Så otroligt inspirerad just nu. Herregud. Kanske dels beror på den fina kommentaren jag fick (tack Stina, Farid hälsar!) och på vädret ute. Ja, nu regnar det igen i San Francisco. Inte storm som för några veckor sen, men lätt duggregn. Det känns väldigt melankoliskt. Helst vill jag lägga mig och se på film, eller pyssla med julpynt, eller göra något annat som alltid är fint när man är lycklig. Vill dekorera hela lägenheten med ljusslingor och plastiga amerikanska julgranar, vill göra knäck och baka lussebullar och städa så det blir skinande rent. Ni kan ju förstå att det är svårt att få julstämning i Kalifornien. Så vi får tvångsmata den ner våra strupar en aning.

I övrigt tänker jag som vanligt på tatueringar. Jag är en väldigt impulsiv människa överlag, men tatueringar för mig är heligt. Det sitter på din kropp när du är 80 år och leker med barnbarnen, det ska vara någonting du kan stå för i hela ditt liv. Villkorslöst. Jag är verkligen kluven här, för jag har sett så sjukt många fula tatueringar att man blir totalt avtänd vad gäller hela grejen. Ska jag märka min kropp ska det vara något personligt, något vackert, något som (förhoppningsvis) ingen annan har. Det ska visa vem jag är för omvärlden, utan att jag behöver säga eller förklara nånting.

Mina vingar ligger fortfarande varmt om hjärtat. Har i ett par år nu funderat över väldigt verklighetstrogna, djupt svarta vingar som omfamnar handleden. Måste vara lite hycklare nu och säga att jag vill ha det trots att jag vet att vingar är vanligt. Den tatueringen jag tänker på såg jag faktiskt på en kille på tv, och det var så jävla vackert. För mig står det för att jag är en fri själ, men att jag ändå inser att jag är bunden till min kropp och till förpliktelser som kommer med att växa upp, att vara fri men fången på samma gång ungefär. Omslutningen av handleden står också för värme, evigheten och för det enklaste av allt - att min själ flyger. Varje dag. Oavsett om jag är bunden till jorden.

Ju mer jag tänker på vingarna, ju mer känns det rätt. Sen kommer de ytligare frågorna - vänster eller höger handled? hur stora? vilken stil? vem ska göra dom? vad kostar det? Det är ingenting som kommer hända just nu i alla fall. Det känns faktiskt som en btterljuv väntan - jag kan göra det när jag vill, men jag låter det sjunka in tills jag är redo.

Sen vet jag att jag vill ha text på min kropp. En vacker rad, en mening som står för mig. Det måste jag bara ha - ord är min passion och kommer alltid att vara min tillflyktsort. Men herregud, vad ska jag skriva?

Puss.