Jag älskar ungar med talang. 11 och 13 år gamla. Gud så jag hoppas att mina ungar kommer vara bra på att sjunga.

Världens vackraste cover. Jag garanterar er. Original-artist Joni Mitchell.

Nu sticker vi och dansar.

Puss.

Jag skojar inte, jag grät nästan. Och dessutom är det här en av mina favoritlåtar från hennes album 4. FANTASTISK låt. Den här brukade jag sätta på när jag duschade på mornarna i somras, instant good mood.

Och om ni är korkade nog att inte vilja se hela, se bara de 50 sista sekunderna. Jag har aldrig sett Jay så genuint lycklig. Helt underbart. Jag gillar förövrigt också hans ståndpunkt att varken stå upp eller applådera när Chris Brown uppträdde. Det är fint med integritet. Och jag avgudar hennes ståndpunkt också. Sättet hon bara släpper micken. "Jag älskar det här, men det betyder ingenting i jämförelse". Man märker att hon längtat efter det här. Så vackert.

Och just det, Gaga dödade "You And I". Totalt dödade. Se alla uppträdanden på MTV:s hemsida, tror jag.

Vem gnällde om fler sångklipp? Vem levererar? VA VA VA VA? Spelade in i sovrummet på typ fem minuter, kan inte hålla på längre innan jag tröttnar på mig själv. Nån gång ska jag spela in den mer ordentligt, älskar verkligen den här låten (tack Farid).

Vilken fantastisk video. Gud, så vacker. Från Lilla Sällskapet. Videon handlar om ett par som är ifrån varandra, och som fantiserar, som tar på sig själva, som ett substitut tills de ses igen. Och videon blir bara bättre och bättre ju längre den går, klippningen och ljuset när tjejen är i sängen.. suck. Jättefint. Och otroligt fin kropp också. Och så rörde hon sig så vackert. Så avskalat, avdramatiserat och passionerat.

Jättebra. Lilla Sällskapet. Får hålla koll på dom. Låten är också bra förövrigt!

Underbar.

Helt såld. Underbart. Skjut mig. Repeat.

Puss.

(ligger förövrigt ett klipp både på Perez och Youtube där Jay filmar henne när hon sjunger denna i omklädningsrummet. Den audion och även känslan är bättre, men här får man se henne, och.. ja. Ni borde vilja se henne.)

Gud.

Gud.

Gud.

Tack för denna kvinna.

Photoshoppar. Dricker islatte. Fint ändå.

Och Usher är så äckligt het. Förstår INTE hur man INTE kan tycka det. Sunday tunes nedanför.

Puss.

Alltså. Min första tanke när beatet kom igång i början var:

Adam. Tensta. Det här hade lika gärna kunnat vara hans (och han borde köra nåt till detta beat, utan tvekan).

Men alltså. Born This Way tog ett tag innan jag började älska den. Nu exploderar hela stället varje gång DJ:n bestämmer sig för den ute. Herregud så jag och Carrie skriker till den. Carrie är alltså totalt och fullkomligt besatt av Lady Gaga. Igår tog hon tag i mig och skrek "HAVE YOU HEARD HER NEW SONG?!". Spelade den i bilen. Och jesus...

Eller Judas, snarare.

Beatet är FANTASTISKT. Vågar inte ens tänka på vad som kommer hända när den här hamnar i händerna på riktigt bra DJ:s. Herregud, alltså. Kommer dö när den spelas på Ambassador. Beatet är fantastiskt. I övrigt tycker jag den är sämre än Born This Way. Men fortfarande. Grym. Älskar.

Kollar på Grammy's från igår. Rihanna suger lika mycket live som hon alltid gjort, men snygg som fan var hon. Uppträdde med Drake och det var bara rumpa överallt. Tyckte om framträdandet från Cee-Lo och Gwyneth Paltrow, älskar att han körde Mupparna-tema, haha. Bruno Mars var mjeh, men jag gillade hans old school version av "Grenade", Mumford & Son's var imponerande och Gaga's nya låt är bara konstig. Janelle Monae, som Farid bloggat om några gånger, var fantastisk. En riktig artist. Katy Perry satte sig som vanligt på en gunga, men den här gången hade hon ett gigantiskt släp som drogs upp bakom henne. Helt plötsligt börjar sekvenser av hennes bröllopsvideo med Brand visas på det här släpet. Jäkligt coolt, och ganska gulligt.

