Idag har jag fått höra mer skit riktat mot mig än på.. sex år typ. Jag tog en lång promenad och satte mig utanför Jennas jobb och rökte. Funderade på om jag verkligen är allt det den här personen påstår att jag är. Alltid när man får kritik, oavsett om den är konstruktiv eller inte, så är det svårt att sortera ut vad man ska ta till sig och vad som är skitsnack. Till syvende och sist är det ju inte annat än en enskild människas åsikt. Och när man tänker efter så är situationen ganska efterbliven. Att en människa ska skriva till en annan människa "du är en dålig människa" och sen få samma sak tillbaks. Så det är två stycken separata enheter, med exakt samma beståndsdelar - hjärta, själ, kropp och hjärna - som sitter och spenderar tid på att skrika "du är felkonstruerad!".

Jättekonstigt.

Så vi lämnar den diskussionen för en stund och visar kjol istället. Jag har sovit typ hela dagen idag. Inte gjort något vettigt alls. Kjolen kostar 99:- och kommer från H&M. Bästa vännen är ovärderlig och kommer från Finland.

Puss.

Farid är ansvarig för detta. Jag har velat tatuera mig väldigt länge, som ni vet. Men jag är definitivt ingen impulsmänniska när det kommer till såna där beslut, jag väntar hellre tio år till än skriver något jag kommer ångra. Ja, skrift har ju alltid varit huvudmålet. Så passionerad som jag är med ord, jag skiter i om det är en trend att skriva grejer, jag har älskat det sen jag var nyfödd typ.

Så, Farid i alla fall, hans senaste blogginlägg berörde mitt hjärta direkt. "Herregud, så vackert" var min första reaktion. Sen gick jag in på Wikipedia och rös från nacken ner till tårna. Såhär är det. Uttrycket är l'esprit de l'escalier. För det första är det otroligt vackert bara ordföljden, melodin, bokstäverna, tonaliteten. Men det betyder ju såklart ingenting om inte betydelsen funkar.

Och om den funkar. Såhär står det på wiki:

"This name for the phenomenon comes from French encyclopedist and philosopher Denis Diderot's description of such a situation in his Paradoxe sur le comédien.^[1] During a dinner at the home of statesman Jacques Necker, a remark was made to him which left him speechless at the time, because, he explains, "l’homme sensible, comme moi, tout entier à ce qu’on lui objecte, perd la tête et ne se retrouve qu’au bas de l’escalier"

("a sensitive man, such as myself, overwhelmed by the argument levelled against him, becomes confused and can only think clearly again [when he reaches] the bottom of the stairs")."

Det här är bland det vackraste jag läst, den meningen. A sensitive man, such as myself, overwhelmed by the argument levelled against him, becomes confused and can only think clearly again when he reaches the bottom of the stairs. L'escalier är alltså trappa/trappor. L'esprit är typ fyndighet, som jag förstår det, men en av sakerna jag älskar mest med detta är att det är helt oöversättbart. Det finns varken en svensk eller en engelsk översättning. En så fantastisk metafor för missade möjligheter - du kommer inte på vad du ska säga/göra until you reach the bottom of the stairs.

Nu ska jag förklara snabbt bara, varför det gick rakt in i hjärtat på mig. Jag är ju inte direkt den som är dålig med ord, blir jag förolämpad så är jag jävligt snabb på att ge replik. Men. Det behöver inte stå för det. Det kan lika gärna symbolisera missed opportunities. En chans som gick dig förbi. En möjlighet du inte tog. Detta är vad som gör det gör mig - att ha en fras, som är så strålande vacker, som varje gång jag tittar ner på den kommer påminna mig om att våga. Att öppna munnen. Att ta möjligheten. Att uttrycka mig. Att aldrig, aldrig kompromissa med det jag vill säga för att jag känner mig nedtryckt eller underlägsen.

Jag har aldrig tidigare varit så säker på en tatuering. Nu är det bara fråga om vart jag ska ha den och det kan ta sin tid att bestämma också. Men det här är helt Farids förtjänst och för det tackar jag dig så innerligt. L'esprit de l'escalier. "When he reaches the bottom of the stairs". Jag vill leva mitt liv så att jag aldrig når trappans slut innan jag sagt eller gjort det jag vill säga eller göra. Det står alltså för känslan man får när man lämnar en situation och inte har fått fram det man vill få fram/gjort det man ville göra. För mig går det hand i hand med två andra saker jag älskar just nu: "you are worthy because you were born" och "don't be scared to be happy".

Jag älskar det. Jag vet att ni typ sommarstrejkar på kommentarfronten, men kom igen nu - vad tycker ni?

Ooooch en till grej. Alltså. Jag ska inte shoppa mer nu. Men Asos har sommarrea och den kostade faktiskt bara 250:-. Jag är HELT nere i svartvitt just nu. Jag tror det är kvinnligheten i mig. Det känns så sofistikerat och elegant, och det är så jävla fint bara. Titta.

Puss.

