Hmm. Det här är faktiskt ganska intressant.

Reklamombudsmannen har precis fällt den här ad:en efter anmälningar från privatpersoner, citerat från Aftonbladet:

En privatperson anmälde annonsen till Reklamombudsmannen för att figurens ”muskulösa kropp och det stora könet är en stereotyp och orealistisk framställning av mannen som skapar press både hos yngre och äldre män”.

Och det här är vad RO säger som grund till fällandet:

– Även om avsikten var att presentera en humoristisk koppling mellan mannen i underkläder och produkten i sig framställs han genom sin pose och brist på kläder som ett rent sexobjekt på ett sätt som kan anses kränkande för män i allmänhet, skriver RO.

Om ni inte ser så står det "Boxerpaket" ovanför den här karaktären Roberts paket. Jag läser vidare om vad Boxer säger i deras officiella uttalande efter att ha blivit fällda, citerat från Dagens Media:

"Den rejält överdrivna karaktär som underklädesmodell, där konturerna i shortsen ytterligare underströk det bisarra i manéret, skulle tillsammans med vetskapen om den vanliga karaktären, skapa den kognitiva dissonans som är grunden för det som kallas kreativ reklam."

Nu börjar det svaja lite, onekligen. Men det blir ännu värre på Aftonbladet, citerat igen:

Boxer säger i sitt yttrande att grunden för bilden kopplingen med boxer-kalsongerna och företagets namn. Dessutom menar de att Boxer-Robert är en väletablerad ”pastisch på en tönt” och att det därför borde vara uppenbart att avsikten inte är att vara könsdiskriminerande.

Det här måste vara det dummaste jag hört i hela mitt liv. Så om man trycker in en "töntig" halvnaken kvinna i en sån här reklam, lägger henne på en fårskinnsfäll och skriver "Musmatta 79:-" över fittan på henne, då är det helt okej? RO gör ju helt rätt här. Så fort man vänder på det förstår man. Det ÄR könsdiskriminerande. Och att det här skulle vara okej för att Robert är en "pastisch på en tönt" är som sagt det dummaste jag hört i hela mitt liv. Typiskt sånt tillfälle när Boxer bara borde hållit käften en stund innan dom går ut i media och bemöter. Det dom borde sagt är "Vi tyckte det var roligt, men det var verkligen inte vår mening att vara könsdiskriminerande, vi ber om ursäkt om det uppfattats så".

Sen det här med "kreativ reklam" som blir slutsatsen av en massa fina ord i det officiella uttalandet. Jag blir så JÄVLA trött på reklambyråer som ska gömma sig bakom ordet "kreativt" för att få igenom vilken skit som helst. Nej, jag har en halvdöd gris som hänger på Union Square, det är ju kreativt, så det är okej. Dessutom - om Boxer då säger att Robert är den största tönten som finns, skulle han verkligen vara så vältränad? Enligt deras trångsynta logik, är Robert en kille som spenderar 40 timmar i veckan på gymmet?

Jag tror såhär. Hade Boxer och reklambyrån Abby Norm varit smarta och presenterat Robert som den "pastisch på en tönt" han tydligen ska vara, då hade han legat där på sin fäll med ölmage, håriga bröstvårtor och skitiga kalsonger. Exakt samma copy funkar fortfarande, idén är fortfarande intakt. Hundratusen spänn på att den reklamen inte hade blivit fälld.

Och gissa vad? Den är fan så mycket roligare dessutom. Ska man köra kontroversiellt, kör 100 % ut. Inte 50 %.

Kognitiv dissonans. Jävla idioter. Det dom säger är att eftersom svenska folket vet att Robert är en tönt så skulle folk tycka att samma kille presenterad som en underklädesmodell är oväntat och därför kreativt. Och kognitiv dissonans säger dom utgör grunden av "kreativ reklam". Gud, skjut mig i huvudet. Och GUD vad jag behövs i reklam. Abby Norm, anställ mig. Så undviker vi sånt här i framtiden.

