Vid den här punkten i mitt liv måste gamla mönster sluta existera. Jag har en förmåga att spendera tid med män som har problem. Problem, murar, issues, och så uppmuntrar jag dom att växa, och det gör dom. Men det tar tid, det gör ont och jag får stå ut med mycket skit på grund av det.

Farid är en av de finaste människorna jag känner, men jesus så jag fick slita. Min erfarenhet säger att män är exakt lika osäkra och rädda som kvinnor. De är rädda för att vara ensamma. De är rädda för att öppna munnen och förstöra något fint. De förväntar sig att deras absolut värsta mardröm ligger bakom hörnet och väntar på att slå till. Och gissa vad som händer när man går in med den inställningen? Naturligtvis slår det till. Tankar styr allt. Och det har noll betydelse hur ärlig och öppen man är mot en man, om allt han kan tänka på är när och hur det kommer ta slut.

De är rädda. Och jag försöker alltid vända det där. Om jag upptäcker en mur vill jag inte bara veta varför den är uppe, jag vill bryta ner den. Och av någon anledning litar män på mig. Jag vet inte vad det är i mig som resulterar i det, men så är det. O säger att han aldrig litar på någon. Jag är den första. Utöver familjemedlemmar är jag den enda.

Det är stort. Efter fyra veckor, skojar du med mig? Det är gigantiskt. Nu är mitt dilemma att jag måste väga det mot mina mönster. Är han värd att stanna för? Utan tvekan. Är det här rätt tid i mitt liv att lägga ytterligare månader på någon som är så stängd? Nej. Det finns inte en chans att jag kommer må bättre av att stanna om han är så rädd redan nu.

Så jag väger för och emot. Joanna säger "You just need to be happy. That's all you need to focus on. If it makes you happy, stay. If it doesn't, leave".

Och exakt precis så enkelt är det faktiskt. Precis så enkelt är det. Och när jag ströläser bloggarna jag alltid ströläser och ser att andra faller direkt tillbaks in i gamla mönster, går tillbaks till gamla människor, gamla skador, river upp, då blir det ännu tydligare. Det där är inte jag. Är jag inte lycklig, växer jag inte, då måste jag lära mig att gå. Även när jag bryr mig om mannen ifråga.

Puss.