Jag älskar STA, resebyrån. Dom är alltid så jävla trevliga, dom blåser en inte på pengar, dom går över alla gränser för att hjälpa till. Vi hittade absurt billiga biljetter till USA igår. 3000:- till Chicago med SAS, direktflyg. Det händer liksom inte. Nu visade det sig att dom släpper EN sån biljett per flyg, vilket betyder att jag åker med Lucas den 23:e augusti och Farid kommer dagen efter. Men det är det värt. Den här gången flyger vi in i landet alla tre till priset av en. Helt sjukt.

Vi kommer landa i Chicago för att hälsa på Mindy och Yaz, nån dag senare sticker vi ner till SF, installerar oss i tjejernas lägenhet och ger oss sen ut för att hitta en egen. Jag längtar. Att leta lägenhet är romantiskt, ett ord jag sällan använder. Men det är det.

I övrigt lägger mina vänner fortfarande upp massa kort. Alla nedan är tagna av Jonna, och det är små ögonblick av svensk skärgård, kräftskiva och fibes oh fibes-häng. Puss.

Du sårade mig verkligen djupt där i februari. Det märker jag när jag sätter mig för att skriva om dig. Det tar emot. Jag skriver med hjärtat, och om hon inte vill finns det inget jag kan göra. Hon är lika envis som jag. Men jag finner ro och tröst i att hon likväl vill stanna med dig. Vi vill stanna med dig. För alltid. Även fast orden tar slut där smärtan börjar. Även fast vi inte riktigt är där än, så vill vi stanna hos dig. Om du vill ha oss. Titta, hur vår sommar visar på exakt det som är du och jag, vårt liv tillsammans och de kvällarna vi älskar och de dagarna vi leker bort.

Tack Emil och Alex för bilderna.

Här tänkte jag lägga upp massa nya bilder, bara för att inse att jag redan lagt upp alla. Här är en fint komponerad bild från Linköping i alla fall, vid kolonistugan i Emmalund med delar av släkten.

Om ni undrar vad jag gör ligger jag i lunchrummet och vilar. Värt.

 

Jag har fortfarande väldigt många läsare från Värmdö. Jag har typ.. två kompisar som bor där. Vilket betyder att det är väldigt många o-kompisar som läser min blogg. Efter lite snack med diverse vänner och bekanta ska jag nu vända mig direkt till er (får ni gåshud nu?):

Jag förstår att jag stör er så mycket att ni inte kan låta bli att gå in och läsa. Jag förstår att jag fascinerar er, både på gott och ont. Jag förstår att ni har svårt att acceptera att jag kan radera en hel by och gå vidare i ett annat land. Men gissa vad - folk gör det hela tiden. Jag är inte den första och definitivt inte den sista. Som Linnros skriver "jag har slitit ut så många skor, i en stad där ingen längre bor". Det är så Värmdö är för mig. Jag kommer aldrig se tillbaka. Jag kommer aldrig ångra att jag bad er flyga åt helvete. Ni betyder ju ingenting för mig. Så, för er egen skull, gå vidare i era liv också. Jag lovar att ni kan leva lyckligt utan att besöka min blogg. Här inne blir ni ju ändå bara irriterade - inte sant? Och om ni behöver säga mig nåt innan ni kan gå vidare, gör det då, herregud. Bara säg det. Var inte så jävla mesiga. Det finns inget ni kan säga som jag inte redan hört.

Era liv kan omöjligt vara så tråkiga att det enda ni har att göra är att snacka skit om en 23-åring som pluggar reklam i San Francisco. Då tycker jag uppriktigt talat synd om er. Ni är mer än välkomna att fortsätta - varje gång ni nämner mitt namn försvagar ni er själva och stärker mig. Men det måste finnas mer i era små liv än mig? Eller?

Sen skulle jag också vilja veta om det finns nån Värmdöbo som inte känner mig sen tidigare, men som läser bloggen? DET skulle vara intressant att veta.

Klapp klapp. Nu ska jag fortsätta jobba.

Puss

Hej gänget.

Mysig spontankväll igår på Linas balkong. Vi såg Fibes Oh Fibes. Efter en stund började vi hålla upp lappar med betygssättning, sångaren fick hela publiken att vända sig om när han började peka och räkna ihop poängen, haha. Nästa konsert är Linnros den 17:e augusti, då jävlar ska vi smälla på ordentligt.

