Okej, en av er trogna läsare ställde en fråga gällande vilka av mina vänner som är amerikaner och vilka som är svenskar. Here goes:

Det här är Erica. Hon är svensk. Norrlänning, för att vara exakt. Hon springer maraton, röker gräs och är helt cp-grym på interior architecture. Straight A-student med en sjujävla energi.

Till vänster, Gabriella. Svensk. Från Båstad. Erica, och så Carolina, också svensk, från Göteborg. Bella och Carolina kom hit tillsammans, ett år efter mig och Farid. Bägge är planners.

Svenskorna, och så Carrie längst till höger. Carrie är från Colorado. Hon kallade mig Malibu-Barbie i den första klassen vi hade tillsammans, och jag var säker på att hon hatade mig. Sen började hon öppna sig stegvis, och första gången vi hängde satt vi på en bar och pratade om saker jag aldrig berättat för någon förutom Jenna. På den vägen är det.

Carrie är min närmaste vän i San Francisco. Jag känner mig extremt nära henne, det finns bara något obeskrivligt där som klickar. Det går inte att beskriva det, eller henne. Precis som Jenna. Carrie öppnade upp mig inför att ha tjejkompisar igen. På riktigt. Jag har alltid kunnat vända mig till henne, och det är alltid villkorslöst.

Så den enda som fattas här är Joanna. Annars är detta vårt kompletta tjejgäng. Det hade kunnat vara större, men vissa har droppat av med tiden. Jag är hursomhelst väldigt nöjd som det är. Kreativa, starka, vackra, intelligenta kvinnor.

Från vänster, Andrew, Anton, Joanna. Andrew är amerikan, från San Francisco, det var han som gav mig ett halsband för någon vecka sen nu. Anton är svensk, från Stockholm, han är min gay husband. Joanna är amerikan, från Los Angeles, det är hon som är min roommate nu. Vi har också det där klicket som bara funkar. Det är egentligen så komiskt att vi bor ihop, vi har inte alls varit speciellt nära. Det är hon och Carrie som varit bra vänner. Sen i somras så öppnades plötsligt möjligheten för oss att flytta ihop, och tro fan, det är den lättaste människan jag någonsin bott med (förlåt Farid).

Joanna, Carrie och så Jared. Jared är alltså Carries pojkvän. Han är en av de roligaste killarna jag någonsin träffat. När han kom till Sverige i somras, den veckan när alla de här tre bodde hemma hos mig var sommarens absoluta höjdpunkt. Jag skrattade 24 timmar om dygnet. Vi gick till Vasamuséet och jag fick sjuhundra frågor om vikingar från Jared, haha. Vi åt grekisk fastfood på Söder, hemlagade köttbullar (tack mamma) och drack mängder av billig, svensk öl. Jared har utseendet av en gladiator och hjärtat av en nallebjörn. Vinnande mix, jag lovar er.

Sen har jag en kompis som heter Kenny också, hade konstigt nog inga bilder av honom på min dator. Han är från Malaysia och har förövrigt världens sötaste hund.

Det jag älskar med den här gruppen är för det första hur varje enskild person har fått mig att skratta så jag gråter. Sen älskar jag också hur extremt olika alla är, det här är utpräglade individer med egna karaktärsdrag, och samtidigt (eller kanske just därför) är dynamiken så stark när vi ses allihopa. Jag älskar att jag kan ta en lunch eller en kaffe med vemsomhelst individuellt, och så slänger du in en eller två personer till, stämningen blir ny, dynamiken utvecklas. Det finns så sjukt många lager. Och som jag sagt förut, de här vännerna betyder allt för mig.

När jag ändrade min energi, när jag tog bort mina negativa tankar, då kom de in i mitt liv. Systematiskt. Det är det häftigaste som finns, hur mycket du kan påverka med dina egna tankar.

Nu ska jag lyssna på Wale, dricka kaffe och göra moodboards till en re-design för en hemsida.

Puss.

Jag har precis börjat läsa en bok som är inne på allt det jag alltid pratar om. Du får vad du ger ut. Energi betyder allt. och så vidare.

På den punkten - jag engagerar mig inte i dig längre. Det är någonting med dig som suger in mig om och om igen. Trots att jag vet vad jag får ut av det. Trots att jag vet att det slutar med att jag blir kallad fula saker. Jag vet inte vad det är i mig som känner att jag förtjänar det. Men den rösten är tystad nu. Jag ska ha bra energi omkring mig. Du ska ha samma sak. Jag släpper dig nu. Jag önskar jag dig inget annat än gott.

I övrigt har jag haft ett par fina dagar. Det är SNORVARMT i SF, 28 grader idag, ska vara 26 imorrn. Blir det varmare kommer jag inte kunna sova, men nej, jag vet, ska inte gnälla. Älskade sol. Jag tycker om den trots allt. Igår kom O över (han var här lördag och söndag kväll också, vet inte ens hur det hände, men det har varit mysigt), vi gick upp en sväng på taket och pratade gruppmentalitet medan Joanna gjorde klart sina läxor. Sen drack vi massa vin, lite whiskey och garvade ihjäl oss åt Dancing With The Stars.

Imorrn har jag bara en klass, den andra är inställd. Sen blir det happy hour margaritas med O innan vi möter upp med Carolina som ska på dejt med O:s kusin, haha. Och så Carrie och Joanna, naturligtvis. Fint liv.

Puss.

Sitter och sketchar upp rich media banner-idéer för Green & Black's. Konceptet är ytterligare lite utvecklat, men banners är svåra alltså. Fånga nåns uppmärksamhet på 15 sekunder, med bara 80k att utnyttja, och få någon att faktiskt interagera/klicka. Jag har kanske klickat på tre banners i hela mitt liv. Tänkte satsa hårt på snygg design i och för sig. De allra flesta banners, även från byråer känner jag, är så sjukt fula. Jag klickar inte på fula saker, haha.

Sen måste jag säga att tv-serierna den här hösten är helt absurt fantastiska. Säsongspremiären av Grey's, The Office (guuuuuuud), Community, Up All Night.. O visade mig första avsnittet av Breaking Bad i söndags, och JESUS KRISTUS. På de 20 första minuterna berättade dom mer än vad Mad Men berättade under hela första säsongen (och då älskar jag Mad Men). Han var hyfsat nöjd med hur mycket jag älskade det. Sen har vi Dancing With The Stars som jag och Joanna garvar ihjäl oss åt. Alltså, två timmar av sopiga dansare, gud så roligt det är. Varken Pan Am eller Playboy Club gjorde det för mig. Amber Heard ser ut som ett korkat får i 45 minuter, och Pan Am tappade jag helt intresset för bara tio minuter in. Men The Office, alltså.. helt otroligt. Helt otroligt. Se det, NU.

Hursomhelst. Nu mer Green & Black's, sen möte med en teampartner, sen Flash resten av dagen. Längtar redan efter helgen, som börjar på torsdag kväll för min del. Då ska jag dricka lite sprit med Carrie.

Puss.

ser ut som ett litet miffo, men sjukt snyggt ljus i mitt sovrum!

Det finns inte ett bättre sätt att börja en dag på. Fick ett mail av mina lärare i Digital Strategies, min account planning-klass, där de gav oss feedback på presentationen vi körde i torsdags.

 

 

 

 

 

 

 

Vi har två lärare, därför det är olika kommentarer. Men bägge gav mig B+, vilket är SJUKT bra med tanke på hur gravt oförberedd jag var. Bägge lärarna jobbar förövrigt hos The Barbarian Group, här kan ni se byråns portfolio.

Att Frank tycker det är för många idéer kan jag leva med. Typiskt mig. Kanske borde jobba på det förövrigt. Jag har en förmåga att tänka för "stort". För mig finns det inget brand som INTE kan vara banbrytande.

