Chicago tog mitt hjärta, la ner i en ask och släppte den djupt ner i Lake Michigan igår. Ni förstår inte hur vacker den här staden är. Det känns precis som det kändes när vi först kom till San Francisco för 1,5 år sen - kärlek på en gång. Tyvärr, tyvärr är det svårt att njuta till fullo när jag är så satans jävla sjuk som jag är. Blir sjuk en gång per år ungefär, typiskt att det ska komma nu. Men det är väl en hel sommar som släpper. Jag nyser, hostar, svettas, har frossa, feber, huvudvärk och lock för öronen. Flyget till SF går imorrn vid 10:20. Jag kommer dö. Men det är inte mycket att göra. Det jag vet är att vi kommer besöka Chicago igen väldigt snart.

Igår krigade jag mot det sjuka och hämtade upp Farid på flygplatsen tillsammans med Mindy, Yaz och Mano. Vi spenderade dagen med att boka flyg och äta libanesiskt. Vid halv sex på eftermiddagen åkte vi in till stan med Mindys föräldrar, fick gratis biljetter av nån till en sightseeingtur via båt som tog ungefär 90 minuter. Så vackert. Så, så vackert. Här får ni första delen av bilderna. Chicagos arkitektur är helt sinnessjuk (och belönad därefter, priserna för vackra byggnader har haglat över stan).

Vad tycker ni?