I den här bloggen visar jag er ibland vad jag sysslar med i skolan. Jag har själv valt att visa grejer som är "döda", saker jag inte kommer stoppa i portfolion. Vet inte riktigt varför, men de idéerna som jag tycker är riktigt bra håller jag helst för mig själv tills dess att jag kan släppa en fullfjädrad hemsida. Då visar jag er hellre prov på min lägstanivå. Exempelvis 5HourEnergy-adsen jag la upp för några månader sen. Det är bland det sämsta jag gjort, enligt mig själv. Men copy-läraren var nöjd (vilket också bevisar att lärare inte vet allt) och det var ändå en kampanj som var färdig-designad.

Bryans klass, Campaign Design, är den bästa reklamklassen jag tagit under de här 2,5 åren jag pluggat. Inkluderat de kurser jag gick på Berghs. Den här mannen är enerverande, elak, högljudd, svinig, han gjorde mig så förbannad att jag skakade i princip varje vecka. Jag höll absolut inte med om allt han sa, många av de kampanjer han tyckte om hade jag slängt i soporna efter första utkastet. Men Bryan är ett geni när det kommer till reklam. Han hittar ALLTID den enskilda styrkan i en produkt/service, och det låter som en enkel grej, men det är det inte. Det är det svåraste som finns. Jag har ett par favoritcitat från lärare i den här skolan, min typografilärare sa under en av våra klasser "att designa är som att möblera ett rum" och helt plötsligt föll allt på plats för mig. Vet inte varför, egentligen, men just den meningen fick mig att förstå vad design/typografi handlar om och ur vilken vinkel man ska se på det för bästa resultat. Dessutom är det så vackert. "When you move type around on a page, it's like how you move furniture around a room". Jag vet inte. Jag älskar det sättet att se på det, även om det betyder att man sätter sig själv i en box.

Min favorit från Bryan var när vi diskuterade Diesel och vad styrkan med det företaget var:

- So what's the promise of Diesel?
- (dead silence)
- Okay, different approach - how do people that wear Diesel jeans have sex?
- (laughter) In an alley.
- Yeah, probably. What else?
- Rough, fast..
- Fast, okay, so how does people that wear Ralph Lauren jeans have sex?
- On expensive sheets. They don't fuck, they make love.
- Okay, and how do you make love?
- Slowly.
- Slowly.. So Diesel people are fast, and Ralph Lauren people are slow.
- Haha, yeah.
- So what's the promise of Diesel?
- (dead silence)
- Okay, what does Ralph Lauren mean? What does the brand mean to people that buy their jeans? They buy expensive sheets, they make love, they're married, they're "forever" people, right?
- Right.
- So what's the promise of Ralph Lauren?
- Forever.
- Right! So what's the promise of Diesel?
- ... Now?
- There it is. Ralph Lauren's promise is "forever". Diesel's promise is "now".

Det här betyder säkert ingenting för er. Men det här är såna saker som sänder rysningar längs hela min kropp. Sättet Bryan visade oss reklam, sättet han lärde oss att tänka är helt ovärderligt för mig. Jag förstår inte hur jag har pluggat reklam i över två år utan att tänka såhär, det fick mig att förstå målgrupper på ett helt annat sätt. Ralph Laurens löfte är "för evigt". Diesels löfte är "just nu". Då förstår man varför "Be Stupid"-kampanjen var så framgångsrik. Fattar ni? Svaret är inte att den är rolig eller att folk vill vara korkade. Svaret är att kampanjen kommunicerar exakt samma sak som märket står för. Gift det med bra art directors och svinbra copy så har du magi.

Om man inte pluggar reklam är det kanske svårt att fatta relevansen och styrkan i det. Ni kanske till och med tänker "men det där är ju självklart". Men det är inte självklart. Det är verkligen inte det. Man tror att man vet skillnaden mellan företag och vad deras olika löften är, men ställer nån dig en rak fråga "varför är Nike ett av de mest framgångsrika företagen någonsin?" så garanterar jag dig att det skulle vara väldigt svårt att svara. Man tror att det är enkelt tills nån ger dig en brief och ber dig komma på en lösning, när du inte ens vet vad problemet är.

Gud, jag älskar reklam. Eller, jag hatar reklam. Men jag älskar problemlösningen och möblerandet av rum och löftena om ett bättre liv. Jag ska visa er en idé Bryan väckte i mig. Nästa inlägg.

Puss.