Christina Aguilera, Jennifer Hudson, Florence från Florence & The Machine, Yolanda Adams och Martina McBride sjöng en tribute till Aretha Franklin. Jennifer Hudson har ju droppat typ tjugo kilo i vikt, så sjuuuuukt vacker hon är. Tyckte det var den bästa uppställningen på länge när det gäller the Grammy's, alltså alla artister inkluderat. Många starka framträdanden.

Mitt absoluta favoritframträdande var Usher, Justin Bieber och Jayden Smith. Ni vet ju hur det ligger till - det spelar ingen roll vad Jayden gör, jag kommer älska det. Hans pappa har varit min husgud sen långt innan jag blev tonåring. Men grejen är den att Jayden faktiskt HAR talang. På alla möjliga plan. Och igår, när han dansar och rappar invid Bieber, och kameran hittar Jada och Will i publiken, det går ju liksom inte att le större just då. Slutna cirklar är det vackraste som finns och den här är så perfekt. Usher och Bieber var också bra, haha.

Men det är någonting med Eminem. Kanske är det för att det runnit hiphop i mitt blod sen jag var 6 år gammal. Kanske är det för att hans historia är så publik. Men när han sätter igång och rappar så bränner tårarna alltid bakom ögonlocken. Han är så intensiv, så fruktansvärt stark i det han gör. Och kärleken mellan honom och Dr.Dre är påtaglig.

Varje år är det en grym festival i Indio, Kalifornien, några timmar från L.A. Den heter Coachella. På skolan börjar alltid folk tjattra om den här festivalen redan i februari. Vilka artister kör, vilka ska gå, hur mycket kostar det? Line-upen brukar alltid vara bra, men såhär bra har den aldrig någonsin varit. Dom är smarta och sprider naturligtvis ut de man verkligen vill se över alla tre dagar, men det finns inte en chans att vi har råd med det. Dessutom har jag lektion på fredagar, haha. Så det lämnar lördagen och söndagen. Tror knappast ni behöver fråga vilken dag jag väljer.

Kanye West i Stockholm är den bästa konserten jag någonsin sett. Att se honom igen i USA skulle vara fantastiskt. Biljetterna har inte släppts än, men när dom gör det finns det en stor chans att vi bokar upp oss den där söndagen. Nas är grädden på moset. Hoppas, hoppas, hoppas priset inte ligger över 100$.

Puss.

Söta J la upp den här. Första gången jag hör den. Kanske är det för att jag precis kommer från ett zumbapass i rasande tempo, men den här är bara för seg för min smak. Adam måste uppdatera sig om han ska fortsätta växa. Han rappar exakt likadant på denna som han gjorde på hela sin förra skiva. Jag vet inte vad det är, jag vill ju tycka om det här. Men det växer liksom aldrig. Exploderar definitivt inte.

"Like a punk", jaha liksom? Om du inte har nåt viktigt att säga, var tyst. Typ. Hans rhymes har ingen tyngd, ingen sofistikation. "Are you gon' let them tell you, this is what you should do". Det är för lågskolenivå på texterna för min del nu. Fan. Hoppas på bättre snart.

It ain't hard to tell, I excel, then prevail
The mic is contacted, I attract clientele
My mic check is life or death, breathin a sniper's breath
I exhale the yellow smoke of buddha through righteous steps
Deep like The Shinin', sparkle like a diamond
Sneak a uzi on the island in my army jacket linin
Hit the Earth like a comet, invasion
Nas is like the Afrocentric Asian, half-man, half-amazin

Det ska göra ont i kroppen när han börjar rappa, blodet ska rinna fortare, man ska glömma bort att andas. Börja plugga Adam, vi behöver svensk framgång inom den här genren.

Puss.

Minns ni att jag skrev om Natalia Kills för några månader sen? Hon var förband till Robyn. Vi blev rejält imponerade av henne, grym röst och väldigt vacker. Nu har hon äntligen kommit ut med en unplugged version av "Mirrors". Älskar poptjejer som kan sjunga på riktigt. Den här videon har bara drygt 300 views på youtube. Vänta ett par dagar så exploderar nog den siffran. Bra kvalité är det också.

