Alltså.

Den eviga saknaden. Den eviga, bottenlösa saknaden.

I december, när jag åker till Sydney, så kommer det ha gått 1,5 år sen jag kramade om den här människan. Det är skamligt. Men det är priset man får betala när två systrar bestämmer sig för att följa drömmar på separata håll.

Jag bär med mig dig överallt, och helvete, så jag saknar dig. En sommar utan dig är ingen sommar, men jag får försöka ändå.