Igår hade jag en man i min soffa. Han kom över väldigt sent, väldigt sent, han var uppklädd och snygg som vanligt. Jag kramade honom länge nere vid porten, innan han kom upp. Jag minns inte ens den korta tiden i hissen, jag sa att jag var lite full, han sa "då är vi två".

Bakgrundshistorien är att han gjorde bort sig. I fredags. Han gjorde ingenting fel på pappret, men jag lever inte efter pappret, det tog hårdare än vad jag trodde det skulle göra. Och det sa jag till honom. "Saker kommer förändras nu". Han skickade mig sms efter sms den fredagen, han bad om ursäkt, jag stängde av telefonen och drack sangria. Jag satte på den igen och hade sju nya sms. Han ville komma över, jag sa nej.

Nästa dag, igen, "vad är dina planer för idag?". Jag var kall, hade attityd, han försökte igen. Han gav mig tre alternativ att ses, jag sa nej. Jag sa att jag skulle smsa honom senare. Men jag la bort telefonen och drack whiskey istället. Skrattade med dessa vackra vänner.

Halv ett den natten började vi prata igen. Efter ytterligare nej från min sida lyckades han till slut avväpna mig. Han skrev "stöt inte bort mig, jag vill ha dig i mitt liv och jag vill berätta varför ansikte mot ansikte". Jag sa att han hade 40 minuter på sig, att lämna klubben, köra hem sina vänner, vända om och parkera utanför min port.

Så igår hade jag en man i min soffa. Han sa att allt fungerade alldeles utmärkt innan jag kom. Han mådde bra. Han behövde ingen, och ingen behövde honom. "Sen träffar jag en svensk tjej på en nattklubb". Jag grät emellanåt, med huvudet bortvänt naturligtvis, "se på mig", men jag grät tyst, grät färdigt, lugnade ner mig. Jag sa "jag hade ingen aning att jag skulle bry mig till den här graden". Han sa "om du vill att vi ska vara exklusiva, om det står mellan det och att låta dig gå, då är vi exklusiva".

Jag svarade inte.

Han berättade om alla saker som är annorlunda i honom, med mig i hans liv. Han betalar vad vi än gör, han kör hem till mig fyra dagar i veckan (jag åker aldrig till honom), han berättar saker inga många vet, han sitter på en soffa mitt i natten och försöker övertala en kvinna att släppa in honom igen, "jag sa att jag aldrig kommer försöka övertala dig, du kan stryka det, det här är jag, det här är mina försök att övertala dig".

Igår hade jag en man i min soffa och han sa "jag ska vara ärlig, bestämmer du dig för att det bara är ytlig nivå från och med nu, det kommer krossa mig".

Jag sa "Jag skiter i vilka tjejer du vanligtvis dejtar, du dejtar mig nu".
Han sa "Det där är sexigt".
Jag sa "Jag är inte här för att såra dig".
Han sa "Det säger de alla".

Klockan var halv sex när han pussade han mig på pannan, vi somnade tätt intill varandra (som vanligt). Han får mig att skratta hela nästa dag (idag), och just nu, när jag skriver detta, skickar han sms, han vill ringa mig, och jag frågar "varför?".

En mur är en mur är en mur, men han får mig att le, för helvete. Och nej, jag är inte kär. Haha.

Puss.