En av klänningarna jag köpte i Vegas var alltid lite för lång. Klippte av den igår morse, gick till jobbet och fick massor av komplimanger för den. Liknar tydligen Jil Sander, vilket inte är något annat än positivt. Jag avgudar den. Var osäker på om jag kunde bära upp färgen, men så fort jag fått lite sol på mig så verkar det funka. Är också glad över att jag inte klippte den kortare. Knälängd känns helt rätt för den här.

Puss.

Jag fixar wireframes till min hemsida i Flash. Äntligen ska jag ta tag i detta. Och så fick jag bästa nyheten igår - Johanna flyttar till San Francisco! Min Berghs-kompis, som jobbat i LA och blivit erbjuden placement i London har nu ändrat sig och flyttar tillbaks till USA. Vi är sånt jävla powerhouse-gäng där nere nu att det är löjligt.

Puss.

EDIT: La till logon jag jobbar på också. Kreativt har jag aldrig varit så här flytande. Jag fattar inte vad som hänt, men tydligen gör Oriflame mig gott. Jag leker och allt bara faller på plats. Fan-tastiskt. Vad tycker ni? LTWKS står för Let The Wild Kid Soar, som är mitt domännamn.

Gud, så fort tiden går. Jag kan inte FATTA att jag varit hemma i en hel månad. Bara två kvar. Har så mycket att berätta för er, men tiden går så fort, hinner ju inte:

- Mycket fin, lugn midsommar. Som en deltagare på festen sa, man vet att det är vuxenhäng när en i gänget kan gå och lägga sig i två timmar utan att få skit för det när hon kommer tillbaks (PUSS hjärta, och btw, nätet funkar nu! :P). Jag krossade alla i kubb, Lucas och Lexus fick solsken i pälsen när de jagade varandra på ängen, regnet höll sig borta och vi åt mat för fyra år framöver. Mycket, mycket fint.

- Jag älskar min praktik. Herregud, alltså. Jag förväntar mig aldrig någonting, men jag tror inte ens jag hade kunnat drömma fram hur bra det här är. Varierade arbetsuppgifter, flexibla tider (jag går när jag är klar i princip, och jag ÄLSKAR att inte vara hårt hållen av en klocka, jag blir mycket bättre på mitt arbete när jag får mer frihet), trevliga kollegor, goodiebags fyllda med smink och parfymer, världens bästa chef och Stockholms bästa location (utan att överdriva 50 meter från T-Centralen).

Idag fick jag min men's fragrance copy APPROVED av brand managern, vilket betyder att det går in i katalogen, så vitt jag förstod. Två veckor in i jobbet har jag redan en portfolio piece (om jag nu vill söka jobb som copy). Det gör mig så glad och stolt. Jag och Kim hade dessutom möte tillsammans med den här otroligt trevliga mannen, där vi gick igenom intervjufrågor jag skrivit till Malin Åkerman, och fick åter igen jättebra feedback. Intervjuer är ju i och för sig något jag pysslade med i typ fem år, men ändå. Det är kul att jag fortfarande kan.

- Sommarklasserna är också bättre än förväntat, en vecka in är jag redan på god väg att ha en hemsida och ännu en portfolio piece (kampanj för Monster Energy Drink). Den här sommaren behandlar mig oförskämt bra hittills.

Nu ska jag spela Sims. Mitt liv är härmed fulländat. Nedan får ni lite bilder från midsommar.

Puss!

Fina bilder som Mia tog igår på Berghs. Jag är så glad att jag gick. Bästa kväll.

Puss.

Topshop har rea och den brittiska valutan är svag. Två rätt som resulterade i två rätt. Pink slip att ha under min älskade virkade favorit och mina femhundra andra genomskinliga grejer, samt en jacka jag spanade på långt innan den sattes ner från fullpris.

Fin torsdag.

Puss!

På jobbet igår uttryckte brand managern för men's fragrances besvikelse över att jag hade ett år kvar i skolan. Han trodde att jag hade jobbat som copy innan. Innan jag lämnade mötet vi hade för att jag skulle få feedback på min första text sa han "It's great, so well-structured, nothing needs changing. I love that you speak directly to the man, it draws you in, it really is great" och antydde att om ett år kanske jag har en anställning som väntar..

Sen kommer jag hem, kommer på 20 kreativa strategier för Monster Energy Drink, 50 taglines, skriver den kreativa briefen för den strategin jag tycker är bäst - och skickar in. Detta var första meningen på lärarens respons:



Han går vidare med att jag är "absolutely brilliant" och att jag är redo att anställas, han blir så exalterad att han själv sitter och brainstormar fram potentiella executions, ett kvitto på att man inspirerar någon är det BÄSTA jag vet. Och ett A på AAU betyder enligt den här lärarens kriterier "du har bättre idéer än vad dina lärare skulle kunna komma på". Att få det på första uppgiften, där jag knappt försökte, där jag bara bestämde mig för att leka, när jag dessutom jobbar halvtid OCH har en till kurs.. Det är så sjukt fint.

