INTUITION.
Det kommer ju sluta med att jag blir webdesigner. Det här livet, alltså.
Man går till en klubb man gått till tusen gånger förut. En man försöker fånga ens uppmärksamhet och man låter honom kämpa lite. Han blir aldrig jobbig, han går inte över gränsen, han sliter inte i en, han stryker ett finger sakta längs ens ryggrad och man vänder sig om. Man vänder som om, för att en man som rör en på det sättet helt enkelt måste vara en man (jag hade rätt). Och han visar sig vara intelligent, rolig, varm, uppmärksam, ambitiös. Och man finner sig texta med honom i timmar varje dag och hela hans ansikte förändras när han skrattar och han söker min hand under bordet när vi träffar mina vänner.
(nej, jag är inte kär)
Och så orkar man inte med Stockholm längre, börjar på Berghs, tänker "det vore fint att skriva lite" och upptäcker två år senare att det där med att skriva berör programmering. Något som aldrig, någonsin funnits i ens begreppsvärld över saker som skulle vara roliga att pyssla med.
Jag är väldigt nära ett intensivt tvådagarsgig. HTML, 35$ i timmen, deadline måndag morgon. Håll tummarna för mig - erfarenhet vore kul. Och mellan måltider och inhalerande av vatten (för mycket whiskey igår som vanligt) re-designar jag Blue Bottle Cafés hemsida och tänker att "det här kan jag göra under resten av mitt liv".
San Francisco, du är för alltid en positiv konnotation. Vackra kvinna.
Puss.
Man går till en klubb man gått till tusen gånger förut. En man försöker fånga ens uppmärksamhet och man låter honom kämpa lite. Han blir aldrig jobbig, han går inte över gränsen, han sliter inte i en, han stryker ett finger sakta längs ens ryggrad och man vänder sig om. Man vänder som om, för att en man som rör en på det sättet helt enkelt måste vara en man (jag hade rätt). Och han visar sig vara intelligent, rolig, varm, uppmärksam, ambitiös. Och man finner sig texta med honom i timmar varje dag och hela hans ansikte förändras när han skrattar och han söker min hand under bordet när vi träffar mina vänner.
(nej, jag är inte kär)
Och så orkar man inte med Stockholm längre, börjar på Berghs, tänker "det vore fint att skriva lite" och upptäcker två år senare att det där med att skriva berör programmering. Något som aldrig, någonsin funnits i ens begreppsvärld över saker som skulle vara roliga att pyssla med.
Jag är väldigt nära ett intensivt tvådagarsgig. HTML, 35$ i timmen, deadline måndag morgon. Håll tummarna för mig - erfarenhet vore kul. Och mellan måltider och inhalerande av vatten (för mycket whiskey igår som vanligt) re-designar jag Blue Bottle Cafés hemsida och tänker att "det här kan jag göra under resten av mitt liv".
San Francisco, du är för alltid en positiv konnotation. Vackra kvinna.
Puss.
deras
min
I LOVE YOU BUT II
Version 2.
I LOVE YOU, BUT
Hej gänget.
Både igår och idag har varit givande. Igår var jag iväg på pilates vid 12, tre gånger på gymmet än så länge, det känns skönt. Onsdagar och torsdagar är helt körda för mig tidsmässigt, så måste få in det där i början av veckan. Efter gymmet mötte jag upp Carolina för att låna hennes kamera, en Nikon D3100 som filmar HD-video.
Sen var Carrie här hela eftermiddagen, vi satt vid våra respektive datorer och skrattade i tre timmar. Hon kom tillbaks senare på kvällen och sen igen nu imorse, haha. Hon har lovat att gifta sig med mig om det nu skulle bli så att jag inte hittar jobb här i staterna, det känns tryggt. Efter att Carrie gått kom Gabriella över, hon ville höra min åsikt om idéer för nåt kryddföretag. Sjukt intressant början, får se vart hon tar det nånstans.
Efter Bella gått filmade jag en 30-sekundersspot för min tv-klass, blev okej för att vara sista-minuten-jobb utan ljus, förberedelse eller normal nivå av ork. "Konstverket" står nu stadigt på mitt skrivbord. Det enda videon gick ut på var massa tekniska detaljer, men om det finns kontext blir det ju lite mer värt att titta på. Citatet fick jag från en Berghs-tjejs profilbild på Facebook - tack söta för inspirationen!
Hursomhelst. Nu har jag varit ute med hunden. Det är sent. Har mer läxor tills imorrn, men det är hyfsat enkla grejer. Kan göra det imorgon förmiddag. Skrev en väldigt bra brief igår också förresten! För ett teknologi-företag som är så jävla 80-tal att det inte finns. Den ska ni också få se. Nån annan dag.
Puss.
