Skolmässigt den värsta veckan av mitt liv genom tiderna. Orkar inte ens förklara, då får jag huvudvärk igen. Här har ni från Facebook:

Saken är den att onsdagens första klass och torsdagens andra klass gick bra. Bägge två. I onsdags presenterade jag den nya editen av videon, lärarna älskade den. Sen presenterade jag och Belen, en BRA teampartner tack Gud, våra sex koncept för The Sharper Image. Ni vet, James Bond-moodboarden jag la upp häromdagen. De gillade allt, koncepten, sättet vi presenterade, hur vi bollade fram och tillbaks när vi pratade. Två koncept ska utvecklas tills nästa vecka. Men problemet är att när onsdagen kom så var jag inte redo för NÅGON av mina klasser. Mentalt fixar inte jag det, det är så tydligt. Igår på min kvällsklass hade jag den värsta huvudvärken av mitt liv. Trodde jag skully spy ett tag, har aldrig haft så ont i huvudet att jag mår illa.

Det är inte det att jag inte fixar press, det gör jag. Jag gick upp och höll en tio minuters presentation utan slides och trots det, och trots att jag var i det närmaste oförberedd så gick det bra. En av de bästa och viktigaste gåvorna från AAU är hur mycket vi blivit tvingade att presentera. Jag blir helt enkelt inte nervös längre. Det är så otroligt skönt. Och det går tillbaks till något vi kanske inte pratat om, borde ta upp det i något inlägg nån gång - om du inte kan prata så KAN DU INTE JOBBA I REKLAM. Du MÅSTE kunna sälja dina idéer. Är du socialt awkward eller om du hellre äter bajs än talar inför grupp - öva, öva, öva, öva, öva. Du måste kunna snacka, så är det bara.

Hursomhelst. Det är inte det att jag inte fixar press. Det jag inte fixar är att vara oförberedd, att inte vara klar, att inte känna mig säker på vad jag presenterar. Det finns, på riktigt, ingenting värre än att tvingas presentera något man inte är stolt över. För mig känns det som en bit av min själ försvinner.

MEN. Nu glömmer vi det. Idag är det fredag. Det är girls' night. Vi ska äta middag hos Gabriella och sen ska vi ut och dansa som de unga, snygga, kreativa kvinnorna vi är. Fan-tastiskt.

Om ni ursäktar mig, nu ska jag skriva ett femåringsmail till min asiatiska teampartner.

Puss.