Idag är jag stolt över mig själv. Fan vad bra jag är, alltså. Trots att jag glömde ladda in fontsen, trots att hemsidan stretchades så att mitt namn klipptes av, trots att jag gick över tiden och trots att jag råkade visa fel video som inte var maskad ordentligt i Flash.

Trots det. Fan vad jag är bra. Vi presenterade ju på Ogilvy ikväll. Otroligt fint kontor, snygg grafik överallt, massa soffor, otroliga konferensrum. Senior AD:n var där och så senior flash-utvecklare. Förövrigt blev jag glatt överraskad över hur unga killarna var, säg max 30. Det bådar gott inför framtiden. Hursomhelst, dom var så snälla. Och gav jättebra feedback. Jag fick nästan bara beröm. De älskade mitt kreativa arbete, alltså mina kampanjer. Att ha en Senior Art Director på Ogilvy som tittar dig i ögonen och säger att du har "fantastiska kampanjer", det är en stor jävla grej ska ni veta. Tänk dig att du spelar basket och Jordan knallar förbi och säger "fan vad duktig du är". Typ så.

Och det här var liksom mina slänga-bort-kampanjer. Grejer jag inte ens tänkt ha uppe på min riktiga hemsida. Om dom tycker det här är bra.. då kan jag ta deras jobb imorrn. Ungefär så kändes det. En av dom sa mycket riktigt det också. "När du blir Creative Director i framtiden, lova att anställa mig". Alltså !!!!!!!!!!!!!!!!!! fan vad glad jag är.

De sa att min sajt var "idiotsäker", ett gott betyg när det kommer till hemsidebyggande, man måste alltid utgå från att användaren är en fullständig idiot. Jag har allt på samma sida, kampanj-info, kampanjer och knappar, jag tänkte väldigt mycket på navigationen och hur jag skulle vilja att det såg ut om jag besökte en sajt, så det är jag glad över att dom kommenterade. Dom tyckte också det var grymt att jag hade mitt namn, min email och mitt telefonnummer ständigt liggandes i vänsteryttern, "väldigt bra idé" sa dom. Inte revolutionerande, direkt, men dom tyckte väl det var coolt att en korkad student fattar att det är smart.

Vi höll på i över tre timmar och jag var helt död när jag kom hem, men det var det värt. Fick mina betygspapper av alla tre killarna, hamnade på B+ med massa fina ord bredvid. Jag har sagt det förr och jag säger det igen - ett A är omöjligt att få i en reklamskola. USA är mycket hårdare betygssättare än Sverige, som jag upplever det i alla fall. Det var fan så mycket enklare att få ett bra betyg på Berghs än vad det är på AAU. Svenskar har alltid den där "men det var ju ett sånt bra försök"-attityden. Här skiter dom fullständigt i om du jobbat i 2 eller 60 timmar på projektet, är det skit så är det skit, är det grymt så är det grymt. Inga krusiduller. Stenhårda. Ett A betyder "du är klar för att anställas, idag". Så ett B+ bugar jag djupt för. Jag tror vi var två av femton elever som kom så högt. Alltså - ingen fick ett A.

Klockan är 02:50 nu. Jag ska sova snart, måste göra klart copyn tills imorrn bara. Farid och jag började jobba på en idé för några dagar sen, tror den kan bli riktigt stark. Men den presenterar jag på torsdag. Tills dess får ni nöja er med nåt som inte var bra nog för att hamna på hemsidan, men som jag ändå tycker är väldigt fin. Det är en trifold brochure för Brooklyn Brewery, utmaningen var att sälja ölen till tjejer på våren/tidig sommar. Jag gjorde den för.. ett år sen ganska exakt. Tycker fortfarande om den lika mycket idag. Gjord i Illustrator och InDesign.

Puss.

Hej gänget.

Lååååång dag. Gick upp halv åtta imorse. Sen gick jag på en copy-lektion där jag skrev läxan medans de andra redovisade, inget jag rekommenderar, men det gick bra den här gången. Vi skulle skriva våra obituaries, vad heter det på svenska? Dödsattest? Här är min i alla fall, om det är några felstavningar skyller jag på de 15 minuterna jag skrev den på:

Det är klart. Jag är uppskriven för att praktisera som copywriter här. Evigt tacksam min lärare från Berghs för den här möjligheten. Nu ska det bara bestämmas hur mycket jag får jobba utan att CSN drar ned på mitt studiebidrag (borde inte vara nåt problem, tror fribeloppet ligger nånstans över 100 000:-), och så ska det kollas upp vidare om jag kan få academic credit. Det här betyder alltså att jag kommer hem direkt efter skolan slutar i maj.