EDIT: Och äntligen har Chris blivit informerad så jag kan få berätta det här för världen. Min älskade, älskade kusin Therese, mammas systerdotter, är gravid! Födelsedatum är ställt till 12 januari och hela släkten på mammas sida är barnsligt exalterade. Det är mina morföräldrars första barnsbarnbarn och min mosters första barnbarn. Den här ungen kommer bli ihjäl-pussad och Therese kommer bli mother of the century. När jag var i Linköping i somras så visade de en bild på ett ultraljud, och jag fattade ingenting. "Åh vad fint, vem är gravid?" frågade jag. Det fanns inte i mitt huvud att det var Therese. Och hennes leende innan hon berättade, jag chockades totalt. Sa att hon ljög och lurades i tio minuter innan jag insåg att det var sant. Så himla, himla fint var det. Glömmer det aldrig.
Puss.
Både igår och idag har varit givande. Igår var jag iväg på pilates vid 12, tre gånger på gymmet än så länge, det känns skönt. Onsdagar och torsdagar är helt körda för mig tidsmässigt, så måste få in det där i början av veckan. Efter gymmet mötte jag upp Carolina för att låna hennes kamera, en Nikon D3100 som filmar HD-video.
Sen var Carrie här hela eftermiddagen, vi satt vid våra respektive datorer och skrattade i tre timmar. Hon kom tillbaks senare på kvällen och sen igen nu imorse, haha. Hon har lovat att gifta sig med mig om det nu skulle bli så att jag inte hittar jobb här i staterna, det känns tryggt. Efter att Carrie gått kom Gabriella över, hon ville höra min åsikt om idéer för nåt kryddföretag. Sjukt intressant början, får se vart hon tar det nånstans.
Efter Bella gått filmade jag en 30-sekundersspot för min tv-klass, blev okej för att vara sista-minuten-jobb utan ljus, förberedelse eller normal nivå av ork. "Konstverket" står nu stadigt på mitt skrivbord. Det enda videon gick ut på var massa tekniska detaljer, men om det finns kontext blir det ju lite mer värt att titta på. Citatet fick jag från en Berghs-tjejs profilbild på Facebook - tack söta för inspirationen!
Hursomhelst. Nu har jag varit ute med hunden. Det är sent. Har mer läxor tills imorrn, men det är hyfsat enkla grejer. Kan göra det imorgon förmiddag. Skrev en väldigt bra brief igår också förresten! För ett teknologi-företag som är så jävla 80-tal att det inte finns. Den ska ni också få se. Nån annan dag.
Puss.
EDIT: Och äntligen har Chris blivit informerad så jag kan få berätta det här för världen. Min älskade, älskade kusin Therese, mammas systerdotter, är gravid! Födelsedatum är ställt till 12 januari och hela släkten på mammas sida är barnsligt exalterade. Det är mina morföräldrars första barnsbarnbarn och min mosters första barnbarn. Den här ungen kommer bli ihjäl-pussad och Therese kommer bli mother of the century. När jag var i Linköping i somras så visade de en bild på ett ultraljud, och jag fattade ingenting. "Åh vad fint, vem är gravid?" frågade jag. Det fanns inte i mitt huvud att det var Therese. Och hennes leende innan hon berättade, jag chockades totalt. Sa att hon ljög och lurades i tio minuter innan jag insåg att det var sant. Så himla, himla fint var det. Glömmer det aldrig.
Puss.
MARKETING
Hej gänget.
Skolan tar mycket tid, men GUD så skönt det är att jobba hemifrån. Jag har tre kurser på campus i år, två på torsdagar och en fredag morgon. Jag kan inte beskriva hur skönt det är att "börja" skolveckan på torsdag. Så mycket ångest har släppt från mina axlar i och med det här schemat. Känner mig mycket friare, mer inspirerad, har närmre till kreativiteten. Så här kommer jag försöka bygga upp det hela sista året. Nu inser jag också hur väl frilansjobb skulle passa mig. Att jobba hemifrån är en dröm, alltså. Jag fattar att folk vill ha det där sociala kontorslivet, men vi hittar på så mycket med vänner hela tiden att det räcker och blir över, haha. Nej, det är skönt. Testa det om ni kan.
Just nu håller jag på med en rolig uppgift vi fick i Brand & Branding-klassen förra veckan. Den ska presenteras imorgon. Konceptet är "Awful Brand", vi fick alla olika kategorier, jag fick läsk. Alla har tolkat läxan lite olika, men så här ser jag det - skapa en vidrig produkt med ett vidrigt objektiv, och skriv en grym marknadsföringsstrategi för att gå med så mycket vinst som möjligt.
