mer och mer, YES). Duktig Zara.

Nu har jag helt tappat motivationen för skolan. Eller helt är att överdriva, men nu känns det att man behöver semester. Den här känslan infinner sig alltid i slutet av varje termin. Nu vill jag bara åka hem, äta mammas mat, krama Chris och leka med Jenna och Lexi. Men det är tre veckor kvar i skolan. Snaaaaaaark. Jaja. Suck it up.

Jag saknar Farid. Han är i skolan. Det enda jag vill göra med min tid nu är att ligga i en park med honom, eller kyssas i timmar i sängen. Bara vara. Hämtade förövrigt hem Lucas idag, så nu ligger han här, grisen. Jag har verkligen inget intressant att säga, så vet inte varför jag skriver.

Hmm. Japp.

Puss.

 

JAAAAAAA. Och sen: NEEEEEEEJ. Det är fan inte SANT, jag är i Barcelona då. Vem vill ta min plats? Nej, skoja, men nästan alltså. Alla som kommer till jazzfestivalen dödar och går man inte och ser Missy måste man vara helt dum i huvudet.

Ja ni, gänget. Jag är trött. Försöker komma på en bra idé till Kleenex. Har massa roliga, men ingen som är sådär "men jaaaaaaa så jävla klockrent". Och jag försöker att inte nöja mig med mindre.

Haha, så kul förövrigt. Läste om stövlarna på nåt forum, flera tjejer hade sagt att dom var för stora i låren och att man definitivt inte skulle köpa skorna om man hade smala ben. FAN, tänkte jag, kollade upp hur brett stövelskaftet var och mätte mitt lår därefter. Eh. Frågan är nu inte om dom är för stora, frågan är om dom överhuvudtaget kommer gå att dra upp över mina gigantiska elefantlår. Så jävla kul, vad var det för kycklingbenstjejer som skrivit där liksom?

Jag antar att min gamla arbetskamrat kallade mig "Hästen" av en anledning. Han brukade ta på mina lår och bara skratta av förtjusning. "Åh, du har så thick thighs Cim!". Han är iranier. Så det var en komplimang. Han gillade thick thighs. Haha, fan vad kul vi brukade ha. Smyga ut och röka konstant. Snacka skit om tjockisar. Sälja skiten ur varenda snubbe på stället. Tävlade konstant. Höll ihop villkorslöst. En av de roligaste grejerna jag varit med om är när vi satt på ett lunchställe, jag, han och vår chef.

Vi brukade alltid utmana varandra i massa sjuka lekar. Den här gången sa jag till honom att han fick ett paket cigg om han snortade upp vinägern han hade på sin tallrik genom näsan. Han hade ätit sallad eller nåt, och han dränkte alltid salladen i vinäger. Så det var en stor, fin pöl kvar efter han slafsat i sig allt. Vår chef var ganska pryd, och lunchstället var fullt av affärsmän och snorkiga kvinnor i illasittande kostymer.

Alltså.

När han satte sugröret mot tallriken, riktade in det i näsan och snortade upp av full kraft - jag DOG. Har aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv. Alla tittade på oss som vi var sjuka i huvudet, han vrålade för att det gjorde så ont och chefen skämdes så mycket att hon gick därifrån.

Det bästa var att han var tvungen att snorta i sig allt på tallriken för att vinna vadet, och det tog tre-fyra gånger innan han fick upp allt i näsan. Då var han värd ett ciggpaket kan jag tala om. Jag älskar vänner som tar vilken utmaning som helst. Det är så jävla kul. När vi gick tillbaka till kontoret så började det rinna vinäger ur näsan på honom, han höll på att spy och jag dog igen. Sålde ingenting på hela eftermiddagen, men det var det värt. Ah, minnen.

Kyss.

Hej tjejer!

Herregud. Jag förstår inte hur jag missat detta tidigare. Känner ni till sajten endless.com? Dom har billiga skor tydligen. Och inte bara det. Jag hittade en helt otrolig designer som heter Michael Antonio. Fråga mig inte varför hans skor var så kraftigt nedsatta, för det är bland det sexigaste jag sett i mitt liv. Har läst tusen reviews och alla säger att dom lever upp till bilderna. Fits true to size, är bekväma, färgerna stämmer, kvalitén är bra.

Det bästa med endless.com är att dom har gratis shipping. Det näst bästa är att dom har gratis tvådagars-shipping. Mina skor skickas imorrn och knackar på min dörr torsdag morgon. Jag fick räkna på min budget lite, men visste att jag hade råd (även om det här förmodligen var mitt sista köp den här terminen).

Det bästa är att bägge köpen är saker jag spanat efter länge - den perfekta svarta skon (har inga svarta högklackade, efter mina älsklingar från Zara föll sönder gav jag upp på svart ett tag) och den perfekta knähöga stöveln.

De svarta till haremsbyxorna kommer bli perfekt. Stövlarna till min blommiga klänning från UO.. Farid kommer skratta åt mig, men helvete, det här var för bra för att vara sant. Jag köpte det näst sista paret av de svarta och det tredje sista paret av stövlarna. Stövlarna var helt slutsålda i alla färger förutom min storlek i brunt.

Titta!








De svarta var nedsatta från 71$ till 54$. Stövlarna var nedsatta från 70$ till sinnessjuka 37$. Totala kostnaden för bägge paren - 650 spänn.

Killar, tänk på er favoritsport. Tänk på ert favoritlag/favoritperson. Tänk att ni får tag på absurt billiga biljetter till den största matchen någonsin. Ni är lediga från jobbet, ölen står kyld och en het tjej väntar i en varm säng när ni kommer hem. Er favorit vann matchen och krossade motståndet. Tjejen tycker att förspel är "äh, ganska överskattat". Nästa morgon glider hon ut obemärkt och du kan ostört skita, rapa och äta upp pizzan du hade i kylen.

Det här är vår motsvarighet.

Puss.

90 % av mina läsare bor i Stockholm. Det är ganska kul. Det var allt jag hade att säga om den saken.

Klänningen från Mango som både Kling och Columbine bloggat om har släppts på Asos idag:

 

Den är för stel och dyr för mig, men fin trots allt. Colorblocks kommer explodera i höst, så det är väl en bra investering. HAHA. Som att kläder kan vara investeringar. Skitsamma. Ni vet vad jag menar.

Har haft en underbar helg. Farid och fina vänner, goda drinkar, bio, världens bästa sparris på Coco och sol, sol, sol. Idag ska vi lämna in bidrag till Spring Show och gå upp till Castro för att säga upp lägenheten. Lite sorgligt, men mest spännande. Till hösten hoppas vi hitta ett liiiite större ställe, så tjock-Emil och tjock-Jenna kan få plats.

Nu ska jag träna. Puss.

Jag bjöd Farid på bio, Kick-Ass såg vi. Rolig, men jävligt konstig. Och jag HATAR Nicolas Cage. Sämsta skådespelaren i världen. I salongen mös jag i oversizad kofta och leopardklänning från Turkiet anno 2001, typ. Nu ska vi sova.

Puss.

23 grader i skuggan. Inget slår San Francisco när det är så här varmt och skönt. Perfekt väder. Vi har gått genom hela stan idag, upp i North Beach, la oss i parken och solade en stund, sen ner till hamnen för Coronas vid vattnet, sen vidare för hamburgare, garlic fries och Cobb Salad, sen upp vid Market och så hem. Gick ut vid 11, kom hem vid 4. Lite ont i fötterna, annars är det prima. Köpte solskyddsfaktor gjorde vi, det var nog smart.

Ikväll har jag en liten överraskning åt Farid. Lucas är som sagt hos Mindy och Yaz, så vi slipper oroa oss för honom. Igår förövrigt! Blev karatefull. Vi var på Coco, åt sparris med citron och drack starka drinkar. Sen tog vi en taxi upp till Polk St, där vi mötte upp Carrie och hennes kompisar. Mycket fin kväll. Vi kör på en till sån om en stund.

Puss.