Nu blev jag glad i alla fall. De allra flesta fick D eller C, så ett B+ är jag mer än nöjd med. Jag gillar verkligen strategi, och hör och häpna - jag älskar research.

Puss.

Jag vet att det finns folk som inte gillar mig som läser den här bloggen. Jag vet att ni inte gillar mig, och jag vet att jag fascinerar er. Det är väldigt smickrande, alltihop.

Men det är lika bra ni lyssnar på mig också, precis som jag hoppas ni lyssnar på Farid - han och jag är extremt raka mot varandra. Vi har en deal i detta med att försöka behålla vår fina vänskap, och i detta att vara singlar och potentiellt börja dejta, och den dealen har ingen av er med att göra. Vi älskar och respekterar varandra alldeles för mycket för att någonsin vara ute efter att såra. Ingen går bakom ryggen på någon här. Så ni, små livslösa missfoster till människor (som jag skäms att ni kommer härifrån, men sånt är livet), som försöker såra Farid genom att anonymt maila honom och berätta om vad jag gör - bespara er själva besväret. Ta tag i era egna liv och väx upp. Det finns absolut ingenting ni kan göra för att smutsa ner eller förminska det jag och Farid alltid haft. Vi är större än så. Försök hitta den personen för er själva, istället för att sprida ut negativ energi i onödan.

Det här är alltså ett tips till er. Inte ett krav. Inte ett hot. Det är helt enkelt en påminnelse om att jag och Farid aldrig kommer vända oss mot varandra. Framförallt inte på grund av anonyma kommentarer på internet. Ge upp, bara. Om ni vill hitta sätt att skada mig, ge er på MIG. Inte Farid. Sorgliga är vad ni är.

Puss.

Var på en grym bokmässa idag med Farid. 2 timmar och ett helt varuhus fullt av böcker. Typ som himlen förmodligen ser ut, alltså. Han köpte sju böcker, jag köpte närmre sjutton. Innan dess åt vi frukost på Sugar och pratade om reklam.

Sen kom jag hem, hade inspirerande möte med Gabriella, åt en hyfsat fattig sallad, smsade lite med O som var och spelade basket, sen klickade jag in på Motelrocks och köpte den här klänningen för TVÅHUNDRATRETTIO kronor, jag menar kom igen. Däremellan gjorde jag mina läxor.

Nu ska jag ta ut jycken och köpa öl. Fin söndag.

Puss.

Såhär är det.

Ibland blir tjejer kattiga. Inte kattiga som i "helvete vilken het tjej" utan kattiga som i att ge ut små digs. Små pikar. Det händer ALLA tjejer. Jag tror vi har det i blodet. Ibland filtrerar vi inte bort det. Ibland kommer det ut.

Och jag vill att du ska veta att jag alltid, alltid tänker på dig då. Och det är bara att förbereda dig på fler sådana här inlägg, för jag kommer bli blödigare för varje år.

Jag vet att jag är ett as. Det var jag som tog mina grejer och stack. Jag flyttade till ett annat land. Och jag vet att jag är ett as varje sommar, när jag åker. Men jag vill att du ska inse att du är anledningen till att jag kommer hem. Så länge du är i Sverige kommer jag alltid, alltid komma hem. Du är det enskilt bästa jag vet, och du var så jävla snygg på Skype när vi pratade senast.

Tack för att du stod ut med allt upp och ner i somras. All min skit. Alla bråk du var tvungen att lyssna på. Tack för att du inte blev arg när vi fick ringa taxi alldeles för sent. Tack för alla de tusen drinkar du köpt åt mig ("din fattiga jävla student, här har du, vaschegud"). Tack för att du betalade 600 kronor för att åka med mig till ett ställe du hatar. Tack för att du går i och badar i svinkallt vatten, om jag gör det. Tack för att du går fram och berömmer en ful kille för hans vackra utseende, för att jag utmanar dig. Tack för att du blir så full att du gnider ansiktet längs dörrkarmen, så att det är ett spår av foundation där nästa morgon, det är typ det roligaste jag hört. Tack för att det alltid går över på två sekunder när vi är irriterade på varandra. Tack för att du förstår min råa humor, min sarkasm, min cynism. Tack för att du känner mig bättre än vad jag känner mig själv, tack för att du alltid har cigaretter, tack för att vi går och köper McDonalds fem på morgonen och äter i din säng innan vi somnar, tack för att du står i ett kök i Barcelona mitt i natten, med solglasögon på, och äter makaroner direkt ur ett durkslag, tack för att du tittar på mina klädförslag till dig som att jag är helt dum i huvudet, tack för att du alltid ställer upp, tack för att du alltid ställer upp, tack för att du alltid ställer upp (gick det in?), tack för att du får mig att skratta konstant, tack för att du är så lättlurad, tack för alla minnen, tack för att du finns kvar så att vi kan skapa en miljon till, tack för allt och åter allt du är.

Halva jag är du, så är det bara.

Jag vet att ett par feedbackare har ställt frågor - jag lovar att jag ska svara så fort jag har tid. Jag vill också snabbt säga till er som säger att jag är en mentor, en inspiration, att ni gråter eller skrattar över vad jag skriver, att ni läser min blogg pga mitt mod eller mina ord om kärlek, att det är högt och lågt och en bra blandning på inläggen - jag kan inte i ord beskriva hur glad det gör mig varje gång jag får en sån kommentar.

Den här bloggen är total terapi för mig. Jag har, som de flesta vet, alltid älskat att skriva, dagböcker, noveller, uppsatser, vad som helst. Men att kunna dela med mig på det här sättet och ha människor jag antingen känner eller inte känner faktiskt reagera på vad jag skriver - det är fantastiskt. Jag vet att jag sagt att jag skriver för mig, och det gör jag. Men att veta att ni kan hitta inspiration eller få mer mod genom att besöka den här bloggen, det är vad som driver mig vidare. Så tack, tack, tack, tack, tack. Jag blir oftast helt chockad över hur vackra era kommentarer är, jag har bara aldrig sagt det. Nu säger jag det. Så - tack.

I övrigt är det 25 grader varmt, jag knäckte precis Green & Blacks digitala rebirth och här är min nya tröja jag köpte på Old Navy idag. OCH OCH OCH jag fick lön idag! 4000 spänn, det var helt oväntat, jag tror det är semesterersättning. Nu var det som att jag fick tillbaks allt jag gjorde av med på IKEA. Så Oriflame står för veckans bästa överraskning.

Nu ska jag ut i solen igen.

Puss.

Skolmässigt den värsta veckan av mitt liv genom tiderna. Orkar inte ens förklara, då får jag huvudvärk igen. Här har ni från Facebook:

Saken är den att onsdagens första klass och torsdagens andra klass gick bra. Bägge två. I onsdags presenterade jag den nya editen av videon, lärarna älskade den. Sen presenterade jag och Belen, en BRA teampartner tack Gud, våra sex koncept för The Sharper Image. Ni vet, James Bond-moodboarden jag la upp häromdagen. De gillade allt, koncepten, sättet vi presenterade, hur vi bollade fram och tillbaks när vi pratade. Två koncept ska utvecklas tills nästa vecka. Men problemet är att när onsdagen kom så var jag inte redo för NÅGON av mina klasser. Mentalt fixar inte jag det, det är så tydligt. Igår på min kvällsklass hade jag den värsta huvudvärken av mitt liv. Trodde jag skully spy ett tag, har aldrig haft så ont i huvudet att jag mår illa.

