Jag har fortfarande väldigt många läsare från Värmdö. Jag har typ.. två kompisar som bor där. Vilket betyder att det är väldigt många o-kompisar som läser min blogg. Efter lite snack med diverse vänner och bekanta ska jag nu vända mig direkt till er (får ni gåshud nu?):

Jag förstår att jag stör er så mycket att ni inte kan låta bli att gå in och läsa. Jag förstår att jag fascinerar er, både på gott och ont. Jag förstår att ni har svårt att acceptera att jag kan radera en hel by och gå vidare i ett annat land. Men gissa vad - folk gör det hela tiden. Jag är inte den första och definitivt inte den sista. Som Linnros skriver "jag har slitit ut så många skor, i en stad där ingen längre bor". Det är så Värmdö är för mig. Jag kommer aldrig se tillbaka. Jag kommer aldrig ångra att jag bad er flyga åt helvete. Ni betyder ju ingenting för mig. Så, för er egen skull, gå vidare i era liv också. Jag lovar att ni kan leva lyckligt utan att besöka min blogg. Här inne blir ni ju ändå bara irriterade - inte sant? Och om ni behöver säga mig nåt innan ni kan gå vidare, gör det då, herregud. Bara säg det. Var inte så jävla mesiga. Det finns inget ni kan säga som jag inte redan hört.

Era liv kan omöjligt vara så tråkiga att det enda ni har att göra är att snacka skit om en 23-åring som pluggar reklam i San Francisco. Då tycker jag uppriktigt talat synd om er. Ni är mer än välkomna att fortsätta - varje gång ni nämner mitt namn försvagar ni er själva och stärker mig. Men det måste finnas mer i era små liv än mig? Eller?

Sen skulle jag också vilja veta om det finns nån Värmdöbo som inte känner mig sen tidigare, men som läser bloggen? DET skulle vara intressant att veta.

Klapp klapp. Nu ska jag fortsätta jobba.

Puss