Ett par gånger i mitt liv har folk sagt till mig "du har blivit precis som förut". Nu senast den här citronsura Värmdö-tjejen. Det är så intressant. "Du har blivit precis som förut." Förra sommaren när jag kom hem var det en annan person som sa så till mig. Det var därför jag tyckte det var ganska kul att det hände igen. Det verkar som att folk tror att bara för att jag är så lycklig och så ödmjuk i mitt liv i San Francisco, så ska det automatiskt plockas med hem och appliceras på folk som inte förtjänar det.

På många sätt är jag inte alls som förut, och det vet jag. Jag skulle säga att ungefär 80 % av det som förändrats i mig är till det bättre. De andra 20 berör mest åldersfixering och rädslan som kommer av att ha hittat något så värdefullt som man inte vill förlora (Farid).

Jag börjar långsamt förstå hur det här med bloggandet fungerar när det gäller människor som endast ser mig just genom bloggen. Dom ser mina förändringar, och så tror dom konstigt nog att man nu kan trampa på mig. Varför vet jag inte. Man har aldrig kunnat trampa på mig. Det är ingenting som kommer förändras - tro mig. Folk verkar tro att allt det jag hittat här nere, som mognad och glädje inför livet, ska reflekteras i sättet jag behandlar idioter. Men oavsett hur mycket jag förändras så är ju en idiot alltid en idiot. Bara för att jag mognat så tänker jag inte vika mig för sådana människor. Inga grundläggande värderingar har ändrats hos mig. Anledningen till att jag är glad och snäll här nere är att jag rör mig kring människor som älskar mig, vill mitt bästa och som inte spenderar sitt liv med att snacka skit.

För att göra en lång historia kort - behandla folk som du själv vill bli behandlad. Och se dig i spegeln - kanske är det du som behöver förändras. Inte jag.

Puss.