Gud vilken konstig dag.

Vaknade svinbakis vid 10. Satt vid datorn, gick ut med hunden, åt frukost. Låg i solen i några timmar. Skrev till lite folk på Facebook, börjar läsa en bok som ligger slängd på soffan. Författaren berättar om underbar kärlek, en sån som jag och Farid har, där man inte kan låta bli att planera framåt, där man ser sig själva växa tillsammans.

Och så 200 sidor in i boken dör killen. En taxi som måste gira för en kvinna kör in i taxin paret sitter i, killen tar hela smällen. Och dör. Bara sådär. Borta. Dom hade varit gifta i lite under ett år.

Det är det absolut värsta som kan hända och något jag tänker på ofta. Jag har varit väldigt rädd för att gå in i ett förhållande som jag gjort med Farid, delvis av rädsla för att han ska lämna mig och delvis av rädsla för att han ska dö. Om han lämnade mig för nån annan skulle han i alla fall leva och vara lycklig. Men om han dog, ett år in i ett äktenskap, när man äntligen vågat satsa.. jag kan inte se hur man klarar det.

Absolut livrädd för det fortfarande. Att folk ska dö. Jenna. Chris. Och Farid. Då kan jag inte leva längre.

Nu blev det sjukt deppigt. Men det var bokens fel. Dagen är otroligt fin och jag ska åka in till Farid om några timmar för att hämta upp honom. Sen ska jag hälsa på Jonna vid Melanders. Sen ska jag, jycken och Farid åka till Hammarby Sjöstad för en solig kväll på en takterass.

Och jag vill att han ska lova mig att aldrig dö. Men jag förstår ju att det blir lite svårt.

Puss.