Jag AVGUDAR den här klänningen från Minimarket. Köpte den för 200 spänn på Lager 157 och den är fan ljuvlig. Finns så många olika sätt att bära den. Idag kör jag på assymetri. Det är över 20 grader varmt och vi ska ut i solen. Puss!

Nu sticker vi ut med Carrie och Jared. Håret är med. Låren är med. Nu kör vi. Puss! Ser ni hur jävla brun jag är förresten? Så jävla brun är jag. Puss!

Tokigt snygg jeansjacka från Topshop. Älskar axeldetaljerna.

 

Människor som inte drömmer skrämmer mig. Att man kan leva sitt liv utan framtidsmål är bortom min förståelse - vad annars är livet till för? Vi lever för imorgon. Så är det bara.

Jag älskar dig. Jag gör det. När du gjorde illa mig var det inte av stolthet jag grät. Det var för att du förstörde sagan. Drömmen jag byggt upp i mitt huvud. Ingen kunde älska som vi.

Men du gjorde oss dödliga. Du gjorde vår kärlek precis som alla andras - flyktig, irrationell. Jag är tacksam för att jag fick sväva ett tag. Och eftersom jag tror att allt händer av en anledning, gott som ont, så försöker jag jobba mig igenom det här. Kanske behövde jag grundas. Kanske behövde du inse att fantasi och verklighet är samma sak i ett förhållande. Det finns ingen plats för dubbla personligheter i våra liv - det är du och jag, och det måste räcka. Det räcker för mig.

Det kommer gå upp och ner, det sa jag till dig. Våren är smutsig nu. Den var smutsig förra året också. Jag längtar efter en vacker vår, men just nu ser jag till imorgon. Och jag drömmer fortfarande, precis som du, men just nu ser jag bara till imorgon. Och ibland vet jag inte hur det kommer gå. Jag vet precis hur ljuvlig du är, men du gjorde oss dödliga. Och det har jag inte förlåtit riktigt än.

Så trött på att Forever 21 aldrig har grejerna jag vill ha i butiken. Bara online. Beställde i alla fall äntligen det jag behövde som jag aldrig hittar: ljusa spetsstrumpor, ljust nagellack att varva med mitt knallrosa, top cover nagellack (glömt vad det heter på svenska) och ett enkelt, långt linne att ha under alla mina genomskinliga klänningar. Halsbandet fick följa med som bonus. 250:- för allting.

Underbar dag. Vi gick till parken med Lucas, sen ner till Union Square för att hamna mitt i en flashmob. Nån sorts dansgrej, ganska coolt. Sen köpte vi underkläder till mig på VS, nu ska vi försöka plugga. Puss!

Snyggt och billigt från Forever 21. Väskan har jag sett i butiken, riktigt fin färg, älskar de flätade banden.

 

Låååång dag. Jag är så glad att jag gör något av mitt liv, men nu är jag lite trött. Vi hörs imorrn.

Puss.

Riktigt snygg cutout-klänning från Topshop. Billig också, typ 300 spänn.

Ett par fina saker som hänt idag:

- Läraren och klassen älskade min kampanj. Inte ett negativt ord. "Briljant" är något man väldigt gärna hör som adv-student. Så glad blev jag. Även om jag gillade den innan så vet man aldrig om en kampanj är stark innan man visar den för folk.

- Samma lärare mailade mig nu i efterhand och sa att hon ville visa kampanjen för sin onlineklass, som exempel på hur man ska göra. Hon sa också att hon kommer skicka in den till skolans Spring Show. Igen - lycka. (Vårshowen är ett event där de bästa bidragen från skolan hängs upp, det är branschfolk där som scoutar talanger och så alla lärare från skolan.)

- En annan lärare mailade mig och bad mig ringa honom, han behövde svar på en fråga som gällde vår portfolio. Han sa att mitt namn var det första han tänkte på när han ville ha svar på något viktigt. Eh, TACK. Jag visste väl att jag inte var nån dum blondin (det har jag alltid vetat ifs).

- Yaz, Mindys rumskamrat, meddelade att hon vill ha Lucas från lördag kväll till onsdag eftermiddag. Vilket betyder att jag kommer kunna överraska Farid med lite saker och vi kan göra precis vad fan vi vill. Jag älskar våra vänner.

- Alex berättade för mig att Sverige-resan i juli blir första gången han lämnar USA överhuvudtaget. Det gjorde mig stolt. Och jäklar, vad jag ska planera för att hans vistelse ska bli perfekt.

- Jag har tränat. Duktig!

- Har fått mail från tolv Systembolag runtom stan som vill anställa mig. Ska ringa alla 1:a juni. Det lutar just nu åt Sickla, men vi får se.

- Väderrapporten visade att helgen ska vara lika varm och solig som förra veckan. Underbart.

Puss.

Jag tränar. Det är alltid kul när man väl kommer in i det. Har hållt på i några veckor nu, kör varje dag. Jag tror inte på att muskelgrupper behöver vila, så länge du inte kör för hårt och lyssnar på kroppen så går det bra. Jag har ett extremt enkelt schema:

3x15 knäböj
3x20 kissande hunden
3x20 kissande hunden fast bak och upp i luften.. om ni fattar?
3x100 situps (jag kör vänster armbåge till höger knä och sen höger armbåge till vänster knä, snabb speed)

Haha. Hoppas ni fattar. Skitenkelt är det i alla fall. Tar inte mer än en halvtimme. Jag har så hög förbränning att jag helt lagt ner att springa, trots att jag älskar löpbandet. Det går helt enkelt inte, jag rasar i vikt. Så nu kör jag bara mag-rumpa-lår, det tonar bara och det är det jag vill ha ut. Svettig som en gris är jag ändå. 3x100 situps är tungt, men magen har alltid varit min starkaste del. Det kan gå ett år utan magövningar, ändå klarar jag av det direkt om jag börjar igen. Röven är MYCKET värre, 6x20 kissande hunden klarar jag nästan inte av. Men det går med vilja.

Men skitsamma. Gud vad ointressant. Nu ska jag dansa lite. Kolla mina muskliga armar. Det är nästan så man blir rädd, visst? Puss.

Får jag klappa mig själv på axeln lite här? Jag följde inte intruktionerna (photoshoot), men jag gillar verkligen den här kampanjen. Kommer skicka in den till skolans Spring Show, som har deadline om fem dagar. Vad tycker ni? Och alltid viktigast - vad är budskapet ni får från kampanjen? ÅSIKTER. Ursäkta för kvalitén, som vanligt.

(These are MINE and are not to be used without permission, assface.)

Elin tipsade för ett tag sen om nån sida som heter Miss Selfridge. Det ringer en klocka, men jag vet inte varför. Hursomhelst har dom en del riktigt fina grejer. Blev förvånad över priset dock, det är typ lika dyrt som Asos. Med andra ord billigt, men jag förväntade mig kanske mer Forever 21-priser när jag såg designen på sidan.

Hursom. Jag vill ha allt. Denimklänningen är så jävla het att jag funderar lite lätt på den. Men jag trivs oftast inte i så tighta kläder. Känner mig instängd. Sätter jag på mig ett par klackar till det känner jag mig som en prostituerad. Jag vet, jag är efterbliven. Men annars kan man lufta sig i Miu Miu-ripoffen, klänningen med svalorna. Eller köra på Fedora. Eller midjehöga shorts med prickar - jätte, jättefina.

 

Hej grisar.

Jag bloggar lite för att rymma från min läxa. Den är inte tråkig, men den är 95 % klar, och då börjar jag alltid glida iväg. Dumt, men sån är jag.

Känns mer än skumt att om drygt en månad får jag träffa min familj och mina svenska vänner igen. Ja, det vill säga, om den här vulkanjäveln kan styra upp humöret lite. Förra gången ett utbrott skedde höll det på i två år. Och det var på tiden innan flygplan fanns, så vad fan brydde dom sig om det. Dom smiskade hästen, lastade båten och körde på som vanligt. Medan vi moderna stackare är helt hjälplösa. Läste nånstans nyss att Sverige är det enda landet i Europa som har alla flygfält stängda. Det är bra tycker jag. Säkerhet går före allt. Men likväl. En månad har du på dig, Rejkafjäll, sen kniper du igen.

