Nu har jag jobbat på hemsidan i snart 12 timmar. Haha, det ser så roligt ut med min lilla lapp bredvid datorn. Carrie var väldigt bestämd - "track your hours!", så det är vad jag gör. Fullt logiskt, naturligtvis, eftersom jag får timbetalt. Men det är bara så komiskt att jag sitter här med benen på bordet, datorn i knät, Nas ur högtalarna och kodar samt designar en hemsida åt ett produktionsbolag i New York. Och så antecknar hur många timmar jag jobbar på baksidan av ett läxpapper från skolan.

Det känns så.. romantiskt. Förstår ni?

Jag njuter. Jag skriver om det för jag njuter. Det är det här som måste vara guldet. Det vackra innan man möjligtvis blir insugen i den stora, stygga reklamvärlden. Här är det bara jag, min dator, Nas, en flaska vatten och inkommande sms om att min ambition är sexig (från en man som just packade väskan för en jobbvecka i Portland - hans åsikt om mig är min åsikt om honom).

Jag var, och är, otroligt stolt över Farid, och nu är jag stolt över mig själv. Måste insupa detta en stund.

Puss.