Ibland blir jag stolt över mig själv. Vissa terminer händer det en gång i veckan, vissa terminer händer det aldrig. Men nu är jag stolt över mig själv. Min vecka har nämligen varit ganska katastrof.

Gjorde inte läxan till Ad Creative i tisdags. Tänkte att jag skulle komma undan med det. Men nej, då säger läraren såklart att vi nu måste maila in allt vi gjort till honom för att the faculty ska gå igenom det. Helvetes fanskap. Samma sak på min copy-klass i onsdags. Gjorde inte läxan, för jag ligger före alla andra i klassen. Tänkte att jag skulle komma undan med det. ICKE. Den ska också mailas in. Helst typ idag.

Flash-lektionen var svår, alltså. Läraren var sviiiinsur, han hade jobbat hela dan och så kom han in till en klass med 100 % idioter (exkluderat mig och Carrie och några till). Vi lärde oss att göra en komplicerad knapp, det var den lättaste lektionen nånsin, ändå fuckade alla upp sin fil hela tiden. Sen kollade han igenom våra banners (vill så gärna lägga upp dom här, tror at jag funderat ut hur, så ni får se dom snart), sa inte ett gott ord om mina. Jag blir så trött på det här. Jag respekterar den här läraren, och jag hör honom ge beröm till alla, men han säger aldrig ett gott ord till mig. Det här uppvägdes senare av att vi fick våra progress grades. Jag och en kille i klassen var dom enda som hade B. Resten hade D. D är alltså att man failar, då har man inte ens uppnått grundkraven för att bli godkänd. Medans jag är nära ett A. Så det känns skönt.

Campaign Design är som alltid värst. Att ha en lärare som påminner så mycket om min pappa trodde jag aldrig skulle hända. Han har aldrig fel. Och lik förbannat argumenterar jag mot honom. Som en idiot. Den här lektionen hade jag kommit på vad jag tyckte var en bra idé för Stubhub.com, en ticket vendor online. Jag spann iväg på att bara real fans köper biljetter där. Vilken annan lärare som helst hade tyckt att det var bra. Bryan hatade det. Sa att jag helt missat styrkan med företaget och att det enda bra jag gjort var att försöka kampanja ut i olika medier. Carrie blev sågad också, så vi masserade våra krossade egon tillsammans sen.

Så varför är jag stolt över mig själv? Jo. Jag bryter inte ihop längre. Alltså, på lektionen med Bryan var jag extremt frustrerad, lyckades sälja in kampanjen till hela klassen, men såklart inte till honom. Men när jag gick därifrån så kände jag mig inte nedbruten, trots att jag nu är på ruta ett med läxan. Nej, jag kände mig... okej. I brist på bättre ord. Jag tror mitt skinn börjar tjockna. Och jag accepterar att jag kanske gick fel väg med den här kampanjen. Jag är stolt över mig själv för att jag reser mig upp och borstar av mig i en situation där jag under sju veckors tid inte har fått nån positiv feedback whatsoever. Jag vet att många skulle ifrågasätta sig själva här.

Men jag VET att jag är bättre än alla andra i klassrummet. Jag vet det. För även om dom sätter upp sin första idé på väggen och får "oh my god, you're so intelligent, that's a really smart idea", och det kryper i hela min kropp eftersom det är så tydligt att det är FÖRSTA idén, det var MIN första idé, det var ALLAS första idé, trots det så vet jag att jag är bättre än dom, av en så otroligt banal anledning. Jag jobbar hårdare. Jag gräver djupare. Och när jag tar examen kommer jag stå med en bok som är helt otrolig. Inte medioker, inte okej, inte lagom. Helt jävla otrolig.

Puss.