Har förövrigt med Rejkafjäll i reklamen jag håller på med nu. Visar er imorrn. Annars drömmer jag om kläder, precis som alla andra tjejer. Kan inte ha lagt mer än 2000 spänn den här terminen, ändå känns det som jag shoppat hur mycket som helst. Förmodligen för jag alltid letar, haha. Men kom ihåg! Kläder gör dig inte lycklig. Livet handlar om kärlek. Och öl.

Puss.

Utöver beige är jag relativt obsessed med khaki nuförtiden. Så jävla snyggt, beige, khaki och ljusgrått tillsammans är en favorit just nu. Asos har ett gäng fina varianter på färgen. Hade jag pengarna hade jag köpt allt.

Men neeeeeeeej. Varför dör alla mästare innan 50? Jag orkar inte. Förstår väl delvis varför han hållt sjukdomen hemlig, men då kommer det ju som en jävla chock nu istället. Tragik. Inte bra.

Om nån undrar - det här är min förebild för hur jag ska se ut till sommaren. Jag skulle ju inte tacka nej till Nicole Scherzingers kropp, men man får ju jobba med det man har liksom. Har aldrig fått så många komplimanger som den här kvällen. Glad var jag också. Väldigt lyckliga minnen. Den sista bra kvällen med Magnus. De flesta av mina vänner var samlade under ett tak. Några månader senare var jag störtförälskad i en rödskäggad iranie i min Berghs-klass. Brun, smal, kurvig, glad. Sommaren 2010.

Nu har Wetseal (vilket jävla namn på en butik va?) fångat mitt öga igen. Ett av mina absoluta favoritplagg, pälsvästen, fyndade jag för tio dollar och sen dess har jag inte sett en snygg sak ur den butiken. Men nu finns det en del värt att kolla in. Dom har en butik i Westfield Centre här downtown, kanske går dit senare i veckan och tar en titt.

Det plagget jag blev helt besatt av är mini-spetskjolen. Äntligen ett nytt format, och jävlar vad snyggt det kan bli om man stylar det rätt, tänker jag mig. Allt kostar under 200 kronor styck.

 

Hahaha, ska precis skicka iväg ett mail till Elin och såg att två av mina andra kära vänner kommenterat här på bloggen.

Jenna - Ja, jag äger EN bh. Den på bilden har jag haft sen jag var 18. Den passar perfekt, den är mjuk som fan, nopprig och jävlig. Farid hatar den, men det skiter jag i. Den sitter som gjuten, och jag ger inte upp den förräns den trillar ihop.

Viktor - Neeeeej, det är inte fult med strumpor i skor. Bara det är små, tunna strumpor. Ska köpa nya i spets imorrn. Då ska jag lägga upp en bild så får du sätta betyg. Men tack för att du tycker jag är snygg :)

Man kan alltid lita på killkompisar att säga sanningen. En tjej försöker ju vara snäll. En kille säger rätt ut om nåt ser förjävligt ut. Men strumpor i skor gillar jag. Punkt.

PUSS.

Klart ni vill se fler bilder. Det är väl därför ni är här. Vem fan vill läsa massa tråkig text. Inte ens jag, och jag är copywriter.

Nu kommer min vädjan om att mina älskade vänner ska ta sig ner till San Francisco för att hälsa på oss:

Allt som oftast känns det som man går runt i en evig hyllningsserenad till individualism. Inga hus är identiska. Det här är något man verkligen tänker på att uppskatta när man bor här.

 

Annars kan man alltid få syn på ett par snygga ben:

 

Eller så kan man hitta en liten dinosaurie nånstans:

 

Och min absoluta hjärtesak (samma som med Stockholm och Värmdö) - Havet är alltid runt hörnet.

 

Och runt andra hörnet hittar man kullarna och de söta husen samlade:

 

Och om man mot förmodan tröttnar på hav och arkitektur och kullar så kan man käka glass:

 

Och när man tröttnat även på glassen kan man pussa på söta pojkar:

 

Så - vill nån komma nu? Kom kom, vänner. Jag bjuder på glass.

Så. Sjukt. Trött. Vi sov inte många timmar inatt, det börjar kännas nu. Har pluggat som en idiot hela dagen, skrivit ut min research report, den ska in imorrn. Vi åt hamburgare till middag, jag drack en öl, mums.

Det finns inte en chans att det här inlägget blir bra, bara så ni vet.

Farid har tvättat typ fyrtio lass kläder idag också. Var på tiden, jag hade inga rena underkläder kvar whatsoever. Vi har en liten hierarki här i hemmet, eller en obalanserad balans, den innebär att Farid alltid tvättar och dammsuger. Jag kan nämligen inte tvätta. Det är korrekt. 23 år. Jag krymper allt jag får tag i. Och dammsuga är det vidrigaste, tråkigaste jag vet. Då diskar jag mycket hellre. Eller går ut med hunden.

Ibland glömmer jag bort att Farid och jag har bott ihop lika länge som vi varit tillsammans. Vi bodde liksom ihop innan vi började dejta. Det gör mig ganska stolt, att vi inte tröttnar på varann. Att vi hållit ihop så länge, med noll mystik från dag ett. Så vem är bäst i vårt förhållande? Det kan vi enkelt räkna ut:

Renligast - Helt klart Farid. Jag har alltid varit en skitgris. Det enda jag inte tål är att laga mat när det är odiskat. Måste diska upp allting först innan jag ställer mig och lagar käk. Och ibland kan jag få tokryck och städa hela lägenheten. Men i stort är Farid bra mycket mer renlig.

Klantigast - Farid. Senast idag slog han i huvudet i ett bord på The Grove. Jag skrattade så tårarna rann. Han snubblar på nånting varje dag. Jag kan garva åt det oftast, men är jag stressad eller irriterad så gör hans klantighet det ännu värre. Det är liksom helt omöjligt för honom att resa sig utan att snubbla eller tappa nåt.

Barnsligast - Hmm. Svårt. Farid har barnasinnet kvar, det är en sak som är säker. Jag är mer lillgammal. Inte lika drömmande som han är. Vi är bägge ganska barnsliga. Om vi är på det humöret samtidigt så är vi nog typ 8 år, tillsammans.

Roligast - Jag. Helt klart. Säger till Farid flera gånger varje dag att jag borde bli ståuppkomiker. Min absoluta favoritsak i hela världen är att få folk jag älskar att skratta. Farid, Jonna, Elin, Jenna, Chris. Det gör mig lycklig. Farid är som roligast när han säger nåt jag inte förväntar mig. Eller när han slår huvudet i bord.

Snyggast - Farid, tyvärr. Fast jag tränar varje dag nu, så sommaren 2010 ska jag spöa skiten ur honom i strandkropp. Då jävlar ska han få skämmas, parveln.

Eh, okej. Det här var ju inte så bra. Farid vann. Skitsamma.

PUSS grisar. Har massa flera kort från helgen, vill ni ens se dom?

Vi sitter på The Grove. Äter hoummus och dricker färskpressad apelsinjuice. Plugg, plugg, plugg.

Puss.

Idag lämnar vi lägenheten för The Grove, en cool restaurang nedanför Market St. Jag ska slutföra min research report tills imorrn och sen skriva ut den. Farid ska träffa sin advisor på AAU för att registrera sig inför nästa termin, sen kommer han till restaurangen. Lucas får hänga med. Hundar är tillåtna nästan överallt i San Francisco. Det är skönt.

Fler bilder från igår. Håll tillgodo.

Ett par stycken från idag. Ni får resten när jag sovit. Puss.

Har väldigt många bilder från helgen. Tänkte att vi startar med en inblick i hur måltiderna ser ut i det här hushållet:

Men.

