Fortsätter på SF-tema med Ninas inlägg. Har faktiskt mailat fram och tillbaka med henne ett par gånger när jag behövde råd, hon är väldigt trevlig och snäll. Hon var ju hursomhelst här med Niotillfem-Sandra i fyra dagar och gjorde en liten ja/nej-lista. Tänkte klottra ner den här med mina egna kommentarer. Emil frågade oss för ett tag sen vilka tre saker man inte får missa i SF och vi kunde typ inte svara. Vi har aldrig varit turister här, men från perspektivet av någon som bor här:

Ja. Klättra upp för alla trappor till Telegraph Hill och kolla på utsikten. Det är värt det.

Gjorde vi för första gången för typ två veckor sen. Väldigt mycket turister, barn och hundar överallt. Sinnesjukt vackert dock, man ser hela stan, 360 grader. Det finns ett café där uppe, säkert svindyrt, gå hellre vidare ner till North Beach och välj valfri mysig uteservering. Om man går upp från hamnens håll så blir det en liten bonus att se alla fina lägenheter insprängda i grönska längs vägen, det bor inga tjockisar där uppe kan jag lova. De måste gå typ 400 trappsteg för att komma ner till marknivå.

Nej. Packa inte Converse som enda par dagskor om väderprognosen lovar spöregn.

När det regnar i San Francisco så funkar INGA skor. Jag har stövlar och boots och all möjligt, vattnet sipprar igenom allt. Har funderat på att skaffa gummistövlar hur länge som helst nu, men det blir aldrig av. Och en till grej - väderprognosen stämmer nästan alltid i SF, till skillnad från typ Barcelona eller Stockholm. Står det 9 grader och regn, då blir det 9 grader och regn. Regnar det på morgonen så regnar det hela dan. Och självklart omvänt - är det vackert väder håller det i sig två veckor i sträck.

Ja. Ta med shoppingpengar. På en yta som minsta definitionen av Stockholm City finns alla stora varuhus (inklusive Barney's), alla lyxmärken och det bästa H&M jag någonsin har besökt. Den som sa att San Fran bara är vintage och små gulliga butiker ljög. Jättemycket.

Eh. H&M här är mycket sämre än i Stockholm. Så det håller jag inte med om. Men det är helt korrekt att den här stan är full av shoppingmöjligheter. Vintage och "små gulliga butiker" hittar man inte i stadskärnan, då får man ta tunnelbanan till Haight Ashbury istället (dit MÅSTE man åka om man kommer hit, otroligt mysigt att gå omkring, dessutom gränsar det precis till Golden Gate Park).

Nej. Bo inte på Hotel des Arts. Det låter kul i teorin, men konsthotell är bara små och fula egentligen.

Aldrig hört talas om. Plus att det inte spelar någon roll, vänner som kommer hit bor hos oss. Men det finns många vackra, dyra hotell här. Framförallt där vi bor, lika många hotell som lägenhetshus typ.

Ja. Gå till Aquarium of the Bay, även om du inte har småbarn. Där finns nämligen förutom sjöstjärnor och leopardhajar en väldigt social rocka som gör konster och som man kan klappa. Helt fascinerande.

Vi har bägge velat gå dit i TYP hundra år. Inte gjort det än, jag tvekar för att slippa dö av skräck inför nån ful, vidrig haj, och så tar vi oss aldrig tid att göra det. Men vill, vill, vill.

Nej. Smuggla inte in Four Loko i karaokerummet. Öl räcker bra.

Alltså Sandra hittar fan karaokeställen vilken stad hon än är i. Fourloko trodde jag var banned i SF? Jag har inte sett det på ett tag i alla fall. Hursomhelst. Har aldrig varit på karaoke här. Ölen är förmodligen svinbillig.

Ja. Chinatown ar helt värdelöst i New York, men i San Fran är det fantastiskt fint. Röda lyktor hänger mellan turkosa hus och drakar slingrar sig runt lyktstolparna.

Jag hatar Chinatown av personliga anledningar. Kan inte uttrycka dessa för då säger alla att jag är rasist. Men ja, det är fint, OCH de har väldigt många bra restauranger med sjukt billigt käk. Typ Thailands-billigt. I övrigt är Chinatown bara ett nödvändigt ont vi måste gå igenom för att komma till North Beach.

