Jag snackar så mycket skit. Försöker intala mig själv saker. Sanningen är att jag är inte alls glad att sluta skolan för den här terminen. Jag är helt fast i reklam. Jag vill inte göra något annat med min tid. Jag vill ha en ny produkt och en ny brief och en ny deadline och flera sena nätter. Det har blivit starkare i år än tidigare - jag vill designa hela världen. Det finns ingenting jag inte skulle vilja försöka göra bättre. Hade jag sökt och fått ett internship i SF den här sommaren så hade jag stannat. Vad som helst för att få fortsätta skapa något nytt varje dag.

Jag antar att jag skriver mer om det här när skolan är slut om en vecka. Men jag är lite ledsen redan nu. Känner saknad. Vet att den här sommaren kommer jag sakna den här världen mer än förra. Nu är jag djupare in i skiten. Jag älskar det. Jag minns att jag skrev förra våren, vilken otroligt givande och tillfredsställande sak det är att veta vad man ska göra resten av sitt liv. Jag vet vad jag vill bli när jag blir stor. Det är inte många som vet det i min ålder.

Haken är ju att då känns det bra mycket mer efterblivet att gå och tvingas göra nåt annat i tre månader. Systemet är det bästa sommarjobbet man kan ha i mina ögon, men just nu och för alltid vill jag bara ha en dator och Photoshop CS5 (som förövrigt har kommit med helt otroliga uppdateringar, men det skiter ni i, va?). Jag vill bara ha min dator och mina program och mina kakor. Sätt mig ensam på ett berg och låt mig fundera ut hur många olika sätt det finns att rita en panda.

Det här är mitt hem.

Puss.