Utöver det träffade jag minst tre nya potentiella kompisar på Berghs i tisdags, skitsnygga, trevliga, intelligenta människor som dessutom - hör och häpna - är kreativa. Suck alltså.. Människor är bra skit ibland.

Hursomhelst. Hans kommentar var lång, och den gjorde mig så jävla glad, och jobbet är så roligt och givande, och jag känner mig så mentalt tillfredsställd att jag var tvungen att blogga om det. Jag är DUKTIG på det jag gör. På det jag älskar mest av allt. Gud, så jag önskar den känslan till alla.

Puss.

Jag har väldigt lite nya kläder med tanke på hur många provrumsbilder jag precis hittade på min telefon. Men jag brukar texta folk och fråga om råd ibland, och ibland ser jag på bilden i telefonen något jag inte ser i spegeln, haha. Typ att plagget egentligen sitter ganska fult. Så här får ni helt enkelt ett gäng bilder på när jag provar kläder och fotar mig själv. Text får ni också, var inte alls meningen från början, bara blev så.

Minns inte om jag lagt upp den här, alltså jag är BESATT av den här vita kjolen från Zara och dessa knallfärgade BH-ar från Victoria's Secret. Bägge känns som klara midsommarkandidater. Känner mig väldigt inne på vitt nu överlag, vitt med blått, vitt med gult, vitt med svart.. det känns fräscht och somrigt.

Det här är från ett provrum i Göteborg, shortsen är redan mina, provade den randiga croppade t-shirten. Vet inte vad detta är för skum fas, men helt plötsligt har jag gått och blivit ganska klassisk. Dras väldigt mycket till rena linjer, randigt, kvinnligt, skit jag var dödstrött på för bara några år sedan. Självklart kommer jag alltid köra min egen avslappnade version av allting, men ändå. Lite förvånad över att jag faktiskt vuxit upp ur tonårsträsket där alla såg ut som bajs, ärligt talat. Jag blir också ganska påverkad av folk omkring mig, inte så mycket i stil, men mer i ton. Fattar ni? Alltså, som på Oriflame, där kvinnorna verkligen är KVINNOR, det är pennkjolar och silkesblusar, tighta liv och vippiga kjolar, det är härligt tycker jag. Kommer säkert inkorporera mer sånt i min egen stil nu i sommar.

Gula bh:n igen. Och så faller jag alltid för allt som är transparent. Det känns som ett jävla bra sätt att lura ögat lite, nästan. Jag som har små bröst blir automatiskt sexigare när nåt transparent åker över. Kan ses som en självklarhet, men jag tror helt seriöst att det är sexigare med transparent över små bröst än över stora. Det är så lätt att det blir för mycket, för porrigt, en grej jag är ganska allergisk mot. Jag älskar tjejer som vet att det sexigaste är att locka, att nästan klä sig som att man inte riktigt är medveten om att det är sexigt. Överraskningar. Det går förbi en tjej i svart t-shirt och jeansshorts, du tänker "hon var fin", sen vänder du dig om efter henne och så är hela ryggen bar. Sånt där kan få killar att fria, det tror jag verkligen.

Det här är Chris klänning från Zara. Det är nånting i skärningen och tightheten som gör att den fortfarande har det där "tuffa elementet" jag nästan alltid bär. Trots spets OCH volanger blir den inte för flickig, inte för ljuv. Samtidigt är den inte för sexig. Det är ett fint litet mellanting. En klänning jag skulle bära typ en gång varannan månad. Men ändå.

Chris sa till mig en gång förra sommaren att en av hennes polare sett mig på busshållsplatsen. Tjejen ifråga hade sagt till Chris "din syster klär sig så jävla snyggt, hon ser alltid så avslappnad ut". Sen den kommentaren har jag typ själv fattat min stil. Det absolut, absolut viktigaste för mig är att vara bekväm. Nu menar jag inte bara i ren fysisk faktor, men även mentalt. Stramar någonting på fel ställe, känner jag mig ens en gnutta osexig i nåt, då funkar det inte. Även om jag gillar det jag ser när jag tittar i spegeln. Hursomhelst. Det är min stil, tror jag. Jag ser ganska effortless ut, även om mer intelligenta killar och tjejer naturligtvis fattar att det ligger en tanke bakom allting. För fåfäng är jag. Jag vill framhäva mina bästa drag och dölja mina sämre, som alla andra. Men det ska aldrig se ut som det ligger särskilt mycket tid bakom, vilket det faktiskt inte gör.

