Igår gick jag igenom männen i mitt liv.

För första gången sen vi gjorde slut kunde jag gå igenom "Farid"-kategorin här på bloggen. Jag kunde skratta åt vissa inlägg, meningsutbyten vi hade när vi var tillsammans, videos vi spelat in, internskämt, och så vidare. Det är ett friskhetstecken, i brist på bättre ord, att kunna göra såna saker utan att bli ledsen. Tycker jag. Hade jag gjort samma sak i juni hade jag legat gråtande i en hög.

Med Farid styrde jag förhållande totalt. Och så var det från första början. Han uppvaktade aldrig mig, vi hade ingen dating-period, han flyttade in hos mig och så var det med det. Jag bestämde från dag ett att han skulle finnas i mitt liv och så blev det så. Där har du mitt dating-liv i ett nötskal. Det jag har velat ha,har jag fått. Och behållt, tills jag behagat bestämt mig för att det är slut. När jag ser tillbaka på killar jag varit tillsammans med nu så känns mycket väldigt ensidigt.

Det var väl ungefär samma sak med Elias, annars känd som psykfallet här i min blogg. Den här killen umgicks jag med sommaren 2011. Jag måste sagt till Elias 400 gånger att det aldrig kommer bli något mellan oss, han lyssnade inte. Han erkände till och med en gång att han på riktigt trodde han kunde FÅ mig att bli kär i honom. Det intressanta med Elias är att jag verkligen trodde att han hade känslor för mig. Jag insåg sen att han inte vet vad känslor är. Elias bloggar också, detta är ett ungefärligt inlägg:

"Träffade en extremt trevlig tjej idag. Hennes hår var extremt fint. Hon hade de finaste brösten jag någonsin sett och de skönaste ögonen jag tittat in i på väldigt, väldigt länge. Nu ska vi hem till mig och laga en fantastisk middag. Hon är otroligt vacker och jag är extremt säker på att vi kommer få en otroligt skön kväll."

Alltså. En sån människa kan man ju inte ta seriöst. Jag var ju såklart också den vackraste tjejen han någonsin sett. Innan mig var det nån annan. Efter mig kommer han fortsätta säga så till varje stackare under 30 för att till slut låsa ner någon som är för svag för att inse att hon förtjänar bättre. Det som dödade mig totalt var när han nyligen skrev ett inlägg om Jennas besök här i SF, och han PÅ RIKTIGT formulerar sig "Som ni vet så bor hon utomlands. Läser i hennes blogg nu att hennes bästa vän är där och hälsar på. En resa som hennes vän och jag skulle tagit tillsammans". Alltså, hahahaha, som jag och Jenna skrattade när vi såg det där, så mycket har vi inte skrattat på EXTREMT länge. Helt sjuk i huvudet. På riktigt. Andra guldkorn han slängt ur sig är "jag älskar dig" (efter två veckor) och "jag vill fira jul med dig" (skaffa ett liiiiiiv).

Jag har varit tyst om honom länge nu, men han bara fortsätter leverera de här mentalt efterblivna inläggen, det går inte att inte håna honom lite, framförallt när 90% av det han skriver är ren lögn. Stackars karl alltså. Han insåg väldigt tidigt att jag var alldeles, alldeles för bra för honom och han fixade inte det mentalt. Osäkerhet dödar allt, kom ihåg det, små barn.

Den jag känner varmast för av mina ex är fortfarande Magnus. Inget fel på varken Faraz eller Jonas, vi är fortfarande vänner och kan hänga utan problem, men jag kommer alltid vara tacksam för Magnus och mina år tillsammans. Han är en fantastisk människa och det tror jag de allra flesta skulle hålla med om.

Och så nu har jag då träffat O. En man jag inte kan jämföra med någon förutom min pappa. När det gäller pengar framförallt är de fruktansvärt lika. Jag vet inte varför jag fortfarande inte skriver så mycket om O. När jag sa att jag inte ville ha en pojkvän på ett tag så menade jag det, och det har varit svårt för mig att ställa om till att vara i ett förhållande igen. Att vara exklusiv är inga problem för mig, snarare mentalt på det sättet att man har någons välbefinnande att se efter, att man nu riskerar att bli besviken igen, etc. Om det är någon som är värd att bryta regler för, så är det O. Jag har växt mer som människa det senaste halvåret än vad jag gjort sen högstadiet. Jenna säger att jag är varmare/snällare. Vad O gör med mig kan jag inte svara på, men det är ovärderligt. Jag har aldrig varit så osjälvisk i mitt liv.

Nu, mina hjärtan, ska jag gå ut i solen. Det är 23 grader varmt och jag vill bli brun.

Puss!