Systembolaget, det var kul medan det varade.

Puss.

EDIT: Ganska kul, 24 timmar efter jag har fått ett mail som konfirmerar det här så får jag ett till mail från kära gamla chefen som vill ha min hjälp med att starta upp en amerikansk version av Sourze. Varför händer alltid allt på samma gång?

Det här är vad jag jobbar på nu, förresten. Den andra mardrömmen till Trojan, "The Baby From Hell". Jag älskar art direction. Det är så jävla kul.

Uppdatering för Trojan-kampanjen. Börjar ni haja vad idén är?

Jag har en idé för Trojan Condoms. Eller jag hade en ursprunglig idé, som växt och utvecklats med hjälp av Bryan. Det här är alltså idén som han säger kan göra mig berömd. Inte för att jag tror honom, men det är mysigt att han säger så. Jag ska förklara allt senare, men för nu så får ni lita på mig - ett öga är relevant för en ad som säljer kondomer.

Ursprungliga bilden överst. Det här har tagit cirka fyra timmar att photoshoppa. Är ju inte klar än, men jag märker att jag börjat jobba fortare än förut, det känns skönt. Nu har jag huvudvärk, är lätt illamående och mitt skrivbord är fullt med bilder på olika sorters herpes. Fy fan, undrar vad jag kommer drömma om inatt.

Det är bara screenshots, så ursäkta den dåliga kvalitén.

Puss.

Så, för Skinny Cow. Lågkalori-glass. Jag är stolt över det här, jag tycker jag hittat en vinkel där där känns bra både i hjärtat och hjärnan. Jag säger inte "du kommer gå ner i vikt", jag säger inte "det här är lika bra som morötter", jag säger inte "ät det här så slipper du spy". Vad tycker ni? Det här är första utkast, som vanligt. För en svensk marknad skulle det stå "63 kilo" istället för "140 lbs".

Den andra idéen för tagline är "so low calorie, all you're left with is the memory".

Just precis nu dricker jag iskaffe som babe köpte på promenad med jycken. Jag lyssnar på Kings of Leon och sneglar ibland upp på världens sexigaste 28-åring. Sneglar också ner på jycken, som ligger och sover bredvid mig. Jobbar med det här i Illustrator:

 

Jag kommer snart få extremt bråttom till skolan. Slänga på mig kläder, borsta tänderna, försöka se ut som en människa och sen springa ut genom dörren, där jag kommer krocka med fem tusen pers som kör segerparad genom stan. Jo, SF Giants vann nämligen World Series i baseball häromdagen. För första gången nånsin. Folk är så glada att det smittar av sig på oss, som kan absolut noll om baseball.

Hursomhelst. En helt vanlig onsdagsförmiddag.

Puss.

Satt och lekte runt i Photoshop med ett foto på Jonna. Har inte jobbat i PS på så länge att jag ville testa vart jag låg kunskapsmässigt. Har arbetat om den lite:

.....

Inga drastiska förändringar, men som sagt, var bara för att testa mig själv. Svårast var vänstra delen av ansiktet och läpparna, utan tvekan. Tror fortfarande jag kan göra läpparna bättre, men att fixa skarpheten i nedre, vänstra delen av ansiktet är ganska tricky. I övrigt har jag ljusat upp hyn, jämnat till, lyst upp ögonen lite, lagt till pyttelite eyeliner på bägge ögonen och gjort ögonen en aning mer öppna. Har också jobbat in mer färg i håret och i ögonbrynen.

Har ni nån bild ni vill jag ska testa att ändra är det bara att maila. Jag tycker sånt här är kul!

Puss.