Det är inte det att jag inte fixar press, det gör jag. Jag gick upp och höll en tio minuters presentation utan slides och trots det, och trots att jag var i det närmaste oförberedd så gick det bra. En av de bästa och viktigaste gåvorna från AAU är hur mycket vi blivit tvingade att presentera. Jag blir helt enkelt inte nervös längre. Det är så otroligt skönt. Och det går tillbaks till något vi kanske inte pratat om, borde ta upp det i något inlägg nån gång - om du inte kan prata så KAN DU INTE JOBBA I REKLAM. Du MÅSTE kunna sälja dina idéer. Är du socialt awkward eller om du hellre äter bajs än talar inför grupp - öva, öva, öva, öva, öva. Du måste kunna snacka, så är det bara.

Hursomhelst. Det är inte det att jag inte fixar press. Det jag inte fixar är att vara oförberedd, att inte vara klar, att inte känna mig säker på vad jag presenterar. Det finns, på riktigt, ingenting värre än att tvingas presentera något man inte är stolt över. För mig känns det som en bit av min själ försvinner.

MEN. Nu glömmer vi det. Idag är det fredag. Det är girls' night. Vi ska äta middag hos Gabriella och sen ska vi ut och dansa som de unga, snygga, kreativa kvinnorna vi är. Fan-tastiskt.

Om ni ursäktar mig, nu ska jag skriva ett femåringsmail till min asiatiska teampartner.

Puss.

Nu har han äntligen skrivit om det så jag kan få hylla honom lite också:

"gissa vem som har fått ett internship på en byrå här i stan?

this fucker.

yes yes yes, jag är nu creative intern eller AD assistent på teak digital här i san francisco. en lagom stor byrå med ca 50 anställda. startade som ett produktionshus, men utvecklades sedan till en byrå. de har jobbat med några stora namn som google och sony för att nämna ett par. det var min vän mike som lyckades pusha in mig där på ett ganska sjukt och intensivt sätt."

Farid har fått en praktikplats på en GRYM byrå här i SF. Det gick till på samma sätt som det gör för tusen andra - man får ett samtal mitt i natten där de frågar "hur snabbt kan du sätta ihop en portfolio?". Att få en praktikplats på en byrå när man är svensk, utan jobbvisa och tre månader från examen - bara vi svenskar förstår hur stort det är. Eller kanske bara jag. Kanske eftersom jag levde med den här människan under en vår och en höst och en vår som var tunga, jag har sett honom ledsen, jag har sett honom osäker och jag är så stolt över honom nu att jag får tårar i ögonen.

Jag är glad att jag i alla fall som vän får dela din lycka över det här, det betyder mycket för mig. Jag känner av ett lugn i dig redan. Jag är så stolt över dig, jag älskar dig.

Puss.

Älskar henne. Alltid mitt första Youtube-val när jag haft en pissig dag.

Puss.

 

 

Version 2.

Fin kväll. Även fast det börjar bli lite gammalt med att killar blir helt chockade över sättet jag tänker. Idag fick jag höra att jag måste ha anlitat en privatdetektiv. Tagit reda på vad han vill höra. Han sa att jag sa alla de rätta sakerna - "Hur vet du vad jag vill att du ska säga? Jag förstår inte". Han blev, på riktigt, så chockad över någonting jag sa att han lutade sig tillbaka och var tyst i fem minuter. Sen framåt igen. Tittade på mig. Länge. Jag skrattade och frågade vad han höll på med:

- Have you ever been close to something you don't understand?
- Yes.
- And you're just looking at it in disbelief, trying to understand where this came from and how it works?
- Yes.
- Well, okay then.

Och så tittade han på mig igen. Nästan exakt samma sak fick jag höra för inte så länge sedan av någon jag stod nära. Då satt jag i en lägenhet nånstans. Nu sitter jag på en bar med en ny bekantskap, det är andra gången jag träffar honom och han tar upp samma grej:

- You don't understand. That I'm having this conversation.. with a female.. it's completely baffling to me.

Konversationen handlade om hur folk är i förhållanden. Hur folk hanterar förhållanden. Hur folk kräver saker, hur folk blir needy och klängiga så fort för mycket utrymme ges. Hur folk, i alla lägen, i hela världen, bryr sig ÅT HELVETE för mycket om vad andra människor tycker. Och han pratade om förhållanden och tjejer som klagat på att han vägrat sätta stämpel efter ett par månader, att folk frågar, att ingen verkligen VET att de är tillsammans. Och jag sa:

- But it's not about everyone else. No one else matters.

Och han tittade på mig med uppriktig förvåning. Lutade sig tillbaka. Var tyst. Ursäktade sig. Gick på toaletten. Och verkade på riktigt leta efter dolda kameror på vägen dit.

För mig är det en självklarhet, men den här mannen har svårt att tro på att vi bara råkar tycka likadant. Han säger att det aldrg hänt. Hursomhelst. Han är i alla fall fortfarande lika rolig. Han är charmig, snygg, intelligent och jag vet att han ville kyssa mig ikväll. Jag respekterar det faktum att han inte försökte. Och jag ser fram emot att träffa honom igen. Och om någon undrar, nej, jag är inte förälskad, nej, jag är definitivt inte kär. Det var en fin dejt bara.

Puss.

Underbar dag. SJUKT varmt. Gnäll-varmt. Helt vindstilla dessutom. Hade i alla fall ett bra möte med en teampartner vid 2, efter 40 minuter have vi sex klara koncept. Det var skönt att få det ur vägen. Nu sitter jag och gör moodboards för de här koncepten. Företaget är The Sharper Image, ett av de svåraste brands jag varit med om, faktiskt. Totalt utdaterat, kvarleva från 80-talet som gick i konkurs 2007 och nu försöker igen med enbart online-närvaro. Det är inte det lättaste att kicka liv i. Ett teknikföretag där man inte ens kan pilla på grejerna smakar lite beskt, men vi ska försöka så gott vi kan. Kommer vi på en klockren idé för det här så är vi BÄST i världen.

Det här är i alla fall en av mina favoritidéer för det här företaget, gadgets känns givet och hela poängen med "en man och hans gadgets" låter intressant i mina öron. kommer definitivt vara en humoristisk ådra i det här konceptet om det är detta lärarna väljer. Jag har typ fyra reklamfilmer i huvudet redan..

Vi får se. Nu ska jag lämna över Lucas till Farid, sen göra mig i ordning, ska på min andra dejt med killen jag drack kaffe med förra veckan. Vet inte riktigt om jag är intresserad av något mer än vänskap än, men Joanna informerade mig om att det är exakt därför man dejtar. Han är i alla fall sjukt rolig, så jag vet att jag kommer ha kul.

Okej, hörs senare, puss!

Guuuud, såg precis första avsnittet av nya Two And A Half Men (SÅ mycket roligare än Sheen), och skjut mig vad Ashton är het. Äckligt het. Älskar hans nya hår, han är så vuxen och sexig nu. Och hans kropp också.. suck. Nu vet jag vem jag drömmer om inatt.

Godmorgon!

27 grader varmt ute, så jag ska upp till parken och älska mitt liv. Jag SA ju att ni svensknissar skulle komma i september. Indiansommar för hela slanten. Hursomhelst, ville bara säga hej.

Puss.

Har knåpat lite på vad jag tror kan bli en riktigt bra kampanj för Green & Blacks (ekologisk choklad) idag. Ska dessutom pitcha för samma brand i äkta planner-manér torsdag kväll. Kommer bli MYCKET intressant. Skönt att jag kan falla tillbaks på att jag bara är en korkad kreatör.

Pussnatt.

Housewarming och leenden överallt. Fotat med Carolinas D3100, som är FANTASTISK. Har aldrig varit så lätt att redigera bilder, knappt någon quality loss alls. Som gjorda för att leka med. Vackra, vackra vänner.

Puss.