Alla rätt. Det är sällan jag ser nåt från svenska modebloggar som verkligen inspirerar mig, men det här är bara.. perfekt.

YES. 20 grader varmt och jag lyckades övertala Farid att vi ska ut till Height Ashbury. Så nu blir det matsäck och parkhäng och vintageshopping och bollkastande hela dagen. Underbart. Ses sen. Puss!

Nu sticker vi till Element Lounge för att stötta en välgörenhetsorganisation Carrie håller i. Ska bli kul att träffa henne.

Puss!

Förlåt, hade glömt bort. Från fire hydrants och skyltar och restauranger och bilar all across town. Puss.

Fint från Asos.

När man talar om att åldras med värdighet tänker jag alltid på Lauren Hutton. Hon är nästan 70 år på sista bilden. Ja. 70. Otroligt vacker genom hela livet.

Det här värmer vi upp till.

Hej gänget.

På lektionen igår så satt jag som vanligt och tjötade med Carrie. Vi har haft massa klasser tillsammans i ett år, men det är först nu jag verkligen börjar inse att jag tycker om henne. Såhär är det för mig. Efter att ha fått genomstå så mycket skitsnack och så många svekfulla vänskaper så tar det typ ett år innan jag släpper in en ny vän (Mindy och Alex är undantag, dom litade jag på direkt). Carrie är ganska lik mig, därför tror jag det tog extra lång tid. Nu har vi bestämt att vi ska börja ses och hänga i alla fall, hennes kille är väldigt mysig också. Carrie är förövrigt otroligt snygg och jävligt smart, hon har två jobb, ett tredje på gång, och pluggar dessutom heltid. Ambition är så jävla sexigt, oavsett om det gäller pojkvänner eller kompisar.

En annan GRYM grej som hände igår - min lärare (han som gjorde Indiana Jones-loggan) lånade ut en CD-skiva med 3000 fonts för oss att kopiera. Det är svårt för er att förstå vad det innebär, men jag kan säga så mycket att det är fonter för tiotusentals kronor vi fick gratis. Helt jävla underbart.

Idag var mysigt, förövrigt. Vi satte oss på ett café nere i SoMa, solen strålade, jag blev lite brun, vi handlade mat, gick hem och dumpade, sen satte vi oss på Café Bean precis nedanför vår lägenhet för ytterligare en timme i solen. Ska vara 18 grader hela helgen, så nu jävlar ska jag bli solbränd. Äntligen.

Hursom. Fredagkväll här i SF, lördagmorgon hos er snart. Vi ska strax ut till Aces, ett ställe här i närheten, och träffa ett gäng kompisar.

Efter tusen mail med Elin och härliga Skype-samtal med Jonna och Jenna längtar jag nu lite efter mina tjejer. Den här jävla vulkanaskan får INTE ligga kvar i ett år, som dom påstår att den kan göra. Då blir det jobbigt. Annars är jag glad och förväntansfull inför sommaren, har fixat två intervjuer direkt när jag kommer hem. Systembolaget i Sickla och så Norra Stationsgatan, tror det ligger i Vasastan. Farid kommer förmodligen jobba vid Ringen, och så Jonna på Melanders, så då har jag många kära inom ett par kilometers radie. Barcelona, och sen hela sommaren med familj, släkt, vänner och Farid.

Men det är fint att ha något att se fram emot. Nu är jag mest glad för att det är fredag. Vi har fyllt hela kylen; sparris, jordgubbar, fint kött och så vidare. Nu dricker vi vin och ska gå snart. Det blir säkert lite bilder innan dess.

Puss!

 

Observera att Farid lyckas slå mig två gånger på under två minuter. Där har ni en liten hint om hur klantig han är.

Hahaha, det här gjorde min dag.

Tweet: This blows my mind and makes me fall in love and triggers every ounce of creativity in my brain and heart and soul.

Åååååååååååh Acne, era svin. Har. Inte. Råd.

Nu sticker vi och handlar mat. Puss!

Så vackert. Inte säker, men tror det är Lily Donaldson och Jessica Stam. Kan titta på den här bilden i evigheter.

Iväg till veckans sista lektion. 17 grader ute, så barbent går utan att få köldskador. Just fan, ni ska ju få se min läxa också. Skitsamma. Visar sen. Kolla vad snygg jag är utan armar förövrigt. Puss.

Alla som är i Stockholm - snackade precis med Adam på Facebook, och han kör på Berns 14:e maj. Den lokalen är grym, akustiken är bra, ljuset är bra, trängseln är okej, man kan alltid få en öl utan problem. GÅ DIT och se honom. Såg Nas där för några år sen och det var magiskt. Köp biljett, delvis för att stötta svensk hiphop och delvis för att Adam är Adam och han är grym. Har ett par riktigt bra nya låtar han förhoppningsvis kör.

Puss.

Ska vara vackert väder hela helgen, så funderar på att dra ut till Height Ashbury för vintageshopping och parkhäng. Ikväll är min sista lektion för veckan.

Jag går runt i mina wedges varje dag nu förövrigt. Eftersom det är läder så töjer dom sig lite, och då blir dom ännu skönare. Plus att dom som sagt passar till allt. Det enda problemet är faktiskt att jag blir så jävla lång. Typ 182 centimeter. Känns konstigt att se ner på folk man nyss var jämnlång med.

Jag har designat så mycket den här terminen att min hjärna börjar smälta lite nu. Har i princip inte skrivit nån copy alls, till skillnad från första året. Bara design, foto och art direction so far. Från att enbart ha tänkt i ord, börjar jag nu komma på mig själv med att tänka visuellt. Det trodde jag aldrig skulle hända. Vet inte om jag ska fortsätta på det tåget, eller om jag ska inrikta mig på skrivandet igen. Vi får se.

Häromdagen var det en kille som sa till mig "I've heard you're a very talented designer". Och det kändes som att han pratade om nån annan. Vadå designer? Copywriter, kanske, men har jag ens rätt att ge mig in på design? Det känns sjukt, eftersom Chris är den som alltid varit kreativ och pysslig, hon är den som ska designa, inte jag.

Av nån anledning har jag många hjärnspöken som säger åt mig vad jag borde få göra och inte göra. Som när jag känner mig ledsen över Sanna. Då får jag dåligt samvete, för att jag kände inte henne tillräckligt bra för att ha rätt att vara ledsen. Jag tror många av oss styrs till viss del av såna här spöken, röster som säger åt oss vad som är okej för oss att känna eller eftersträva. Jag vet inte vart det kommer ifrån, men det är nåt man får försöka slå bort på egen hand.

Puss.

Har i läxa tills imorrn att göra en poster med alla bokstäver i alfabetet. Trixet är att hitta alla själv ute på gatorna, fota, redigera och sen vara kreativ med designen av postern. Jättekul, men det skiter jag i just nu. Det enda jag vill göra är att klä av mig, krypa upp bredvid Farid och sova. Har drömt så jävla konstiga drömmar på senaste förresten.

I förrgår drömde jag att jag hade en liten bebis som hette Emil. Han var jättesöt, men skrek ganska mycket. Jag tappade bort honom. (Sen födde Liza sin dotter den morgonen, tur att det var hon och inte jag med tanke på mina skills i drömmen.) Sen inatt drömde jag att jag satt på en buss med Farid när Jenna och Magnus kom på, dom hade haft sex och jag var så jävla arg. Jenna var rädd för mig och vågade inte hälsa, haha.

Så, det var det. Analysera, tack.

Säga vad man vill om USA, men att gå ut med hunden en varm vårkväll, i klackar som inte gör ont, med De La och Adam i lurarna, klädd i Farids linne som minner mig om allt som betyder något, det gör mig lycklig. Bara det och inget annat. Det är något speciellt med San Francisco. Alla lämnar sina hjärtan här.

Okej att vi bara har en öl, men annars älskar jag den här tävlingen som ölspel. Enkel och rolig. Ursäkta att vi är lika mongo som vanligt.