HUR rolig uppgift? Det här är en av mina favoriter någonsin. Och naturligtvis gick det också lätt för mig att komma på nåt när jag tycker det är så roligt. Jag tänker inte dra upp hela brand strategyn för er, det är åtta frågor och tar hundra år, men snabbt:
Jag har skapat en läsk som inte är till för att drickas. Produkten är innovativ, exklusiv och vidrigt beroendeframkallande. Det är en 355 milliliter-burk, den innehåller 350 gram socker (i jämförelse med en vanlig storlek Red Bull som innehåller 108 gram socker) och 200 gram koffein (i jämförelse med Red Bull som innehåller 80 gram koffein):
Utöver det är innehållet smaksatt med örter som basilika, oregano och salvia, burken i sin tur är utrustad med två hål som man öppnar och drar ut rör från:
Sen tänder man och röker på, precis som en bong. Alltså, haha, så jävla kul jag haft med det här. Har kärat ner mig i grafiken också, tycker om svart, vitt, rött och grönt tillsammans på sättet jag gjort det. Tanken är naturligtvis att ungdomarna ska tro att det är weed dom röker. Egentligen är det bara diverse örter deras mammor smaksätter mat med, men min tanke är att den extremt höga kvantitén av socker och koffein ska få dom att TRO att dom blir höga. I min brief presenterar jag det som "weed on crack", haha. Det smakar alltså som weed, men är ett uppåttjack, istället för neråt.
ÄR INTE DET BRA? Alltså, jag har haft så skoj med det här, jag är ledsen. Roligaste uppgiften vi någonsin fått tror jag. Exklusiviteten kommer fortsätta i marknadsföringen, vending machines har bara en slot för drycken (jag kallar den "Blaze" just nu), det finns bara ett fåtal selected stores around the country som säljer den. Googlar du på namnet kommer en en extremt enkel hemsida dyka upp med bild och en caption på fyra ord - "Consume in small quantities". Sen kan du beställa en låda, du kan inte beställa färre än tolv stycken. Paketet är precis som ett paket för sexleksaker, omärkt och helt anonymt. Allt för att skapa den här auran jag är ute efter kring produkten.
Långsiktigt ser jag det som att folk kommer flippa ut, vilja förbjuda den här drycken, frenetiskt försöka få fram information om huruvida den faktiskt innehåller gräs, allt detta medan media exploderar med nyheter kring Blaze, samtidigt som ungdomar i hela USA gör vadsomhelst för att få tag på den. När väl de som initiellt flippade får fram att det inte är nåt gräs i drycken så är det redan för sent. Ungdomarna tror redan att det är droger på grund av kicken dom får, och om nån säger till dom att det inte är sant så blir responsen bara "DUDE! I've tried it, there's definitely something in it! It tastes like weed but works like E, it's amazing. They're just telling us there's nothing in it because they're scared shitless they're gonna get sued, come on, let's buy some now!"
Målet är naturligtvis att få dom så beroende som möjligt, därav den höga mängden koffein och socker (garanterat tillräckligt mycket för att döda den som överdoserar). Utöver det är det sjukt farligt att röka socker, oftast exploderar det, haha. Åh det här är så hemskt, så hemskt, jag måste ha lyckats med uppgiften.
Här får ni en till screenshot från min slideshow, här pratar jag om vilket territorium vi vill ockupera (de till vänster är energidrinkar med alkohol, de till höger är energidrinkar utan alkohol):
Future marketing genius, I tell you. Tröttnar jag på reklam så kommer jag söka mig antingen till gaming, marknadsföring eller produktutvecklande. Jag älskar den här skiten. På tal om min enastående talang så presenterade vi typ tjugo idéer i min tv-grupp idag. Alla garvade sönder åt min, och den blev vald etta. Och på vidare tal om min enastående talang så hade vi möte med Bryan om City Harvest-idén idag och han fick GÅSHUD. Fan vad skönt att man kan få ha lite medgång ibland.
Puss.
Skolan tar mycket tid, men GUD så skönt det är att jobba hemifrån. Jag har tre kurser på campus i år, två på torsdagar och en fredag morgon. Jag kan inte beskriva hur skönt det är att "börja" skolveckan på torsdag. Så mycket ångest har släppt från mina axlar i och med det här schemat. Känner mig mycket friare, mer inspirerad, har närmre till kreativiteten. Så här kommer jag försöka bygga upp det hela sista året. Nu inser jag också hur väl frilansjobb skulle passa mig. Att jobba hemifrån är en dröm, alltså. Jag fattar att folk vill ha det där sociala kontorslivet, men vi hittar på så mycket med vänner hela tiden att det räcker och blir över, haha. Nej, det är skönt. Testa det om ni kan.
Just nu håller jag på med en rolig uppgift vi fick i Brand & Branding-klassen förra veckan. Den ska presenteras imorgon. Konceptet är "Awful Brand", vi fick alla olika kategorier, jag fick läsk. Alla har tolkat läxan lite olika, men så här ser jag det - skapa en vidrig produkt med ett vidrigt objektiv, och skriv en grym marknadsföringsstrategi för att gå med så mycket vinst som möjligt.
