barcelona
Hej kära vänner.
Barcelona var speciellt den här gången. Speciellt regnigt, speciellt dramatiskt och alldeles, alldeles underbart.
Det är inte min stad. Efter tredje gången där förstår jag det, precis som med New York. Jag hittar ingen själ i Barcelona. Jag har letat, men jag hittar ingen. Jag ser bara sura kassabiträden, irriterande försäljare och extremt många turister. Barcelona har ingen själ, sa jag till Jenna, och hon höll med. Jag tror att det beror på att de flesta människor är som killarna vi bodde hos den här gången. Människor som bara tröttnat på sitt hemland, och så sticker dom ut i världen och råkar fastna i Barcelona. Dom sliter hund för inga pengar och super konstant. Livet är en fest med fler dalar än toppar. Jag hittar ingen själ, eller genuin, innerlig lycka hos folket som bor där. Alla är på genomresa. Typ.
Med det sagt har vi haft en sjukt rolig semester. Man kan vara utan själ i en vecka. Vi har druckit, solat, förbannat regnet, kramats, skrattat, gråtit, dansat och blivit indragna på klubbar, visslade på, applåderade åt, skojade med. Vi är alltid välkomna i Barcelona. Killarna vi bodde hos är änglar som tog in oss. En vecka, fem tjejer, en spegel, ett badrum. Vi borde ha kivats som småbarn. Efter fyra dagar vände jag mig om i trappan och bara "vafan.. vi har inte bråkat en enda gång". Aldrig trodde jag att en resa med fyra tjejer skulle gå så smidigt. Vi har varit ett team. Jag älskar er allihop.
Dramatiken jag pratar om påverkade inte vår relation som vänner, förmodligen stärkte den oss bara. Det är dramatik utifrån, som varenda tjej försökte bryta sig igenom för att komma ut starkare på andra sidan. Jag hoppas jag kunnat bistå med nån form av stöd.
Att få en veckas semester med Jenna var helt sjukt roligt. Vi har garvat sju dagar i rad. Ibland tänker jag att när man känt varandra så länge som tio år så borde det liksom inte finnas nåt kvar att prata om. Just det. Sätt oss i ett madrasserat rum och vi tjattrar tills väggarna spricker.
Resten av tjejerna var underbara också. Så enkla att vara med. Om det inte är det evinnerliga myyyyyset på caféer så är det gravt misslyckad limbo i hallen. Ni är bäst. På riktigt. Tack för den här veckan, tack, tack, tack.
Enda direkta problemet med resan har varit Ryanair. Jag hatar Ryanair. Grava förseningar, inställda flyg, vänta, vänta, vänta för att få noll information, sen fel information, sen ingen information. Internet på flygplatsen kostar 1 euro. Vi har sprungit runt i hundra år för att hitta en euro och till slut var en svensk kvinna snäll nog att bidra. Grattis. Limiterat antal minuter digital uppkoppling.
Puss.
Barcelona var speciellt den här gången. Speciellt regnigt, speciellt dramatiskt och alldeles, alldeles underbart.
Det är inte min stad. Efter tredje gången där förstår jag det, precis som med New York. Jag hittar ingen själ i Barcelona. Jag har letat, men jag hittar ingen. Jag ser bara sura kassabiträden, irriterande försäljare och extremt många turister. Barcelona har ingen själ, sa jag till Jenna, och hon höll med. Jag tror att det beror på att de flesta människor är som killarna vi bodde hos den här gången. Människor som bara tröttnat på sitt hemland, och så sticker dom ut i världen och råkar fastna i Barcelona. Dom sliter hund för inga pengar och super konstant. Livet är en fest med fler dalar än toppar. Jag hittar ingen själ, eller genuin, innerlig lycka hos folket som bor där. Alla är på genomresa. Typ.
Med det sagt har vi haft en sjukt rolig semester. Man kan vara utan själ i en vecka. Vi har druckit, solat, förbannat regnet, kramats, skrattat, gråtit, dansat och blivit indragna på klubbar, visslade på, applåderade åt, skojade med. Vi är alltid välkomna i Barcelona. Killarna vi bodde hos är änglar som tog in oss. En vecka, fem tjejer, en spegel, ett badrum. Vi borde ha kivats som småbarn. Efter fyra dagar vände jag mig om i trappan och bara "vafan.. vi har inte bråkat en enda gång". Aldrig trodde jag att en resa med fyra tjejer skulle gå så smidigt. Vi har varit ett team. Jag älskar er allihop.
Dramatiken jag pratar om påverkade inte vår relation som vänner, förmodligen stärkte den oss bara. Det är dramatik utifrån, som varenda tjej försökte bryta sig igenom för att komma ut starkare på andra sidan. Jag hoppas jag kunnat bistå med nån form av stöd.
Att få en veckas semester med Jenna var helt sjukt roligt. Vi har garvat sju dagar i rad. Ibland tänker jag att när man känt varandra så länge som tio år så borde det liksom inte finnas nåt kvar att prata om. Just det. Sätt oss i ett madrasserat rum och vi tjattrar tills väggarna spricker.
Resten av tjejerna var underbara också. Så enkla att vara med. Om det inte är det evinnerliga myyyyyset på caféer så är det gravt misslyckad limbo i hallen. Ni är bäst. På riktigt. Tack för den här veckan, tack, tack, tack.
Enda direkta problemet med resan har varit Ryanair. Jag hatar Ryanair. Grava förseningar, inställda flyg, vänta, vänta, vänta för att få noll information, sen fel information, sen ingen information. Internet på flygplatsen kostar 1 euro. Vi har sprungit runt i hundra år för att hitta en euro och till slut var en svensk kvinna snäll nog att bidra. Grattis. Limiterat antal minuter digital uppkoppling.
Puss.
Feedback
Trackback