Joanna informerade mig för typ en vecka sen att Forever 21:s jeans alltid passar henne. Och eftersom Forever 21-jeans kostar 14 dollar eller mindre så gick jag dit för att kolla. Och för första gången i mitt liv är det roligt att handla underkroppsplagg. Frågade Joanna varför de här av alla märken sitter som klistrade:

- It's because they where made for black girls. And you and I have black girl asses.

Sådärja.

Imorrn får ni se massa fina bilder från inflyttningsfesten. Nu ska jag sova. Puss.

Jag läste en sak på en blogg häromdagen och kopierade det på en gång. Det är exakt vad jag gick igenom i maj. Och detta var så vackert beskrivet:

 

Det här.. är skrivet av en person som kan skriva. Och det här, exakt denna paragraf, det är vad jag försöker slå in i mitt eget huvud. Jag är inte en hemsk människa för att jag gjorde slut med någon jag älskade. Villkoren av vårt förhållande var inte längre acceptabla. Det är en legitim anledning att gå, och jag behöver aldrig förklara mig, för någon, men jag gör det ändå, för de frågar och jag älskar dom och jag har inga problem med att prata om det.

Jag var modig nog att krossa mitt eget hjärta. Ja, jag gjorde slut. Jag älskade honom, men kärlek är inte nog, kärlek vinner inte över allt, kärlek är det vackraste och det mest sårbara som finns. Åt middag med Farid idag, vi pratade om allt. Varför det tog slut. Hur trötta och förstörda vi var den allra sista tiden. Hur otroligt förkrossande det är att gå från att älska till att sluta prata. Om vad han gjorde för fel, om vad jag gjorde för fel. Hur olika vi är som personer.

Att kunna sitta ner med någon, och prata nyktert om varför ett förhållande tog slut, det är så.. fantastiskt. Våra vänner har berömt sättet vi hanterat det här uppbrottet på sen innan det tog slut officiellt, och Farid sa det idag med. Hur stolt han är över oss. Tårarna ligger och bränner bakom alla fyra ögonlock när han och jag berör våra ämnen, men det är nödvändigt. Man lämnar inte ett förhållande som vårt utan att se sig om, reflektera, prata, förstå. Vi var viktiga i varandras liv, och vad vi lär oss av det här kommer göra oss bättre.

Puss.

Åh, älskar, älskar den här klänningen. Med lockar och väldigt basic smink. Det var 25 grader varmt idag och det ska fortsätta hela nästa vecka, så kommer kunna använda den mer förhoppningsvis. Från Forever 21, 28 dollar. En klänning av den här typen har jag letat efter sen jag såg en tjej i en liknande hos The Sartorialist. Nu, äntligen, hittade jag den.

Hej gänget.

Alltså dra åt HELVETE vad bakfull jag var idag. När jag är bakfull är jag helt dum i huvudet. Var på Forever 21 och skulle prova kläder, tjejen frågade mig hur många plagg jag hade. Jag tittade ner på galgarna och kunde PÅ RIKTIGT inte räkna ut hur många jag hade. Det var typ fem, dessutom, inte som att jag hade fyrtio grejer. Glömde bort hur man räknade. Perfekt. Bra Cim.

Igår var fint förresten. Alltid när vi är alla vänner samlade på samma ställe är det fint. Och Andrew, så söt. Han kom fram till mig och började prata om ett av mina armband (som han hade sönder för hundra år sen). Och så halar han upp ett halsband han köpt åt mig ur fickan. "Eftersom armbandet var från London, så väntade jag tills jag åkte till London för att köpa något till dig". Haha, så jävla gulligt. De här vännerna vårdar man, så mycket kan jag säga. Sen drack vi alldeles för mycket whiskey och åt alldeles för mycket ost innan vi dansade på Ambassador en sväng.

Och idag, alltså - bakfylla. Ska käka nu, kyckling med potatis, morötter och SMÖR, sen ikväll ska jag äta hamburgare med Farid. Fet mat dagen efter fest måste vara bland det bästa som finns. Köpte förresten massa fint idag, ni får se efter jag ätit. Fler par jeans och en typ av klänning jag letat efter i ÅR nu.

Puss, kram.

idag

Lite full är jag. Och kommer garanterat vara bakfull imorrn. Klockan är över 2 och jag ska sova. Men vi hörs imorrn. Såhär såg jag ut ikväll i alla fall.

Puss.

Okej. Det här är nog roligast för mig, men jag tänkte vi skulle gå igenom mina viktigaste/roligaste/skönaste sms. Det här är vad jag har i inkorgen från över tre månader bak. Har valt de som ligger mig varmast om hjärtat.

"DRAR DU HEM I DETTA LÄGE? jag va sugen på att investera ytterligare tolv kronor i din fond!"

Alltså, hahaha. Varje gång jag ser det där i ämnesraden "DRAR DU HEM I" så börjar jag garva. Det här är en cirka tio år gammal grej mellan mig och Robin. Jag lånade 1200:- av honom en gång i tiden. Enligt mig är den skulden nu preskriberad, han har oväntat nog inte samma åsikt. Så i sommar gjorde jag en deal med honom. Jag ska ge honom 12 kronor varje gång vi ses tills skulden är avbetald. Jag tror jag gav honom.. 36:- i sommar, hahaha. Gud, det är så roligt. Skrattar varje gång jag tänker på det.

"åt helvete. minnesluckor, bortdomnat lår, smärta i armen, illamående.. otroligt att ja tog mig hem igår. fattar ingenting. jävla fireballs. hur mår du?"

Hahaha, Jenna såklart. Vem annars. Den här kvällen var HELT sjuk. Jag har aldrig varit så full i hela mitt liv. Och älskade Jenna med sin prioritetsbenägna hjärna ramlade mitt på Kungsgatan. Alltså, UT på Kungssgatan. Att hon inte blev påkörd är ett mirakel. Men det roligaste är att istället för att ta emot sig med armarna var hennes första instinkt att rädda sin mobil. Så människan bara faller, som ett jävla kylskåp. Och klarade sig mobilen tror ni? Inte riktigt, kanske. Åter igen - skrattar varje gång jag ser det där meddelandet.

"okaaaj. tar du med luxad?"

Jenna. Senast jag kollade var det hyfsat lätt att stava till Lucas. Men icke. Haha, jag orkar inte.

"Eller bara "Jag är efterbliven"."

Hahaha, alltså Viktor. Det här är ett av mina absoluta favoritsms genom tiderna. Jag skrev till honom om att jag måste åka fram och tillbaka hundra gånger för att jag hade planerat dåligt. Var väl att jag skulle hämta ut någonting, sen plocka upp hunden, åka hem, byta om, och så in till stan. Beskrev det i detalj. Och så får jag det där som svar. Tycker verkligen det är jätte-, jätteroligt.

"Jävla bög. Men du är på imorrn iaf?"

Nu hoppas jag ingen tar illa upp, de flesta vet att jag älskar de flesta killar som gillar killar. Men det här var bara så komiskt, det är från Emil. Han frågade mig först om jag ville hänga med på typ spelkväll, vanlig, vänskaplig konversation. Jag sa något i stil med att jag tyvärr redan hade planer. Och då får man det där som svar, hahaha. Det var så oväntat. Skrattade rakt ut när jag såg det. "Jävla bög". Haha, Emil.

"Cim - Världen 1-0"

Gabriella :-). Älskar det där smset. Ska designa det i något snyggt typsnitt och sätta upp på väggen. Det fick jag när en väldigt vacker karl hade bjudit ut mig på dejt.

"No stress. Kokar ett ägg. Hungrig."