För det första - jag älskar det. För det andra - jag älskar det. Nej men, såhär - det är exakt såna här grejer jag kommer uppdatera med på den andra bloggen. Musikkollektivet är ett gäng grabbar som gör precis vad det låter som att dom gör. Nedan en video på när dom dyker upp på Finest redaktion, helt oanmälda, och bara börjar sjunga och spela. Hur bra marknadsföring? Vem blir INTE glad av att få en gratis livespelning av ett gäng duktiga musiker en trist måndagsmorgon? Så jävla smart, jag bugar och bockar och tar av mig alla hattar som finns. Inom två timmar ligger det videos uppe på några av Sveriges största bloggar, det är tusentals och åter tusentals kronor av gratis marknadsföring. Hoppas dom tar över hela Sverige, såhär smarta människor förtjänar all framgång i världen.

Bonusen är ju naturligtvis att skivomslaget ovan definitivt är Sveriges snyggaste någonsin. Fuck Daniel Ray vad fan han heter och hans gamla mångfärgade ansikte på vit bakgrund - det här är riktig konst.

Vinterns låt nummer ett. Den här sjunger vi sönder varje dag, våra grannar är nog ganska trötta på oss nu. Ingen har nånsin påstått att Adam är en fantastisk rappare, Eboi är mycket bättre i mina ögon. Han kan rappa både under, över och bredvid beatet, Adam verkar bara kunna rappa direkt på, men det Adam är fantastisk på är att få till hits. Jag trodde aldrig han skulle kunna leva upp till vad han gett ut senaste året, men "Ok Wow" är GRYM.

Nästa stora grej. Kom ihåg vart ni hörde det först (hatar när folk skriver det, men whatever). Alla som vanligtvis gillar hipstermusik kommer gilla det här. Hon har själ, det är därför jag tycker om det. Oh Land kallar de sig och spelar in alla sina låtar i samma studio med exakt samma visuella tema. Intressant är nog det bästa ordet. Hela upplägget är intressant. Vad gäller soundet så låter det typ lite Amy Winehouse, lite Adele, lite Björk, lite Ingrid Michaelson. Kommer med all säkerhet explodera under första halvan av 2011.

Fick en extremt lust att prata om hiphop nu. Vi kör Nas på Pandora, förmodligen därför. Men först ska jag säga en annan sak:

Har bestämt mig gällande bloggen nu. Det var nån som tipsade om det här, jag tyckte det var en bra idé: jag kommer ha kvar den här bloggen för mina längre, svenska texter, i princip på det sättet jag kör nu. Sen kommer jag ha en ren inspirationsblogg som kommer fokusera på konst, reklam och idéer. Där kommer jag bara köra engelska. Bägge bloggarnas huvudsyfte kommer ändå vara att inspirera, men bara på olika sätt och olika språk.

Okej, hiphop. Världens bästa rappare är Nas. Det har jag alltid tyckt, och det kommer nog aldrig förändras. Han har det skönaste flowet och den skönaste rösten, enligt mig. Han får mig att må så bra, så fort hans röst börjar välla ut ur högtalarna blir hela miljön drömsk, på nåt sätt. Det är bara att sjunka in i vad han än säger. Jag har sett honom två gånger live, en gång på Berns och en gång på Annexet. Helt ärligt talat så är Kanye bättre live, honom såg jag på Jazzfestivalen. Allt försvann när han körde igång, herregud vilken presence den killen har. Under "Jesus Walks" drog jag händerna över ansiktet och blev förvånad över att det var blött; jag grät utan att ens vara medveten om det. Men hemma så sätter jag fortfarande på Nas före Kanye.

Det jag alltid älskat med Kanye är att han från början kom ut och sa att "I'm the best there is". Punkt slut, bara. Jag kommer knulla alla i det här spelet, det finns ingen som är lika bra, lika tung, lika äkta som jag är. Vissa kanske tycker att alla rappare gör så, men jag har aldrig sett det så tydligt som med Kanye. Innan han ens proved himself så gick han ut i media och haussade upp sig själv nåt ofantligt. Då är man ganska självsäker, och han följde ju upp på det också. Jag har alla hans skivor hemma i Sverige, College Dropout är ett av de mest kompletta hiphop-albumen någonsin. Det finns inte en dålig låt på den skivan. (Workout Plan var väl sådär, men den var fortfarande nyskapande.) Late Registration var lite sämre än Dropout, Graduation var lite sämre än Late, 808 & Heartbreak var väldigt mycket sämre än resten och sen kom han ut med My Beautiful Dark Twisted Fantasy (det vackraste albumnamnet någonsin, förövrigt) och tog tillbaks allt han förlorat under åren. Årets bästa album, utan tvekan.