Här är en broschyr jag börjat jobba på till Virgin Galactic. Richard Branson alltså, vem annars. Nu ska han börja skicka ut vanliga människor i rymden, rika människor förstås. 200 000$ kostar biljetten. Resan tar väl 25 minuter typ. Skitsamma, fick i uppgift i Ad Creative att göra nåt fint för dom. Eftersom målgruppen är svinrik och utbildad och högtravande så skrev jag copy som jag tänkte skulle passa. Fonten ska ändras, det ska art directas mycket mer, har en punkt nånstans som inte ska vara där, men texten tycker jag ganska mycket om.

Puss.

Det här är en idé jag förkastade för två veckor sen. Nu besökte jag den igen eftersom jag måste skicka in ads till rektorn. Och ta mig fan, när jag sitter och jobbar på det så upptäcker jag - "det finns ju nånting här". Det var länge sen jag hade så kul i Illustrator. Fast det var ett par svettiga sekunder där när jag googlade population och bad till Gud att de jävla indierna inte var större än Kina. Haha.

Vad tycker ni? Det enda som behövs nu är en tag. Stressar inte för mycket med det, men om ni har nåt förslag, kör hårt. Det är alltså en ad för en påhittad restaurang. Jag valde kinesisk, stark mat som inriktning. Har redan lines till flera ads till, så hoppas ni gillar den. Loggan har jag gjort själv, så ursäkta dess fulhet. Jag är ingen grafisk designer.

EDIT: Har lagt till en tillfällig tag.

Ni kommer få se mycket arbete idag. Har bestämt mig för att sluta tänka nu. Kanske låter som fel lösning, men mitt problem i reklam är att jag tänker för mycket. Extremt rationell. Everything has to make perfect sense. Jag tror absolut det är ett bra ställe att utgå ifrån. Men nu ska jag prova nåt nytt. Jag har suttit i lllustrator hela morgonen och bara jobbat med idéer jag tidigare förkastat. Nu ska jag göra klart dom, sen kanske dom inte kommer in i min bok, men då har jag ändå fått idéerna ut ur mitt system.

Fail harder är ett av våra favorituttryck här i läger Efraimsson-Safaie. Måste påminna mig själv ibland. Så förbered er på att kritisera. Som vanligt vill jag ha era åsikter på allt.

Vi börjar med 5 Hour Energy, som är slightly revised. Logon + taglinen är inte riktigt klar, och sen ska jag blurra lite mer, men i övrigt är det här nog slutgiltigt.

Close-ups:

Ibland blir jag stolt över mig själv. Vissa terminer händer det en gång i veckan, vissa terminer händer det aldrig. Men nu är jag stolt över mig själv. Min vecka har nämligen varit ganska katastrof.

Gjorde inte läxan till Ad Creative i tisdags. Tänkte att jag skulle komma undan med det. Men nej, då säger läraren såklart att vi nu måste maila in allt vi gjort till honom för att the faculty ska gå igenom det. Helvetes fanskap. Samma sak på min copy-klass i onsdags. Gjorde inte läxan, för jag ligger före alla andra i klassen. Tänkte att jag skulle komma undan med det. ICKE. Den ska också mailas in. Helst typ idag.

Flash-lektionen var svår, alltså. Läraren var sviiiinsur, han hade jobbat hela dan och så kom han in till en klass med 100 % idioter (exkluderat mig och Carrie och några till). Vi lärde oss att göra en komplicerad knapp, det var den lättaste lektionen nånsin, ändå fuckade alla upp sin fil hela tiden. Sen kollade han igenom våra banners (vill så gärna lägga upp dom här, tror at jag funderat ut hur, så ni får se dom snart), sa inte ett gott ord om mina. Jag blir så trött på det här. Jag respekterar den här läraren, och jag hör honom ge beröm till alla, men han säger aldrig ett gott ord till mig. Det här uppvägdes senare av att vi fick våra progress grades. Jag och en kille i klassen var dom enda som hade B. Resten hade D. D är alltså att man failar, då har man inte ens uppnått grundkraven för att bli godkänd. Medans jag är nära ett A. Så det känns skönt.

Campaign Design är som alltid värst. Att ha en lärare som påminner så mycket om min pappa trodde jag aldrig skulle hända. Han har aldrig fel. Och lik förbannat argumenterar jag mot honom. Som en idiot. Den här lektionen hade jag kommit på vad jag tyckte var en bra idé för Stubhub.com, en ticket vendor online. Jag spann iväg på att bara real fans köper biljetter där. Vilken annan lärare som helst hade tyckt att det var bra. Bryan hatade det. Sa att jag helt missat styrkan med företaget och att det enda bra jag gjort var att försöka kampanja ut i olika medier. Carrie blev sågad också, så vi masserade våra krossade egon tillsammans sen.