Idag hänger regnet tungt över Stockholm. Gör ingenting, eftersom jag jobbar precis hela dan igen. Matchar vädret med grått linne, tung kofta och stövlar från Nine West.

Puss.

Nu garvar jag åt löpet på blogg.se:s hemsida - "Kolla när Elin visar steg-för-steg hur man gör om en jeansjacka till en jeansväst!". Fattar man inte hur man ska göra det så kan man lika gärna gå hem och lägga sig. Steg för steg, herregud. Osså tar vi EEENA armen, och sen AAANDRA armen.. Mongon.

Här är leggingsen jag köpte på Carlings i Lkpg. Jag ÄLSKAR dom. Funderar på att köpa de andra färgerna också. Dyra för latt vara leggings, 400 spänn, men fan så värt. Ser precis ut som jeans, bara mycket, mycket skönare. Nu jobb igen. Ikväll Inception med Farid, som ska vara typ århundradets bästa film. Igår var han så jävla fin förresten. Jag sprang till Värmdöbussen, som han haltade fram till för att försöka se till att den inte åkte ("Jag tänkte, vem fan åker ifrån en handikappad?"). När vi kommit på stannade han mig mitt i gången, log och vägrade gå vidare förräns vi kyssts. När vi satt oss halade han upp brie, vindruvor, en baguette och kladdkake-ballerina ur ICA-kassen. Jag pussade på honom hela vägen hem. Det slår mig att Farid gör såna här grejer typ hela tiden. Men jag skriver aldrig om dom. Han får inte tillräckligt med blogg-uppmärksamhet.

Nu, jobb.

Puss!

Hej söta.

Nu sitter vi på bussen på väg hem från Linköping. Det regnar fortfarande, haha. Det ska bli skönt att komma hem. Vi ska stanna i stan en stund, boka resa till SF, äta strömming och mysa. Det är sällan vi får en hel dag ensamma ihop.

Bilderna från den här sommaren översvämmar datorn. Så mycket minnen samlade. Just nu känner jag mig mätt på Sverige, Sf hägrar som vanligt. Till och med regnet doftar ambition där nere. Där har jag mycket mer inspiration. Kan fan knappt få ihop en hel mening här på bussen mellan två städer som inte skulle betyda nånting för mig om det inte var för släkt och familj. Jag är extremt onostalgisk när det kommer till platser och hus och sånt. Om pappa skulle sälja vårt hus i Ösbydalen, där jag bott i tjugo år - kunde inte bry mig mindre. Kärlek sitter inte i väggarna på ett hus. Precis som självförtroende är det något som följer med en. Det måste det göra. Det kommer inifrån.

Här får ni lite bilder från en kväll av kräftskiva hemma hos Jenna i Enskede, följt av bilder från en underbar sommarkväll på Linas balkong (precis mittemot Mose Backe, löjligt bra läge, vi tittade på Melissa Horn till avundsjuka blickar från alla som till skillnad från oss betalat typ 300 spänn). I mitten av augusti kör Linnros där, hoppas Lina är hemma då så vi kan nyttja balkongen - alternativt takterassen - igen!

Fint från Modekungen. Är lätt shoppingsugen nu. Köpte ett par svinsnygga svarta jeansleggings på Carlings i Linköping, har letat efter svarta byxor hur länge som helst. Nu behöver jag framförallt shorts och slappa tshirts. Är fanatisk över slappa tshirts. Framförallt den sista grå här. Mums.

Hej grisar.

Det regnar. Och regnar. Och regnar. Vi var ute igår i Linköping, det öste ner. Lite synd är det, men vi åker hem imorrn och det ska bli en fin eftermiddag i Stockholm, så vi kanske får lite sol ändå. Har fortfarande kort att visa er från förut, för nån vecka sen var vi på libanesisk restaurang med Farids familj och åt sjukt god mat.

Hej hjärtan.

Imorrn bitti åker Alex hem. En timme senare åker jag till Linköping. Farid kommer fredag kväll. Hädanefter blir det mer bloggande, då vi kommer ha mer tid. Jag har fortfarande en miljard bilder att visa er. För ett tag sen spenderade vi ju en kväll uppe på Skinnarviksberget. Jag älskar det stället. Kvällen var extremt varm, satt och svettades även efter att solen gått ner. Sen gick vi till Slussen, med musiken pumpandes ur Emils högtalare, dansandes längst gatorna i Stockholm.