Anton, alltså hahaha, suck. Vem skickar ett sånt sms? Vi skulle mötas någonstans och jag sa att jag kanske blir lite sen. Och då får man det där till ett svar. "Kokar ett ägg. Hungrig." Gud, så roligt.

"Ska jag ta med ett till dig?"

Smset som följde direkt efter det förra. Vi skulle alltså ses på en bar. Och Anton frågar om han ska ta med ett KOKT ägg som jag ska äta. I en BAR. Alltså, jag DOG när jag läste det där. Och sen har ju naturligtvis stjärnan med sig ett kokt ägg när han kommer, min nya "pojkvän" som jag visade er för någon dag sen. Ja, jesus.

"I love you. Thank you."

Det här fick jag av Carrie efter en lång diskussion om allt möjligt. Jag önskar jag kunde beskriva i ord vad den här vänskapen mellan oss betyder för mig. Jag får försöka göra det till henne nån dag. Men jag kan säga att förutom Jenna är det här den ärligaste, mest genuina, välmenande vänskapen jag någonsin upplevt. Att jag hittat det i vuxen ålder tar jag som en absolut blessing. Carrie och jag har växt upp tillsammans. Det är så det känns. Vi var barn när vi kom hit, och vi blev vuxna tillsammans. Det är stort.

Har minst tio till, men de är nsfw så det tar vi någon annan gång.

Puss.

Tänkte visa er vad min nya grej är sminkmässigt, men ljuset vill inte samarbeta. Får visa imorrn innan jag börjar göra mig iordning för inflyttningsfesten. Hursomhelst kör jag varje vardag nu halvtäckande bas, inget rouge, ingen mascara, inget på läpparna, ingen ögonskugga, och så starka, bruna ögonbryn. Det är jävligt snyggt när man är blond, tycker jag. Nästa steg för mig blir att göra håret ännu blondare, men vill vara lite försiktig med det där. Jag behåller hellre topparna fräscha än blonderar sönder allting.

Hursomhelst. Nu dricker jag rödvin och lyssnar på musik, som vanligt. Ska ner och köpa whiskey, mjölk och smör snart också, haha. Imorrn bitti kommer älskade, bästa, finaste Carrie och lagar frukost till mig och Joanna. Alltså. Ni förstår, dessa vänner? Sen ska vi ha lite worksesh innan storage-besök och sen kommer alla runt halv åtta. Ska bli så skönt att få varva ner lite, har snuskigt mycket läxor tills nästa vecka.

Försökte hålla upp datorn och täcka ljuset, det gick ju SJUKT bra. Och nu kom jag precis på att jag fortfarande har Carolinas D3100.. skjut mig i huvudet. Åh, sen ska jag visa er en kul grej förövrigt! Eller för er kanske det inte är så kul, men det lät som en rolig idé i mitt huvud när jag satt på bussen hem.

Sen tycker jag också att alla som älskar mig kan hålla tummarna för Farid imorrn. Berättar varför när jag vet om jag ens får berätta, men snälla - tänk på honom imorgon och önska telepatiskt lycka till.

Puss på er.

Sitter och lyssnar på Musiq Soulchild och tänker på Emil. Haha. Han fyller år idag, grattis fina barn. Jag saknar dig och din underbara kvinna, och jag önskar ni kommer hit SNARAST. Dricker rödvin också, och det gillar ju ni har jag för mig.

Idag, alltså. Herregud. Jag orkar inte ens. Min video blev väl mottagen, lärarna glömde bort de tekniska aspekterna och pratade bara om den kreativa approachen. Det är alltid ett bra betyg. Jag har förstått nu vad Bryan menade förra terminen. Jag måste släppa lite på tyglarna. Leka. Jag la upp den där videon, som på riktigt spelades in helt oförberett, igår. Och redan har både min chef Kim från i somras och underbara Lotta från Berghs delat den med andra. Lotta benämnde det "lovely work", och det är exakt detta jag måste lära mig. Kreativt arbete behöver inte betyda arbete ur det traditionella synsättets vinkel. Kreativt arbete är något som kommer från hjärtat och berör människor. Den där videon fick Farid att le. Såna saker är värda mer än.. allt? Inte sant? Jag ska försöka lära mig den läxan. Lovar. Nu på stört.

Okej, tillbaks till idag. Efter TV-klassen, hjärtan. Då gick jag till Interactive, som är en ren Flash/After Effects-klass. Det bara smällde till. 3 färdiga koncept för ett brittiskt chokladmärke till nästa vecka. 24 storyboards. KUL. JÄTTEFINT. Jag älskar Flash, men alltså.. 24 storyboards på en vecka är inget skämt när du har tre andra klasser. Men jag är ju veteran i det här nu, så det går nog fint.

Hursomhelst. På fredag har vi inflyttningsfest! Älskade Gabriella är tyvärr i San Diego och kan inte närvara, i övrigt kommer nog alla vi bryr oss om vara här. Det kommer bli sjukt kul, och det är verkligen något jag vill fira också. Den här lägenheten är helt otrolig. Och jag har svårt att se att man kan ha en bättre rumskompis än Joanna. Ser fram emot det.

I övrigt har jag reflekterat lite över mitt singelliv. Ni måste förstå att det här är något helt nytt för mig. Jag navigerar som en blind, men jag tror det är ganska bra. Jag har inga fördomar, inga förutfattade meningar. Det som jag märkte både i somras och nu är att jag verkligen har kul med flörtande. Rent, oskyldigt flörtande. Jag älskar det. Det måste vara en av huvudanledningarna till att folk gillar att vara förhållandefria? Sms är ju så mysigt. Och jag lägger STOR vikt vid hur en person formulerar sig i sms. Kan en person hålla en sms-konversation levande, kan en kille få mig att skratta via text, då växer hans chanser oerhört mycket. Det visar på hjärna, helt ärligt talat. Att man är kvick, inte nödvändigtvis rapp i käften, men kvick, det gillar jag.

Och, om jag kan få bli lite mer intim, så älskar jag det här med att.. ha så mycket mer känslomässig kontroll nu än när man var yngre. Nej, det är inte rätt sätt att uttrycka det på. Nu kommer det låta som att jag sålde mig själv när jag var yngre, vilket jag INTE gjorde, men min poäng är att man har så mycket mer perspektiv på allt nu. Jag ger inte bort något gratis. Inte kramar, inte kyssar, inte sex. Passar inte det killen finns det dörrar åt alla håll. Och det är inget sånt där sjukt "jag är kvinna, jag ska ha all kontroll"-behov. Det handlar bara om att jag är tryggare i mig själv. Och det känns bra på ett sätt jag vet att jag inte kan beskriva.

En man som smsat mig en del (och gjort det bra) sa en sak till mig som fastnat i mitt huvud. Vi pratade om förhållanden och om våra respektive trust issues. Jag frågade honom:

- But every person wants to be needed. Don't you want to be needed?
- No. I don't.
- Really?
- I want to be wanted. I don't want to be needed.

Den meningen har fastnat i mitt huvud. Det är ju så sant. Jag är ju, för fan, EXAKT likadan. Men jag har aldrig fattat att det är så enkelt. Aldrig uttryckt mig på det sättet. Det är jag, och det har alltid varit jag.

Ja, ni. Allt det här är ett stort jävla äventyr, och jag lär mig så mycket om mig själv.

Ååååh Emil, nu kom akustiska versionen av Thugz Mansion... kom hiiiiiit.

Puss.

Hej gänget.

Har läxor att göra, lite html-design. Men tänkte bara uppdatera er med lite bilder från mina första veckor i San Francisco. Kort text under varje bild.

Puss!

Sverige är alltid med tack vare IKEA.

Lunch i solen med Gabriella och Carolina.

Det jag äter tyyyyyp fyra dagar i veckan. Med pasta, kokt ägg, avocado och sourcream. Gott gott gott.