Jag tror att tricket är att köpa kläder som har många användningsområden. Det jag har på mig ovan är typ joggingshorts från H&M för 150 spänn. Och så tshirt från Zara för 200 spänn. Jag slängde på en ljust, ljust rosa kavaj över, sen gick jag till min första dag på jobbet. Jag slänger ner högklackat i väskan, och sätter jag på mig dom så är det här genast en fullt duglig utgångsoutfit. Det är sexigt att verka omedveten. Förstår ni? "Oj, men shit, ska vi ut, ja nu är ju inte jag uppklädd, men skitsamma". Och så är man snyggast på stället ändå. Av vad som verkar vara en ren slump. Haha. Det är i alla fall ett av mina bästa tips när det gäller ALLT - dejting som karriärsituationer som middagar som privatfester - utgå från att vad som helst kan hända. Vi rör oss mycket friare mellan zonerna nuförtiden, en dag på jobbet kan bli en dejt, en arbetsintervju kan bli en AW, en fika kan bli en middag. Visa att du glider genom olika sammanhang utan problem. Det är sexigt, det är tilltalande och det får dig att framstå positivt på alla sätt och vis.

Nu säger jag ju såklart inte heller att ni tycker det ovan är speciellt snyggt. Men JAG känner mig snygg i det. Och känner jag mig snygg, då blir jag snygg, och genast tycker alla andra att jag är snygg. Fan-tastiskt.

Den här blusen köpte jag på Zara för nån vecka sen. Bra kvalité, faller fint, lagom genomskinlig. Naturligtvis har jag redan spillt typ choklad på den, och naturligtvis är det bara handtvätt, men ändå. Fin. Dessutom ett schysst sätt att klä upp ett par joggingshorts!

Det här lilla numret kostade typ 129:- på H&M. Underkläder är ju bara att glömma i en sån här klänning, därför blev det inget köp. Detta är ännu en grej med mig (inte underklädesbaserat, sånt går jag mer än gärna utan from time to time) - jag känner mig inte bekväm i för "sexiga" kläder. Som med denna, när det blir tight OCH kort OCH urringat (i ryggen). Jag tittar i spegeln och tänker, "jo, fan till och med som otränad 24-åring kan jag bära upp den här". Jag tycker det ser bra ut, alltså. Men jag vet med full säkerhet att jag inte skulle känna mig bekväm. Jag skulle gå och dra i den hela tiden och det räcker med en sån sak för att paja en hel kväll. Så moralkakan är - köp inte plagget du aldrig kommer använda. Å andra sidan kan det här kanske vara ett linne istället för en klänning. Hahaha, det slog mig nu. Det visar ju också på hur kort jag tycker grejer ska vara. De två sexigaste sakerna på en tjej är hennes ben. Korta klänningar är alltså tummen upp generellt.

Jag älskar de här shortsen. De fick följa med till Soap, det här är på bussen hem. Bra shorts.

Vit överdel från VS, vit underdel från Zara. De matchar NÄSTAN, tvivlar på att nån kommer lägga märke till den lilla nyansskillnaden. Har ju en till, mönstrad, bikini från Old Navy, men det här kommer nog bli front runnern i sommar. Jag kan inte för mitt liv förstå varför jag aldrig ägt en vit bikini. Det måste ju vara den absolut finaste färgen mot brun hy, eller? Dessutom matchar jag det med vita naglar. Lite overkill, möjligtvis. Men det var inte med flit.

Det är det här jag menar med Oriflame. När i helvete skulle jag annars ha provat en blommig kjol? Inte ofta. Den här köpte jag i och för sig inte, men det var inte långt ifrån. Det är nån sorts kvinna som kommit över mig de senaste månaderna, måste försöka introducera henne till den unga tjejen och den lilla flickan inom mig. Hoppas att alla kommer överens, annars kommer det bli ett bra jävla temperament den här sommaren, det kan jag lova.

Den HÄR köpte jag däremot och så SJUKT otippat plagg från min sida. Men så fort jag såg den på galgen sköljde så många fina bilder över mig - gå längs en strandpromenad nånstans, Stockholm eller Paris eller wherever, sätta sig ner och dricka vin, röka cigaretter, någonstans här känner jag ett rött läppstift komma in i bilden, men det behöver ni INTE oroa er för. Hursomhelst. Jag måste läst Sandra Beijers blogg innan eller nåt, men köpte den gjorde jag i alla fall. Den är väldigt smickrande för kroppen, vilket är positivt. Längden är bra också. Och så kände jag mig väldigt fin i den, prioritet nummer ett. Jag måste påminna mig själv om att inte tvinga ner mig själv i fack. Jag behöver inte alltid ha bara jeansshorts för att alla alltid tror att jag har jeansshorts, jag älskar att överraska och vara tjejig jag med. Klänningen får ni se på under ordentliga omständigheter snart!

Det var allt, tror jag.

Puss.

Jag ska berätta om mitt jobb, jag ska berätta om hur sommarskolan går, jag ska berätta om allt. Men först ska jag bildleda er genom en väldigt fin tisdag.

Hade på mig kjol från Urban Outfitters och ny tröja från Gina. Två för 129:-, köpte en i beige också. Sjukt billigt och riktigt bra passform. Fick köpa nya strumpbyxor på lunchen på grund av maska, alltså PÅ RIKTIGT - den som kan uppfinna riktigt tunna strumpbyxor som INTE går sönder lätt kommer bli rikare än Oprah.

