Människor som inte drömmer skrämmer mig. Att man kan leva sitt liv utan framtidsmål är bortom min förståelse - vad annars är livet till för? Vi lever för imorgon. Så är det bara.

Jag älskar dig. Jag gör det. När du gjorde illa mig var det inte av stolthet jag grät. Det var för att du förstörde sagan. Drömmen jag byggt upp i mitt huvud. Ingen kunde älska som vi.

Men du gjorde oss dödliga. Du gjorde vår kärlek precis som alla andras - flyktig, irrationell. Jag är tacksam för att jag fick sväva ett tag. Och eftersom jag tror att allt händer av en anledning, gott som ont, så försöker jag jobba mig igenom det här. Kanske behövde jag grundas. Kanske behövde du inse att fantasi och verklighet är samma sak i ett förhållande. Det finns ingen plats för dubbla personligheter i våra liv - det är du och jag, och det måste räcka. Det räcker för mig.

Det kommer gå upp och ner, det sa jag till dig. Våren är smutsig nu. Den var smutsig förra året också. Jag längtar efter en vacker vår, men just nu ser jag till imorgon. Och jag drömmer fortfarande, precis som du, men just nu ser jag bara till imorgon. Och ibland vet jag inte hur det kommer gå. Jag vet precis hur ljuvlig du är, men du gjorde oss dödliga. Och det har jag inte förlåtit riktigt än.