Huntington Park, tre-fyra blocks från där vi bor. Alltid varmt när solen visar sig.

Testade jeans inne på Levi's. Hatar att prova jeans. Jag har inte en svensk kvinnas underkropp. På riktigt.

Har placerat mina fina skor ovanpå garderoben, som förövrigt är gigantisk.

Som sagt ovan, det här är vad jag äter oftast. När jag inte orkar koka pasta kör jag bara sallad.

Alltså, haha, jag orkar inte med mina vänner. Skulle träffa Anton på Sugar och dricka lite whiskey efter den första hårda skolveckan. Vad har han med sig? Ett kokt ägg. Som han ritat på. Till en bar. Han ger den till mig med orden "Tänkte att du behövde en pojkvän". Jag skrattade, och skrattar fortfarande.

Han lever nu i en äggkopp på mitt skrivbord. Eggbert, alltså.

Puss.

Hej gänget.

Både igår och idag har varit givande. Igår var jag iväg på pilates vid 12, tre gånger på gymmet än så länge, det känns skönt. Onsdagar och torsdagar är helt körda för mig tidsmässigt, så måste få in det där i början av veckan. Efter gymmet mötte jag upp Carolina för att låna hennes kamera, en Nikon D3100 som filmar HD-video.

Sen var Carrie här hela eftermiddagen, vi satt vid våra respektive datorer och skrattade i tre timmar. Hon kom tillbaks senare på kvällen och sen igen nu imorse, haha. Hon har lovat att gifta sig med mig om det nu skulle bli så att jag inte hittar jobb här i staterna, det känns tryggt. Efter att Carrie gått kom Gabriella över, hon ville höra min åsikt om idéer för nåt kryddföretag. Sjukt intressant början, får se vart hon tar det nånstans.

Efter Bella gått filmade jag en 30-sekundersspot för min tv-klass, blev okej för att vara sista-minuten-jobb utan ljus, förberedelse eller normal nivå av ork. "Konstverket" står nu stadigt på mitt skrivbord. Det enda videon gick ut på var massa tekniska detaljer, men om det finns kontext blir det ju lite mer värt att titta på. Citatet fick jag från en Berghs-tjejs profilbild på Facebook - tack söta för inspirationen!

Hursomhelst. Nu har jag varit ute med hunden. Det är sent. Har mer läxor tills imorrn, men det är hyfsat enkla grejer. Kan göra det imorgon förmiddag. Skrev en väldigt bra brief igår också förresten! För ett teknologi-företag som är så jävla 80-tal att det inte finns. Den ska ni också få se. Nån annan dag.

Puss.

EDIT: Och äntligen har Chris blivit informerad så jag kan få berätta det här för världen. Min älskade, älskade kusin Therese, mammas systerdotter, är gravid! Födelsedatum är ställt till 12 januari och hela släkten på mammas sida är barnsligt exalterade. Det är mina morföräldrars första barnsbarnbarn och min mosters första barnbarn. Den här ungen kommer bli ihjäl-pussad och Therese kommer bli mother of the century. När jag var i Linköping i somras så visade de en bild på ett ultraljud, och jag fattade ingenting. "Åh vad fint, vem är gravid?" frågade jag. Det fanns inte i mitt huvud att det var Therese. Och hennes leende innan hon berättade, jag chockades totalt. Sa att hon ljög och lurades i tio minuter innan jag insåg att det var sant. Så himla, himla fint var det. Glömmer det aldrig.

Puss.

Han sa att han älskade mig för första gången mitt i ett bråk. Vi var på ett sunkigt hotellrum i downtown San Francisco, vi bråkade och man minns aldrig om vad, inte sant? Han satt ner. Jag stod upp. Jag var precis på väg att gå och han slängde det ur sig, som en våt handduk över en brasa. Min ilska slocknade. Jag var helt oförberedd, istället för att sjunka in träffade orden väggen bakom min rygg. Jag vände mig om och såg på honom. Vi hade varit tillsammans i drygt tre månader.

Du säger till mig att du inte förtjänade att bli straffad, du måste skämta. Du blåste mig. Jag satt och drömde om vårt bröllop, jag var klar. Den delen av mitt liv var klar. Jag hade hittat mannen vid änden av altaret, jag hade hittat mannen vid sidan av sängen på BB, jag hade hittat mannen vid den öppna brasan, i strandhuset, med hundarna. Jag var klar. Jag älskade dig så mycket, Farid. Jag vet att det är sant, för jag blir ledsen när jag skriver det. Jag älskade dig så mycket. Det är övertydligt i varje video vi spelade in. Det är övertydligt i mina tusen gester av kärlek, alla gånger jag rörde dig, i de små gåvorna jag gav. Jag vaknade varje morgon och bara tittade på dig. Såg dig. Jag har aldrig gjort det förut, med någon. Jag följde ditt ansiktes konturer med blicken och det var så överväldigande hur vacker du var. Jag hade kunnat vakna bredvid dig varje dag för resten av mitt liv. Jag var klar.

Jag vet inte vad jag ska göra med alla våra videos. Jag har en mapp med över 30 stycken. Jag kan inte titta på dom än. Jag skulle gråta ner hela sängen. Jag kan inte läsa blogginläggen du skrev om mig, jag kan inte gå tillbaka i mitt eget arkiv, jag kan inte prata med mina vänner om dig. Fortfarande, fortfarande, fortfarande när du rör mig, fortfarande när du rör mig så känns det som hemma. Det känns som hemma. Det känns som ett glas varm mjölk. Det känns som att höra mamma sjunga medan hon plockar ur disken. Det känns som att se Chris öppna en julklapp. Det känns som att jag är sju år gammal och snör på mig skorna för att springa ut och spela fotboll en varm sommarkväll. Och du skrev en gång att varje gång du ser mig blir du glad som en femåring, att jag är som din favoritleksak. Har det sjunkit in i ditt huvud att vi slängde bort det?

Och jag vill att du ska veta en sak (trots att jag vet att du inte läser det här). Varje gång jag petade på dig, varje gång jag strök ditt skägg åt fel håll så det kliade och du blev irriterad, varje gång jag blev ledsen och du inte förstod varför - SE MIG. Det var vad jag skrek. Utan ord så skrek jag det. Dag efter dag efter dag efter dag efter dag. Jag har aldrig älskat någon som jag älskade dig, det är mitt livs hittills största förlust, och jag skriver för att bearbeta. Måste bearbeta.

Jag är ledsen, gänget. Det kommer bli en väldig mix av inlägg den närmsta tiden. Jag kommer säkert framstå som schizofren, men för mig är det väldigt enkelt. Jag är väldigt lycklig, och jag bearbetar min största förlust. De två separata sakerna kan existera lika balanserat tillsammans som självförtroende och ödmjukhet. Ytligt sett kan det verka motsägelsefullt, men för mig är det inga konstigheter. Jag är lycklig. Och jag har sorg. Det är allt.

Puss.

Och som vanligt, ännu en fin kväll. Vi åt middag med Carries föräldrar, Carrie, jag, Joanna och Jared. Jättemysig restaurang i Mission, Luna Park. Jag åt tortellini med svamp, sparris, tryffelsmör och spenat. Döööööör så gott det var. Carries föräldrar är såklart typ de trevligaste, roligaste människorna jag träffat.

Och så kommer jag hem och får en väldigt oväntad, väldigt fin kommentar från en vän.. och blir helt varm inombords. Och nu ska jag titta på ett avsnitt av Brothers & Sisters och sen sova. Den här helgen var.. bäst. Helt enkelt.

Puss.