Gjorde två ads igår kväll, en för Boudin Bakery, en för Kleenex. Den senare blev sämst, så ni får bara se bageriet.

Bakgrund: Boudin Bakery är ett av San Franciscos landmärken, stadens äldsta bageri, funnits sen 1849. Nu vill dom att folk utanför SF ska inse att dom har en hemsida där man kan beställa hem bröd, oavsett vart i USA man bor.

Target market: Medelålders kvinnor som skiter i bröd egentligen. Men dom älskar San Francisco. Dom bor i trista, anonyma småstäder, och Boudin Bakery är en chans för dom att få smaka SF i sitt liv. De här kvinnorna tänder mycket mer på möjligheten att få lite storstad i sin vardag än på själva smaken på brödet.

Jag tog en väldigt annorlunda approach till den här idén. Illustrationer är inte min stil, egentligen. Men det var kul och jag tycker det funkar för klienten. Samma sak hände som alltid med mina ads - ett par personer fattade ingenting, resten älskade det. Jag vet vad som ska ändras, men vill höra era åsikter. Får det er att känna nåt?

Jag roar mig med Dancing With The Stars. Kollar ungefär 50 % för dansen och 50 % för de vackra människorna. Pamela Anderson och Nicole Scherzinger är min favoriter. Dom har i princip inga kläder på sig, så har ni ingen kabeltv kan ni ju leta upp det här på nätet istället.

Var uppe till tre inatt och pluggade. Trött nu, men inte så farligt. Har sjukt mycket att göra inför nästa vecka. Nu är det bara tre veckor kvar tills vår final ska in i ett par av kurserna. I art direction ska vi ha en hel portfolio, åtta ads. Det tar inte en kvart, kan jag meddela. Annars tänker jag mest på mitt jetsetliv, fortfarande. San Francisco, New York, Stockholm, Barcelona. Fy fan, vad jag har det bra.

Puss.

Här har ni en gammal video på Lucas. Bara 40 sekunder när vi tvättar honom. Det här var precis efter att Farid flyttat in hos mig på Värmdö.

Ett par gånger i mitt liv har folk sagt till mig "du har blivit precis som förut". Nu senast den här citronsura Värmdö-tjejen. Det är så intressant. "Du har blivit precis som förut." Förra sommaren när jag kom hem var det en annan person som sa så till mig. Det var därför jag tyckte det var ganska kul att det hände igen. Det verkar som att folk tror att bara för att jag är så lycklig och så ödmjuk i mitt liv i San Francisco, så ska det automatiskt plockas med hem och appliceras på folk som inte förtjänar det.

På många sätt är jag inte alls som förut, och det vet jag. Jag skulle säga att ungefär 80 % av det som förändrats i mig är till det bättre. De andra 20 berör mest åldersfixering och rädslan som kommer av att ha hittat något så värdefullt som man inte vill förlora (Farid).

Jag börjar långsamt förstå hur det här med bloggandet fungerar när det gäller människor som endast ser mig just genom bloggen. Dom ser mina förändringar, och så tror dom konstigt nog att man nu kan trampa på mig. Varför vet jag inte. Man har aldrig kunnat trampa på mig. Det är ingenting som kommer förändras - tro mig. Folk verkar tro att allt det jag hittat här nere, som mognad och glädje inför livet, ska reflekteras i sättet jag behandlar idioter. Men oavsett hur mycket jag förändras så är ju en idiot alltid en idiot. Bara för att jag mognat så tänker jag inte vika mig för sådana människor. Inga grundläggande värderingar har ändrats hos mig. Anledningen till att jag är glad och snäll här nere är att jag rör mig kring människor som älskar mig, vill mitt bästa och som inte spenderar sitt liv med att snacka skit.

För att göra en lång historia kort - behandla folk som du själv vill bli behandlad. Och se dig i spegeln - kanske är det du som behöver förändras. Inte jag.

Puss.

Nu sticker jag till skolan. Puss!

Kommer ni ihåg att kika in på min Twitter? Där skriver jag när jag inte pallar att blogga. Uppdaterar mellan 5-8 gånger per dag.

Puss.

Igår flippade jag ut av glädje när Alex sa att han bokat biljetten till Sverige. Det var det enda jag ville prata om, medan Farid och Alex försökte föra in andra samtalsämnen. Haha. Men jag blev så glad. När jag nyss gick in på DSW (en lågpriskedja för märkesskor, allt är rabatterat) så kände jag samma glädje. Som jag har letat efter den perfekta wedgen med den perfekta beiga färgen, gärna med korksula (dom väger mindre då), och så självklart - bekväma.

Alla rätt. Tvekade inte en sekund. Drygt 500 kronor. Jag kommer ha dom här tills dom faller isär totalt, passar till vartenda sommarplagg jag har i min garderob. Och, så sköna. Som gympaskor. Inte för att vara ytlig, men det här gjorde min dag. Och min vecka. Och min sommar. Tack DSW.

Jag har aldrig sett på mig själv som besatt av skor, men Asos gör mig besatt nuförtiden. Alla dessa ligger kring 500-600:-, så det handlar inte om att jag inte har råd. Grejen är att jag lovat mig själv att aldrig mer beställa högklackat online. Jag har gjort det många gånger, och i 90 % av fallen så är det nåt som inte stämmer. Men herregud vad dom gör det svårt, Asos. Besatt (främst av dessa första gråa, jag DÖR, och de ljust beiga som jag visat en grön variant av förut, jag DÖR).

Och det vackraste jag vet i kärlek handlar om val. Jag kan välja att vara svartsjuk, eller så kan jag välja att lita på dig. Jag kan välja att vara sur, eller så kan jag välja att krypa tätt intill. Jag kan välja att känna ångest, eller så kan jag välja att känna hopp. Jag är aldrig ett offer för vår kärlek, det är något jag valt och något jag fortsätter att välja varje dag. Dig. Jag väljer dig varje dag. Inte för att du är vacker (du är vacker), utan för att du får mig att vilja bli en bättre människa. Med dig växer jag och vi reser oss tillsammans. Och varje dag jag slår upp ögonen och känner din värme, varje dag jag ser in i dina ögon; jag valde dig igår, jag väljer dig idag och jag kommer välja dig imorgon.

Jag hoppas att ni alla redan sett den här. Den bästa reklamen från Superbowl, helt klart. Vi grät nog en lite skvätt där allihop. Väldigt, väldigt bra.

Effektiv reklam 101:

Tror knappt att det är sant. Det smärtar mig att Elin inte kommer vara hemma när han kommer. Alex har bokat sin biljett. Han kommer två veckor i juli, dagen innan Jennas födelsedag landar han. Det är för bra för att vara sant, men biljetten är bokad och vi ska utforska hela Stockholm tillsammans. Den här sommaren är gjord. Så. Jävla. Glad.

Barracuda var tokpackat när vi kom, så vi förflyttade oss till ett ställe precis över gatan. Sanslöst goda hamburgare, och pommes frites, jag blev frälst. En kanna margarita och en kanna mimosa senare älskade vi livet ganska mycket. Jag kan aldrig säga det nog - jag älskar San Francisco.

Alltså, jag har så snygga vänner. Underbara Felix och Mia, våra kompisar från Berghs, bor i Sydney. Var tvungen att sno några nytagna bilder från Mias Facebook. Hade en absurt rolig utekväll med dom i januari när jag var hemma i Stockholm. Saknar dom, hoppas på att få se dom snart igen.

Inte Felix, men Mia till höger

Nu sticker vi. Jag har flätor i hela håret idag, känns ovant, men det kommer bli en sommarfavorit. Perfekt när håret inte är helt nytvättat.

Puss!

Himlen har öppnat sig i San Francisco. Det regnar rejält, men det hindrar inte oss från att ha kul. Om en halvtimme tar vi en taxi till bögområdet Castro och restaurangen Barracuda, för San Franciscos bästa sushi och bottomless mimosas (en karaff för 7 dollar, så fort glaset är tomt kommer dom och fyller på).

