Det här är grejen:

Bestämmer man sig för att vara lycklig så blir man lycklig. Säger man till sig själv att idag ska bli en bättre idag, idag ska jag vara en bättre människa än vad jag var igår och dagen innan det och dagen innan det, då växer du utan ansträngning. För vi borde veta vid det här laget att det är psyket som styr allt. De saker vi människor är kapabla till när vi ger oss fan på saken. Hela världen inom vårt räckhåll, och vi gnäller över vad vi förlorat? Konstigt att den negativa energin återvänder för att äta, svälja, spotta ut oss. Lyssna, jag var sån. Jag har alltid varit sån. Lyssna, det är svårt för mig att vara positiv. Kan ni förstå något så korkat? Det har varit svårt för mig att se vad som är omkring mig genom ljusa ögon, det har varit en utmaning. Så fort något gått bra för mig har jag förstört det. Har landat varje jobb jag någonsin sökt, och förlorat det lika fort. Jag är driven och jag kämpar, och när jag får det är jag inte längre intresserad.

En 80-talists vardag, möjligen, men det är fortfarande ingen ursäkt. Precis som tidigare generationer måste vi slita för att få det vi vill. Och det är fan så mycket enklare om vi bestämmer oss från början - att idag ska jag vara lycklig, jag ska ansvara för min egen glädje, jag ska se till att jag är en bättre människa idag än vad jag var igår och dagen innan det.