All day I dream about Shopnastygal. All day at work, anyways. This is where I'm spending my money this fall. DÖR över den svarta silkdressen. DÖR.

Hej grisar.

Fler bilder? Fler bilder. En av de få lediga dagarna jag haft strålade solen som vanligt. Jag, Emil och Alex gick sjukt långt, från Ringen ner till Årstaviken, längs hela Årstaviken, tillbaks till Thaibåten. Där drack vi Singha och njöt. Bara skratt, skratt, skratt. Och bilder!

Fan, vad jag älskar mobilt bredband. Påminn mig om att aldrig vara utan det. Vi kör Telenor, funkar utan direkta problem skulle jag säga. Snabbt, enkelt. Önskar att själva dongeln var mindre, men annars är det bra. Problemet är ju att man blir helt avskärmad från "verkligheten". Igår satt jag och taggade folk på Facebook hela bussresan in till Slussen. Hade ett mord skett utanför mitt fönster hade jag inte sett det. Det gillar jag inte. Man måste vara medveten, annars kan saker gå åt helvete.

En annan fundering. Vad i HELVETE är det svenska tjejer har på sig nuförtiden? Det började med att jag såg en tjej på Götgatan, hon hade på sig rosa shorts som var så korta att dom visade röven. Alltså, det såg ut som hon hade trosor på sig. Jag pekade, fnissade och visade Farid. Typ "men herregud, är hon medveten om att det ser ut sådär?". Jag tror hon var det. För efter henne har jag sett på riktigt tio tjejer till med samma grej. Alla har inte ens shorts, vissa har faktiskt trosor på sig. Utomhus. På stan. Med typ jeansjacka och högklackat till. Det ser ut som boxertrosor, liksom, alltså - MAN SER RÖVEN. Jag läser många svenska modebloggar, och jag kan INTE tänka mig att nån av dom uppmuntrat till detta extremt fula mode. Med andra ord kan det inte vara någon annan än Gaga. Eller? Upplys mig, jag ber.

Sitter hemma hos Jenna nu, sov över här. Killarna sover (Emil, Farid, Alex). Jenna sprang precis iväg till jobbet. Vi är ett litet kollektiv, men det är mysigt. Igår spelade vi snuskiga spel, åt kräftor, sill, färskpotatis och sköljde ner med snaps. Fin kväll. Nu ska jag kolla på the Bachelorette. JA, söndagsmys.

Puss.

Gräshäng har blivit standard den här sommaren. Bara ben, transparent bh, vänner, Fresita (sviiiiingod jordgubbsmousserande på Systemet, kyl väl och drick upp på 1,8 sekunder), Rålis, eller som vi översatte till en asgarvande Alex - Rawlambhoofpark. Den andra bästa var Skinnarviksberget, fritt översatt till Skinfoldmountain. Jävlar så vi skrattat. Hursom, parkhäng. Gräshäng. Det är verkligen sommar 2010.

Älskar förövrigt bilden på Jenna och Emil, Jonna, så fin.

Hej igen grisar.

Jag har så mycket kort att jag måste köra på direkt. Dagen Alex kom körde vi en heldag. Det slutade med en helt fantastisk poolkväll hos Faraz flickvän Fredrika. Hon bor precis vid Värmdö Golfklubb, området är som en fantasi av sommardrömmar. Helt otroligt fint. Vi drack, pratade, åt glass, dödade mygg och lekte Marco Polo i poolen.

Nu ska jag och baby sova.

Puss.

Alex kom i måndags. Sen dess har jag varken sett internet eller sängen. Ikväll ska vi äntligen få sova. Alex är ute med Emil och hans kompisar, han kommer att ha sjukt kul. Sen har vi planer för hela helgen.

Jag har på riktigt sjutusen bilder att visa er. Först ut är en fotbollskväll med Emil & Jenna. Inte VM-fotboll, utan vår egna fotboll. Ute på en plan uppe vid Emil. Följt av Ösby Träsk-bad som vanligt. Underbar kväll.

Jag utnyttjar sommaren. Men vi har mobilt bredband, och därför kan jag meddela er vad jag gör också. Vi sitter på Skinnarviksberget, dansar till "Rude Boy" och dricker vitt vin. Puss älsklingar. Min sommar svävar.