På jobbet blev jag först placerad vid Skincare-avdelningen, sen tilldelad en uppgift om men's fragrance. Fick skriva newsletter draft, ska berätta vad det är nån gång, lovar. Mellan varven drack jag kaffe, skrattade med Kim och fick höra att en av killarna på kontoret hade frågat vem den nya blondinen var: "She's absolutely gorgeous". Det var fint.

Sen gick jag och åt ensam lunch på Café Bagel Street, Kungsgatan, på grund av att Elin dissade mig i sista sekund för nåt fjantigt BBDO-möte. Maten var god i alla fall, tog sjukt lång tid att äta, vilket är bra, har jag hört. Läste en tidning, rökte en cigarett.

Tillbaks upp i hissen till Oriflame, obligatorisk hissbild om ingen annan råkar stå där inne.

Jobbade på lite, sen vallade jag runt älskade Johanna lite på kontoret. Har inte träffat den här tjejen på sjukt länge. Vi startade på Berghs samtidigt, sen har hon hunnit med Perth, Miami Ad, byrå i Los Angeles och startar nu snart på ny byrå i London. Driftig, kallar vi sådana. Satt och drack vin och rökte alldeles för många cigaretter med henne och denna vackra kvinna i över tre timmar.

När det började ösregna hoppade jag och J in i en taxi för Homecoming Party på Berghs. Där träffade jag bland annat på en snubbe som också internar på BBDO, en AKQA-strateg som jobbar i London, två sjukt trevliga tjejer som precis startat i San Francisco, Mia, Linda, Jocke, Catherine, Clas och alla andra mysiga människor som jag knappt sett alls på över två år. Fri bar som vanligt, så jag blev nog fan lite full.

Sen gick resten vidare, men jag ska jobba idag och åkte därför hem. Duktig. Min poäng var hursomhelst - FIN tisdag.

Puss.

450:- för bägge.

Puss

Jag är ledsen gänget. Mina två amerikanska älsklingar var här, sen kom även Jared och fick mig att skratta ännu mer, jag har haft en så jävla fin vecka och känner mig varm och gosig inombords. Det finns ingenting som kan skada mig med dessa vänner i mitt liv. Elin blev chockad över min höga falsetto när hon kom, hon undrade om jag var full, jag insåg att det är så vi pratar med varandra i USA. Haha.

Hursomhelst. Dessa vänner. Jag kan inte beskriva. På riktigt. Vänskapen jag har med dessa människor är något jag önskar alla. Vi har pratat relationer och kärlek över köttbulletallrikar på Vasamuséet, vi har garvat ihjäl åt oss Jareds ofrivilliga dopp i Ösby Träsk, vi har fått bulor i huvudet för att vi sittdansat till Gaga lite för nära bussfönstret, vi har ÄGT SÖNDER Soap en så fantastisk tisdagkväll (typ ALLA jag älskar var där, förutom Åberg, det var en sinnessjuk känsla med så många hjärtan på en och samma plats), vi har ätit pannkakor till yrvaken frukost, vi har gått, gått, gått, vi har druckit öl på Melanders, ätit grekisk fastfood i en park, asgarvat åt fula små franska bulldogs, vi har druckit champagne och ätit jordgubbstårta, firat Antons födelsedag, enats om att det svenska kaffet suger i jämförelse med det amerikanska, vi har suttit under ett bord på en klubb och hällt i medtagen whiskey i våra svindyra drinkar, vi har rökt som skorstenar, vi har ätit en FANTASTISK middag på Lebanon Meze Lounge vid Norrmalmstorg, vi har kramats, pussats och gråtit när vi sa hej då.

Jag älskar de här människorna så fruktansvärt mycket. Carrie, Jared och Joanna är helt, helt jävla otroliga. Jenna, Viktor, Anton och resterande människor som syns på de här bilderna också. Svensk sommar när den är som allra, allra vackrast.

Puss. Fler bilder kommer förövrigt. Har tusen till på telefonen. Det här är Joannas och Elins.

Hur det känns att ha världens vackraste vän? Jo, tack. Jävligt bra, måste jag säga. Alltså......................................

Jag tittar på honom och tänker "vad fin han är". Bara hårda ord mellan oss nu. Att göra slut med någon du varit fruktansvärt kär i är en konstig känsla, en konstig sak att gå igenom, oavsett om du gått igenom samma sak med någon annan tidigare. Det enda jag är säker på nu är att jag kan komma över honom. Inte för att jag älskade honom mindre än någon annan, snarare tvärtom, men för att jag innerligt tror att man kan komma över vem som helst.

Men det är en konstig känsla, en konstig sak att gå igenom, att sitta i en lägenhet och tala om för någon "jag är klar". Att försöka övertala någon att inte älska en är absurt, det går emot alla mänskliga instinkter. Vi vill vara omtyckta. Vi vill vara älskade. Vi vill bli sedda. Att säga "sluta se mig", det är svårt. Att dessutom säga det till någon som man har så mycket gemensamt med, vänner, värderingar, framtidsmål, drömmar, yrke, humor, ni ser, det blir bara konstigare ju längre vi pratar om detta här.

