Okej, gänget.

I våras släppte jag in en person som inte är frisk i mitt liv. Farid visste om det här. Jenna med, såklart. Under vissa sommarnätter sa han vidriga saker till mig i telefon, Ado och Emil skällde på mig (med kärlek) och sa åt mig att ge dom telefonen om han ringer igen. Att han är sjuk finns det inga tvivel om, för mig. Ingenting spelar någon roll förutom att krampaktigt hålla kvar vid illusioner. Han vill må dåligt. Vara olycklig. På något sorgligt sätt är det det enda han känner till, det är det han söker sig till.

Det tog tid innan jag förstod hur illa det var. Vid den punkten var jag redan emotionellt engagerad, på det sättet att jag brydde mig om hans välmående. Jag tyckte synd om honom. Det fanns så mycket jag reagerade på, som jag aldrig tog upp. Allt för att inte såra honom. Har filmer och föräldrar lärt mig något så är det att ha silkeshandskar på när man försöker resonera med instabila människor.

Ju längre bort jag försökte komma, ju mer kontrollerande blev han. Han kände att jag var på väg bort och fortsatte gräva dag efter dag, han försökte allt. Var det inte högar med komplimanger så var det de enskilt vidrigaste mail jag fått i hela mitt liv. Jag var svag i våras. Vad jag trodde var mitt livs kärlek var på väg ut ur mitt liv. Jag gjorde ett dåligt val på grund av detta, och det fick jag sota för i ett halvår ungefär. Han mailade Farid, han gick igenom min mobil, han gick igenom min Facebook, han har de kallaste ögonen jag någonsin sett. Jag var det vackraste som fanns, så länge jag inte reagerade på hur äckligt han behandlade mig. Så länge jag ställde mig i hans led var jag perfekt.

Jag vill att ni ska veta det här. Delvis för att på något sätt klargöra att jag är stark, men inte perfekt. Jag gör grava misstag fortfarande, precis som alla andra. Jag har en otroligt stark intuition, men är jag trasig och ledsen nog så tystar jag den. Den här mannen försökte på alla sätt övertyga mig om att han var rätt för mig, att ge honom mer tid, tusen chanser ytterligare. Jenna såg mig i ögonen och skakade på huvudet, men det var ingen idé.

Varje gång jag försökt avsluta den här relationen så går han från vidrig till snäll. Jag har aldrig i mitt liv mött någon som så effektivt bryter ner och sen försöker komma en nära igen. Manipulativ är en absolut underdrift. Han har gjort det tidigare, men jag trodde aldrig det kunde appliceras på mig. Jag kunde inte hjärntvättas, trodde jag. Jag hade fel. Och nu när jag sagt åt honom att jag kontaktar polisen om han fortsätter maila mig så är allt naturligtvis mitt fel. Jag har misshandlat honom psykiskt, jag har försvagat honom, jag är åter igen en hemsk människa.

Om någon av er har en sån här människa i era liv, snälla, snälla gör er av med dom innan det är för sent. Den här mannen är extremt paranoid och tror att jag kommer hänga ut honom (han är på vissa sätt en publik person), vilket aldrig kommer hända så länge han inte gör något dumt. Han tror fortfarande att han kan få mig att se ner på mig själv. Garanterat för att han själv knappt klarar av att leva med vad han gjort mot mig, vem han är som person. Han vet att han aldrig kommer lyckas, men han försöker ändå. Olyckliga människor gör alltid så. De försöker dra ner andra. Har ni en sån människa i era liv - gör er av med dom. Silkeshandskarna måste komma av till slut. Jag är lyckligt lottad att ha flera människor i min närhet som sett vad den här människan är kapabel till, det tror jag är viktigt. Det fastslår att det är oacceptabelt.

Det är första gången någonsin jag har en manipulativ kille i mitt liv, tror jag. Jag är besviken på mig själv för att jag släppte in honom och gjorde så här mot mig själv, men jag finner tröst i att han inte lyckades förstöra några delar av mitt liv. Jag hade en fantastisk praktik i sommar, jag klarade av två onlineklasser och det blir bara bättre hela tiden. Jag har blockerat honom på Facebook, blockerat honom på Skype, sett till att alla mail han skickar raderas på en gång, hans nummer tog jag bort redan i juni eller juli. Att totalt skära av dom. Det är vad man måste göra. Prata med dom som en vuxen till ett barn, vad som än krävs för att de ska förstå att de ska försvinna ur ditt liv.

Alla som vill er ont på något sätt, alla som ger er dålig energi, som är manipulerande och har en vriden syn på verkligheten, gör er av med dom. Allt dåligt bara släpper när de försvinner. Jag lovar. Vi kommer fortsätta växa, och de kommer fortsätta stå still.

EDIT: Han är även blockerad att kommentera här. Om det är någon som har någon erfarenhet med att försöka bli av med människor som vägrar försvinna, tipsa mig gärna. Jag blandar helst inte in polisen då han har barn.

Puss.