Hej hjärtan.

Den svenska sommaren är fortsatt fantastisk. Inte bara vädermässigt, men alla kompisar och allt vi hittar på. Oslagbart (förutom av San Francisco) på alla sätt. I förrgår åkte jag till Rålis efter jobbet med Jonna. Vi hade med oss kyld Fresita (sviiiiiiingott!). Filten glömde vi, men alkoholen kom vi ihåg. Sen kom Jenna, Emil, Amie och Viktor dit. Vi hann bli berusade innan vi gick bort mot Kungsholmen längs vattnet, spejade ut Jennas födelsedagsrestaurang, handlade mer alkohol och åkte sen hem.

Emil svettades bort till en liten Emil-pöl på bussen hem, så vi gick och badade i Ösby Träsk. Sjukt skönt var det. Här kommer ett par bilder från dagen, har sjuhundra bilder från igår, dom tar ett litet tag att gå igenom. Fler bilder snart i alla fall. Nu ska jag sola.

Puss.

När det är sommar och sol kommer Sveriges äkta skönhet fram. Och alltså, allvarligt - hur bortskämda är svenska killar? Alltså, HUR bortskämda? På en dag ser jag tillräckligt mycket snygga tjejer för att starta en modellagentur. Dom flödar, sköljer över hela stan såhär års. Och det är inte fejkad snygghet, det är tjejer som är naturligt vackra. Helt otroligt. Här ett random bildregn från svenska bloggerskor. Allvarligt.

Hej hjärtan.

Jag förstår inte hur man ska palla blogga en sån här sommar. Solen skiner ju oavbrutet och vännerna flödar. Men en snabb uppdatering får ni ju ibland.

I förrgår åkte jag hem till Jenna efter jobbet. Hängde med henne och Emil hela kvällen, åt sjukt god mat, jordgubbar, drack Brooklyn och såg sista kvarten av Uruguay - Holland. Sen sov jag över. Jobbade hela jävla dan igår, sjukt många turister med massa konstiga frågor, en kassa gick sönder, jag krossade en öl två minuter innan stängning, precis allt gick fel. Idag börjar jag 14, så jäkla skönt. Och imorrn slutar jag 14, ännu skönare. Sen är jag ledig tills på tisdag.

Alex kommer på söndag. Helt sjukt kul. Jag hoppas innerligt att det här vädret fortsätter. Söndagen blir en kväll av firande - Alex Sverige-visit, Jennas födelsedag och Elins avskedsfest all wrapped into one. Hon åker ju till Australien i ett halvår strax. Vi tänkte boka bord på en jättemysig restaurang vid Rådmansgatan, sen blir det kanske Patricia av alla ställen. Kul kommer det bli oavsett.

Igår blev det spontant vindrickande på min veranda med Elin, hennes kille Christian, Emil, Jenna och så Farid. Han är hemma från Borås nu, äntligen. Ikväll ska vi bara ta det lugnt, se på film och umgås. Man måste hinna med att ta det lugnt också.

Puss!

Jonnas bilder från idag. Brygga, kung-fu-misse och flygigt hår. Vilken dag. Som alla dagar just nu.

Pussnatt.

1: Jag måste köpa en del nya sminkgrejer. Synd att jag jobbar tretton timmar imorrn.
2: Vilken underbar dag! Sol i sex timmar på en brygga med Jonna och tjejerna och två små kattungar.
3: Älskar den nya lilla Carlsberg-spotten på tv. För Carlsberg som nu säljs i PET-flaska - bara enkel vit backdrop, en Carlsberg släpps, studsar upp, och runtom krossas tusen isbitar. Så enkelt, så snyggt, så ärligt och så perfekt. Bravo.
4: Jag kör numer på Paolo Robertos teknik och tränar en kvart om dagen. Bara mage, lår och rumpa än så länge.
5: Jag hittade glass i frysen när jag var som mest godissugen. Blev så glad att jag tog ett skutt.
6: Lucas är i Linköping, Farid i Borås. Nu är jag full-time gräsänka tills på onsdag.
7: Igår var första gången jag sjönk ner i sängen och såg på TV en hel kväll. Det slog mig vilket fantastiskt liv jag lever nu. Ett liv där jag tittar på TV en gång under en hel sommar. Det är för mycket sol, vänner, jobb, hund, pojkvän och varma nätter för att bry sig om nåt tv-relaterat överhuvudtaget. Jag är så tacksam för varje minut av det här.

