Igår natt:

Jag sitter och pluggar. Surfar in på Aftonbladet. Huvudlöpet - Ung kvinna hittad död på Södermalm. Hjärtat börjar dunka snabbare. Chris. Jenna. Chris. Jenna. Chris. Viktors Nathalie. Jag kopplar Viktor till Söder, så då tänkte jag på Nathalie. Uppdaterar DN, Aftonbladet och Expressen konstant. "Mer info kommer" står det bara. Går in på Skype, ingen Chris. Facebook, ingen Chris, ingen Jenna. Kollar senaste uppdateringen. 14 timmar sen. Hjärtat dunkar. Googlar löpet, klickar in på ett Flashback-forum som handlar om vart exakt den döda flickan låg. Läser konversationen, får fram Rosenlundsgatan 36. Jenna. Nära Jenna. Hjärtat dunkar. Google maps, kollar exakt plats, inte långt från Jenna. Bor hon ens kvar i den lägenheten? Det vet jag inte. Vart är Chris? Det står bara ung kvinna. "Mycket tragiska omständigheter". Tillbaks in på Flashback-forumet. Nån skriver att det finns en byggnad där dom behandlar anorexia i närheten. Mår illa. Säger åt Farid att ge mig mobilen. Ringer mamma tre gånger. Inget svar. Ringer Chris, som aldrig brukar svara.

Hon svarar. Allt släpper. På något sätt känns det som att om hon är okej, då är Jenna också okej. Ber ändå Chris att sms:a Jenna. Lägger på. In på Aftonbladet igen. 19-årig står det nu. 19-årig kvinna. Mörkt hår. Lugg. Det låter som Nathalie. Nathalie. Men nej, hon är väl äldre än 19? Går in på Facebook. Född 88:a. Andas ut. Jenna född 88:a. Chris är säker.

Jag stänger igen datorn och går och lägger mig. Vaknar av att Chris skickar meddelande "Jenna är okej". Andas ut. Somnar om.

Och idag går jag in och ser en tjej jag inte känner. En 19-årig, söt, mörkhårig tjej som heter Chantal. Och jag tänker inte på något annat än hennes vänner och familj.