Hej missar.

Idag gick jag ut för att hämta pengar till hyran. Det är svinkallt ute just nu, 14-15 grader och blåsigt. Men solen skiner som den oftast gör och finals är i rullningen.

Jag stod vid övergångsstället ett kvarter från vår lägenhet och insåg inte att jag log förrän en äldre man tittade på mig med glada ögon.

Jag är så förälskad. Jag önskar att jag kunde förklara i ord hur fantastisk den här mannen är. På riktigt. Det är skamligt hur många deprimerade blogginlägg jag skrivit, när mitt största fokus borde legat på att avslöja så mycket som möjligt om O. Jag vill dela med mig av vad exakt han gör med mig, varför detta känns så rätt och enkelt, villkorslöst. Han hade så många murar uppe när vi först träffades, men jag såg all potential och lite till. Jag har inte försökt bryta ner nånting, de har fallit sönder naturligt.

Han har det varmaste skrattet jag hört. Jo sa igår att man ser hans hjärta när han skrattar. De två är förövrigt helt sjuka i huvudet, skypade med honom igår och han började sjunga Disney-låtar medan Jo matchade hans sång med dansrörelser, haha. Joanna är den enda av mina vänner som gav O en chans, och nu står de och skriker hur mycket de saknar varandra medan jag skrattar i bakgrunden.

Vi sitter i bilen och jag ger honom tips om hur han kan effektivisera sitt företag, föreslår en flow chart för att kunna peka ut vart det brister, han smeker mitt lår och ler tyst. På en parkeringsplats i Berkeley frågar han mig om jag vill testa att köra en stund, det blir så mycket cirklar att jag blir illamående, han smeker mitt lår och skrattar högt. Vi har precis ätit french toast och scrambled eggs på en restaurang i närheten. Sista natten innan han åker slumrar jag till på soffan medan han packar. Jag vaknar av en kyss på kinden, han hämtar en filt och lägger den över mig. Han smeker mitt hår och säger hur glad han är över att ha mig i sitt liv. Han drar upp mig i sitt knä och håller om mig, vi lär oss att hantera varandra och i mitt liv har jag bara respekterat en man så mycket som jag respekterar O - min pappa.

Och precis när jag skriver det där får jag ett mail på Facebook. Pappa har bokat sin flygbiljett till San Francisco. Jag är så glad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Äntligen får jag visa någon jag älskar vad San Francisco betyder för mig. Det här är en bra dag. Bra dag.

Puss!

Det här är en av mina absoluta favoritbilder. Kvinnan är min bästa vän Jenna, karln är Emil, en av mina närmsta killkompisar. Inte med i bild, men likväl där, är också min äldsta killkompis Viktor och älskade Jonna. Jag minns den här eftermiddagen och den representerar lycka. Så den är passande för vilket positivt blogginlägg som helst. Saknar er alla fyra, alltid.