HUR rolig uppgift? Det här är en av mina favoriter någonsin. Och naturligtvis gick det också lätt för mig att komma på nåt när jag tycker det är så roligt. Jag tänker inte dra upp hela brand strategyn för er, det är åtta frågor och tar hundra år, men snabbt:
Jag har skapat en läsk som inte är till för att drickas. Produkten är innovativ, exklusiv och vidrigt beroendeframkallande. Det är en 355 milliliter-burk, den innehåller 350 gram socker (i jämförelse med en vanlig storlek Red Bull som innehåller 108 gram socker) och 200 gram koffein (i jämförelse med Red Bull som innehåller 80 gram koffein):
Utöver det är innehållet smaksatt med örter som basilika, oregano och salvia, burken i sin tur är utrustad med två hål som man öppnar och drar ut rör från:
Sen tänder man och röker på, precis som en bong. Alltså, haha, så jävla kul jag haft med det här. Har kärat ner mig i grafiken också, tycker om svart, vitt, rött och grönt tillsammans på sättet jag gjort det. Tanken är naturligtvis att ungdomarna ska tro att det är weed dom röker. Egentligen är det bara diverse örter deras mammor smaksätter mat med, men min tanke är att den extremt höga kvantitén av socker och koffein ska få dom att TRO att dom blir höga. I min brief presenterar jag det som "weed on crack", haha. Det smakar alltså som weed, men är ett uppåttjack, istället för neråt.
ÄR INTE DET BRA? Alltså, jag har haft så skoj med det här, jag är ledsen. Roligaste uppgiften vi någonsin fått tror jag. Exklusiviteten kommer fortsätta i marknadsföringen, vending machines har bara en slot för drycken (jag kallar den "Blaze" just nu), det finns bara ett fåtal selected stores around the country som säljer den. Googlar du på namnet kommer en en extremt enkel hemsida dyka upp med bild och en caption på fyra ord - "Consume in small quantities". Sen kan du beställa en låda, du kan inte beställa färre än tolv stycken. Paketet är precis som ett paket för sexleksaker, omärkt och helt anonymt. Allt för att skapa den här auran jag är ute efter kring produkten.
Långsiktigt ser jag det som att folk kommer flippa ut, vilja förbjuda den här drycken, frenetiskt försöka få fram information om huruvida den faktiskt innehåller gräs, allt detta medan media exploderar med nyheter kring Blaze, samtidigt som ungdomar i hela USA gör vadsomhelst för att få tag på den. När väl de som initiellt flippade får fram att det inte är nåt gräs i drycken så är det redan för sent. Ungdomarna tror redan att det är droger på grund av kicken dom får, och om nån säger till dom att det inte är sant så blir responsen bara "DUDE! I've tried it, there's definitely something in it! It tastes like weed but works like E, it's amazing. They're just telling us there's nothing in it because they're scared shitless they're gonna get sued, come on, let's buy some now!"
Målet är naturligtvis att få dom så beroende som möjligt, därav den höga mängden koffein och socker (garanterat tillräckligt mycket för att döda den som överdoserar). Utöver det är det sjukt farligt att röka socker, oftast exploderar det, haha. Åh det här är så hemskt, så hemskt, jag måste ha lyckats med uppgiften.
Här får ni en till screenshot från min slideshow, här pratar jag om vilket territorium vi vill ockupera (de till vänster är energidrinkar med alkohol, de till höger är energidrinkar utan alkohol):
Future marketing genius, I tell you. Tröttnar jag på reklam så kommer jag söka mig antingen till gaming, marknadsföring eller produktutvecklande. Jag älskar den här skiten. På tal om min enastående talang så presenterade vi typ tjugo idéer i min tv-grupp idag. Alla garvade sönder åt min, och den blev vald etta. Och på vidare tal om min enastående talang så hade vi möte med Bryan om City Harvest-idén idag och han fick GÅSHUD. Fan vad skönt att man kan få ha lite medgång ibland.
Puss.
STUBHUB ONLINE GAME
Okej, så här är min bebis. Tänk nu på att är ni elaka i kritiken så är det som att ni säger att min bebis är ful. Nej, jag skojar bara. Men det här är en av mina absoluta favorit-idéer sen jag startade med reklam. Vi jobbade med Stubhub i över två månader i Campaign Design. Fler och fler grupper fattade vad det handlade om under tidens gång, de sista veckorna satt det en hel del bra idéer på väggarna. Bryan var exalterad över att han gjorde framsteg med klassen, men jag kom ingenstans.
Det är inget ovanligt, jag fastnar alltid med nån produkt varje termin. Bryan lutade sig över bordet på en av våra lektioner och sa "you know what kinda person you are? you're a put a penny in get a quarter out kinda person" (typ så var ordspråket). Han förklarade att det betydde att jag är en sån som tror att hårt arbete alltid lönar sig. Jobbar du tillräckligt hårt, sover tillräckligt lite och vägrar nöja dig med 90 % så kommer slutresultatet alltid bli bra. Han hade rätt - jag är sån. Tråkigt nog för mig valde jag den enda branschen i världen där hårt arbete inte alltid lönar sig och där idioter/räkmacksglidare mycket väl kan komma längre än jag på ren tur.
Hursomhelst. Stubhub släppte aldrig för mig, och jag vägrade ge upp. Bryan hintade om att jag kunde hoppa in som copywriter på någon av de andra kampanjerna (reklambranschen behöver copys mer än någonting annat om jag kan få spå framtiden lite snabbt), men det fanns ingen kampanj jag tyckte var klockren, inget jag ville sätta mitt namn på.