Jag tänker vara glad, full och tacksam. 10 av våra bästa vänner väntar oss där.

Kyss!

Helt apropå ingenting började jag tänka på barnnamn. Chris meddelade sitt för ett tag sen, det tänker jag inte avslöja, för då snor säkert nån det. Hennes var grymt fint i alla fall, och det fick mig att börja tänka också.

Om ni uttalar namnen på svenska så tycker jag Ciara och León är otroligt fina namn. På engelska tycker jag däremot inte dom är fina, och det funkar ju inte. Eller Ciara är fint även på engelska, men det skulle bli för konstigt att döpa en unge till det när Farid är råtänd på sångerskan. Har i alla fall ingen aning vart vi kommer bo, så namnen måste vara internationellt gudomliga, haha. Min unge kommer aldrig heta nåt som inte går att uttala runtom i världen, vilket kraftigt reducerar antalet alternativ. (När jag var yngre önskade jag alltid att mitt namn skulle vara kvinnligare, efter att ha flyttat till USA är det ganska nice med Cim.)

Jag älskar Charlie. Otroligt fint, vet att Jenna älskat det namnet hela sitt liv också. På en tjej tycker jag det är klockrent, på killar är det också fint. Amelie är fint också. Vi har pratat om en av Farids systrars namn också, men det är rätt personligt, så det tar vi om det nån gång skulle bli aktuellt.

Annars tänker jag bara på engelskt uttalade namn. Nicolas är otroligt fint på killar, jag tycker om långa, eleganta namn. Förmodligen för att det är motsatsen till vad jag har. Joseph. Harlow är så vackert på en tjej. Zoe gillar jag verkligen också. På tjejer faller jag ofta för separerade dubbelnamn, det är så otroligt fint tycker jag, men kommer inte på några just nu. Menar typ Evelynn Victoria. Har du ett dubbelnamn så växer du upp sofistikerad, punkt slut, haha.

Puss.

Perfekt, perfekt. Från Topshop.

Här var vi igår:

Carrie var grymt snygg i svart klänning och hennes pojkvän var väldigt trevlig. Han ville styra upp nån pargrej, jag garvade, men det ska väl gå att ordna. Carrie är den tjejen som erbjöd mig ett internship. Jag är fortfarande osäker på om jag gjorde rätt i att tacka nej, men jag åker ju liksom hem under sommaren, så det skulle ändå bara vara för några månader. Nästa termin kanske jag tar tag i sökandet efter internship på riktigt.

Rebecca Simonsson på Stureplan.se bad förövrigt om en logga till Marres salong Bangs. Jag strulade runt i Illustrator i en kvart, såhär blev resultatet:

 

 

Med den korta tiden jag spenderade på det tyckte jag det blev helt okej. Hade priserna varit lite bättre hade jag nog ägnat en extra timme, nu kunde man vinna klippning/färgning på salongen.

Gud vilket sämst inlägg. Men skitsamma. Efter Rickhouse igår gick vi till Tunnel Top, ett sjukt sexigt, trångt ställe som bara spelade porrig 90-talshiphop. Svettigt värre, men det var kul. Jag, Farid och Alex. Bättre blir det inte. Vi spelade in en video igår också, men jag var så sjukt dräggig att jag skiter i att lägga upp den. Här får ni tre stillbilder som säger allt, haha:

 

 

Det här kan ni leva på ett tag, va? Massa bilder. Okej.

Puss.

Fett kul. Bra kväll. Full. Sova nu. Puss.

Och Jessica, jag älskar dig, jag saknar dig. Du är i mina tankar ofta. Jag förtränger det faktum att vi inte setts på så länge, för det får mig att må illa. I sommar så ses vi, bland rosa glas och lätta moln. Puss.

Som vanigt har jag som minst tid att skriva när de roligaste grejerna händer.

Igår efter klassen mötte Farid och Mindy upp mig utanför skolan. Vi gick en kort promenad till 21 Amendment, ett grymt mysigt ställe. Vi drack vattenmelon-öl och skrattade i timmar, som vanligt. När Farid gick på toa tog det två sekunder innan två killar började ragga på oss, en hawaian och en amerikan. Haha, hade en kille som raggade på mig i förrgår också, så nu fick Farid för en gångs skull känna på lite svartsjuka. Fråga förövrigt - varför blir man alltid raggad på när man är osminkad i tshirt och jeans? Alltså, det slår aldrig fel.


Skitsamma, vi hade kul i alla fall. Jag behövde en öl efter min kvällslektion igår. Det här händer varje termin och jag blir lika förbannad varje gång. Nån i klassen skiter i att göra läxan, kommer på nån svindålig ursäkt och sen ser jag mina pengar rinna iväg medan läraren och eleven diskuterar. Igår var ursäkten "jag får så mycket mail, hittade inte det som du skickat med läxan". Då vände jag mig om, upplyste henne om att det finns en search bar och att hon kanske skulle fokusera mer tid på att göra läxan istället för att snacka så jävla mycket skit. Carrie började garva. Tror inte vi har så mycket kompisar kvar i den klassen nu, men FÖR HELVETE. Jag är ledsen, men jag blir fruktansvärt irriterad på folk som inte gör sitt jobb. Hoppa av skolan hellre än att slösa min tid, jävla slacker.

Okej. Nu kan jag andas igen i alla fall. Vi har planer för hela helgen, återkommer med info.

Puss.

Nu sticker jag och visar upp mitt fula frimärke. Har målat naglarna för första gången på lätt fem år. Blommig klänning, pälsväst, skinnjacka och höga stövlar till det. Puss.

Frimärket. Jag är INTE nöjd, siffrorna skulle kunna vara mycket snyggare, men jag orkade fan inte bråka med det längre. Får se vad läraren säger. Vi fick använda två typsnitt och fyra solid colors. Temat skulle vara vår. Eh, just det. Jag frågade Farid vilken säsong han fick från det, och han sa vår, tack gud. Har tyvärr en känsla av att läraren inte kommer hålla med.

Köpte ett halsband idag på Old Navy.

 

Jag gillar inte guld, så köper alltid silver. Fint tycker jag i alla fall, typ 90 spänn.

Så. Otroligt. Vackert.

Global Key Visual crafted for Rubin Postaer & Associates (RPA) and Discovery Channel. 'Life' is 10 Episode series created by producers of very well known 'Planet Earth'. Narrated by Oprah Winfrey. Production process took about 4 weeks to complete.

Produced at Ars Thanea

RPA:
Scott McDonald - Creative Director
Laura Hauseman - Art Director
Ginnie Assenza - Art Manager

Ars Thanea:
Peter Jaworowski - Art Director, Digital Artist

Elin skrev till mig för ett tag sen att jag blivit mer ödmjuk som person. Det var väldigt fint, men det fick mig att skratta också då jag kan föreställa mig att det finns ett par stycken som inte håller med. Men så länge de som står mig närmst känner mig och uppskattar vad jag försöker förändra, så räcker det för mig.

Sitter och designar IGEN. Ett frimärke. Läraren sa att vi skulle tänka på det som en poster i miniatyr, vilket jag älskar. Han säger så vackra saker om design att jag ryser ibland. Har jag sagt att det är samma man som designade Indiana Jones-logon för länge, länge sen? Det är GANSKA coolt. Lägger självklart upp frimärket här sen, just nu har jag totalt kört fast, så vi får se hur det blir.

Vad annars? Typ inget. Jo, jag vill förtydliga en sak. Jag ser inte ner på folk som bor på Värmdö, som väljer att stanna där. Men jag kunde inte bli lycklig där. Och när jag skriver dåligt om Värmdö så handlar det i 99 % av fallen om människor jag inte gillar. Det är viktigt för mig att folk förstår att jag inte tror att jag är bättre än nån bara för att jag stuckit utomlands. Folk som inte tar det steget är väl lyckliga hemma, jag kunde inte vara det.