"Det är över". Att vara initiativtagaren, det är svårt. Att leva med det faktum att det var mitt val, det var jag som bestämde, hade jag vänt mig om och kysst honom hade han tagit emot mig med öppna armar. Som alltid. När man varit tillsammans med någon i 2,5 år, att våga ta det steget är svårt. Jag har aldrig upplevt San Francisco utan honom vid min sida. Jag har aldrig upplevt reklam utan hans hjälp alla sena nätter. Jag har inte upplevt kärlek som får mig att springa hem efter längtan över ett år in i förhållandet.

Så det är svårt. Ibland kanske man inte behöver göra mer än att konstatera det. Detta är min ofiltrerade version, detta är vart mina andetag tar vid, detta är den närmaste formen av terapi (som jag har råd med). Jag vill inte att han ska vara ledsen. Jag vill inte att han ska må dåligt. Det känns konstigt när jag ser honom prata med andra tjejer. När han rör mig så reagerar min kropp som att det är den naturligaste saken i världen - "detta känner jag igen". Jag har fortfarande svårt att se mig själv som singel, det är ett fack jag inte riktigt känner till. Det känns verkligen jättekonstigt att prata med Joanna om att flytta in ihop, när jag bott med honom så länge. Det är inte bara en partner som försvinner, det är en bästa vän.

Det är svårt. Och jag hoppas att det är okej.

Första dagen på praktiken idag. Blev briefad på min första uppgift av en sjukt snygg tjej (bara en sån sak), drack kaffe, blev runtvisad och sen hemskickad vid 11. "Det finns inte mer att göra idag, så du kan gå hem nu. Du får ändå betalt för hela dagen. Och just det, imorrn har vi inga möten innan 10, så du kan komma in då". Alltså, haha, HELT fantastiskt. Så jäkla glad. Mina första skrivuppdrag är om en Caribbean Cruize och Brasilien. Sämre kan man ha det.

I övrigt är jag så otroligt glad över att ha tjejerna här. Det är så mysigt, och så skönt att de prickade in vackert väder. Vi har ätit massa god mat hemma, igår var vi på restaurang Kungsholmen och firade Antons födelsedag. Sprang in i Linda och Helena, två svinsnygga vänner från gymnasiet, blev hur glad som helst. Vi lovade varandra en liten reunion den här sommaren.

Ikväll kommer Jared, innan dess ska vi in till stan, shoppa, dricka kaffe och gå omkring. Livet är alldeles, alldeles för perfekt nu. Sommaren för mig kommer vara vita naglar och bruna ben. Fan-tastiskt. Och ignorera snörpmunnen på badrumsbilden. Jag var precis på väg att få en nysattack, haha. Men fin klänning, visst?

Puss!

Hej hjärtan.

Jag är för upptagen med att njuta av sommaren, känner jag. Mina underbara amerikanska vänner kom igår. Vi gick till Collage och kom hem när solen gick upp vid 3. Jag har så mycket att berätta och så lite tid att sitta vid datorn. På tisdag blir det Soap i alla fall. ALLA som är i Stockholm ska med. Ring mig. Jag svär dyrt och heligt att blogga snart igen, mer utförligt.

Puss.

Hej hjärtan.

Nu har jag varit hemma i två veckor. Det känns väldigt.. konstigt. Allt går i hundratjugo, som vanligt. Och samtidigt så gör jag ju inget speciellt. Jag har semester, bara. Känner lite ångest över att jag släppt allt det kreativa totalt sen jag landade i Sverige, den ångesten resulterade i vad jag tror kanske kan bli t-shirt-tryck (se första utkast nedan).

Den här sommaren vill jag fokusera kring en enda sak. Mig själv. Jag har hållt det ganska väl hittills. Eller det beror på hur man ser det. Men jag ska göra en ännu större effort nu resterande tid. Vad är bäst för mig? Det är en extremt svår fråga att svara på. Prova själva, får ni se. Vad söker jag? Vem är jag? Vilket av dessa är ett naturligt steg att ta, ett nyttigt steg, och vilket av dessa är mina spöken, min potentiella dåliga självkänslas konsekvens, vilket av dessa BORDE jag ta?

Flummigt, jag vet. Men solen skiner i Stockholm och det gör mig filosofisk. Hursomhelst är jag i ett stadie där jag inte riktigt vet hur jag mår. Ge mig några dagar så får vi se vart jag landar.

Puss.

Detta borde alla som är intresserade av reklam läsa. Väldigt intressant, engagerat och sant. Kort utdrag:

Det enda som tål att upprepas är det som man lockas att veta mer om eller uppleva en gång till. Men berättelser kan vara aldrig så intressanta, angelägna, underhållande, lärorika. Lyckas de inte påkalla uppmärksamhet och skapa intresse finns de inte. I reklamens värld kallar vi detta för idén. En bra idé vräker upp dörren till det rum där den goda berättelsen gömt sig. När dörren öppnas säger besökaren ”aha” eller ”å fan”. Utan en bra idé är med andra ord berättelsen värdelös. Det är berättelsen som föder idèn, inte tvärtom.