Puss.

Hej.

Jobbade idag. Kände hettan ända in på lagret. Tror det var kring 30 när jag kom ut vid halv fyra. Och jo, man får säga att det är FÖR varmt. Aftonbladet skriver typ "hettan försvinner tyvärr till nästa vecka, nu blir det 20 grader istället". Eh, ja tack. Mycket hellre 20 än 30. Sån är jag. Alex, vår härliga kompis som kommer hit om exakt en vecka, är inte heller fanatisk soldyrkare, så vi kan njuta tillsammans.

Farid åkte till Borås idag. Hastigt och lustigt. Det är helt efterblivet att jag saknar honom varje dag. Varje dag på jobbet saknar jag honom. Trots att det bara var timmar sen vi sågs. Det ska inte vara så efter nästan två år tillsammans. Det är onaturligt att vara nykär. Jag vet det. Men jag kan inte få nog av honom. Han känns som mitt ragg fortfarande, om ni förstår. Han känns som "jävlar, vilken snygg kille" innan "just det, vi är ihop". Han känns helt ny varje dag. Han kallar mig sin "lilla flicka", han kallar mig "uppenbarelse". Ibland tittar han på mig med sån kärlek att jag måste vända bort blicken. Jag vet att hälften av er vill spy nu, men jag måste få ut det här på nåt sätt. Jag förstår inte vår kärlek. Alls. Det finns ingen logik och ändå stämmer allt. Jag saknar honom. Det var väl allt jag skulle säga.

Imorrn ska det bli 30 grader varmt igen. Tack gud att det inte är lika fuktigt som i Barcelona, då hade vi smält bort här i Stockholm. Förmodligen, förhoppningsvis, ska jag träffa Jonna och göra nåt kul involverande vatten i morgon, sen in till stan för Jenna och Viktor. Ska njuta. På måndag jobbar jag 13 timmar.

Puss.

P.S. Förövrigt, Antons terass var GUDOMLIG. Typ 20 kvadratmeter stor. Sol, sol, sol. Och Anton var sån fantastisk värd, kom med mimosas och jordgubbar och den största skålen popcorn jag någonsin sett. Självklart var det bara snygga människor där. Jag önskar jag kunde bjuda tillbaks, men jag har inte mycket annat än ett Ösby Träsk och en illaluktande hund. Så himla fin kväll. Tyvärr, tyvärr glömde vi kameran. Hursom - puss!

Gud vilken konstig dag.

Vaknade svinbakis vid 10. Satt vid datorn, gick ut med hunden, åt frukost. Låg i solen i några timmar. Skrev till lite folk på Facebook, börjar läsa en bok som ligger slängd på soffan. Författaren berättar om underbar kärlek, en sån som jag och Farid har, där man inte kan låta bli att planera framåt, där man ser sig själva växa tillsammans.

Och så 200 sidor in i boken dör killen. En taxi som måste gira för en kvinna kör in i taxin paret sitter i, killen tar hela smällen. Och dör. Bara sådär. Borta. Dom hade varit gifta i lite under ett år.

Det är det absolut värsta som kan hända och något jag tänker på ofta. Jag har varit väldigt rädd för att gå in i ett förhållande som jag gjort med Farid, delvis av rädsla för att han ska lämna mig och delvis av rädsla för att han ska dö. Om han lämnade mig för nån annan skulle han i alla fall leva och vara lycklig. Men om han dog, ett år in i ett äktenskap, när man äntligen vågat satsa.. jag kan inte se hur man klarar det.

Absolut livrädd för det fortfarande. Att folk ska dö. Jenna. Chris. Och Farid. Då kan jag inte leva längre.

Nu blev det sjukt deppigt. Men det var bokens fel. Dagen är otroligt fin och jag ska åka in till Farid om några timmar för att hämta upp honom. Sen ska jag hälsa på Jonna vid Melanders. Sen ska jag, jycken och Farid åka till Hammarby Sjöstad för en solig kväll på en takterass.

Och jag vill att han ska lova mig att aldrig dö. Men jag förstår ju att det blir lite svårt.

Puss.

