Hej gänget.

First things first. Den här veckan. En av de sjukaste, mest omtumlande veckorna i mitt liv. Planerna blev ändrade, jag omvärderade en hel del saker, tog beslut, försökte landa (vilket visade sig vara helt omöjligt när man ständigt är på resande fot), ingenting blev som jag trodde det skulle bli och det är helt okej. Mer än okej. Jag kommer lämna ute lite detaljer, för mitt eget framtida CV:s skull, men it went a little something like this:

Resan ner till Las Vegas var underbar. Helt otrolig ökenmiljö, vi körde genom natten och det var tyst, mörkt och slående vackert. När solen började gå upp satt jag bara och påminde mig själv om att andas hela tiden. USA är ett så sjukt vackert land. Så fort man sätter sig i en bil och sticker så ligger det skönhet runt varje hörn. Jag älskar det här landet. Har jag sagt det förut? Okej.

Vi stannade till vid halv sex på morgonen utanför Ihop, ett pannkaksställe. Vi satt på riktigt på en parkering, bara en halvtimme utanför Vegas, och väntade på att stället skulle öppna, haha. Så otroligt mobbade. Men vi behövde kaffe och mat. Andrew körde på redbull och koffeinshots hela natten, vi (de andra) erbjöd sig att ta över ratten, men han är lika envis som alla andra karlar och ville "klara det själv". Haha. Älskade vän. Hursomhelst. Vi hängde på låset, fick våra pannkakor och vårt kaffe, sen rullade vi vidare in i Vegas.

1. Sjukt ful stad.
2. Verkligen jätteful stad.

Det finns inget visuellt tilltalande med Vegas överhuvudtaget. Det känns utspritt, kommersiellt (ÅH FAN) och.. fult. Carrie, mitt älskade bästa Jenna-substitut, hade bokat upp oss på ett rum på The Palms. Hennes treat. Vi parkerade vår feta trailer över fyra parkeringsplatser och skuttade in på hotellet som lodare. Carrie sprang in på toaletten, satte på lite läppstift, tryckte upp brösten och lyckas på något outgrundligt sätt få oss uppgraderade till en svit. Hon bara log när hon kom emot mig, världens vackraste leende. Egentligen skulle vi alltså haft en liten enrummare i typ garaget. När vi gick in i hissen och letade efter knapp 51 insåg vi att vi fått sviten högst upp. Sån. Sjuk. Tur. Ett av de finaste hotellrummen jag bott i, två rum, två badrum, åtta speglar, FANTASTISK utsikt. I Vegas spenderade vi dagarna med shopping, spa och mat. Drömmen, alltså.

Det där vackra stycket är alltså Carrie. Gud så jag älskar henne. Min fina vän. Hursomhelst. Ni ser ju. All you can eat-brunch, all you can drink-mimosas och så dessa människor. Bilden längst upp är alltså H&M, köpte så fina saker där. Ska visa er ordentligt snart. Den andra bilden är från vår första kväll ute, vi köade i typ en timme för att komma in till Rain, DJ:n var grym, drinkarna snordyra. Vi dansade, dansade, dansade, gänget kurade ihop sig och rökte gräs, gick på toaletten och tog E, medan jag snällt stod och väntade.

Den här resan har gjort det omöjligt att inte fundera mer på detta med droger. Jag är väldigt liberal överlag, jag har inga problem med att folk gör vad fan dom vill med sina kroppar. Tror jag att gräs leder till tyngre droger? Ja. tror jag att folk blir dumma i huvudet av gräs? Ja. Har jag sett med egna ögon hur extremt korkad du blir när du röker gräs? Ja. MEN. Folk får göra vad dom vill. Dom dömer inte mig för att jag inte gör det, då funkar det likadant åt andra hållet. De tyngre drogerna vet jag dock inte riktigt hur jag ska hantera. Det här är ju smarta, ambitiösa människor. Jag har svårt att se hur de kan vara okej med att ge upp kontrollen så totalt, och det skrämmer mig lite. Det leder också till några av de roligaste ögonblicken på hela resan.

