TO EACH THEIR OWN
Och jag läser vad jag skrivit om dig, det är svårt. Mina minnen från den tiden måste bleknat. Så länge vi varit två, du och jag. Vi smekte kinder och drog skämt och vaknade svettiga sena söndagmornar, två personer som inte finns längre tog i hand och sa "vi testar". Det är allt vi någonsin kan lova. Vi testar. Du är fin, vi kan försöka, håll om mig en stund, mina ben kanske lindas kring din kropp fullt naturligt. Vecklas ut först om några år. Känner mig gravt förvirrad och känslorna skvalpar, flyger inte, yr inte omkring, de lättar två centimeter från botten av mitt hjärta och smeker insidan av det röda. Pulserandet ut i blodet, jag väntar fortfarande. Ett par tårar här och där. Jag känner rytmen av mina känslor långt innan jag börjar skriva, du har en egen melodi och det är inga vilda noter. Du ser det, inte sant? Det lever aldrig upp. Ingenting exploderar. Det smeker mjukt mot kanterna av det röda, men det varken sticker eller hugger eller brinner. Elden jag saknar kan inte slockna om den aldrig tänts, den brann inne i sviterna av mina barnsliga förhoppningar.
Feedback
Postat av: Bella
<3
Postat av: Elin Johnsson
Ja vad kan jag säga förutom att du gav mig våta kinder. Älskar dig och finns alltid här hos dig.
Trackback