Klockan 23 på kvällen innan min final i Campaign Design kom jag på den enklaste idén som finns när det gäller det här företaget. Jag älskar, avgudar, lever för de där stunderna. När det slår en och man bara "ÄNTLIGEN". Och då menar jag absolut inte att idén är världsbäst eller ens bättre än någon annans, alla har olika preferenser. Men för mig handlar det om mig, min hjärna, mitt hjärta och vad jag tycker om. If it resonates with me completely, då är det en bra idé. Typ så. Jag satt uppe till 05:30 och blev med hjälp av Farid klar innan jag var tvungen att springa och skriva ut.
Stubhub i tre meningar - En rent online-baserad biljettåterförsäljare som är mellanhand på exakt samma sätt som Ebay eller Tradera, om än mer nischad. Hemsidan är en mötesplats för säljare och köpare inom musik-, sport- och teaterevents. Som säljare sätter du dina egna priser, du kan välja att auktionera ut dina biljetter eller sälja dom till den första som budar, som köpare kan du söka på priser/sittplatser för att hitta det som bäst passar dina behov.
Styrkan med Stubhub - Styrkan med det här företaget är köp/sälj. Så enkelt är det. Det är för både buyers och sellers, till skillnad från Ticnet och alla andra biljettåterförsäljare på nätet. Idén måste tala till både köpare och säljare. (Det här var det som satte käppar i hjulet för alla, 90 % av klassen hade en jättestark kampanj som bara talade till antingen köpare/säljare, aldrig både och.)
Min idé - Ett online game som genomsyras av Stubhubs essens och som marknadsför servicen på ett roligt och lättillgängligt sätt. (Har inte tagit med alla screenshots eftersom vissa är likadana för buyer/seller.)
Det är inget ovanligt, jag fastnar alltid med nån produkt varje termin. Bryan lutade sig över bordet på en av våra lektioner och sa "you know what kinda person you are? you're a put a penny in get a quarter out kinda person" (typ så var ordspråket). Han förklarade att det betydde att jag är en sån som tror att hårt arbete alltid lönar sig. Jobbar du tillräckligt hårt, sover tillräckligt lite och vägrar nöja dig med 90 % så kommer slutresultatet alltid bli bra. Han hade rätt - jag är sån. Tråkigt nog för mig valde jag den enda branschen i världen där hårt arbete inte alltid lönar sig och där idioter/räkmacksglidare mycket väl kan komma längre än jag på ren tur.
Hursomhelst. Stubhub släppte aldrig för mig, och jag vägrade ge upp. Bryan hintade om att jag kunde hoppa in som copywriter på någon av de andra kampanjerna (reklambranschen behöver copys mer än någonting annat om jag kan få spå framtiden lite snabbt), men det fanns ingen kampanj jag tyckte var klockren, inget jag ville sätta mitt namn på.
Klockan 23 på kvällen innan min final i Campaign Design kom jag på den enklaste idén som finns när det gäller det här företaget. Jag älskar, avgudar, lever för de där stunderna. När det slår en och man bara "ÄNTLIGEN". Och då menar jag absolut inte att idén är världsbäst eller ens bättre än någon annans, alla har olika preferenser. Men för mig handlar det om mig, min hjärna, mitt hjärta och vad jag tycker om. If it resonates with me completely, då är det en bra idé. Typ så. Jag satt uppe till 05:30 och blev med hjälp av Farid klar innan jag var tvungen att springa och skriva ut.
Stubhub i tre meningar - En rent online-baserad biljettåterförsäljare som är mellanhand på exakt samma sätt som Ebay eller Tradera, om än mer nischad. Hemsidan är en mötesplats för säljare och köpare inom musik-, sport- och teaterevents. Som säljare sätter du dina egna priser, du kan välja att auktionera ut dina biljetter eller sälja dom till den första som budar, som köpare kan du söka på priser/sittplatser för att hitta det som bäst passar dina behov.
Styrkan med Stubhub - Styrkan med det här företaget är köp/sälj. Så enkelt är det. Det är för både buyers och sellers, till skillnad från Ticnet och alla andra biljettåterförsäljare på nätet. Idén måste tala till både köpare och säljare. (Det här var det som satte käppar i hjulet för alla, 90 % av klassen hade en jättestark kampanj som bara talade till antingen köpare/säljare, aldrig både och.)
Min idé - Ett online game som genomsyras av Stubhubs essens och som marknadsför servicen på ett roligt och lättillgängligt sätt. (Har inte tagit med alla screenshots eftersom vissa är likadana för buyer/seller.)
Det som gör den här idén så stark är att den kommunicerar exakt det märket handlar om:
Spelet belönar dig ju snabbare du är - Stubhub är oftast en sida du besöker när du är ute i sista sekund.
Spelet belönar säljare/köpare som lyckas få till en bra deal - precis det som Stubhub i slutändan handlar om.