Åker hem snart. Igår spenderade vi hela dagen i stan och oj, vad fint Göteborg är. Känns lite Köpenhamn, konstaterade Jenna. Kan inte annat än hålla med. Förutom att bara ströva planlöst åt vi fantastiskt god lunch och provade lite kläder. Det här är också en grej med Göteborg jag inte riktigt kommer över - HERREGUD vilka bra restauranger det finns. Jag har inte ätit en halvbra måltid sen jag kom hit, allt har varit över förväntan. Dessutom är det bra mycket billigare än Stockholm. Haha, vi var ute och drack i måndags, Jenna beställde en dagens till sig själv och ett glas vin till mig, gav bartendern 200 spänn. Han tog bara den ena och gav sen tillbaks 29 kronor.

Just det. 71 spänn. Jag och Jenna tittade på honom som att han var helt dum i huvudet. Vi trodde han gett henne alkoholfritt, haha. 71 spänn! För två glas vin, i princip. Helt otroligt.

Hursomhelst. Snart åker Jenna till Finland, tur att hon blir avlöst av Andrew, Joanna och Carrie. Helgen kommer bli mycket bra, även om det typ ska åskregna i hela landet. På måndag börjar mitt internship!

Puss.

Underbar.

Västkusten behandlar mig som en prinsessa. Jenna och jag gör det bästa av Göteborg och herregud, så varmt det varit. Hela helgen strålande sol följt av en 30 grader varm (!) måndag. Jag är brunröd. Mycket fin nyans, ska ni veta. Imorrn åker vi hem är det tänkt, men jesus så fint vi haft det. Bästa vänner ska man dricka kaffe och röka cigaretter med. Det planerar jag att göra alldeles strax igen.

Ja, just det. Jag röker lite nu igen. Eller ganska mycket, faktiskt. Den här sommaren släpper jag mina egna tyglar lite. Till hösten är jag rökri igen. Lovar.

Hursomhelst. Västkusten. Hit måste jag återvända. I helgen duschade jag inte på typ tre dagar, alla mina kläder är fulla av sand och sommarsmuts, jag har druckit Brooklyn Lager till frukost, ätit jordgubbar, fått fräknar på näsa, axlar, händer, fått illmariga små stickor i fötterna, sparkat boll med Lucas, badat i iskallt hav och till och med simmat en liten stund, tittat på pingviner, smörjt in mig med citron/basilika-lotion varje dag och skrattat, skrattat, skrattat. Vackra liv, ju.

PUSS.

Helt såld. Underbart. Skjut mig. Repeat.

Puss.

(ligger förövrigt ett klipp både på Perez och Youtube där Jay filmar henne när hon sjunger denna i omklädningsrummet. Den audion och även känslan är bättre, men här får man se henne, och.. ja. Ni borde vilja se henne.)

Jag spenderar varje vaken sekund med Jenna. Det är fint som snus. I tisdags gjorde vi sommardebut på Soap. HERREJÄVLAR vad bra musik de spelar på tisdagar. Så bra att jag totalt försvann, Emil försökte prata med mig, och jag var bara i extas över låtarna som rullade. Säga vad man vill om den där Jay, men DJ:a kan han verkligen, verkligen göra. Övergångarna flöt som en varm kniv genom smör. Så nu vet ni vart ni hittar mig varje tisdag resten av sommaren. Och det kan jag också säga - sjukt drag var det. Fler folk än på en lördag. 80 % killar som vanligt.

Vi dansade, drack vin, vid 3 satte oss vi bredvid 7/11 och snackade skit med ett gäng göteborgare och sen ett par killar från Memphis, Tennessee. Trots ett par, tre tillfrågningar om efterfest satte vi oss duktigt i en taxi och gjorde pitstopp på McDonalds innan vi dog i Jennas säng. Halv fem någonting var klockan, haha. Helt, HELT perfekt första utekväll i Stockholm. Det hade inte kunnat vara bättre. Killarna raggade, men de var lätta att fösa bort, musiken var fantastisk, vädret var perfekt, det ljusnade så fint där vid fyra. Stockholm har visat sin från sin allra bästa sida sen jag kom hem. Det känns.. bra.

Hursomhelst, jag sov ju hos Jenna alltså. Sen igår var vi sjukt sega. Åt grekiskt innan vi hämtade Lex hos Jennas pappa. Sen gick vi med hundarna i flera kilometer. Så skönt. Efter vi släppte av dom hos Jenna på eftermiddagen gick vi längs vattnet från Medis till Kungsan, svettades ihjäl i värmen, drack vitt vin och åt västerbottenpaj courtesy of Smaka På Stockholm. Sen vandrade vi vidare bort längs Strandvägen, valde ut en restaurang vid kajen och beställde in ännu en flaska vitt.