Det här året har varit så omvälvande hittills. Det här kanske är en självklarhet, men jag vill säga det ändå - jag älskar verkligen det här livet. Processen av att leva är totalt fascinerande för mig. Hur vi utvecklas, vart våra val tar oss, hur stor betydelse våra inre monologer har, altituden av våra drömmar, djupet av våra känslor, hur extremt stora och viktiga vi kan bli i varandras liv.

Jag älskar det faktumet att jag, och alla omkring mig, är under ständig utveckling. Jag älskar hur min intuitiva sida växer med åldern, min magkänsla har aldrig fel nuförtiden. Och jag följer den, jag skulle inte säga blint, men jag följer den. Många nya saker har hänt det här året. Små som stora. Jag känner mig tryggare i mig själv. Jag känner mig vackrare än någonsin. Jag tror det händer något med en människa när hon är omgiven av positiv energi, när hon utstrålar positiv energi. Den auran attraherar folk. När man vet sitt eget värde. Det är det sexigaste som finns.

Jag har mycket att jobba på fortfarande. Det händer fortfarande att jag nedvärderar mig själv. Skrattar när en man säger att jag är vacker. Han köpte det inte för en sekund, tittade mig i ögonen och med ett snett leende:

- Why do you laugh when I say that? You shouldn't laugh when I tell you the truth. It's hurtful.

Jag har sagt det förut. Livet handlar om relationer. Om våra relationer till andra människor, om vår relation till oss själva. Det är det enda som betyder någonting. Det är i vår kontakt med oss själva och andra som vi lär oss alla läxor, det är där vi skapar alla minnen, det är där vi skrattar, gråter och känner oss levande. Vi måste vårda de vi har, och vi MÅSTE vara öppna inför nya. Utmaningarna sker när någon annan tittar oss i ögonen och berättar vad de ser. Sen kommer nästa projekt - faktiskt lyssna på vad de säger och ta in det. Det är inte lätt. Men det är absolut nödvändigt.

Vi får tillbaks vad vi ger ut. Glöm inte bort det. Är du olycklig så är det för att du vill vara olycklig. Det är där du känner dig trygg. Det är läskigt att våga söka efter lycka. Så fort man sätter ord på sina drömmar gör det tusen gånger ondare om allt faller isär. Men utan risker finns det ingenting. Utanför din comfort zone ligger det liv du aldrig visste du kunde få och bara väntar. Spring rätt in i dina rädslor med öppna ögon. Varje dag.

Puss.

Oooooch det här är mina bästa vänner.

Det var allt.

Puss.

Fin dag. Kaffe med en två meter lång basketspelare i solen (pratade i tre timmar), följt av fantastisk kväll med Carries föräldrar. Imorrn - LÄXOR. Och så har vi nån middag inplanerad på kvällen, men det tar vi imorrn.

Har köpt två par jeans btw. Big deal för mig eftersom inga jeans någonsin passar. Men Forever 21! 14 dollar. Sitter som fastlimmat och min bakdel ser ut som en miljon dollar. Fin dag, som sagt.

Pussnatt.

21 grader, flörtig make och lunch med Carrie i solen. Bra fredag.

Och grattis Johanna till graduation!

Puss.

Och on a better note:

Det är 25 grader varmt
Den här helgen kommer bli fantastisk
Jag ÄLSKAR mitt rum
På lördag ska jag få träffa Carries föräldrar för första gången
Jag tar bättre hand om mig själv än på länge
Jag hittade den här silkesklänningen för 150:- på Forever 21
Jag har några av skolans bästa lärare i mina klasser den här terminen
Jag har världens bästa vänner
Och igår var jag på Sugar med Anton och den sjukt snygga (Brasilien-snygg, Jonna och Elin) bartendern gav oss whiskey sours för 4 dollar. Två, alltså. 28 spänn. Tack, kära kvinnliga attribut.

Nu har jag lektioner resten av dagen.

Puss

Det här kommer bli ärligt, så stå ut.

Det har varit ett par riktigt tuffa dagar. För att ge er lite insyn - Farid bor hos min bästa vän medan han letar lägenhet. Vilket automatiskt betyder att i princip all ledig tid hon har spenderas med honom. Rättare sagt, ALL tid spenderas med honom, eftersom hon jobbar hemifrån också. Det gör mig barnsligt svartsjuk. Jag saknar henne. Jag vill ha tillgång till henne. Jag vill inte känna som att jag inkräktar när jag ringer och frågar om vi kan ses. Så fort jag träffar henne känns det som att det är på lånad tid. Hon har en deadline varje gång vi ses. Och samtidigt som jag förstår det löjliga i det här, så förstår jag också varför det tär så mycket. Hade samma grej hänt med Jenna hade jag känt exakt likadant. De här tjejerna, Jenna, och Carrie, är inte bara vänner. De är mina livslinor. Att få det stödet.. komprimerat och plötsligt inte längre villkorslöst, jag hade ingen aning om hur mentalt hårt det skulle slå mig. Men så är det här borta. Vi har inget socialt skyddsnät i form av familj. Så vännerna blir vårt allt. Och jag älskar det. Men just nu är det tufft. Eftersom det var jag som gjorde slut med Farid är hon orolig för honom. Hon vill att han ska ha det bra. Jag älskar henne för det, men mitt femåriga jag vill knacka henne på axeln och säga "men jag då?".

Inatt grät jag mig till sömns av en helt annan anledning. Jag.. har mycket osagt när det kommer till Farid. Jag är arg. Och besviken. Jag känner att han egenhändigt, och sen vi tillsammans, slängde bort något som var bland det mest äkta jag upplevt. Det är få gånger i livet man ser någon och tänker "den här människan kommer vara en viktig del av mitt liv". När jag såg Farid på Berghs var det omedelbar kärlek. Jag älskade honom innan jag kände honom. Jag lämnade allt för honom. Och kanske är det därför jag ofta kände att vi var i obalans emotionellt. Jag hade mer investerat än honom från start. Jag vet inte. Men jag lovar er, så kär jag var i honom, det var en helt ny känsla. Och när jag älskade och behövde honom som mest svek han mig. Inte många vet vad som hände, inga av amerikanerna. Det är ett fåtal av mina svenska vänner jag berättat för. Carrie har frågat mig, men jag hade inget, och har fortfarande inget behov av att ställa honom i dålig dager. Det är länge sen nu ändå. Oavsett så gjorde vi slut, på grund av den obalansen. Jag kände inte att jag fick den kärlek jag behöver, kräver, förtjänar, vilket ord man än vill sätta på det. Alla hjärtans dag var början till slutet, sen var det nedåtgående spiral under våren.

Och när jag smsar honom och vill ha svar säger han "vi var gift". Jag, min idiot, trodde smset var avklippt och att han någonstans i harangen var ute efter nån metafor om att vi var gifta. Men nej. Han menade, bokstavligt talat, gift. Att höra det ordet sättas på någon del överhuvudtaget av vårt förhållande knäckte mig totalt. När jag försöker prata med honom igen, den här mannen jag avgudade, då blir jag totalt nedskjuten. Det enda jag ser hos honom är murar och stolthet. Han har stängt ner. För mig var han en klart potentiell livspartner. Det är ingen lek när det händer. Inte för mig. Det är det största och viktigaste som finns. Så jag skiter i att det tog slut, känner jag att jag vill prata med honom, sträcka ut en hand, då vill jag att det ska ses som ärliga intentioner. "Spel." Spel. När min olivkvist bestående av ett sms är det första totalt ärliga och extremt sårbara initiativet från min sida sen maj.