Spelet tillåter dig att närsomhelst byta mellan att vara köpare/säljare - precis som Stubhub.
Och min favoritgrej med idén är det sista jag kom på - att Stubhub belönar top sellern och top buyern vid helt random tidpunkter. Du kan ligga på topp i två timmar eller fjorton dagar - din vinstchans är lika stor oavsett.
Huvudsyftet här är en grej vi ständigt pratar om i skolan - taking the strange and making it familiar. De gångerna folk misslyckas med idéer är det oftast för att de tar nåt som redan är familjärt och gör det mer familjärt, eller tar nåt som är konstigt och gör det mer konstigt. Omöjligt att förklara det här i ett blogginlägg - plugga reklam om det låter intressant, så lär ni er.
Det här är Stubhubs logga:
Så där har ni anledningen till varför grafiken ser ut som den gör. Loggan har två färger och två biljetter som utropstecken, därför tänkte jag att det passade perfekt att dela upp. I spelet så funkar färgerna precis som i Sims och deras diamanter ovanför huvudena - säljarna har orange biljetter över huvudena, köparna har blå. När det gäller att trycka in ett varumärke i nåns huvud tycker jag det här utförandet är väldigt starkt. Jag är stolt över det, mycket för att det satt så sjukt långt inne. Stubhub var det svåraste företaget vi hade på hela terminen, så typiskt då att den enklaste lösningen är den bästa. Enligt mig.
Innan den här sätts in i portfolion kommer jag bygga en enkel mock-up i Flash, så att man kan se hur grafiken ser ut "live" och vad som händer när man klickar sig framåt bland valen.
Har ni orkat läsa igenom allting så får ni gärna lämna en kommentar. Förlåt, men är tvungen att ge en del bakgrundsinfo när ni inte har nån koll alls på företaget.
Puss.
(idea for a Stubhub online game by me, december 2010, steal it and die)
it gets better project / flash stills
Stillshots från min flash-video. Ni får se den snart.
illustrator madness
Alltså, haha, det här är ganska kul. Det här har tagit typ sex timmar att göra i Illustrator. Orkar INTE börja tänka på hur lång tid det kommer ta att animera. Skjut mig i huvudet. Det här evighetsprojektet är en frame till min musikvideo. En frame. Av typ 700. Helvete. Jag är så körd.
boudin bakery / ambient campaign
Nu ska ni få se en kampanj jag slitit med de senaste nätterna. Sov sex timmar på två dygn för att bli klar med min art direction-final. Kom in igår som ett jävla vrak. Hade inte ätit middag kvällen innan, ingen frukost heller. Törstig, hungrig, trött och totalt utslagen. Satte upp mina åtta boards och väntade på att läraren, min älskade ad-lärare, skulle säga vad hon tyckte.
Och hon älskade det. Mount Kilimanjaro föll från mina axlar. Den här idén är helt ny, för Boudin Bakery.
Problem
Boudin måste hitta ett sätt att connecta med amerikanska turister för att sälja in sin nya home delivery-tjänst.
Solution
Posters vid domestic flights-gaterna på SF International Airport som uppmanar turisterna att sticka tillbaks till vart dom kom ifrån. Pay-offen kommer när dom väl satt sig på planet. När dom serveras sin måltid så är brödet från Boudin Bakery. Paketeringen binder ihop konceptet visuellt och copyn avslutar idén med en uppmaning att beställa bröd från hemsidan.
Details
Det här är ett samarbete mellan Virgin America, ett SF-baserat flygbolag, och Boudin, SF:s äldsta bageri. Det är bara vid Virgin America:s gater posters sätts upp, och det är bara på deras flighter brödet finns. På detta sätt vet vi exakt vilka vi når och när vi når dom. Vi slösar inte heller pengar på att visa posters för folk som inte kommer få pay-offen på planet.
What sparked the idea?
Surfade runt och råkade se att Virgin America vann "bästa flygplansmat på inrikes flyg" 2009.
Vad tycker ni hjärtan?
Och hon älskade det. Mount Kilimanjaro föll från mina axlar. Den här idén är helt ny, för Boudin Bakery.
Problem
Boudin måste hitta ett sätt att connecta med amerikanska turister för att sälja in sin nya home delivery-tjänst.
Solution
Posters vid domestic flights-gaterna på SF International Airport som uppmanar turisterna att sticka tillbaks till vart dom kom ifrån. Pay-offen kommer när dom väl satt sig på planet. När dom serveras sin måltid så är brödet från Boudin Bakery. Paketeringen binder ihop konceptet visuellt och copyn avslutar idén med en uppmaning att beställa bröd från hemsidan.
Details
Det här är ett samarbete mellan Virgin America, ett SF-baserat flygbolag, och Boudin, SF:s äldsta bageri. Det är bara vid Virgin America:s gater posters sätts upp, och det är bara på deras flighter brödet finns. På detta sätt vet vi exakt vilka vi når och när vi når dom. Vi slösar inte heller pengar på att visa posters för folk som inte kommer få pay-offen på planet.
