SVAR PÅ KOMMENTAR

Hej hjärtan.
 
Ett litet juluppehåll bara, vet att ni förstår. Har haft en ganska fin jul faktiskt. Mycket bättre än förra årets. Hösten 2012 har slagit hösten 2011 med hästlängder. Ja, då var jag nyförälskad och nyinflyttad med Joanna. Men jag fokuserade på fel saker och förlorade massa vänner. I år har jag vunnit vänner istället, och det är en fantastisk känsla. Jag har massor att prata om, men jag ville fokusera på det här just nu:
 
Hej Cim!

Är glad att du börjat blogga igen, älskar dina texter.
Blir så fascinerad hur du alltid lyckas vara så stark i så otroligt jobbiga situationer när personen man älskat sårar en totalt.

Skulle också så gärna vilja kunna känna att jag lär mig av allting, att jag känner att jag förtjänar bättre och kan gå vidare, men när exakt samma svek händer om och om igen med varenda kille jag träffar så bryter det ner mig totalt och jag börjar tvivla på mig själv.

Det kanske är en konstig fråga men har du ngt tips på hur jag kan tänka mer som du i en sådan situation? Hur jag kan känna att jag är värd bättre, istället för att börja tvivla.

Kram
 

Tack snälla du för det första. Jag lider med dig. Jag gör verkligen det. Jag känner den smärtan så väl och för en emotionellt driven människa är det ett helvete att gå igenom gång på gång. För det första vill jag att du ska veta att jag inte är perfekt överhuvudtaget. Jag stannade hos bägge mina killar efter de varit otrogna. Jag var nedbruten och söndertrasad och arg och så, så ledsen, och jag stannade. Även efter att det tagit slut och såren slutat blöda så hade jag kontakt med bägge två, jag var arg på Farid i nästan ett års tid efter att vi gjorde slut. Skickade vidriga sms till honom, pratade i timmar om honom med min nya kille (tips från coachen - undvik det) och mina vänner ville förmodligen kastrera sina öron så mycket jag tjattrade om hur illa han gjorde mig.
 
Fortfarande idag har jag kontakt med mitt senaste ex. Så jag är inte perfekt. Okej, nu har vi fått det ur vägen.
 
Tvivel är fullt normalt. Jag har en tendens att beskylla mig själv alldeles, alldeles för mycket. Men otrohet och att på övriga sätt behandla en kvinna illa ligger hos personen som gör det. Det gör verkligen det. En självisk akt är just det - självisk. Det har inte med dig att göra, vilken kan vara svårt att acceptera i sig. Försök att sluta tänk "varför händer alltid det här mig?" eller "hur kunde han göra så här mot mig?". Det är TOTALT oproduktivt. Du skadar dig själv genom ett konstant negativt tankesätt och du kommer aldrig kunna utvecklas. Mitt absoluta bästa tips är att aldrig se dig själv som ett offer. Glöm känslorna. Tänk rationellt. Vad gjorde han? Han knullade någon annan. Enkelt. Det var ett aktivt val och hade han brytt sig om dig mer än vad han bryr sig om sig själv hade han inte gjort det. Han låg med någon annan. Glöm all smärta kring den meningen. Rationalisera. Han gjorde det. Punkt slut. Oavsett - det var HANS val. Det reflekterar inte dig som person, kvinna eller flickvän, det har som sagt allt som oftast absolut ingenting med dig att göra. Det går inte att göra ogjort, ursäkter har ingen betydelse. Det viktigaste här är inte att han var otrogen, det viktigaste är vad du väljer att göra efter du fått reda på det. Är du ett offer? Eller är du ansvarig för din egen lycka?
 
Min älskade vän Sara sa något till mig i somras som jag aldrig glömmer. Jag tjattrade om O och hans äckliga tendenser (och ja, det är helt okej att spruta svordomar och säga vilket jävla svin han är så länge du släpper det efter en timme) och hon sa: Men Cim, det är väldigt enkelt. Vill du inte vara lycklig?
 
Och jo. Jag vill vara lycklig. Och det vill med allra största sannolikhet du med. Jag har haft minnesbilder av hur O ligger med andra varje dag sen jag fick reda på det. Det är varje dag i åtta månaders tid. Och det är okej. Det är okej att ha ont och att inte kunna komma över det helt eller glömma det. Men låt det aldrig, ALDRIG någonsin styra ditt liv. Det första jag gjorde när jag fick reda på vad O gjort var att röka en cigarett, bara för att fittan hatar cigaretter. Det andra jag gjorde var att gå till gymmet, för att den horungen ska fan i helvete inte få mig att stanna upp mitt liv för att han bestämde sig för att slänga bort det vi hade.
 
Men förstår du vad jag menar? Gråt på nätterna om du måste. Det gjorde jag. Jag grät i duschen, på toaletterna i skolan, jag grät nätterna igenom. Men sen sminkade jag mig. Satte på mig kläder. Åt. Gick till gymmet. Ringde vänner. Gjorde läxor. Sökte jobb. Om du låter en annan människas dåliga beslut styra ditt liv, det är då du verkligen förlorat. DET är något att gråta över. Otrohet är ingenting i jämförelse. Försök att tänka på det på det sättet. Om du fokuserar på din egna personliga utveckling i övriga kategorier av ditt liv (jag personligen rekommenderar inte att gå ut och knulla massa nya killar eller dejta runt direkt, det leder sällan till något positivt) så vinner du på alla plan. Du går framåt i karriären, träffar nya vänner, blir närmre med familjen och känner dig automatiskt starkare, tryggare och mer självständig, vilket i sin tur gör det lättare att se en råtta för en råtta och dig själv för den fantastiska varelse du är :) Det är en positiv cirkel som är vattentät - det går inte att misslyckas.
 
Kram
 

Feedback
Postat av: Anonym

Fast om man råkar ut för samma sak om och om igen är det kanske det ändå är något man förmedlar utåt som man behöver jobba med? Tex såna som blir mobbade på nytt även om de flyttar till en ny stad och börjar en ny skola, det är något i deras beteende eller utstrålning som elaka barn uppmärksammar. Något hos dig verkar trigga otrogna killar helt enkelt.

2013-01-03 @ 10:27:15
Postat av: Cim

Haha, det var den mest vrickade logiken jag hört i hela mitt liv. Så barn som blir mobbade, det är alltså deras fel? För att dom klär sig fel, lyssnar på fel musik, är överviktiga, inte följer strömmen som alla andra? Mycket intressant åsikt. Du gillar nog SD också. Det måste ju vara något i en mörkare hudfärg eller en kraftig brytning som triggar "riktiga" svenskar, eller hur? På samma sätt som kvinnor som blir misshandlade och våldtagna förmodligen förtjänade det på något sätt? Och jag som litar på människor jag älskar, jag förtjänar att straffas för mitt goda hjärta och min välvilliga inställning?

Gå och ta en lång promenad på en kort bro, missfoster. Gott nytt år

2013-01-05 @ 00:00:59
Postat av: Eva

Mer troligt är väl snarare att du dras till killar som är mer benägna att vara otrogna än vad andra killar är. Det skulle förklara ditt olyckliga mönster. De flesta är väl överens om att det är i princip omöjligt att bestämma vem man ska bli kär i eller vara attraherad av.

Låt oss nu hoppas att nästa kille är ett riktigt kap!

2013-01-05 @ 17:59:58
Postat av: Eva

Tillägg: nu menar jag inte att det är själva benägenheten att vara otrogen som du attraheras av, men det tror jag du är skärpt nog att förstå :-)

2013-01-05 @ 18:01:58

Comment:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0