Jag brukade vara stolt. Jag är inte det längre. Och jag kan ärligt säga att jag bröt ihop. Jag älskade honom mer än vad jag trodde var möjligt, och jag känner mig orättvist behandlad, jag känner mig fortfarande inte sedd. Jag vill skaka om honom och få honom att förstå vad han kastat bort. Jag vill skaka om honom och få honom att förstå att mina känslor har lika mycket värde som hans, att jag aldrig försökt sätta dit honom eller få folk på min sida, att det här var mitt ärligaste förhållande någonsin, och det ärligaste sättet jag någonsin hanterat ett uppbrott. När jag fokuserar på vårt bästa, är han fast i vårt sämsta. Det är ett tankesätt som dödar allting. Igår natt var min första instinkt att radera allt som har med oss att göra. Men det fungerar inte så, antar jag. Jag, och han, får leva med det faktum att 2,5 år kom till ett slut. Det jag kan säga, och det jag alltid kommer kunna säga, är att jag gav det allt jag är. Och det handlar inte om att det inte var tillräckligt. Det handlar om att han inte såg det för vad det var.

Och det är min ärliga åsikt.

Puss.

Jag har så mycket jag inte berättat för er. Känns som det är bättre att bara släppa det nu.

Lägenheten är i alla fall fantastisk. Nu när jag bott i den ett par veckor kan jag nästan påstå att det är den bästa lägenheten jag bott i under tiden jag varit här, i SF. Perfekt storlek. Fönster i varje rum, det är verkligen ljust i lägenheten så länge solen är uppe och det händer helt enkelt inte när du har ett ställe som vetter mot innergården istället för ut mot gatan. Vi har haft sån rövtur att fönstret i köket släpper in solen hela förmiddagen, och sen fönstret i vardagsrummet gör samma sak på eftermiddagen. Tack för det, ljus betyder otroligt mycket för mig.

Jag har haft kul de här första veckorna. Solat med vänner, festat med vänner, rökt sena cigaretter med Joanna på brandstegen, druckit otaliga koppar kaffe, köpt skor (guuuuuuud, DE vackraste någonsin), blivit tokig på att min mobil piper hela tiden, tafatt börjat skolan och gjort klart läxan i klassen, gått på pilates och blivit öm som in i h-vete, älskat sönder vårt badrum med stora, vackra vanity lights, sovit bättre än någonsin i min nya säng, siza:t upp i bh-storlek, pussat på hunden precis som vanligt, skypat med Chris, gråtit bejdande framför min bästa vän och försökt hantera sviterna av ett brustet förhållande.

Jag var så naiv. Jag har ju sagt själv i tre månader att Stockholm bara är en paus. Så är det varje sommar. En vacker paus, en paus jag värdesätter, men likväl bara en paus. Det är inte mitt riktiga liv (förutom du, Jenna, du är mitt liv oavsett vilken stad jag är i). Och ändå trodde jag att nu när jag kommer tillbaks till SF så kommer allt vara okej mellan mig och Farid, det har gått över tre månader sen vi gjorde slut, nu har alla börjat försöka jobba sig igenom det.

Naiv. Varken Farid eller jag har bearbetat klart det här. Kan någon förklara för mig hur jag kunde tro att jag skulle vara helt över någonting som varade i 2,5 år, efter tre månader? Naiv som är det sista ordet jag skulle stämpla mig själv med, och titta bara. Detta är vad som är svårt - vi går ut tillsammans fortfarande. Nästan varje gång vi festar är vi där bägge två. Det kommer fram killar till mig när jag är ute. Jag pratar med killar. Och.. Farid går. I princip. Och missförstå mig rätt här - våra vänner är extremt sidolösa fortfarande, om jag får använda ett konstigt ord för att beskriva det. Jag känner mig inte bortvald. Jag har gått igenom tankar av att vara den onda häxan, naturligtvis är den som går vidare fortare eller mer publikt den som blir beskylld för att den andra parten ser ledsen ut. Jag köper det till hundra procent.

Men det är svårt. För jag älskar Farid. Jag bryr mig om honom. Jag vill aldrig, aldrig, aldrig att han ska må dåligt. Jag vill ALDRIG förstöra mina vänners kvällar för att de är oroliga för honom. Just nu lutar jag mer åt att bara hålla mig till gruppen när vi är ute, för att slippa det här. Samtidigt låter inte det som det mest hälsosamma i mina ögon. Som jag sagt förut - jag letar definitivt INTE efter ett förhållande nu. Jag vill inte ha ett. Jag söker inte efter killar på något sätt. Och kanske är det bättre om jag bara stänger av den där sidan för nu, fokusera på skolan måste jag göra ändå.

Och när jag gråter i en park under strålande sol flyttar han lite närmre, tar min hand och "säger någon någonsin ett ont ord om dig, så sparkar jag skiten ur dom". Och allt är så otroligt sorgligt, men mer om det en annan gång.

Puss.

Och imorgon ska jag försöka berätta allt om det. Om hur det är att göra slut med någon och att bearbeta det. Men för ikväll går vi och lägger oss med de sista bilderna från igår.

Puss.

Gud vilken kväll igår. Älskade familj. Fint att se Gabriella så vacker och glad. Jag och Carrie gav henne ett guldhalsband från Urban Outfitters i sen födelsedagspresent.

Drack ett antal whiskey sours och åt pizza på Jones först, väldigt skön restaurang. Sen dans i timmar på Ambassador, sen tortellini och Elizabeth II på DVD när vi kom hem. Helt normal kväll.

Jag avgudar mina vänner.

Puss.

Hej gänget.

Igår var jag på strandpromenad med jycken och en väldigt sexig karl, idag ska vi fira Gabriellas födelsedag, hela familjen. Middag på Cheesecake Factory, sen kanske en snabb drink på Sugar, följt av Infusion, garanterat. Det ska bli sjukt kul, vi är taggade allihop.

Sen sprang jag in på VS idag och köpte en ny BH så jag slipper ha fyra tuttar längre. Och nu ska jag iväg till Container Store för att köpa galgar. Seeeeeeen göra mig i ordning och dricka lite whiskey med Jo. Lägger upp nåt inlägg sen med vad jag har på mig.

PUSS.

23 grader varmt. Jag trotsar bakfylla och går ut i solen innan min första lektion. Igår spenderade jag förövrigt två timmar med att prata med en snubbe som såg EXAKT ut som Ashton Kutcher. Han var sjukt rolig också. Fast inte min stil alls, så det blir inget mer där.

Puss.

Dåligt, DÅLIGT tecken att jag saknar dig redan efter en vecka.

Dåligt, DÅLIGT tecken att jag saknar dig redan efter en vecka.

Saker att komma ihåg inför den nya terminen (min näst sista):

Var öppen
Våga jobba på kampanjer
Var konstruktiv, inte elak, oavsett vem personen är
Skriv, skriv, skriv
Jobba hårt, festa hårt, kom ihåg att äta däremellan
Följ en okej mängd reality shows
FÖLJ DIN MAGKÄNSLA
Kom ihåg att göra tid för inspiration
Gör någonting du aldrig gjort förut
När du får beröm, sug in det, sen lägg bort det och börja på nytt
När du får kritik, utgå alltid från att den är legitim
Se till att le och skratta varje dag
Åk på en roadtrip
Sätt samman din portfolio - ja, det är ditt hjärta och din själ och en halv miljon kronor, men du är här för att du är modig och stark och du kommer inte gå sönder om tio personer hatar vad du gjort
Säg ja ibland, även fast du egentligen vill säga nej
Säg nej ibland, även fast du av ren vana är på väg att säga ja
Gråt när du behöver och sluta efter en kvart
Fortsätt göra ditt absolut bästa att balansera självförtroende med ödmjukhet
Kom ihåg att leka.

Jag svär att det känns som man är på väg in i krig varje gång en ny termin startar.

Och ikväll blir det klackar, smink och en singeltjej vid min sida.

Puss.