Jag gick upp tidigare till rummet den kvällen, när vi var på Rain. Vegas-tempot håller fan inte för mig. Tjejerna ser ut som luder (i ordets sanna bemärkelse), killarna beter sig som svin, jag kände mig gammal som vanligt. Jag hade svinkul, missförstå mig rätt, men vid 1:30 var jag klar. Gick upp till rummet. Efter ungefär en timme kommer nissarna hem. Mina små, efterblivna, berusade, höga vänner. Herregud, alltså, haha.. De började göra yoga. Visade allting för alla, eftersom Erica och Carrie hade klänningar på sig. Andrew hade fruktansvärd huvudvärk, spydde, satt och gungade. Anton var mysig som vanligt. Vi sätter oss på golvet i vardagsrummet och bara pratar, jag inser EXTREMT fort att jag måste spela in detta. Får fram Carries Flip-kamera och börjar spela in. Den här konversationen mellan Erica och Andrew är i princip omöjlig att återge. Och jag tror tyvärr inte heller att jag får visa den faktiska filmen. Men de sitter bredvid varandra och pratar om de sjukaste grejer. Andrew, som ser halvt död ut, grimaserar varje gång Erica (som är hur glad som helst) knuffar till honom. Hon pratar med honom konstant, frågar saker. De börjar prata om vaginor. Fråga mig inte varför. Det är Andrew som börjar:

- I'm gonna sleep in the vagina.
- ...
- It's white, and fluffy.
- In the vagina..
- Yeah.
- Do you want us to sleep there too?
- I'm gonna sleep in it.
- ...
- I'm gonna sleep in it and nestle my head in it's warmth.
- Dude..

Alltså. Det går inte att förklara. Men ansiktsuttrycken och sättet man verkligen ser hur mycket Ericas hjärna jobbar för att bearbeta den här oerhörda informationen, när hon försöker förstå, viker ner blicken och helt blown away säger "Dude..". Jag har aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv. Det ordet innehöll så otroligt mycket. Sjukt roligt var det. Sen fortsätter hon med att leta efter sin ena sko, hon har den andra på sig "I can't find my fucking shoe. I think it's the left one" och tittar utstuderat länge på sina fötter för att försöka avgöra om det faktiskt är den vänstra som saknas. Sen tvingar hon Andrew att knyta banden på skon hon har på foten, han ser ut som att han ska dö och blir utskälld konstant:

- I don't even know how to do this..
- That's because you SUCK!

Alltså JAG DÖR. Alla som inte var med gråter. Det var roligt bortom normala nivåer av rolighet.

Erica stod även för det bästa citatet kväll två. Då var vi uppe på Ghost Bar, stor utomhusveranda där man kände sig sexigare än någonsin. Vind och dans är alltid en bra kombination. Vi blir fulla och glada, som vanligt. Vi ska på strippklubb, alla är exalterade. Efter Ghost Bar ska vi snabbt till rummet för att hämta jackor. Vi tjattrar alla i mun på varandra i hissen, Ghost Bar är separerat från den "vanliga" hissen, vi bor på 51:a våningen, Ghost ligger på 56:e. Så när vi landar på 51:a går vi ut. Hisskillen håller upp dörren åt oss, det här är alltså nån som jobbar på hotellet. Han ska dryga sig och säger typ "this isn't the casino guys, you're on the 51st floor". Och menar väl typ att vi är så fulla och korkade att vi inte fattar vart vi gått av nånstans.

Då vänder sig Erica om, medans vi rör oss mot rummet, vevar med armarna och skriker "We live here, bitch!". Alltså, hahaha, jag skrattar bara jag tänker på det. Jag dog nästan av pinsamhet i två sekunder, sen dog jag av skratt istället. Den där hissvakten rodnade nog också lite kan jag tänka mig. Erica är SJUK i huvudet, men fy fan så roligt det var. "We live here, bitch" blev sen naturligtvis taglinen för resten av resan. Tillsammans med "I love you idiots".

Jag ska göra te, så kan vi fortsätta sen.

Puss hjärtan.