What sparked the idea?
Surfade runt och råkade se att Virgin America vann "bästa flygplansmat på inrikes flyg" 2009.
"Don't get us wrong. We love when you come visit. But we know it's easy to leave a little piece of your heart in San Francisco. That's why we're so excited to offer you a slice of ours.
No matter where this trip takes you, rest assured that the beauty of the Bay can follow. We now deliver nationwide. So from the comfort of your own home, log on to boudinbakery.com and choose from our wide variety of original San Francisco Sourdough Bread. Before you get there, here's a sample. We'll be ready when you crave another bite.
BoudinBakery.com. Bring San Francisco home."
No matter where this trip takes you, rest assured that the beauty of the Bay can follow. We now deliver nationwide. So from the comfort of your own home, log on to boudinbakery.com and choose from our wide variety of original San Francisco Sourdough Bread. Before you get there, here's a sample. We'll be ready when you crave another bite.
BoudinBakery.com. Bring San Francisco home."
Vad tycker ni hjärtan?
ambient campaign / triumph motorcycles
Så. Värsta lektionen imorrn. 8 ads. Så jag ska försvinna nu igen. Men här har ni en kampanj jag slängde ihop på 48 timmar. Den är för Triumph Motorcycles, målgruppen är aktiva 60-åringar som känner sig yngre. När jag gick in i den här briefen tänkte jag "hur skulle jag få min pappas intresse?". Han fyller 60 i år, och han är väl typ 24 i sin egen hjärna. Så med honom som utgångspunkt är det här vad jag gjorde.
(Förresten, Elin skrek om sängbilderna, haha, TRO mig, jag är också nyfiken. Dom kommer upp så fort jag får dom, lovar.)
Åsikter på vad som händer här nedan mottages varmt. Det var kul att jobba i Photoshop och skriva copy. Har inte gjort det på länge.
Puss.
(Förresten, Elin skrek om sängbilderna, haha, TRO mig, jag är också nyfiken. Dom kommer upp så fort jag får dom, lovar.)
Åsikter på vad som händer här nedan mottages varmt. Det var kul att jobba i Photoshop och skriva copy. Har inte gjort det på länge.
Puss.
Close-up på leafleten
close-up cultural map / book about russian hill
Close-up på min kulturella karta.
Puss.
Puss.
the truth & other stories - a cultural assignment
Okej, gänget. Tänkte visa er anledningen till att jag varit m.i.a. Jag fick en läxa i Camerons klass. Läxan löd "gå den här promenaden i det här området i San Francisco. Kom tillbaks till klassen nästa vecka och visa oss en kulturell karta över området".
Det här är Cameron och det här är adv school, så ingenting ska tas bokstavligt. Ingen i klassen gjorde en karta, bara dom allra mest efterblivna. Syftet var att gå utanför din comfort zone, uppleva saker och sen komma på ett sätt att fånga klassens uppmärksamhet när man ska berätta historien om det här området.
Jag gick ju dit med Farid, tog trehundra bilder, tog lite bark från ett träd och en diktbok vi hittade på en parkbänk. Jag bara plockade upp saker som berörde mig på något sätt. När vi kom hem började jag tänka och visste efter ett tag att jag ville presentera människorna från det här området, och formatet jag ville använda var en bok. Jag älskar böcker, jag älskar att känna tyngden av dom, lukta på dom och försjunka i dom. Jag ville överdriva och jobba mycket med textur och överraskningar.
Namnet på boken blev "The Truth & Other Stories" (Tack Gynning för att ditt bloggnamn passade så efterblivet perfekt in på min bok). Anledningen till namnet är enkel - jag vet ju självklart inga specifika detaljer om människorna som bor i det här området, Russian Hill. Jag kan leta upp statistik om dom, men jag vet inte vad dom drömmer om under nätterna, liksom. Så jag använde mig delvis av statistik och delvis av min egen fantasi.
Det är nio personer totalt. Det jag gjorde var att trycka in hela populationen vad gäller ras och kön i dom här nio, dvs uppdelningen är korrekt. Två asiater, en latinamerikansk, resten vita. Fem kvinnor, fyra män. Jag använde mig av alla bilder jag tagit på det faktiska området, både diktboken och barken fick en plats i boken och sen byggde jag historierna ur mitt eget huvud.
Jag hade sjukt kul med den här uppgiften och läraren älskade det. Han sa att det var "helt jävla otroligt" och att han aldrig sett något liknande. Han gillade intimiteten och historierna, han tyckte också väldigt mycket om sättet jag presenterade deras ålder och ursprung (allt detta visar jag i nästa inlägg). De andra studenterna verkade gilla det med. Jag slet som ett jävla djur med utskrifter och beräkningar och färgschema och detaljer, så att få bra feedback betyder mycket. Här är en snabb sekvens i hur boken ser ut, från början till slut. Snart lägger jag upp ett till inlägg med jpegs, då kan ni läsa vad som stod i introduktionen och se ett par utvalda sidor.