Det var länge sen jag kände mig riktigt snygg. 18-års-snygg. Igår var en sån dag. Helt och hållet Jennas förtjänst. Sjukaste förkröket på länge, hon satt och klippte i min klänning, skrek att jag "knullade hennes liv" medan hon försökte få fram min vision med svart tråd och nål.

Till slut gick det. Fick klippa sönder älskad långklänning, men det här blev fan så mycket bättre, inte sant?

Under lät jag bh:n från Gina kika fram. Helt otroligt vad folk i Stockholm ska ha åsikter, förövrigt. Kom fram en tjej till mig på toaletten på Soap - "ta av dig bh:n, det blir mycket snyggare". Eh, va? Vem fan är du, liksom. Jävla mongo. Dessutom var det en grabbhalva inne på toaletten hos tjejerna, sånt gör mig förbannad. Få oss att stå i kö för att du ska skita, sopskalle. Det sa jag till han. Han rodnade. Skitsamma.

Det plågar mig att säga det här, men faaaaan vad Soap har gått ner sig. Jag hoppas att det bara var för att det var torsdag, hoppas, hoppas. Vi konstaterade att hela stället bestod av en samling bönder och stekare. Antingen folk som är för fula för att festa på Stureplan, eller folk som tror att dom är för snygga för Skövde, så dom kommer upp hit istället. Måste gå dit på en helg och se om vinden vänder. Förut var det mer av en sluten krets som festade på Soap, outcasts som inte pallar med fjortisarna på Stureplan, men som fortfarande vill klubba mer än vad Söder har att erbjuda. Man kom in genom dörren och kände "det här är vårt ställe". Dom som gick till Soap gick BARA till Soap. Det var dessutom ett sexigt ställe. Intimt. Det låg sex i luften, alltid.

Igår, herregud. Det låg typ gödsel och billig parfym i luften. Tjejer med platinablonderat hår och jeansjackor, eller killar med två halva hjärnceller och fula tatueringar. Katastrof. Förr i tiden kunde man bara luta sig tillbaka och pricka av alla snygga killar som kom in genom dörren. Nu såg jag inte en enda. Och då var stället fullt.

Men ungefär NU ska jag sluta gnälla. Det positiva med igår var att jag fan aldrig blivit raggad på så mycket. Vi hann sitta i tre minuter innan vi blev serverade drinkar både på Soap och East, som vi gick till sen. En kille trodde jag var underklädesmodell, en annan sjönk ner på knä och ville kyssa mina fötter när jag gick på toa. Likväl. En stund på East bara tittade jag mig omkring och insåg hur extremt lite jag saknar Stockholm. Det här efterblivna klubblivet där alla antingen är kåta, förbannade eller höga på valfri substans.

På East satte vi oss på uteserveringen, jag kände igen killen vid bordet bredvid en aning, men kunde inte placera honom. Det tog en stund, sen blev vi skickade drinkar, shots, rosé, precis allt dom kunde skicka över. Det var kanske sex killar totalt. Vi satte oss vid deras bord efter att ha blivit bortskickade från vårt, det visade sig att snubben jag kände igen hette Bobby. Mammas pojkar har jag ingen jävla aning vad det är för nåt, men där var han tydligen med. Sjukaste namnet på en realityserie nånsin. Eller så fattar jag bara inte vad det handlar om. Hursom, han var väl trevlig, han hade ett par kompisar som var ännu trevligare. Men det var ett jävla mongo-jon som på riktigt försökte våldta mig på uteserveringen. Han tryckte mitt huvud mot sitt och tjattrade i mitt öra hela tiden, jag måste sagt NEJ femtio gånger. Jenna försökte hjälpa mig, men den här snubben gav sig inte. "Varför gillar du inte mulatter?" frågade han och sen "Jag kan få din kropp att rulla", vad fan det nu betyder. Alltså, MONGOSTOCKHOLM. Haha, helt seriöst. Ska inte amerikanare vara mer påflugna? Dom framstår som absoluta gentlemän jämfört med vad fan Sverige erbjuder.

Bobby och hans vänner ville ha med oss till labbet sen, men det hände ju inte. Farid kom in och hämtade oss i stan vid 3-tiden. Helt absurd kväll. Jättekonstig. Nu är jag svinbakis. Perfekt. Ikväll kör vi igen.

Puss.