Alltså....................

Ni förstår ju att jag har det bra. Nu sticker vi snart på liten roadtrip, vi har redan köpt engångskameror och snackat om diverse potentiella besök på strippklubbar, haha. Vi kommer hem onsdag nästa vecka tror jag. Inte riktigt bestämt än. Ikväll ska jag in till stan för lite Snaps med Viktor och ja, som ni hör, jag har absolut ingenting att klaga på. Jag börjar känna mig lugn. Nedvarvad. Jag behövde verkligen, verkligen de här två veckorna semester nu i början känner jag. Så otroligt skönt.

Puss.

Soap!

Frukost, haha

Stockholm från 14:e våningen, Skrapan

Bästa.

Smaka På Stockholm är förmodligen mitt absoluta favoritevent i Stockholm. Alltid fantastiskt väder, alltid bra mat.

Så. Sjukt. Varmt.

Puss!

Så. Nu sitter jag hemma hos Jenna, på Lexus säng, på golvet. Klockan är kvart i tio på morgonen och jag tänkte skriva lite om Farid. Jag är inte i "rätt" sinnesstämning alls för att göra det, så tänkte skita i det först. Men sen insåg jag att "rätt" sinnesstämning betyder ledsen, känslosam. Och det är bättre att skriva när jag inte är där känslomässigt, tänker jag.

Jag är, som ni kanske förstått, singel. Jag har inte varit singel på väldigt länge. Att ens smaka på ordet känns otroligt ovant, jag förstår inte riktigt vad det innebär, jag har väldigt svårt att överhuvudtaget definiera mig själv som i något annat stadie än i ett förhållande. Farid och jag var inne på vårt tredje år tillsammans. Alla som känner mig och de flesta som läser den här bloggen vet att jag älskade honom väldigt, väldigt mycket. Jag har varit kär förut och det här var lika vackert som det. Jag föll som en fura för honom, det var förälskelse första gången våra ögon möttes på Berghs.

Nu blir jag ledsen såklart ändå. Men nu skriver jag, det här måste skrivas vid någon tidpunkt i alla fall.

Det här kommer kanske låta löjligt. Men att avsluta förhållandet med Farid på Facebook var tungt. Jag grät. Vår årsdag stod inskriven, den 1:a oktober 2008. När jag avslutar förhållandet är det maj 2011. Det är lång tid. Och man spenderar inte så lång tid med någon man inte tror man ska spendera all kvarvarande tid med. Jag gör inte det i alla fall. Och jag sörjer det nu som något jag förlorat. Jag sörjer det på samma sätt man sörjer en bortgång. För något har definitivt dött. Ingen begravning, ingen minnestjänst, men något dog och det gick så jävla fort att jag aldrig varit med om något liknande.

Och det här kanske låter konstigt, men jag är glad över att jag är ledsen. Känslor för mig är väldigt viktigt, det är ett ständigt bevis på att jag har hjärta, själ, att jag lever, att jag bryr mig. Att jag älskar. Så sorg är välkommet. Det är hälsosamt, tror jag, att sörja.

Jag slet i ett år för att komma tillbaka till den sinnessjuka kärleken jag kände för honom innan vissa snedsteg från hans sida våren 2010. Jag kan ärligt säga detta - så kär som jag var januari 2010, över ett år efter vi blev ihop, jag vet inte om jag någonsin känt något liknande. Och då vet ni hur mycket jag avgudade Magnus. Men den känslan jag hade när jag var tvungen att lämna Farid på flygplatsen i New York, jag skulle hem och ta hand om Chris, det.. var något helt unikt. Jag grät som jag aldrig gråtit förut. Inifrån och ut, det har aldrig känts så fel att lämna någon. Herregud så ledsen jag var. Sen gjorde han bort sig, jag föll som en sten och sen dess kämpade jag. Det enda jag ville var att komma tillbaks.

Men problemet med tillit är att det är väldigt sårbart. Problemet med respekt är att den förtjänas. Problemet med kärlek är att det inte har någon betydelse utan de andra två sakerna. Problemet med passion är att man får svårt att kasta sig över någon som kanske tänkt på att kasta sig över någon annan.

Jag kommer aldrig baktala Farid. Inte här, inte någonstans. Det vi hade var väldigt stort och väldigt vackert. Det är mitt längsta förhållande och jag ångrar ingenting. Älskar man någon så kämpar man. Punkt slut. Han är en fantastisk son, en otroligt älskad vän, en av de mest genuint kreativa och talangfulla personerna jag träffat. Jag vet inte om jag kommer skriva mer om honom nu, det får vi se. Hursomhelst. Jag ville berätta lite, som jag lovat att jag skulle göra. Har ni frågor är det bara att kommentera. Min sinnesstämning nu är att jag sörjer och försöker landa i att det inte är vi längre. 2,5 år är som sagt lång tid. Framförallt om man bor tillsammans och är med varandra konstant 24 timmar om dygnet. Det kommer ta lite tid för mig att bearbeta det här.

Puss.