Så varför är jag stolt över mig själv? Jo. Jag bryter inte ihop längre. Alltså, på lektionen med Bryan var jag extremt frustrerad, lyckades sälja in kampanjen till hela klassen, men såklart inte till honom. Men när jag gick därifrån så kände jag mig inte nedbruten, trots att jag nu är på ruta ett med läxan. Nej, jag kände mig... okej. I brist på bättre ord. Jag tror mitt skinn börjar tjockna. Och jag accepterar att jag kanske gick fel väg med den här kampanjen. Jag är stolt över mig själv för att jag reser mig upp och borstar av mig i en situation där jag under sju veckors tid inte har fått nån positiv feedback whatsoever. Jag vet att många skulle ifrågasätta sig själva här.

Men jag VET att jag är bättre än alla andra i klassrummet. Jag vet det. För även om dom sätter upp sin första idé på väggen och får "oh my god, you're so intelligent, that's a really smart idea", och det kryper i hela min kropp eftersom det är så tydligt att det är FÖRSTA idén, det var MIN första idé, det var ALLAS första idé, trots det så vet jag att jag är bättre än dom, av en så otroligt banal anledning. Jag jobbar hårdare. Jag gräver djupare. Och när jag tar examen kommer jag stå med en bok som är helt otrolig. Inte medioker, inte okej, inte lagom. Helt jävla otrolig.

Puss.

EDIT: Uppdaterat inlägg.

Första utkast av en idé jag känner såhär inför:

Mjeh.

Typ. Men läraren gillar det. Klassen med. Vilket typ aldrig händer. Så det gör mig orolig. Typiskt mig. En positiv blir till en negativ. Haha, ganska sjukt, det är bara för att jag är så van vid att alla ifrågasätter allting. Så när folk äntligen säger "jag hajar" eller "det är bra", då tror man att nåt är fel.

Nåja. Vad tycker ni? Fattar ni? Jag vill inte säga att det ger mer energi, för det säger alla energidrycker redan. Istället har jag fokuserat på den där känslan man får när man är lite seg i huvudet, att man inte kan koncentrera sig, att man låter tankarna glida iväg.

Åsikter, per favor.

Jag kan säga direkt att det kommer bli glest med blogginlägg den här veckan. Flash-kursen dödar mig. Inte bara för att det är ett helt nytt språk, mycket för att det känns så jävla outdated också. Liksom, ska vi allvarligt behöva sitta och matcha koder med namn och fan allt vad det är. Jag är ingen jävla webdesigner, jag är COPYWRITER. Åååååh frustrerande.

Jag kan i alla fall göra en studsande blå boll med ett ansikte nu. Han blinkar också. Och slutar hoppa när man närmar sig med musen. Så om det är nån som vill anställa mig baserat på det är det bara att maila.

...

Farid har också två vidriga veckor framför sig. Ni förstår inte hur mycket läxor vi har nu. Och det är ingen idé att skriva ut, för det är ganska omöjligt för er att fatta hur lång tid all enskild grej tar. Carrie och jag pluggade mellan lektioner idag, det kan ha räddat mitt liv. Vi får se på torsdag. Då ska vi dricka vattenmelonsöl på 21 Amendment, oavsett hur mycket läxor vi har tills nästa vecka.

Här är en screenshot av Stone-postern. Läraren tyckte verkligen om den. Han gillade framförallt copyn och behandlingen jag satt på titeln. Fan-tastiskt.

Puss.

Hej vänner.

Vi skulle prata om reklam. Jag har ändå pluggat reklam i två år nu, tänkte dela med mig exakt vad reklam innebär för mig, personligen.

När jag vaknar på morgonen, vaknar jag alltid till ett problem. Det fanns i mitt huvud när jag gick och la mig, det är det första som dyker upp när jag öppnar ögonen. I en underbar film med Whoopi Goldberg och Lauryn Hill sas det "if you wake up in the morning thinking about singing, if you go to sleep at night thinking about singing - that's when you know you should sing". Det sättet att tänka har förföljt mig hela mitt liv, mycket av mitt 100 eller 0-tänk kommer därifrån. Hursomhelst - jag vaknar upp med ett problem i mitt huvud.