Anledningen till att jag började tänka på det här har med Berghs att göra. Det är en av världens absolut bästa reklamskolor och många här nere frågar varför jag valde att lämna den. Och det har mycket med Värmdö att göra. Hade jag stannat på Berghs hade jag fortfarande bott där ute. Jag hade aldrig kunnat utvecklas så här mycket i design och reklam om jag hatat mitt hem. Det är livskvalité allt handlar om för mig. Är jag inte lycklig kan jag aldrig bli framgångsrik.

Det var allt. Vi hörs snart.

Puss.

Jag tipsar nästan aldrig om klasskamrater. Anledningen är att många suger. Men den här killen suger inte. Kenny är inte ens i min klass, han går med Farid. För det första är han så mysig och underbar, vi garvade som småflickor när vi demonstrerade "slapp pung" på ett uteställe för några veckor sen (inga kommentarer). Och för det andra är han så jävla duktig. Så HÄR, besök hans hemsida och se vart framtiden är på väg.

Ni orkar självklart inte kolla på alla kampanjer, så jag rekommenderar den absolut första. Kenny har varit smart och börjat med det starkaste. Den är för Black Diamond Equipment och är så vacker och genial att jag vill gråta.

Puss.

Close-up på min kulturella karta.

Puss.

Är så trött nuförtiden. De senaste veckorna har varit tuffa i skolan, och det blir inte lättare direkt. Nu är det nerförsbacke till finals, bara det att backen är proppad med trehundraåtta hinder vi måste igenom. Helt sjukt att åtta veckor heltidspluggande kan göra en så slutkörd. Tänk er då när man jobbar. Nej, det skiter vi att att tänka på ett tag.

Tiden springer iväg. Har inte hunnit visa er knappt nånting jag gjort. Ska lägga upp detaljer från den kulturella kartan som jag lovade. Men först lite underbara pjäser. Den här fransklänningen från H&M kommer ut i maj, kan mycket väl bli ett köp. Jag håller mig verkligen i skinnet nu, vet att det kommer komma mycket fint om typ tre veckor.

Underbara skor från Asos. Jessica Simpson har en kollektion ute med ett par som liknar de till vänster, provade dom på DSW för ett tag sen. Sjukt snygga, och bekväma. Den här versionen kostar bara typ 550:-, vilket är ganska bra. De andra skorna är från ett av mina favoritmärken Ash, tyvärr ligger dom på typ 2000 spänn. Inte okej.

Skatteåterbäringen förövrigt. Fick bara 4 lax det här året, suger pung. Fick 13 000:- förra. Då betalade jag av alla lån jag hade och överraskade Farid med en skateboard en strålande varm sommardag på Medis. Det här året blir det nog pengar för att överleva sommaren. Så sparar jag allt jag tjänar på Systemet till hösten, som vanligt.

Puss.

Hej grisar.

Mina acid-jeans har kommit. Lika stretchiga som jag minns dom från affären, kul att jag nu har fyra par jeansshort som passar, tre är 26 och en är 24. Mongo. Men skitsamma, jag älskar dom. Älskar också fortfarande tshirten jag fick av Farid när vi firade ett år.

Otroligt fin dag, varmt som satan. Imorrn ska bli lika fint, så går nog ner till parken med Lucas och lägger mig under dagen.

Puss.

Okej, gänget. Tänkte visa er anledningen till att jag varit m.i.a. Jag fick en läxa i Camerons klass. Läxan löd "gå den här promenaden i det här området i San Francisco. Kom tillbaks till klassen nästa vecka och visa oss en kulturell karta över området".

Det här är Cameron och det här är adv school, så ingenting ska tas bokstavligt. Ingen i klassen gjorde en karta, bara dom allra mest efterblivna. Syftet var att gå utanför din comfort zone, uppleva saker och sen komma på ett sätt att fånga klassens uppmärksamhet när man ska berätta historien om det här området.

Jag gick ju dit med Farid, tog trehundra bilder, tog lite bark från ett träd och en diktbok vi hittade på en parkbänk. Jag bara plockade upp saker som berörde mig på något sätt. När vi kom hem började jag tänka och visste efter ett tag att jag ville presentera människorna från det här området, och formatet jag ville använda var en bok. Jag älskar böcker, jag älskar att känna tyngden av dom, lukta på dom och försjunka i dom. Jag ville överdriva och jobba mycket med textur och överraskningar.

Namnet på boken blev "The Truth & Other Stories" (Tack Gynning för att ditt bloggnamn passade så efterblivet perfekt in på min bok). Anledningen till namnet är enkel - jag vet ju självklart inga specifika detaljer om människorna som bor i det här området, Russian Hill. Jag kan leta upp statistik om dom, men jag vet inte vad dom drömmer om under nätterna, liksom. Så jag använde mig delvis av statistik och delvis av min egen fantasi.

Det är nio personer totalt. Det jag gjorde var att trycka in hela populationen vad gäller ras och kön i dom här nio, dvs uppdelningen är korrekt. Två asiater, en latinamerikansk, resten vita. Fem kvinnor, fyra män. Jag använde mig av alla bilder jag tagit på det faktiska området, både diktboken och barken fick en plats i boken och sen byggde jag historierna ur mitt eget huvud.

Jag hade sjukt kul med den här uppgiften och läraren älskade det. Han sa att det var "helt jävla otroligt" och att han aldrig sett något liknande. Han gillade intimiteten och historierna, han tyckte också väldigt mycket om sättet jag presenterade deras ålder och ursprung (allt detta visar jag i nästa inlägg). De andra studenterna verkade gilla det med. Jag slet som ett jävla djur med utskrifter och beräkningar och färgschema och detaljer, så att få bra feedback betyder mycket. Här är en snabb sekvens i hur boken ser ut, från början till slut. Snart lägger jag upp ett till inlägg med jpegs, då kan ni läsa vad som stod i introduktionen och se ett par utvalda sidor.

Boken är bara 13 sidor lång, men den är tung. För att få till tyngden köpte jag färgade boards, som klipptes till och tejpades fast med sidorna. Svårt att förklara, ännu svårare att få till. Men resultatet blev som jag ville ha det. Det ska kännas att det är en bok liksom, ingen jävla broschyr.

Puss.

Väldigt, väldigt bra från shopnastygal. Den vita med trycket funderar jag lite smått på. Toppen - perfekt print, perfekt skurna axlar, och så en sån efterblivet dålig assymetrisk historia nedtill. Whyyyyyy? Hade köpt den på två röda annars. Assymetriskt är inne i år, men jag gillar det inte. Vet inte varför.

Vi träffade Mariela igår och det var hur trevligt som helst. Hon och hennes syrra kom över, vi satt och drack öl och snackade skit i fem timmar. Idag är jag sjukt stressad över skolan, så återkommer imorrn. Men efter strul med UPS kom min underbara virkade klänning till slut. Kort, fin och kanske lite för sexig. Eller så är det bara det att jag känner mig väldigt sexig i den. Farid gnäller säkert inte. Och jag älskar den. Ett långt linne under så är det lugnt.

Puss!

 

Regn, regn, regn. Tycker synd om min gamla grundskolekompis Mariela som är här med sin syster nu. Vi skulle träffa dom senare idag, men varken jag eller Farid känner för att gå ut i det här vädret. Det ska bli bättre igen nästa vecka, tack gud.

Alla vet väl vid det här laget att jag har en fäbless för vackra kvinnor. Pamela Anderson är inte min stil alls, men ingen kan förneka hennes sex appeal. Det är bara nåt speciellt med allt det där blonda håret, de oversizade brösten och de smala benen. Hon ser verkligen ut som en barbiedocka och det fascinerar mig. Skulle kunna titta på henne i timmar.

Jag började följa Dancing With The Stars online i år för att Nicole Scherzinger var med. Men Pamela är minst lika mycket ögongodis när hon rör sig. Det är bara sex och charm för hela slanten. Hon får mig att le.

Det var ett tag sen, så vi kör en ny version:

5 saker om min barndom ni garanterat inte vet om mig.

