Hej älskade barn.

Visst bloggar jag bra nuförtiden? Jadå. Pluggar bra gör jag också. Inte. Men bättre än förut i alla fall. Detta med att jobba i grupp.. så komiskt, skypade med Jonna häromdagen, vi diskuterade just det. Hur man är ensamvarg tills man tvingas att jobba i grupp, man lär sig, exempelvis på Berghs (just det, påminn mig om det inlägget jag ska skriva!).

Haha. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Vill ni höra hur det är att jobba i grupp? Människorna jag gjorde Geico med. Sex människor. Vi skulle filma nu imorgon, en idé jag hade för Rugdoctor. Läraren älskar den, klassen älskar den. Jag tyckte den var sådär från början, men den har växt i mina ögon. Nu ser jag den som psykotisk, vacker, den har väldigt mycket potential. Svinkul att filma, svinkul att redigera. Bra för allas reel. Mycket art direction för oss ad:s, tagline för copywritern, och så vidare..

Nu. Nu kommer dom till mig. Efter veckor av konceptande, inhandlade av supplies, efter att jag tjatat på mina vänner om att ställa upp som talent, tjatat om foton från potentiella locations, efter telefonsamtal och ändlösa konversationer med Spaz om hur vi ska göra den bättre...

NU kommer dom till mig och säger "vi ska inte filma den längre, den är inte bra nog för våra portfolios, vi ska filma vår andra idé som vi varken har location eller talent för".

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Men jag kommer inte vika mig den här gången. Jag KOMMER spela in den här reklamen, med dom eller utan dom. Jag KOMMER presentera den sista dagen i klassen, den KOMMER vara fantastisk, och dom KOMMER få äta alla sina små, små ord tills dom ligger och krälar av illamående i en stor, ful hög.

Suck.

Det löser sig. Lördagkväll. Jag är sviiiiinbakis, fortfarande. Nu ska jag göra Boost.. och dunka huvudet i väggen. Människor, alltså. Tänk om man bara fick välja vilka som hade rätt att leva? Peka "du, du.. definitivt inte du.. kanske du, säg nåt smart.. nej, det där lät jättedumt, tyvärr.. du, du.. inte du". Så skönt det hade varit.

Puss.