Jag kan inte somna om, trots att jag är hur trött som helst. Det enda jag kan tänka på är hur jag ska lösa det här problemet. Jag stiger upp, funderar på att gå ut med hunden, men han är trött och jag orkar inte klä på mig. Stryker Farids kind, sveper en filt om mig och går ut i vardagsrummet. Sätter mig vid datorn (känns nästan som jag borde skriva det med stor bokstav - Datorn). Detta eviga jävla helvete vi dras med 24 timmar om dygnet, som vi älskar besinningslöst och vårdar som en liten bebis (nåja). Dokumentet från kvällen innan är fortfarande öppet, problemet stirrar mig i ansiktet lika förebrående som då. LÖS MIG, säger det. DU VAR SÅ NÄRA IGÅR, säger det. SOPJÄVEL, möjligtvis. Eller DU KOMMER ALDRIG KOMMA PÅ EN BRA IDÉ I RESTEN AV DITT LIV.

Jag och mina vänner brukar tala om att vi lever för passion. Reklam är den ultimata berg-och-dalbanan. När du löser ett problem så är det total och fullkomlig extas. Det går inte att jämföra med sex eller choklad eller att bli anställd; att lösa ett problem är det absolut största som finns. Skulle jag ta droger så skulle jag välja den som fick mig att känna så. Det känns HERREGUD. HERREGUD, JAG HAR DET. Den här känslan infinner sig enbart när följande saker inträffar:

- Lösningen matchar briefen
- Lösningen matchar målgruppen
- Lösningen matchar klienten
- Lösningen är JAG, helt och hållet

Jag har pluggat reklam i två år. Det här har hänt en gång under de två åren. En gång. Ett koncept, utav tusen försök. Då förstår ni hur stark känslan är när man löser ett problem, hur stark den måste vara, för att man ska känna att det är värt att fortsätta slita. Bara vetskapen om att man KAN hitta den perfekta lösningen, man är kapabel till det eftersom det hänt.

(Nu måste jag ju också säga att det är inte som att jag suger på reklam. Jag tar in saker till klassen och jag hamnar allt som oftast topp tre. Men jag skiter fullständigt i om Greta, Hasse och Ulf tycker att min idé är "skitbra" alternativt "helt okej". Jag lever inte mitt liv genom "okej". Tänk på det såhär: Du är bastubyggare. Du är absolut inte bäst på bastubyggande, men du vet att du lägger mycket stolthet i ditt hantverk och du accepterar bara det absolut bästa från dig själv. Så kommer Greta, Hasse och Ulf, alla tre sämre bastubyggare än du, som oftast krökar istället för att snickra och inte har ett uns av stolthet - dom kommer och säger att "FAN vad din bastu är fin". Varför i helvete skulle du ta deras åsikt seriöst? Ni förstår inte hur många människor det finns i mina klasser som bara försöker göra läraren nöjd. Gillar läraren regnbågar så får hon regnbågar. Dom vill bara komma ifrån klassen med bra betyg. Jag förstår den grejen i high school, men på universitetsnivå är det ju helt ofattbart. För mig i alla fall - helt ofattbart. Dom kan komma in i klassen och VETA att kampanjen är dålig, och så säger nån att dom gillar den, då stoppar dom in skiten i sin portfolio. Så otroligt konstigt.)

Min favoritstund i reklam är de där timmarna precis innan lösningen kommer, jag liknar det vid att bryta igenom is. Den där stunden när man hackat, och hackat, och hackat, i vad som verkar vara en evighet, man har hackat sig blå och svettig och så helt plötsligt dyker en tanke upp och pennan ritar något på den blanka sidan och man känner NU KOMMER DET. Svårt att förklara. Men stunden precis innan isen brister, precis när isen är sådär supertunn och man nästan kan se lösningen på andra sidan, det känns som att man kan röra vid den om man sträcker sig tillräckligt långt - den känslan är ljuvlig. Även fast lösningen inte slagit ner så vet man att man är på rätt väg. Man vet att det bara är en tidsfråga nu.

