Okej, gänget. Tänkte visa er anledningen till att jag varit m.i.a. Jag fick en läxa i Camerons klass. Läxan löd "gå den här promenaden i det här området i San Francisco. Kom tillbaks till klassen nästa vecka och visa oss en kulturell karta över området".

Det här är Cameron och det här är adv school, så ingenting ska tas bokstavligt. Ingen i klassen gjorde en karta, bara dom allra mest efterblivna. Syftet var att gå utanför din comfort zone, uppleva saker och sen komma på ett sätt att fånga klassens uppmärksamhet när man ska berätta historien om det här området.

Jag gick ju dit med Farid, tog trehundra bilder, tog lite bark från ett träd och en diktbok vi hittade på en parkbänk. Jag bara plockade upp saker som berörde mig på något sätt. När vi kom hem började jag tänka och visste efter ett tag att jag ville presentera människorna från det här området, och formatet jag ville använda var en bok. Jag älskar böcker, jag älskar att känna tyngden av dom, lukta på dom och försjunka i dom. Jag ville överdriva och jobba mycket med textur och överraskningar.

Namnet på boken blev "The Truth & Other Stories" (Tack Gynning för att ditt bloggnamn passade så efterblivet perfekt in på min bok). Anledningen till namnet är enkel - jag vet ju självklart inga specifika detaljer om människorna som bor i det här området, Russian Hill. Jag kan leta upp statistik om dom, men jag vet inte vad dom drömmer om under nätterna, liksom. Så jag använde mig delvis av statistik och delvis av min egen fantasi.

Det är nio personer totalt. Det jag gjorde var att trycka in hela populationen vad gäller ras och kön i dom här nio, dvs uppdelningen är korrekt. Två asiater, en latinamerikansk, resten vita. Fem kvinnor, fyra män. Jag använde mig av alla bilder jag tagit på det faktiska området, både diktboken och barken fick en plats i boken och sen byggde jag historierna ur mitt eget huvud.

Jag hade sjukt kul med den här uppgiften och läraren älskade det. Han sa att det var "helt jävla otroligt" och att han aldrig sett något liknande. Han gillade intimiteten och historierna, han tyckte också väldigt mycket om sättet jag presenterade deras ålder och ursprung (allt detta visar jag i nästa inlägg). De andra studenterna verkade gilla det med. Jag slet som ett jävla djur med utskrifter och beräkningar och färgschema och detaljer, så att få bra feedback betyder mycket. Här är en snabb sekvens i hur boken ser ut, från början till slut. Snart lägger jag upp ett till inlägg med jpegs, då kan ni läsa vad som stod i introduktionen och se ett par utvalda sidor.

Boken är bara 13 sidor lång, men den är tung. För att få till tyngden köpte jag färgade boards, som klipptes till och tejpades fast med sidorna. Svårt att förklara, ännu svårare att få till. Men resultatet blev som jag ville ha det. Det ska kännas att det är en bok liksom, ingen jävla broschyr.

Puss.