Jag är definitivt mer en östkusttjej när det gäller hiphop. Det har inte nåt att göra med Nas, jag dras bara mer till det snabbare och råare. Men självklart finns det undantag på västkusten, NWA, Blackalicious och Jurassic 5 till exempel. De rappare jag personligen inte gillar är Snoop Dogg, Common, 50, Mos Def (men oj, så snygg han är), DMX, Xzibit, LL Cool J, Coolio, Game, osv osv. Det finns en hel del. När jag inte gillar en rappare handlar det till 90 % om sättet de rappar på, inte vad de säger eller vad deras kamp är.

Det finns för mycket att prata om för att klämma in i ett litet inlägg. Mellan Tupac och Biggie tycker jag Biggie var starkare lyrically, men Tupac hade skönare röst och flow. Hade man skapat en enskild rappare av de två hade det varit den perfekta mixen. Jag föredrar Big Boi framför Andre, jag tycker att Eminem dödar Jay-Z på alla sätt och vis. Jag tycker väldigt mycket om Cormega, jag avgudar Lauryn Hill och Missy Elliott, Nicki Minaj är ett SKÄMT jämfört med dom. Dead Prez är fantastiska. De La Soul är gudar. RZA är extremt intressant, Talib är ett geni, A Tribe Called Quest blåste mig av stolen första gången jag hörde dom, Big Pun var väldigt bra, Nappy Roots får mig att le och ja, hiphop var bättre förr. Det tycker jag.

Kan Drake mäta sig med Nas? Nej. Inte en chans. Men jag tror hiphop har en chans att återfödas, absolut. Vi måste bara fortsätta bjuda in dom till finrummet. 2009 och 2010 har varit två väldigt bra år för hiphop generellt på det sättet, Obama lät hela eliten uppträda på sin inaguration, Kanye sprängde gränser med 40 minuter långa "Runaway" och vi är på väg. Det känns som en väldigt spännande tid för hiphop. Metamorphosis.

Puss.

Alltså, Robyn. Jag älskar det amerikanska ordet "powerhouse", och det är exakt vad hon är. Jag driver inte - människan stod inte still en enda gång under hela konserten. Hon dansade, konstant. Två förband körde innan henne, det första var Natalia Kills, rekommenderar starkt att ni kollar upp henne. Otroligt jävla svinsnygg för det första, och så lite Gaga över henne för det andra. Tänk Robyns texter och light-Gagas sound. Dansvänligt, kommersiellt och alldeles, alldeles underbart.

Robyn, hursomhelst. Hon körde nästan alla låtar man ville höra. En akustisk, jättefin "Show Me Love", en dundrande "Indestructible" som nästan fick mig att börja grina, en strålande "Dancing On My Own" som nästan fick Farid att börja grina. Vilken tjej, alltså. Adam var grym i våras, men Robyn slår honom med hästlängder. Bara i ren energi. Det var en konsert av kärlek och brustna hjärtan och vilda förhoppningar. 90 % av publiken var bögar. Jag överdriver inte. Arenan var FANTASTISK, alltså Sverige suger så sjukt mycket pung på det området. Samma sak med biosalonger, i USA bygger dom liksom så att alla ser perfekt, oavsett vilken längd det är på personen som står/sitter framför. The Warfield var alltså inget undantag - tre olika marknivåer och sen en balkong direkt ovanför våra huvuden. Alla ser allting. Tre barer, ett gäng cocktailservitriser som gör sina rounds för att sälja drinkar på golvet, INGEN kö till toaletten. Alltså, inte ens till tjejernas. Jag sprang ner tre-fyra gånger, det var alltid rent. Så skönt.

Med andra ord - en underbar kväll. Vi måste gå på fler konserter. Jag vill se Kanye (igen, sett honom på jazzfestivalen i Stockholm för några år sen, han var GUDOMLIG), jag vill se Beyoncé, jag vill se Bon Iver. Jag älskar att bo här. Alla kommer hit, vid en punkt eller en annan.

Robyn kom tillbaks till scenen två gånger efter avslutad konsert. Vem gör det? Ingen. Vi älskar dig. Återvänd snart.

Puss.