Det är nånting som bara funkar nu. Jag vet inte varför. Nästan allt jag gjort i skolan den här terminen har varit bra (enligt mina standards). Koncept funkar, design funkar, copy funkar. Allt bara.. går. Det känns konstigt. Som min älskade lilla syster alltid är först med att påpeka "du är så himla destruktiv". Hon erkände dock att jag blivit bättre på senaste.

Det ligger något i mig som gör att jag inte klarar av när det går bra för mig. Kanske, tyvärr, har Farid lite av det också (han sårade mig när vi hade det som absolut bäst). Det är svårt att förklara, och jag förstår att många kanske inte tror mig. Oavsett vem jag pratar med upplevs jag alltid som stark. Och jag är stark. Men jag klarar inte av när det går bra för mig. De gånger i mitt liv när allt stämt, och det är flera, så har jag alltid lyckats paja det. Fått sparken eller fuckat upp det med pojkvännen, eller liknande. Och då, när nåt går åt helvete, då känner jag mig hemma igen.

Visst låter det kul?

Nej, men allvarligt, jag fattar inte varför. Kanske för att jag vet att nåt ändå kommer gå åt helvete, och då vill jag hellre styra över det själv. Lite "utsätter jag mig själv för skit så hinner ingen annan före". Så, ni hör ju, syrran har rätt när hon säger att jag är självdestruktiv.

Just nu funkar allt. Det har aldrig gått såhär bra i skolan. Fortsätter jag på samma spår kommer jag få A i alla ämnen. Jag bor ihop med någon jag verkligen älskar. Chris mår bra. Vi åker till Barcelona i juni. Jenna och Emil kommer förmodligen hit i september. Alex kommer förmodligen till Sverige i sommar. Jag har slutat använda smink och tycker jag är snygg ändå. Snart startar jag upp amerikanska Sourze tillsammans med C-O. Jag är omgiven av vänskap och kärlek.

Det här gör mig nervös som in i helvete. Jag är inte stabil när allt går bra för mig. Så, nu får ni stötta mig. Nu behöver jag er mer än nånsin.

Puss.