Den känslan hade jag igår. Satt på copy-lektionen och efter några sidors brainstormande om Trojan Condoms kom tanken. Och jag kände hackan slå, slå, slå och så den välbekanta tunna ytan av is. Jag knackade lite lätt, sen gick jag hem och slet i Photoshop i sex timmar med att art directa en idé som inte var totalt komplett.

FEL. Jag skulle naturligtvis ha fortsatt hacka tills isen brast. Nu tappade jag tråden, och får börja om från början. Eller inte helt från början, jag har mycket kött på benen vid det här laget, men isen har tjocknat och det är bara att börja hacka igen.

Skulle kunna skriva mer, men då slutar ni väl läsa bloggen i ren protest. Jag kan i alla fall säga det, att jag tänker på reklam hela tiden. På problem, och lösningar. Och när jag efter sex timmar photoshoppande med Trojan går och lägger mig, så klär problemet av sig och börjar skeda. Det lämnar mig aldrig någonsin ifred. Det är min självvalda vardag här borta i San Francisco.

Puss.

Hej gäng.

Känns som jag har tusen grejer att blogga om, men klockan är 1 och jag vill sova. Typ hög på chips och det italienska kaffet jag drack i eftermiddags, men ändå - sova. Kan dra en snabb genomgång på grejer ni frågat om:

- Mina sångklipp kommer upp snart. Tänker inte lova nåt, men snart.
- Läraren tyckte om Smart Car-idén, han sa att den var värd att utveckla vidare. Jag känner typ.. ingenting för den. Jag börjar bli bra på att inte älska mina egna idéer. En god vän till mig, amerikan, sa att jag borde kämpa med den för att copyn var så bra. Framförallt "bror"-meningen. Han sa att den tog rätt i hjärtat, där den hör hemma.
- Dual biographyn idag gick bra. Läste upp den inför klassen. 600 ord ungefär. Kan lägga upp den här, men tror ärligt talat inte det är intressant. Mark Fenske måste ju vara helt okänd för 90 % av er.
- Fick ett genombrott för Trojan Condoms idag på copy-lektionen. Ska berätta mer om the ups & downs in advertising imorgon. Det är ganska intressant, den där minuten precis innan en idé trillar ner i huvet på en. Har i alla fall spenderat fem timmar nu på kvällen med att art directa den, medan Farid var ute och drack med våra vänner. Engagemang, vänner, engagemang. Ni får se den imorrn, förhoppningsvis.
- Copy-lektionen idag var extremt inspirerande i stort. Jag kom hem och hoppade upp och ner av ren energi i en kvart. Det finns inget annat yrke i världen som skulle få mig att känna på det sättet. Så vet jag att jag hittat rätt.

Hmm.. det var allt, tror jag. Allt går för fort nu. Har en miljon grejer att göra, hela tiden. Vi har varit ute en gång sen vi kom hit för nästan fyra veckor sen. Men allt faller på plats snart, hoppas jag.

Puss grisar, hörs imorrn.

Hej hjärtan.

Det här har jag jobbat på hela dan, trots att det bara är utkast ett. Försöker hålla en balans. Det är svårt. Förklarar mer efter ni kommenterat - vad tycker ni? Det här är en kampanj för den amerikanska marknaden endast. Er åsikt betyder väldigt mycket. Koncept, design, layout, copy. Vad tycker ni?

(loggan för Smart Car kommer vara med i den slutgiltiga, naturligtvis)

UPDATED Elin och Johanna - jag har svarat på era frågor i kommentarsfältet. Här är ett utdrag för er som inte pallar kika där:

Smart Car är en liten bil. Där har du första anledningen till att texten blir mindre. Grundkonceptet är att det oftast är påståenden som skräller högst som har minst värde. "I WANT WAR" skakar ju om alla, men hur mycket intelligens finns det i det egentligen? Jag vill visa att mindre är bättre. Mindre är framtiden. The American Dream behöver förändras i takt med att tiderna förändras. Med andra ord är bägge grejerna Johanna säger rätt - folk med SUV:s gapar och små åsikter är också viktiga.

Vad tycker ni nu när jag förklarat? Skulle det bli tydligare om jag satte en SUV högst upp i bild?