Någon frågade mig om varför jag är förbannad på ASOS. Här har ni anledningen:

Minns ni den guldiga klänningen jag beställde, den jag letat efter i fyra år, den som sålde slut på en kvart? Jag skickade tillbaks den, på grund av det här. Det är få saker jag känner så starkt för som detta - ett gigantiskt företag, Storbrittaniens absolut största online fashion and beauty retailer, 5 miljoner besökare/månad, primär target market unga kvinnor, som använder sjuka modeller för att visa upp sina kläder.

De har ett ansvar, oavsett om de är bekväma med det eller inte. Ju större du är, desto större ansvar har du, i min bok. Ju mer du riktar dig mot kvinnor, desto försiktigare ska du vara med det budskap du sänder ut. Jag har skrivit till ASOS två gånger på Facebook, de har svarat en gång hittills och sagt i princip "thanks for your concern, but we assure you she's healthy".

Jag har en syster som kunde ha dött av sin ätstörning. Jag har en syster som vägde 38 kilo när det var som värst. Jag har en syster jag inte kunde se i ögonen, för min syster var borta. All stjärnglans i hennes ögon, de rosiga kinderna, min syster var borta. Den här äckliga, vidriga sjukdomen tog henne för en stund. Jag har två bästa vänner, vänner jag känt och älskat i över tio år, som även de fastnade i vad vi kallar anorexia.

ASOS kan dra åt helvete. Så enkelt är det bara. Jag vägrar stödja ett företag som inte äger ansvar för de miljoner, MILJONER, unga tjejer som besöker deras hemsida flera gånger i månaden. Det är oacceptabelt.