Herregud vilket år. När januari startade bodde jag på 930 Sutter Street med killen jag trodde jag skulle gifta mig med. Relationen hade blivit systematiskt sämre det senaste året, men i januari satt jag likväl och designade en bok till mig och honom, en fotobok över vårt liv tillsammans. Jag gav den till honom på Alla Hjärtans Dag. Jag fick ingenting av honom. Möjligt att det verkar materialistiskt, men det var början till det absoluta slutet och det hade ingen med materiella ting att göra. Det var bara ännu ett kvitto för mig att vi inte var på samma plats, jag såg bara framtid och han var helt enkelt inte med i gamet överhuvudtaget.

För mig var det slut inofficiellt i mars, det tog slut officiellt i slutet av maj. Jag minns knappt skolan när det kommer till den våren, uppbrottet svalde så extremt mycket tid och utöver det var jag mycket med vänner, pratade, festade, tog hand om Lucas också såklart. Under våren fick jag en fantastisk nyhet, klartecken från en av mina gamla lärare på Berghs - jag hade en betald praktikplats på Oriflame under hela sommaren. Det hjälpte mig genom våren och gjorde hela min sommar, jag hittade min egen styrka igen.

Under sommaren träffade jag sen den mest kontrollerande killen jag någonsin dejtat. Att vara en man är något man förtjänar, det är inget som automatiskt kommer med åldern, den här killen är ingen man. Han försökte systematiskt få mig svagare, få mig att må sämre, tvivla på mig själv. Innan sommaren 2011 hade jag inte hyperventilerat sedan tonåren. Jag gav totalt upp på honom, han är alldeles för långt in i sin patetik för att jag ska orka rädda honom. Jag tyckte synd om honom, så jag stannade. Nu i efterhand ångrar jag mig väl inte direkt, men jag önskar jag hade lyssnat på Jenna tidigare. Han var så långt mycket lägre än mig i allt och det ser jag idag - han förtjänade aldrig en sekund av min tid. Han kontaktade mig under hela hösten, med tiden blev det längre mellanrum mellan gångerna och nu verkar det som han äntligen gett upp. EDIT: Självklart så mailar han mig IGEN 24 timmar efter jag skrev den här paragrafen, lika verklighetsfrånvänd som vanligt. Har hotat honom med polisanmälningar nu sen augusti, ett till mail, en till bloggkommentar, ett sms, jag säger det igen - kontaktar han mig eller Jenna på något sätt överhuvudtaget igen så kommer jag ge polisen i Sverige allt.

Under sommaren spenderade jag också tid med Emil och en fantastisk grupp vänner, en kille från den gruppen spenderade jag lite mer intim tid med än de andra, för att uttrycka mig fint. Jag sa aldrig någonting till honom, men hans sätt att behandla mig fick mig att börja inse vad jag är värd. Vi dejtade aldrig eller så, men det är en genuint bra kille och han var rolig, varm, snäll och öppen mot mig. Killar som behandlar mig bra (det här inkluderar alltså vänner också, Emil, Viktor etcetera) står alltid väldigt högt i min bok.

Efter jag landade i SF gick jag på två-tre dejter och sen träffade jag Obi. Från vår första dejt så visste jag att jag hade något att lära mig från den här mannen. Folk var skeptiska, men jag visste. Nu, fyra månader senare, så utforskar vi fortfarande, men han är definitivt den absoluta höjdpunkten när det kommer till karlar under 2011.

Lite första-gången-saker jag upplevde under 2011:

Insikter

- Det här är första sommaren jag känner att jag faktiskt skulle kunna bo i Stockholm under en kortare period igen

- Den här sommaren kände jag mig närmre min pappa än vad jag gjort på över tio år

- Det här året insåg jag för första gången någonsin hur mycket jag älskar att vara singel

- Det här året insåg jag hur mycket jag är värd, någon som ser mig, någon som är lika uppmärksam och kärleksfull som jag. Just nu ligger han och sover på övervåningen. Den här karln alltså..

- Det här är mitt första år någonsin där jag känt mig snygg fan hela året, haha.

Privat: Upplevelser

- Första gången jag bryter upp med någon för andra anledningar än att kärleken tog slut

- I juli när jag var i Linköping fick jag den första ultraljudsbilden jag någonsin sett stoppad i min hand, jag fattade ingenting. Tittade upp och min älskade kusin Therese log. Hon födde den 1:a januari, sitt första barn, en dotter, och familjen på min mammas sida hade inte kunnat vara lyckligare. För mig känns det som en ny syster, en ny liten kusin. Älskar henne redan.

- Första gången jag inser hur mycket jag älskar att sova ensam

- Första gången jag dejtar en regelrätt psykopat

- Första gången jag dejtar en afrikan/amerikan

- Första gången jag dejtar på amerikanskt vis överhuvudtaget

- Första gången jag bor med en rumskompis (och älskar det)

- Första gången jag verkligen sköter ALLT i mitt liv själv (och älskar det)

- Första gången jag har en high-tech mobil (och älskar det - tack O)

- Första gången jag är i ett förhållande och inte känner mig totalt konsumerad av det (detta är bra, alltså)


Jobb: Upplevelser

- Fösta gången jag tog sommarkurser, två stycken, samtidigt som jag jobbade 50%-75%.

- Mitt första internship någonsin, dessutom betalt, med den bästa chefen jag någonsin haft, två meter från T-Centralen, med ganska fria jobbtider. Hade OMÖJLIGT kunnat haft en bättre första upplevelse när det kommer till reklam och en faktiskt arbetsplats i den industrin.

- Mina första kodningsgig någonsin, en site developer/web designer i San Francisco snittar på $85 000 årligen. Och då snackar vi inte ens heltid. Jag har alltid vetat att jag kommer ha bra med pengar en dag.

- Fortsättning med kodningsgig, nu har jag i princip knappt tid med reklam för att jag kodar så mycket.

Förlåt för noll uppdatering de här senaste dagarna, men företaget jag kodade åt innan jul behövde mer hjälp. $2000 blev $3000 och även om jag aldrig varit driven av pengar så är det, mina vänner, tre månaders hyra. Det får prio före bloggen.

Puss.