- När jag var typ tio så längtade jag tills mamma sa att jag skulle gå och lägga mig, för då kunde jag ligga där och tänka. Sängtid var tänktid. Kunde fantisera om saker i två timmar. Det var dagens höjdpunkt.

- En annan grej som hände när jag var liten: missade skolbussen när jag var sju år. Kom försent, sprang med gråten i halsen upp till skolan. Glömmer aldrig ångesten jag kände när jag stod utanför klassrummet och hörde dom sjunga bakom den där stängda dörren. Klarade inte av att gå in. Så, sju år gammal, vände jag om och gick hela vägen hem igen. Det här har satt djupa spår - jag är aldrig sen till skolan. Aldrig. Jag sitter alltid där en halvtimme innan lektionen börjar.

- Haha, det här är en så jävla elak grej, men det är ganska kul. När jag var typ fem så hette min bästis Camilla. Vi har hemma hos henne och hon hade fått ett sprillans nytt trevånings Barbiehus. Till det här huset hade hon fått massa tavlor som man skulle klistra upp på väggarna. När hon gick ner för att äta middag så satte jag upp alla tavlorna själv. Hon grät som en bebis när hon kom tillbaks, jag blev utskälld av hennes mamma och hemskickad. Mamma dog av skratt när jag berättade. Sen hade jag ingen bästis längre.

- När jag var typ nio så hade jag på nåt sätt förstått att mammas cigaretter inte var bra för henne. Så jag tog hennes paket som låg i köket, gick upp i skogen, bröt av alla cigg och grävde ner dom i marken. När hon undrade vart hennes paket var så berättade jag. Sen kommer jag faktiskt inte ihåg vad som hände. Hon blev inte arg i alla fall, men nya cigg köpte hon.

- Det här är en grej som hände när jag tog studenten. Det är helt omöjligt att beskriva för folk som inte träffat min släkt. Men vill bara skriva det så jag inte glömmer och så kanske ni skrattar lite. Vi hade ju en studentmiddag hemma hos pappa, mina kusiner kom, min mormor och morfar och en av mina fastrar och hennes man. Staffan, heter han. Han är två meter lång och stark som en oxe. Har spelat hockey hela sitt liv. Min mormor satt bredvid honom. Hon är 1.57 lång, har strl 35 i skor och är halvt döv. Staffan hade kommit direkt hem till mig från Finlandsbåten, han hade varit på kryssning med jobbet. Som ni förstår var han full så in i helvete. Mycket värre än mig. Han kramades och tjoade och garvade konstant. Min faster skämdes, men jag tyckte det var hur kul som helst.

När han sen satte sig ner bredvid mormor började den roligaste diskussionen jag hört i hela mitt liv. Han sa någonting, hon sa "va?" och han dunkade henne i ryggen så löständerna nästan flög ut "Ulla, du fattar hur dä ä, det gör du, HAHAHA, så jävla bra Ulla". Min mormor är över 80 år. Hon är döv. Men hon är väldigt snäll, så hon satt kvar och försökte förstå vad han sa medan han hela tiden trodde dom förde en konversation. Jag har aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv.

Fan vad långt det blev. Det var inte meningen. Nu ska jag plugga.

Puss.



Min faster Monika och Staffan, när vi firade hans 50-årsdag i Thailand

Det är nånting som bara funkar nu. Jag vet inte varför. Nästan allt jag gjort i skolan den här terminen har varit bra (enligt mina standards). Koncept funkar, design funkar, copy funkar. Allt bara.. går. Det känns konstigt. Som min älskade lilla syster alltid är först med att påpeka "du är så himla destruktiv". Hon erkände dock att jag blivit bättre på senaste.

Det ligger något i mig som gör att jag inte klarar av när det går bra för mig. Kanske, tyvärr, har Farid lite av det också (han sårade mig när vi hade det som absolut bäst). Det är svårt att förklara, och jag förstår att många kanske inte tror mig. Oavsett vem jag pratar med upplevs jag alltid som stark. Och jag är stark. Men jag klarar inte av när det går bra för mig. De gånger i mitt liv när allt stämt, och det är flera, så har jag alltid lyckats paja det. Fått sparken eller fuckat upp det med pojkvännen, eller liknande. Och då, när nåt går åt helvete, då känner jag mig hemma igen.

Visst låter det kul?

Nej, men allvarligt, jag fattar inte varför. Kanske för att jag vet att nåt ändå kommer gå åt helvete, och då vill jag hellre styra över det själv. Lite "utsätter jag mig själv för skit så hinner ingen annan före". Så, ni hör ju, syrran har rätt när hon säger att jag är självdestruktiv.

Just nu funkar allt. Det har aldrig gått såhär bra i skolan. Fortsätter jag på samma spår kommer jag få A i alla ämnen. Jag bor ihop med någon jag verkligen älskar. Chris mår bra. Vi åker till Barcelona i juni. Jenna och Emil kommer förmodligen hit i september. Alex kommer förmodligen till Sverige i sommar. Jag har slutat använda smink och tycker jag är snygg ändå. Snart startar jag upp amerikanska Sourze tillsammans med C-O. Jag är omgiven av vänskap och kärlek.

Det här gör mig nervös som in i helvete. Jag är inte stabil när allt går bra för mig. Så, nu får ni stötta mig. Nu behöver jag er mer än nånsin.

Puss.

Helt uppe i en stor uppgift till skolan. Ni får lite bilder så länge.

Fin kväll igår. Vi gick ut, tog en drink på Cantina och två på the Clock Bar. Pratade, pratade, pratade och kysstes. Nu ska vi iväg och äta våfflor. Ibland orkar man inte annat än vitt linne och jeans. Igår blev väldigt känslosamt, började tänka på Sanna igen. Nu är det snart den andra årsdagen av hennes död. Jag tänker fortfarande på henne konstant och jag börjar fortfarande gråta varje gång vi pratar om det. Men som sagt - fin kväll igår. Nu våfflor.

Älskar allt. Fan, vad H&M blivit bra.

Förlåt för att jag är borta. Försöker skapa grejer istället för att harva vid datorn.

Visade upp idag, push-pull-poster. Väldigt simpel idé, sätt två konstraterande foton i samma tema tillsammans med två specifika headlines för två olika stämningar. Hitta ett sätt att dra blicken mellan bilderna med hjälp av design och type. Jag är nöjd. Hela postern är skapad i InDesign.

Den här lämnade jag in idag. Första steget av hundra i en kampanj för Precept Lady Golf Ball. Targetpubliken har spelat golf i minst 15 år. Det enskilt viktigaste budskapet är "den här bollen lyder dig". Fick blandade reviews från klassen. Hälften fattade ingenting, hälften älskade den. Läraren tyckte väldigt mycket om konceptet, vi diskuterade mest smådetaljer. Jag vet vad jag ska fixa, men vill inte skriva det nu, det kommer påverka er åsikt.

Som alltid - vad tycker ni? Och som vanligt - gnäll på allt utom kvalitén, kan inte lägga upp high-res här.

(Längst ner ser ni hur bilden såg ut från början - det tog mig cirka 3 tim att photoshoppa fram slutresultatet)

 

Två vackra nyheter från Zara nu i mars: underbar långklänning och mockajacka, bägge i perfekt nyans. Zara är ett till märke som alltid prickar in färgpaletten.

Hade ett presentkort på Forever 21 på 25 dollar. Det fck bli det här. De här är shortsen jag provade i butiken (snarlika dom från shopnastygal, skillnad i pris cirka 400:-). Beställde dom nu i en 24. Tyget var otroligt mjukt, tror det är därför jag måste gå så lågt ner i storlek. Nagellacket blir fint nu till sommaren. Shortsen kostar 130:-, nagellacket 22:-.

Grejen med shopnastygal är att dom prickar in paletten varje vecka. Material - nja. Kläderna - helt okej. Men paletten är fan hundra procent varje vecka. Acid-shortsen ska jag köra en härmis på, har hittat en billigare version på annan plats som vanligt.