Boken är bara 13 sidor lång, men den är tung. För att få till tyngden köpte jag färgade boards, som klipptes till och tejpades fast med sidorna. Svårt att förklara, ännu svårare att få till. Men resultatet blev som jag ville ha det. Det ska kännas att det är en bok liksom, ingen jävla broschyr.
Puss.
Det här är Cameron och det här är adv school, så ingenting ska tas bokstavligt. Ingen i klassen gjorde en karta, bara dom allra mest efterblivna. Syftet var att gå utanför din comfort zone, uppleva saker och sen komma på ett sätt att fånga klassens uppmärksamhet när man ska berätta historien om det här området.
Jag gick ju dit med Farid, tog trehundra bilder, tog lite bark från ett träd och en diktbok vi hittade på en parkbänk. Jag bara plockade upp saker som berörde mig på något sätt. När vi kom hem började jag tänka och visste efter ett tag att jag ville presentera människorna från det här området, och formatet jag ville använda var en bok. Jag älskar böcker, jag älskar att känna tyngden av dom, lukta på dom och försjunka i dom. Jag ville överdriva och jobba mycket med textur och överraskningar.
Namnet på boken blev "The Truth & Other Stories" (Tack Gynning för att ditt bloggnamn passade så efterblivet perfekt in på min bok). Anledningen till namnet är enkel - jag vet ju självklart inga specifika detaljer om människorna som bor i det här området, Russian Hill. Jag kan leta upp statistik om dom, men jag vet inte vad dom drömmer om under nätterna, liksom. Så jag använde mig delvis av statistik och delvis av min egen fantasi.
Det är nio personer totalt. Det jag gjorde var att trycka in hela populationen vad gäller ras och kön i dom här nio, dvs uppdelningen är korrekt. Två asiater, en latinamerikansk, resten vita. Fem kvinnor, fyra män. Jag använde mig av alla bilder jag tagit på det faktiska området, både diktboken och barken fick en plats i boken och sen byggde jag historierna ur mitt eget huvud.
Jag hade sjukt kul med den här uppgiften och läraren älskade det. Han sa att det var "helt jävla otroligt" och att han aldrig sett något liknande. Han gillade intimiteten och historierna, han tyckte också väldigt mycket om sättet jag presenterade deras ålder och ursprung (allt detta visar jag i nästa inlägg). De andra studenterna verkade gilla det med. Jag slet som ett jävla djur med utskrifter och beräkningar och färgschema och detaljer, så att få bra feedback betyder mycket. Här är en snabb sekvens i hur boken ser ut, från början till slut. Snart lägger jag upp ett till inlägg med jpegs, då kan ni läsa vad som stod i introduktionen och se ett par utvalda sidor.
Boken är bara 13 sidor lång, men den är tung. För att få till tyngden köpte jag färgade boards, som klipptes till och tejpades fast med sidorna. Svårt att förklara, ännu svårare att få till. Men resultatet blev som jag ville ha det. Det ska kännas att det är en bok liksom, ingen jävla broschyr.
Puss.
the story of mr. steam
This is my homework for the Account Planning class I'm taking. I'd love your comments on it.
Short background info: Anchor Steam is a San Francisco-based beer. The brewery was opened here back in 1896 and never relocated. It's a part of the SF heritage. Our homework was to humanize the brand, we could present it however we pleased - I chose through video.
I do not claim copyright over the music. The captions are done in Illustrator and Photoshop, the video is done in Imovie. Estimated effective time it took to complete - about 15 hours.
Here it is.
Short background info: Anchor Steam is a San Francisco-based beer. The brewery was opened here back in 1896 and never relocated. It's a part of the SF heritage. Our homework was to humanize the brand, we could present it however we pleased - I chose through video.
I do not claim copyright over the music. The captions are done in Illustrator and Photoshop, the video is done in Imovie. Estimated effective time it took to complete - about 15 hours.
Here it is.
Concept, copy, illustrations, editing: Cim Efraimsson
a week of bad mondays
Efter ännu en svår dag, mail till offerlärare, mail till älsklingslärare, så var det så skönt att se Farid. I svaga moment är han det som håller mig över ytan. Han visste att jag var ledsen, så han köpte Nutella och tankade ner "Superbad". Har inte sett den filmen på jättelänge.
Den här veckan kan dö. Men de glansiga stunderna finns när jag får sitta och pilla helt för mig själv i Illustrator. Eller när jag snusar vid Farids hals. Det sistnämnda har jag ingen bild på, men här är mitt nuvarande projekt:
Fråga inte, okej? Jag förklarar sen.
Puss.
Den här veckan kan dö. Men de glansiga stunderna finns när jag får sitta och pilla helt för mig själv i Illustrator. Eller när jag snusar vid Farids hals. Det sistnämnda har jag ingen bild på, men här är mitt nuvarande projekt:
Fråga inte, okej? Jag förklarar sen.
Puss.