Nej. Försök inte säga att droger är bra. Jag har aldrig sett så många utslagna och hemlösa människor på så liten yta. Det är så himla lätt att tycka att hippiekultur är charmigt tills man ser konsekvenserna.

San Francisco har mer hemlösa än någon annan stad jag varit i. Minns inte riktigt med New York, men tror det är värre här om man mäter per capita. Att det är hippiekulturen som skulle orsakat detta är jag inte så säker på, tror Kalifornien generellt har många "inflyttade" hemlösa. Men de som finns är ganska påträngande, aldrig otrevliga, men tjatiga. Man får lära sig att stänga av och det kan jag inte förklara hur, jag har inte lyckats än.

På tal om droger - gräs är som luft här. Det är bara nåt man får räkna med om man kommer hit. Man känner av lukten ute på gatan, studenter röker precis efter dom lämnat klassrummet, kompisar ber att få röka i lägenheten, lärare uppmanar en att röka för kreativitetens skull, det är otroligt utbrett och i princip legaliserat. Jag har sett poliser röka på gathörn. Så ja. Jag har aldrig testat och kommer förmodligen aldrig göra det, men är helt okej med att andra gör det.

Ja. Området Mission är hajpat, men det är så trevligt som folk säger. Mat, öl, böcker och vintage. Tänk Kreuzberg i Berlin, snarare än USA.

Mission är en sån där liten pärla vi besöker ibland. Har haft ett par riktigt roliga kvällar där, men det ligger så jäkla långt bort från vart vi bor. Kan inte riktigt uttala mig, men alla här älskar det.

Nej. Tro inte att du kommer att få gå på en bar som saknar biljardbord, darttavla och skäggiga snubbar i North Face-fleece. Eller att nämnda bar kommer att låta dig stanna längre än till halv 2.

Hon överdriver förmodligen, men det här är ju skitsnack. Hemlock, som dom besökte, där hänger det fiskar på väggarna. Vad tror dom liksom? Det finns ett överflöd av lite finare, mer sofistikerade barer, La Cantina exempelvis som ligger tre blocks från Hemlock. Och på samma gata som Hemlock lite längre upp ligger det en otroligt mysig vinbar, Amelie, ett av våra favoritställen. Nina och Sandra missade det, men tro mig - variation är synonymt med San Francisco. Stockholm är bajs i jämförelse. Det finns ölhak, hookah lounges, hotellbarer, hiphop-krypin, houseklubbar, hipsterställen. Allt finns och allt ligger på gångavstånd. Och allt stänger inte halv 2.

Ja. Skaffa en karta över bussar, spårvagnar och tunnelbana.

Det är ganska förvirrande att åka kommunalt här. Framförallt tunnelbanan, det finns två olika och jag köper alltid biljetter till fel. Så ja, karta kan nog vara en bra idé. Eller typ en guide. OCH - låt inte någon hjälpa er när ni ska köpa biljetter. Det hänger hemlösa där nere som väntar in förvirrade turister, sen hjälper dom er och vill ha pengar i utbyte. De hemlösa här är generellt väldigt företagsamma och smarta, ofta fattar man inte att personen är hemlös innan han ber om pengar. Tacka nej vänligt men bestämt, och fråga nån som jobbar där istället.

Nej. Stan är inte liten till ytan och man kan inte gå överallt. Och man hittar antagligen ingen taxi.

Jo, stan är liten till ytan och jo, man kan gå överallt, och jo, man hittar en taxi på fem sekunder. Nina är lat. Och det ösregnade i fyra dagar när hon var här. Naturligtvis är det jobbigare att gå och svårare att få tag i en taxi då. Men ställer man sig på ett hörn på en hotellfylld gata, då tar det max fem minuter innan du kan vinka in en. Vilken gata man står på är väldigt viktigt, sånt där är extremt segregerat här. Vår gata Sutter, exempelvis, taxibilar överallt. En gata ner eller en gata upp så kanske du inte får nån på en timme. Man får fråga lokalborna. Eller oss.

Ja. Titta. Bara titta. Det är helt sjukt vackert, överallt.

Visuellt är San Francisco utan tvekan den vackraste stad jag varit i. Stockholm på tät andraplats. Så, nu har ni fått både min och Ninas guide. Fan-tastiskt. Shutupandgrind, bloggen med oändliga möjligheter.